Crabs!

-Varför slutar du? Fortsätt. -Nej, vänta.

Vänta, Sequoia. Vad är det där?

En snuskig liten krabba.

Låt honom titta på, om han vill. Om du njuter av det, grabben.

-Nej... -Vad fan?

-Den är vidrig. -Lugna dig, den är död.

-Älskling, ta en bild med den. -Nej, jag rör den inte.

Kom igen, gör det bara.

-Visst, men skynda dig. -Okej.

Okej, håll upp honom.

-Okej, okej. -Kom igen.

Älskling, du måste släppa den.

Älskling! Nej, älskling!

Vänta, älskling!

Gubben, gick det bra? Älskling?

Förlåt.

Se upp, ungjävlar!

VÄLKOMMEN TILL MENDOCINO "EN LITEN BIT INGENTING"

Nej, nej, nej! Fan också.

Du, vicesheriffen. Lägg bort spelet och svara, kom.

-Jag är här, sheriffen. -Jag ska hämta käk, vill du ha nåt?

Vänta lite, sheriffen. - Herr West. Herr West!

Nej, herr West. Inte nu igen!

För fan, herr West. Jag åt just en frukost-burrito. Sakta ner, snälla.

För fan, Hunter.

-Maddy, kan du ta ner den? Tack. -Inga problem.

Du, Maddy. Kommer du ihåg det där jag berättade om?

Ja, är det där den? Vill du prova?

-Vi kör. -Bra.

Det här förändrar allt, Maddy. Mina ansträngningar betalar sig.

-Våra ansträngningar. Funkar det? -Det måste det.

Jag fick övertyga Flannigan att muta fyra tulltjänstemän för att få in den i landet.

-Verkligen? -Det i lådan kan driva en militär robot...

-...som är tio våningar hög i veckor. -Phil, om det inte går...

Livet går vidare även om du inte kan gå.

-Det funkar, tro mig. -Jag vet. Men du har två vänsterfötter.

-Maddy, kan du... -Vill du ha dem? Vill du ha dem?

-Stå upp och ta dem, då. -Taskigt.

-Tack. -Inga problem.

-Det är dammigt som fan här, Phil. -Ja, det är ju en lada.

Är du beredd?

Kolla, det är programmerat med mitt tumavtryck.

Okej...

Amorium-klustergram.

I all sin skönhet.

Beredd? Okej.

-Herrejävlar! -Flannigan!

Vad fan var det, Phil? Du blåste nästan kulorna av mig!

-Du använder dem ju inte längre. -Vilket tack när man kommer med middag.

-Hej, Flannigan. -Maddy, du uppmuntrar väl honom inte?

-Säger han som förberedde det åt honom. -Jaså, var det den?

Kanske.

Varför använder du inte farsans verkstad istället för att hålla till i skjulet?

Jag har allt jag behöver i skjulet.

Det är synd att allt står oanvänt.

Det kvittar. Hunter tänker ändå sälja allt.

Du får laga hålet innan brorsan är tillbaka.

Nu är det kört.

-Hallå, partner. -Sheriffen.

-Phil, sluta riva ner skyltjävlarna. -Det gör jag inte.

Inte? Vem gör det då?

-Maddy. -Du sa ju åt mig.

Du vet att vi inte har råd att behålla stället.

Ta det lugnt, vicesheriffen.

Alla tillgängliga enheter, vi har en 19-243 nere på Lunar Beach.

-Va? 19-243? -En katt i ett träd.

Marjorie, vi har pratat om det här.

Ingen annan använder frekvenserna, så sluta med de jäkla koderna.

Du slösar tid.

Ursäkta, sheriffen. En död val har spolats upp med ett otäckt sår i magen.

De som ringde var upprörda.

En katt i ett träd, va? Då åker vi, vicesheriffen.

Snälla Phil, häng upp den igen.

Allt väl?

Ja, det är bra.

-Vi ses imorgon. -Visst.

Det är ju inte som att vi hade planerat nåt.

Det var en stor, död jävla val.

Den luktar färskt rövhål, också.

-Ingen jävla haj har gjort det där. -Nej, det tror jag inte.

-En jättebläckfisk, kanske? -De finns inte.

-Eller? -Inte fan vet jag.

-Ser jag ut att veta nåt om fisk? -Fiskpinnar, kanske.

Jag har tränat.

-Jag petar på den med en pinne. -Gör inte det!

Det är vetenskapligt, jag såg det på film.

Peta inte på grejor.

-Vet du vad jag tror har gjort det? -Vad?

Utomjordingar. Definitivt.

Sanningen är att det finns något där ute. Det är ett som är jävligt klart.

Den stinker. Jag bjuder på fiskpinnar till lunch.

God morgon.

-Ja? -Det är jag.

-Kom inte in, jag runkar. -Håll käften, jag kommer in.

Kan jag hjälpa dig?

-Frukostpizza? -Äckligt.

-Du, vad fan har hänt med dörren? -Jag vet inte vad du pratar om.

Var inte jobbig. Laga den bara, okej?

Okej. Bra snack, Phil.

Det var äckligt.

HAR DU SETT MIG? KEVIN HABERSTICK - FÖRSVUNNET BARN

-Hej, din svikare. -Förlåt, Maddy. Jag är så ledsen...

