The first 200 lines.
EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX
Hej, det är Hannah. Hannah Baker.
Just det.
Justera inte din... apparat som du lyssnar på.
Det är jag, live och i stereo.
Inga repriser, inga extranummer,
och absolut inga önskningar denna gång.
Ta nåt att äta, sätt dig till rätta,
för jag ska strax berätta mitt livs historia.
-Hon är så söt. -Eller hur.
-Vad var det nu igen? -#GlömAldrig
Vad i helvete sysslar du med?
Inget. Jag bara...
Letar du efter nåt?
Vad skulle jag leta efter?
Säg det, du.
Vet du ens vad jag heter?
-Såklart jag vet, Clay. -Killar.
Andra ringningen.
Du är inte så oskyldig, Jensen. Jag skiter i vad hon säger.
Mr Foley, iväg med dig nu. Gå till ditt klassrum.
Du också, mr Jensen.
Det finns ett antal sätt att få hjälp om man behöver det,
eller om en vän behöver det.
All information finns på tavlan utanför mitt rum
eller utanför expeditionen.
Den finns på skolans hemsida.
Är vi inte färdiga med det här nu?
Det har gått över en vecka. Det är väl sunt att gå vidare?
-Okej, allihop, tack. -Jag vet att det är tragiskt,
men jag vill inte bli påmind hela tiden. Det är deprimerande.
Vi blir aldrig klara med det, så det är viktigt att känna till
tecknen på att nån man bryr sig om kan behöva hjälp.
Drar de sig undan vänner och familj?
Har deras utseende förändrats? Har de problem med...
Grupparbetet är värt en femtedel
av terminsbetyget, så...
Snälla, var engagerade,
konsekventa och rättvisa mot varandra.
Jag gillar håret.
Det korta håret.
Jag gillar det långa med.
Och... nu låter jag väl velig. Jag borde ha sagt nåt häromkvällen.
Ärligt talat gillar jag inte förändringar, men den här förändringen verkar schyst.
Tack, Clay.
Clay?
Clay.
Clay.
Ja, förlåt, vad?
Är du med oss?
Ja, jag är med er.
Så fram till dess, observera er själva.
Hämta in information.
Eleverna gjorde det här på eget bevåg.
Vi tyckte det var bäst att låta det vara.
Jag förstår.
Förlåt...
Låt mig försöka igen.
Det borde finnas en huvudnyckel.
Ja, det fanns det förr.
Hon har inga klistermärken eller bilder i skåpet.
-Varför har hon inga klistermärken? -Älskling, det är bara ett skåp.
-Det är Hannahs skåp. Vet du varför? -Ma'am, jag vet faktiskt inte.
Så det här är allt?
Ja. Vi kan gå igenom resten på mitt kontor.
-Då kan jag ge er boken. -Vi behöver bara allt personligt...
-Advokaten sa att de vill se allt. -Advokater säger mycket.
Hej, Clay.
Hej, Tyler.
Vad?
Inget.
Nej, mamma, det är ett fånigt skolmejl.
Du måste inte komma he...
Vänta.
Vad i helvete gör du?
Inget. Bara skoltidningsgrejer.
Stick.
Förlåt. Ja, jag mår bra.
Allt är bra här.
Du kan stanna i Aspen.
Jag är säker, mamma. Hundra procent.
Ge pappa luren.
Clay.
Hur mår du, raring?
Jag har tänkt på dig.
Hej, Courtney.
Har du?
Ja, vi måste finnas där för varandra
när nåt sånt här händer.
Visst.
Det är bara så sorgligt.
Man blir bara inte klok på det. Eller hur?
Nej. Men...
-Det är mycket man inte blir klok på. -Exakt. Så sant.
En del saker har helt enkelt ingen enkel förklaring.
-Precis. -Jag är glad att vi pratades vid.
Hej då.
Ja, jag kan prata.
Clay!
Vill du ha skjuts hem?
Visst.
Ingen cykel i dag?
Nej, mamma ville köra mig
och, du vet, prata om saker.
Får jag spela nåt?
Ja, självklart.
Du föredrar gammal media, alltså?
Det är så mycket bättre.
Allt var bättre förr.
Du sa det.
UNDER UTBILDNING
Så där.
Om de frågar om det är riktigt smör, vad säger du?
Det är en smörbaserad produkt.
Och le när du säger det.
Jag vet, skräckinjagande. Men så säljs den stora lögnen.
Just det, en liten yrkeshemlighet:
Om de är snygga, häll bara smör på toppen
så att de måste komma och hämta mer under filmen.
Okej... varför då?
Så att ni kan prata.
Prat är inte min grej.
Det gillar jag.
Vi ska nog trivas ihop.
Men kom ihåg att jag började tre veckor före dig,
så jag är överordnad. Därför lär jag upp dig.
Vilket är galet egentligen,
för jag flyttade just hit och vet inte vad jag sysslar med.
Jag tycker att det går bra.
Trivs du? Här?
På Crestmont? Jag finner de olika dofterna fascinerande.
Nej, i stan.
Jaha.
Jag har inget att jämföra med.
Jag har bott här hela livet.
Det är som att fråga Han Solo: "Hur är rymden?"
Jösses! Du är en riktig nörd, eller hur?
Jag beundrar det. Det är modigt att vara nörd.
Vi syns.
Pappa, var är din radiogrej?
Min radiogrej?
Den där du spelar CD-skivor på
när du målar eller jobbar i trädgården.
Min bergsprängare.
Är det så de kallas?
De gjorde det. Nu kallas de nog förlegade.
Den är i verkstan.
Den spelar väl band?
Senast jag kollade.
Hur var det i skolan i dag?
Som vanligt. Alla beter sig fortfarande konstigt.
Och du?
Hur mår du?
Jag? Fint.
Bra.
Så kan jag använda bergsprängaren?
Ja, självklart.
Men... håll kontakten.
Okej?
Visst, pappa.
Hej, det är Hannah.
Hannah Baker.
Det var som fan.
Justera inte din... apparat som du lyssnar på.
Det är jag, live och i stereo.
Inga repriser, inga extranummer,
och absolut inga önskningar denna gång.
Ta nåt att äta, sätt dig till rätta,
för jag ska strax berätta mitt livs historia.
Närmare bestämt, varför mitt liv slutade.
Och om du lyssnar på det här bandet...
...då är du en av anledningarna.
Jag säger inte vilket band som gäller dig.
Men frukta icke. Om du fått denna fina lilla låda
kommer ditt namn att dyka upp.
Jag lovar.
Hur som helst, reglerna här är ganska enkla.
Det finns bara två.
-Jesus! -Förlåt.
-Smyg dig inte på mig sådär! -Jag ville inte skrämmas.
Du var bara helt inne i... Vad är det du lyssnar du på?
Det är inget. Det är historieläxa.
Är kassetter historia nu?
Självklart.
Får jag lyssna?
Nej, det är fånigt.
Jag går upp till mitt rum. Läxor.
Clay, skolan mejlade igen i dag.
Så det var därför pappa var intresserad av mitt liv.
Ni är farliga när ni samordnar er.
Jag avskyr att vara föräldern som frågar om du vill prata om nåt, men...
...om du vill prata om nåt...
Jag kände henne inte, mamma.
Jobbade ni inte ihop på Crestmont?
Jo, ett tag, men...
-Du kände henne inte så väl? -Inte direkt.
Jag måste till jobbet.
-Skit! -Hallå där.
Förlåt. Jag måste sätta fart.
Det här ska vara klart om två dagar.
No comments yet. Be the first to leave one.