Ordinary Love

-Hur vet Fitbiten att man går? -För att ens armar rör sig.

-Om de inte gör det då? -Vem går utan att röra på armarna?

En som haft stroke. Jag vet vad du tänker säga, så: båda armarna.

En stroke? Båda armarna? Sätt den på ankeln då.

Man kan tro det, men det står inte i manualen.

-När ska du ta ner pyntet? -När ska du ta ner det?

Jag satte upp det, du tar ner det.

Du satte upp det, jag tar ner det. Med "baby" är det en låttitel.

Du satte upp det, jag tar ner det, baby.

-Skriv låten. -Det ska jag.

-Ska du duscha först? -Nej. Jag ska ta en öl.

-Det förfelar syftet med att gå. -Nej då.

Du går för att få bättre flås, gå ner i vikt. Hur hjälper öl då?

-Att gå gör att jag kan ta en öl. -Jaså?

Och jag är en vuxen man. Om jag vill sitta i mitt hem och ta en öl-

-efter en lång, ansträngande promenad, så gör jag det.

Tom, kan du komma upp hit?

-Ja, hjärtat? -Känn på mitt vänstra bröst.

-Bara det ena? Det är ett nytt grepp. -Känn på det.

-Vad då, här? -Ja.

-Känner du nåt? En knöl? -Jag känner nåt.

-En knöl? -Nåt knöligt.

-Det är en knöl. -Det kan vara vad som helst.

-Det kan bara vara några saker. -Det betyder inte att det är nåt.

Gå till doktorn i morgon. Det är säkert ingenting.

Knölar, bulor, smärta, värk.

Du börjar bli gammal. Kan jag gå? Har jag tafsat tillräckligt?

Om nu inte...

-Du har gjort tillräckligt. -Magiskt handlag!

Jag känner att formen är ganska tydlig. Det kan tyda på en cysta.

-Du gjorde mammografi för en tid sen? -För åtta månader sen.

För säkerhets skull så bokar vi en tid åt dig på sjukhuset.

För säkerhets skull. Jag tror att det är en cysta.

-Hur är det med Tom? -Som vanligt.

Han är alltid bara Tom.

-Märker du nåt nytt med soppan? -Nåt är nytt. Vad är det?

-Säg det du. -En quiz? Vinner jag mer soppa?

-Kan du som omväxling vara normal? -Jag är väldigt normal.

-Vi ska se om jag kan gissa rätt. -Om du gör det så funkade det.

-Nu svarar jag fel med vilje. -Bara säg det, idiot.

-Worcestersås. -Rätt!

-Jag är duktig, älskling. -Jag är duktig.

Han kommer allt senare. Vad händer om vi väntar på nåt?

-Jag väntade på nåt. -Just det.

-Min sjukhustid. -När?

-Nästa vecka. -Kanon. Ju tidigare, ju bättre.

Ja. Nej, jag vet, det är bra.

Jag vet inte hur det här funkar. Går jag med in? Väntar jag? Vad?

Det är en mammografi. De släpper inte in dig till det.

-Jag vet. Efteråt? -Jag vet inte.

Om du måste vänta kan du köpa te.

-Jag ska sluta dricka te. -Du vet vad jag menar.

-Det kommer att gå bra. -Jag vet.

-De tar betalt för parkeringen. -Även om man är patient?

-Jag tror det. -Allt är pengar.

Jag vet.

Och det här är den lilla biopsin. Okej? Och vi går in nu.

Ett, två, tre.

Okej, vi är strax klara. Vi är i rätt område nu.

Och nu kommer det där... Ett, två, tre.

Bra jobbat.

Skulle du inte sluta dricka te?

Jag funderar på det. Inget definitivt beslut har tagits.

Vi skulle kanske båda sluta.

-Sluta med koffein helt. -Varför?

-Varför skulle du sluta? -Ibland mår jag lite illa av det.

-Jag tänkte av hälsoskäl. -Det vore en sak till för dig att...

-För mig att vad? -Hacka på mig för.

Okej.

Jag borde gå lös på dig med en hacka.

Det är mycket väntan på sjukhus.

Jag gillar det inte. Jag gillar inte alla sjuka heller.

Hur kan det vara bra att fösa ihop alla sjuka så här?

Hur ska det göra nån friskare? Deprimerande.

-Jag hade nog inte klarat det. -Om du måste klara det så måste du.

Sjukhus påminner mig om döden. Du vet vad jag menar.

Så om jag blir inlagd så besöker du mig inte?

-De lägger inte in dig för en cysta. -Det kändes allvarligt.

På grund av alla sjuka runt dig.

Hör du vilket nonsens du pratar? Hur har du klarat dig genom livet?

-Du är kvar hos mig. -Det är jag bara på ren trots.

Tack detsamma, tjejen.

Det blev en lång dag för er båda.

Vi hade velat ge ett klart svar, men vi vet inte vad det är.

-Vad gick alla tester ut på då? -Jag förstår att det är frustrerande.

Vi hittade bekymmersamma celler.

På en skala från 1 till 5, där 1 inte är cancer och 5 är det-

så ligger vi just nu på 3.

Vill du gå ut och äta i kväll? Thaimat eller nåt?

-Jag har redan tagit ut kotletterna. -Jag bara tänkte.

Jag vet. Jag är okej.

Jag vet. Det var inte...

Lite variation i vardagen.

Nej, jag vill steka kotletterna.

Hon vet inte. Man kunde tro att hon är typen som borde veta, va?

-Drog du strokescenariot för henne? -Ja då.

-Vi behöver tomatjuice. -Det är i nästa gång.

Jag sa bara att vi behöver det.