Mitt enda krav är att jag får välja film helt själv nästa vecka.

-Okej, men jag vägrar se nåt... -Nej, inga undantag.

Visst.

Du kan vänta på mig där uppe. Jag klarar det här själv.

Att skjutsa runt dig är den enda motion jag klarar. Fy fan för att springa.

Nästa.

Nästa.

Ingen förvarning? "Vi ska leka med döda saker, ta inte favorittröjan."

-Inte? Tack, mamma. -Ha det så kul.

Okej, nu har väl alla varsitt exemplar?

Titta på diagrammet, så ser ni instruktioner...

Den var nog också sugen på mus. Förlåt, det var hemskt.

Var försiktiga med skalpellen och nåla fast extremiteterna...

Radu, du skulle förvarna nästa gång.

Förlåt, fröken Menrath. Radu klarar inte...

-Soptunnan var 60 centimeter bort. -Och du tyckte att han var söt?

Kissar du på dig av svartsjuka?

Du vet var sköterskeexpeditionen ligger. Låt det vara.

Krya på dig, okej. - Tack, Mindy.

-Hur går det här? -Bra, mamma. Stick.

Jag kanske vill prata med herr McAllister.

Gäller det geigermätaren, så...

Nej, du har inte skrivit upp dig för dansen och jag vet att Maddy...

Mamma!

-Allvarligt talat, stick. -Okej, då. Skärp dig.

-Läget, pratkvarn? -Jag vill fråga dig en sak.

God dag, klasskamrat Philip.

God dag till er med, Madeline.

Ursäkta mig, men Radu saknar för närvarande

dampartner till den kommande discokvällen.

Radu har frågat många kvinnliga klasskamrater.

Många klasskamrater har sagt: "Aldrig."

-Tack, men jag ska redan gå med någon. -Ska du?

-Ja, dig. -Men han kan ju inte gå.

Allvarligt talat, Philip kan inte dansa om hans liv hängde på det.

Du anar inte.

Du luktar som en sjöjungfru.

USA.

-Det här är helt jävla sjukt. -Ge fan i bevisen, vicesheriffen.

Jag skulle bara... Förlåt, sir.

Jaha. Det fortsätter ditåt. Ska vi?

Vad tror du har gjort det?

-En säl, tror jag. -Va?

-En säl! -Då hade det funnits spår efter labbar.

Ja, det kan stämma. Han kanske har täckt över dem, de ska vara hyperintelligenta.

-Har du hört talas om människoätande säl? -De kan vara hänsynslösa.

-Tänk om, pucko. -Visst.

Se upp, tidvattnet har inte tagit blodet än.

Jaha, gå in.

-Jag täcker dig härifrån. -Visst.

Vad i helvete?

Herregud, vad fan är det här?

Ursäkta mig. Fröken? Fröken, mår ni bra?

Fröken? Ursäkta mig, fröken.

Krabbor!

Sheriffen! Sheriffen!

Hans mor skakade geten och sa: "Radu, nu måste du göra rent fars smutsiga hål."

-Kan vänner gissa vad Radu gjorde då? -Vad fan snackar du om, grabben?

Frågan jag ställer är vad Radu gör och väljer

när mor hade sagt till Radu:

"Radu, du satte tillbaka geten i huset."

"Gör du rent faderns smutsiga hål?"

-Du, varför bjöd vi in honom? -Han är ju rolig.

-Svamp? -Godis?

-Nåt sånt. -Här.

Oj, oj, oj.

-Vad var det? -Lugn, bara grävling. Radu tar den.

Är inte grävling.

Behöver du plåster?

Jävlar!

Springer!

Kom in, Maddy. Dörren är öppen.

-Hej, Phil. -Hej, jag lagar dörren imorgon.

-Har du byggt allt det här? -Ja, det har jag.

Oj.

-Vad jobbar du på? -Samma gamla grejor.

Får jag se?

Problemet med förra versionen var att jag inte beaktade ökad energiåtgång

när jag bytte radiokarbinundolatorerna mot de nya Konako-deluxpistongerna

som jag köpte på den koreanska hemsidan. Men nu har jag fått den här.

Ett snofsigt R20-batteri?

Det är som att jämföra fyrverkerier med en atombomb.

Nej, det här är ett amorium-klustogram. Teknik långt före sin tid.

Den kan snabbt omvandla joule av energi till bitdrivna partikelströmmar...

Phil, jag pratar inte nördiska. Engelska, tack.

Försiktigt. Ta benet.

Kläm fast den. Spänn åt dem hårt. Hårt.

-Hunter, det där är inte mitt ben. -Oj, förlåt. Okej.

-Nu, då? -Ge mig amorium-klustogrammet.

-Den blanka prylen. -Jaha, visst.

Varsågod.

-Du vet, hålet i dörren? -Ja.

Jag hade nog backat. Det här är rejäla grejor.

-Phil, vi kanske... -Lossa vänster, höger...

-Herregud, Phil! Gick det bra? -Ja, det är bra.

-Här, låt mig... -Nej, låt bli. Jag måste göra det själv.

Räck mig handen, bara.

Herregud, det funkar.