Kotaro Lives Alone (コタローは1人暮らし)

EN NETFLIX-SERIE

KOTARO LIVES ALONE

TAKUYA

Åh nej, jag har glömt mina näsdukar.

Mina Super Rio-näsdukar.

Låna mina Mun Mun Ranger-näsdukar.

Och mina Hi Kichu-näsdukar!

Tack, allihop!

Herr Takuya, du kan gärna få en av mina.

Vilken sort har du?

MJUKA NÄSDUKAR

Mjuka återfuktande näsdukar.

-Mjuka? -De är ju inte ett dugg gulliga.

De är helt vanliga. Varför har inte dina näsdukar nån maskot?

-Vad ska du ha? -Näsdukar.

-Är det du, Kotaro? Hej! -God dag.

Just det, vi har fått in näsdukarna du rekommenderade.

Jaså?

Rekommenderade?

NYHET! MJUKA NÄSDUKAR, 312 YEN

En låda för 312 yen? Det är ju jättedyrt!

Där är de!

Har du provat de här, Kotaro?

Vadå? Nej, dem har jag inte sett förut.

De är lite dyrare, men jag gillar dem. De är så mjuka och sköna.

Åh, de innehåller bara högkvalitativa ingredienser.

Att han ens tänker på innehållet…

De är verkligen behagliga och gör underverk för huden!

Det är viktigt att näsdukar är mjuka. Och de måste lukta gott.

Just precis.

Vad är grejen med näsdukar egentligen?

Du skulle ha köpt samma näsdukar som jag, herr Karino. Det är en kvalitetsprodukt.

Det är lugnt. Jag nöjer mig med mitt vanliga billiga fempack.

De flesta av de dyra näsdukarna är väldigt mjuka. De är rika på fukt.

Återfuktande näsdukar har absorberande ingredienser, som glycerin och sorbitol.

De drar åt sig fukt från luften. Det är därför de har så hög kvalitet.

Och det gör dem sötare.

Sötare?

Menar du doften?

Näsdukarna han gav oss när han flyttade in var faktiskt åt det dyrare hållet.

En fyraåring med höga krav på näsdukar. Vad mystiskt.

Dags för nästa del i programmet: "En personlig historia!"

En personlig historia?

Okej.

Under en period när jag var liten kom mina föräldrar inte hem alls.

Är det sant?

Jag hade ingen trygghet, inga pengar, inget att äta…

Vad gjorde du då?

Jag åt näsdukar som fanns i huset för att stilla min hunger.

Näsdukar?

-Ja. Näsdukar smakar ganska sött. -Gör de?

Och det gör dem sötare.

-Jo, det var en sak. -Vad?

De där näsdukarna du köpte, smakade de sött?

Det gjorde de nog.

De jag har provat förut var väldigt söta.

Titta på de här kvalitetsnäsdukarna. De har bara fina ingredienser.

Då så, då får du köpa den här billigare sorten.

Du behöver inte äta näsdukar längre. Så de behöver inte vara söta, eller hur?

Just det…

Det är sant.

Smaklig måltid.

Jaha, är herr kött och potatis välmarinerade?

Fru omelett, vackert gyllene som alltid.

Fru strimlade grönsaker verkar riktigt knaprig.

Herr fläsk i sötsur sås, är du mör nog?

Vad är det, herr Karino?

-Här, grannskapets nyhetsbrev. -På så vis. Stort tack.

Oj! Vad mycket mat. Och alla små tallrikar…

-Jag äter alltid så här. -Seriöst?

Ursäkta, Kotaro och Karino!

God kväll, lady Mizuki.

Jag glömde skriva under nyhetsbrevet.

-Wow! Har du lagat allt det där? -Ja.

-Din hemlagade mat! Det vill man ju smaka. -Visst.

Va, på riktigt? Hurra! Jag betalar för mig så klart.

Om Mizuki kommer vill jag också ha.

-Varför då? -Va?

KOTARO SATO

Det där var helgalet.

Han hade så många rätter att de tog upp hela bordet.

