Kick-Ass 2

En kula färdas med mer än 1 100 km i timmen.

Stopp, absolut inte. Nej.

Alltså, vill du inte göra det, så måste du inte.

- Bra, jag vill inte göra det. - Okej.

Helvete! Jag lever.

Åh, det är fantastiskt!

Jag vet, okej. Så...

- Är du med på en till? - Absolut inte.

Bra.

Säg inte bara "bra" och skjut mig i bröstet. Det är inte coolt.

Inte alls.

Okej, jösses.

Jag har alltid undrat varför ingen försökt vara en superhjälte före mig.

Det visade sig att någon hade försökt. Mindy Macready.

Efter pappans död blev hans partner, Marcus, hennes förmyndare.

- Är det en Pink Pony bag hon har? - Snygg ryggsäck.

- Tack. - Har du stulit den från en sexåring?

Marcus skjutsade henne varje dag. Men så fort han var borta så var hon det.

Ingen på skolan kom på det för hon hackade sig in på servern...

...och gav sig en utmärkelse för perfekt närvaro.

Hit Girl och Big Daddy hade varit suveräna.

Mindy skulle bära masken så länge det fanns skurkar att sätta fast.

Men hur många knarklangare hon än stoppade...kände hon sig ändå ensam.

Jag? Jag hade slutat att vara superhjälte för det var för farligt.

Enda problemet var att jag dog av tristess.

Som de flesta gymnasieelever visste jag inte vad jag ville göra med livet.

Jag visste inte vilken kanal jag ville titta på.

Det är bara TV, Dave, inte fred i Mellanöstern.

Mina bästa vänner Todd och Marty visste inte att jag var den förste superhjälten.

Såg ni Spiderman i går kväll?

- Är det sjukt att få stånd av faster May? - Inte om du är tantpökare.

De bär kostymer men det är inte Halloween.

De är livslevande superhjältar och under de två år som gått sen vanliga medborgare...

...satte på sig mantlar och masker har rörelsen spridit sig.

- Jag blev superhjälte tack vare Kick-Ass. - Man kommer från jobbet...

-...tar på grejerna, går ut och patrullerar. - Hjälp oss att göra gatorna säkra.

Jag inspirerade allihop att sätta fart och här sitter jag nu.

Så den natten bestämde jag mig för att ta fram min gamla kostym.

- Förlåt. - Kan du inte knacka?

- Du, det är normalt att röra vid sig själv. - Jösses, pappa. Gå ut!

Skulle jag överväga en fortsättning på Kick Ass, så fick jag skärpa mig.

Hej, kan vi snacka?

Snälla, Mindy?

In i taxin, taxametern tickar.

Jag vill bilda ett team som Batman och Robin.

- Ingen vill vara Robin. - Vad är det för fel på Robin?

- Var inte du som Big Daddys Robin? - Robin önskar han vore jag.

Vad jag vill säga är att vi borde vara partners, typ som den dynamiska duon.

- Jag spelar i NFL, Dave. Du leker barnlekar. - Så? Lär upp mig.

Jag vill vara det på riktigt och du är så nära en superhjälte som man kan bli.

Är du inte trött på att vara ensam? Vill du inte veta att det finns någon där?

Någon som skyddar dig?

Och du gör vad jag än säger?

Vad som helst.

Slå mig.

Du är en 15-årig tjej.

Vad fan?

Uppträd som en bitch, få stryk som en bitch.

Fan också.

Mindy spöade mig som morgonståndet, varje dag i tre veckor.

Upp med garden! Vänster, höger, skydda!

Även med mina skadade nervändar gjorde det ont som fan.

Men på något underligt sätt gillade jag det. Det gav mig en mening.

- Vad har hänt med ditt ansikte? - Inget.

Som om vi färdades mot någonting.

Helvete!

Det är fantastiskt!

Alla andra bara lekte superhjältar. Vi tränade för att göra det på riktigt.

Jag kunde inte berätta för min flickvän Katie eller för Marty och Todd.

Men jag brydde mig inte, vi hade alldeles för roligt.

Vänster, höger, vänster!

Vårt eget superhjälteteam.

Det skulle bli grymt.

Under tiden...

Vad fan, mamma? Suddade du nyheterna?

Ja, det gjorde jag, Christopher.

Det var den med Kick-Ass.

Christopher, du måste sluta vara så besatt av den här superhjälten.

Han är ingen superhjälte. Han är en mördare. Han sprängde pappa med en bazooka!

- Din pappa dog i en eldsvåda. - En eldsvåda? Vad har du för problem?

Du! Du är mitt problem!

Jag försöker uppfostra dig till en normal pojke!

Därför flyttade vi till Long Island efter din pappas olycka.

En bazooka är ingen olycka, din falska bitch!

- Det här samtalet är slut. - Bra. Då försvinner jag.

Kom igen, Javier, var cool.

Beklagar, Chris. Din mamma betalar mig för att inte vara cool.

Jag hatar dig! Du behandlar mig som om jag var en fånge!

Du slängde min Red Mist-kostym. Gud! Jag är inte problemet! Du är det!

Jag - önskar - du - vore - död!

Mamma?

- Rör den inte. - Förlåt, vad är det?

Sista utvägen. Om allt annat misslyckas och man håller på att dö.

Är du rädd för...att dö?

Är du rädd att du aldrig växer i vuxenbyxorna?

Allvar. Tänk om Spiderman eller Batman blev dödade? Det kunde hända.

Om du är rädd för att dö är en sak säker - då kommer du att dö.