Du dricker för mycket tomatjuice. Det görs på koncentrat.

-Det är fullt av socker. -De har inte den koncentratfria mer.

-Jag tycker om tomatjuice. -Varför äter du inte mer tomater?

-Vad yrar du om? Äta mer tomater? -Jag bara säger det.

-Med en juicepress kan du göra egen. -Vad är sannolikheten för det?

Den hade stått vid en skål ruttna tomater och en tomatjuicekartong.

Inte om du hade använt den.

Vänta, jag måste få klarhet här. Tjafsar vi-

-om hur ofta jag hade använt en juicepress som vi inte äger?

Om du hade den så skulle du använda den.

Jaha, okej.

Vad händer om jag har cancer?

-Du vet inte att du har det. -Om.

Hon sa att på en skala från 1 till 5 så är det 3.

Hon hade inte sagt det om det var 5.

-3 är närmare 5 än 1. -Nej, det är det inte.

Nej, men i ens huvud är det det. I ens huvud är 3 närmare 5 än 1.

-Jag vet inte varför, men så är det. -Det är det inte.

Vad händer om jag har cancer?

Det är meningslöst att tänka så nu. Du kan inte göra nåt förrän du vet.

-Jag vet. Jag vet att jag har det. -Så du är läkare nu?

-Du behöver inte vara läkare för det. -Jo då.

Jag vet att 3 är närmare 5 och jag vet att jag har bröstcancer.

-Okej. Vad ska du göra då? -Jag vet inte.

Just det. För du kan inte göra nåt, för du vet inte.

Det är inget svar.

Joan...

Om du har bröstcancer, vilket jag inte tror att du har...

...om du har bröstcancer, så gör vi två allt som måste göras.

Det är det som kommer att hända.

-Jag måste på toaletten. -Skynda dig. De kan kalla in mig.

Det tar den tid det tar.

Mrs Joan Thompson?

-Joan? -Ja.

Förlåt, jag väntar på min man. Han är på toaletten.

Där är han.

Vi kollade ditt biopsisvar och fick tyvärr inte beskedet vi hoppats på.

Det visar att det är cancer.

Vi ska i dag diskutera vägen framåt. Jag vill ge cellgift om nån vecka.

Så först skär vi ut knölen och alla involverade lymfkörtlar-

och efter det cellgift.

För minskad återfallsrisk bör vi diskutera att ta bort båda brösten.

Och dina rekonstruktionsalternativ.

Joan?

Joan.

Kom, tjejen. Det är ingen vits med att ligga här. Vi får dig i säng.

-Okej. Snäll man. -Då så. Ett, två, tre - hoppla.

Så ja.

-Det här kommer att låta konstigt... -Det gör det säkert inte.

Jag är glad att vår Debbie inte är här och går igenom det här.

Jag menar, jag saknar henne varje dag, men...

Det här hade krossat hennes hjärta.

-Titta på mig. -Tom...

Joan, titta på mig.

Få mig inte att gråta.

Det kommer inte ett ögonblick då jag inte är där med dig.

-Jag vet. -Jag ska tortera dig. Du vet det, va?

-Tortera mig nu. -Bra. Då vet du vad du kan vänta dig.

-Jag är rädd. -Jag vet, tjejen, jag vet.

Varje ögonblick.

Ät nu din rostmacka innan den kallnar.

Vi skulle ha åkt tidigare. Man är inte sen till en operation.

Vi blir inte sena.

-Det är bara en fisk. -Man måste ändå mata den.

-Spola ner den. -Jag spolar ner dig.

-Hur lång tid tar det? -Vilket?

-Operationen. -Det vet jag inte. Flera timmar.

-Du hinner köra till graven. -Jag vill vara där när du kommer ut.

Vi åker alltid till graven på hennes födelsedag. Du hinner.

Säg till henne att jag är ledsen att jag inte kom, men inte varför.

Så måste jag tänka på det. Får jag inte göra det?

Om jag var där skulle jag säga det, men det är jag inte, så du säger det.

-Där hade du inte behövt säga det. -Tom, allt är inte ett skämt.

-Joan, hon är död. -Jag vet. Hur kan jag inte veta det?!

Bara gör det, Tom. Bara gör det.

Förlåt. Självklart gör jag det.

-Förlåt. -Det är okej. Det är lugnt.

-Då så. -Ja.

Det är över på nolltid. Då är jag här och väntar på dig.

-Okej, tjejen. -Vi ses snart.

Gå då.

Grattis på födelsedagen, älskling.

Mamma sa att hon är ledsen att hon inte kan vara här, för...

Debbie, det här är... Det här är galet.

Det är inte så här jag ser dig. Du är inte här.

Jag bara pratar med en sten.

Mamma har bröstcancer. Hon sa till mig att inte säga det till dig.

Och jag förstår varför. Hon vill inte att du ska oroa dig.

Men om du tittar ner på oss så hörde du det samtalet, så...

Det bara hjälper henne att ta sig igenom det.

Att skydda dig gör henne starkare.

Hon fick veta det för en månad sen. De ska skära ut knölarna i dag.

Efter det vet de mer om hur allvarligt det är.

Det är allvarligt nu. Cancer är cancer.

Jag kan bara inte säga till henne hur rädd jag är.

Jag måste fortsätta som vanligt. Det är väl min uppgift i allt detta.

Det är det enda man kan göra.

Jag hade inte klarat om ni båda var döda.

Jag hade bara...drivit vind för våg.

Hur säger man åt nån att inte dö?

-Är allt okej i dag? -Ja, det är bra, tack.

Allt följer schemat, så ni körs ner i turordning.