Ja, massor. Vad spännande det ska bli!

Varför lagar han så många rätter? Det måste vara jobbigt att diska allt.

Han måste ta sin matlagning på stort allvar.

Allvar, alltså…

DAGEN FÖR MIDDAGEN

Välkomna!

-Hurra! -Det här har jag sett fram emot.

Nu vill jag hjälpa till.

Tack för omtanken, men det är snart klart, så ni kan bara slappna av.

Okej!

Det ska bli så roligt att få prova Kotaros hemlagade mat!

Eller hur?

-Vad tror du, blir det många rätter? -Ja, det blir nog rena buffén.

Så gör han tydligen alltid.

-Jag undrar hur mycket mat det blir! -Vi får räkna hur många rätter som kommer!

Tack för ert tålamod.

Åh!

Då så, hugg in!

Va?

Det ser jättegott ut, men bara en rätt?

Vad hände här?

Det kommer väl fler rätter efter det här?

Just det, jag glömde en sak.

Då så, det finns fler rätter.

Va?

Jag har förberett lite bakgrundsmusik.

Bakgrundsmusik?

Han är gästvänlig och så, men…

Är den här kött- och grönsakswoken det enda vi får?

Hördu, Karino! Vissa saker säger man bara inte.

Jag menade…

Du är bara för mycket!

Dagens kött- och grönsakswok blev godare än vanligt.

Ät nu innan den kallnar.

-Tack för maten! -Ta för er.

Åh, vad gott!

Visst, det är gott. Men…

Wow, det var verkligen supergott!

Ja. Idag slapp jag laga massor av rätter som kunde hålla mig sällskap.

Nu har jag gäster här i stället.

-Är det nåt fel? -Nej. Jag är bara glad att ni gillar det.

Jag skulle kunna äta hur mycket som helst!

Ja, så himla gott!

-Så bra. Vill du ha en portion till? -En till!

-Mera! -Okej.

Får jag också lite mer?

EN ANNAN DAG

Smaklig måltid.

Jaha, herr hijikitång…

- KOTARO SKÅDESPELAR/ - EN KVÄLL MED STJÄRNFALL

Jaha, dags att gå in.

Den här tröttheten försvinner inte.

Arbetsbördan har ökat. Det är så mycket nu.

Nej, det här duger inte!

Jag måste se glad ut inför barnen!

Le nu, bara!

Okej, dags att fördela rollerna till föräldradagen!

Okej!

Jag skriver upp alla roller på tavlan.

Först ut är björnen!

På tal om att le så har jag insett att sen jag tog över den här klassen

har jag inte sett Kotaro le en enda gång.

Har han tråkigt på förskolan?

Men han sjunger och dansar med de andra och leker med sina vänner på rasten.

Fröken lärare?

Ja! Vad är det, Kotaro?

Jag vill vara den leende solen.

Va?

Leende solens kännetecken är att han alltid ler.

Vill Kotaro ha den rollen?

-Kan du verkligen spela solen? -Jag är bra på att smila upp mig.

Wow!

Han ler! Det är hans glada min!

Varför ler han mot mig?

Du är väldigt duktig på det.

Vad tusan?

Hur han brukar vara?

Ja, jag undrar över hans vanliga ansiktsuttryck.

Han har i princip bara ett ansiktsuttryck. Jag har bara sett honom le lite en gång.

Säger du det?

Vi fördelade roller inför föräldradagen och Kotaro valde en väldigt glad roll.

Han sa att han är bra på att smila upp sig och det förvånade mig.

Men om det är så han brukar vara känns det lite bättre.

Det är ju inte som att han inte trivs på förskolan.

Jag förstår.

Men jag förstår nog vad han menar med att smila upp sig.

När jag gick i skolan dog mina föräldrar och jag fick flytta till några släktingar.

I början höll jag tillbaka och låtsades inte om att jag ogillade vissa saker.

Han verkar också ha varit med om mycket med sina föräldrar och reagerar likadant.

Jag undrar om han läser av folks ansikten och försöker vara dem till lags.