Min pappa var aldrig rädd för att dö.

Se vad det ledde till.

Han visste att han kanske måste göra det slutgiltiga offret en dag.

Därför fick han mig att lova att jag aldrig skulle sluta skydda staden.

Jag svär...

...dyrt och heligt.

Din pappa var galen. Det vet du, va?

Du har fel, Dave. Min pappa var den första riktige superhjälten...

...inte du eller Red Mist. Det var min pappa...

...och det var en ära att tjänstgöra vid hans sida.

- Hej, Min, hur var skolan? - Det var helsjukt.

Miss Mullins var borta så vi hade mr Cooper i biologi...en sån tjurskalle.

Underligt...rektor Himoff ringde i går.

Du skulle ha fått en utmärkelse för perfekt närvaro men du har inte varit i skolan.

Jag följde efter dig. Jag såg att du steg in i en taxi med en pojke...

...jag tappade bort er vid bron. Så, vill du säga var du var idag?

- Ledsen, jag ville inte göra dig arg. - Sluta lipa, Min. Du är 15, inte 5 år.

Okej.

Han bad mig skolka och gå till köpcentret. Så jag gjorde det.

Inget att göra med att du är Hit Girl?

Jag kommer inte att hitta ninjaknivar eller kaststjärnor under din säng?

Nej, jag ville bara att han skulle gilla mig. Okej?

Att skolka är inget sätt att få pojkar att gilla en.

Jag är så dum.

Du är en av de smartaste små tjejer jag känner. Kom så köper vi pizza.

- Vad, har jag inte husarrest? - Se det som en varning.

Ska du verkligen ge bort alla mammas saker?

Vad ska jag göra med alla hennes grejer?

Jädrar, vilket artilleri hon hade.

Hörru, hon är död! Snacka inte om hennes tuttar.

- Jag pratade om de här. - Åh, de. De var min pappas.

Behåll dem.

- Säkert? - Ja. De är dina.

Kom igen, Chris. Du bestämmer själv nu.

- Var bara försiktig. - Ja.

- De där vill du inte ha kvar! - Jag tar hand om det.

Ta ledigt för i dag. Vi syns.

- Hej. - Är du redo för ditt första fältprov?

- Vad ska jag göra med de här? - Sätt på dem...och gå och fiska.

Jag är den vitaste hallicken någonsin.

Det är avsikten. Ta nästa höger. Du kommer ut på Flatbush.

- Ska jag göra det utan utrustningen? - Det är grejen.

Kick-Ass är inte en kostym. Det är den du verkligen är. Dave Lizewski är masken.

Ja, min mask håller på att få tänderna utsparkade.

Hörru, fjollan...vart ska du med påsarna?

Säg att du ska knulla hans morsa med en 30 centimeters dildo.

Jag bara promenerar.

Inte riktigt min stil, jag brukar ringa polisen.

Vem snackar du med?

Det var telefonen...

Det finns ingen mottagning här.

Ge mig påsarna, bögen, annars tvingar jag dig att suga på min kuk.

Kom igen.

Okej, okej.

Jag lät Mindy spöa mig i veckor bara för att åka på stryk igen!

Så mycket var teamet värt.

Är du beredd att dö, din bög?

Allt det där homosnacket får dig att låta väldigt gay.

Kommer jag på dig att råna igen

ska jag straffa dig saudiarabiskt och hugga av din hand.

- Lova att du inte begår fler brott. - Jag lovar.

Den som ljuger suger.

- Vad tycker du? - Jag blev nästan dödad!

Nej, vad tycker du om min replik? Jag har skrivit ett helt gäng.

Stick! Jag säger att du räddade mig.

Kvinnlig misstänkt flyr.

Under 1,50. Maskerad, beväpnad med nunchucks och ett svärd.

- Hej, Min. - Hej, Marcus. Läget?

- Du svarade, alltså är du inte skolan. - Det var jag...

...men jag mådde inte bra så syster skickade hem mig.

Stackare. Jag är nästan hemma. Jag lagar soppa och vi kan titta på "Jeopardy".

- Okej, vi ses snart. - Okej.

Fan!

Var är min soppa?

Jag får ta tempen först.

- Du är svettig. - Jag mår bättre om jag sover lite.

Blunda nu. Jag går och fixar soppa.

Är det blod?

För helsike, Mindy. Det går inte längre.

Din far var som en bror för mig. Han var en bra polis och en hjälte.

Men Big Daddy? Det var inte din far. Han bestal dig på din barndom.

Och det här...

...Hit Girl? Det är inte den du är.

Du är Mindy Macready och du har precis börjat gymnasiet.

Jag förstår att du inte vet vem den personen är än, du måste bara försöka.

- Jag vill inte. - Du vet inte vad du vill.

Det kan du inte, du är inte vuxen än.

Jag har gjort mer saker på mina 15 år än de flesta vuxna gör i hela livet.

Lappen som din far gav dig att öppna om något hände...

-...vad stod det i den? - Att du skulle ta hand om mig.

Och att du skulle lyssna på mig, inte sant?

Jag vill att du går till skolan och slutar tala med den där pojken.

Och lova att det här aldrig händer igen.

Jag svär...

...dyrt och heligt.

Bra.

Mindy!

Vad fan? Först får du mig nästan dödad och sen dyker du inte upp?

- Dave, jag är ledsen. - Jag... Är du?

Det är jag.

För allting.

Okej, bra. "Ursäktande" är inte ett ord jag skulle använda för att beskriva dig.

- Hur många gånger måste jag säga det? - Vi sticker härifrån.