The Driftless Area

- Har du bensinpengar? - Hur mycket?

- Tjugo dollar. - Jag ska inte långt.

Tjugo dollar.

Ja, okej.

Blommor till en dam?

- Ja. - Tänkte väl det.

Vilken kille bryr sig om blommor?

Vissa gör det. Det är okej.

Jag köpte dem i Augustine, sen gick min bil sönder.

Så synd.

Har du tjugan?

Det är nog generatorn, så om du kan släppa av mig -

- i nästa stad, så hittar jag en verkstad.

Ser du? Vad smart. Tur att jag följde med.

Vart ska du?

Till ett litet ställe norr om Chartrand.

Jag är på väg ner till San Antonio.

Jag ska hjälpa min bror.

Han har fått pengar.

- Hur mycket? - Tusentals dollar.

Tiotusentals.

Hittade det i biltvätten.

Biltvätten?

Ja, det säger han. Jag trodde inte på det heller.

Vad är det?

Drogpengar?

Kriminella pengar, så mycket vet vi.

Tänk om de vill ha tillbaka dem?

Det är vad min bror undrar.

Men när han kommer till San Antonio, så kan de inte röra honom.

- Jag trodde han var i San Antonio. - Det är det jag menar.

Du kan väl stanna där, så går jag av?

Nej, detta blir bra.

Du ska ditåt ändå.

Vem fan tror du att du är?

Det är bara där framme.

Du kan lämna växten.

Det tänker jag inte göra.

Tror du inte jag har kvinnor?

Vad vet du? Jag har kvinnor i Jorden alla hörn.

Jorden har inga hörn.

Dra åt helvete, hora.

Ge hit.

Hallå.

Vad är klockan?

Runt midnatt.

Jag kan komma tillbaka.

Nej, kom in.

Jag sov bara.

Jag har gått i regnet.

Vad hände med din pojkvän, kanadensaren?

Han åkte tillbaka till Kanada.

Ledsen.

Jag minns hur du brukade spela.

I high school.

Jag lyssnade på dig utanför musikrummet.

Jag hade en konstig dröm.

Jag gjorde det en gång.

Och jag minns att jag tänkte -

att ljudet var så sorgligt.

Och jag gjorde narr av mig själv för att jag tänkte så.

För jag menade bara att jag gillade det.

Vill du höra om min dröm?

Nej.

Gick allt som du planerade?

På den tiden, menar jag.

Jag planerade inte.

Jag planerar knappt nu.

Det gick inte som jag hade planerat.

Jag borde planera mer.

Hallå.

Vill du att jag spelar något?

Visst.

Om folk bor i våra minnen -

är de medvetna om det?

Och är det inte repeterande?

Pierre Hunter och jag växte upp i Driftless Area -

utanför staden Shale.

De säger att de sista glaciärerna styrde runt Driftless Area -

och plattade till Mellanvästern -

- men lämnade stenarna, floderna och ravinerna orörda.

Inte så bra för jordbruk, men bra för bågjakt -

hasardspel, skriva dikter på stenar.

Ni vet, grundläggande saker.

Pierre passade inte in, men det verkade inte störa honom.

Vi kände inte varandra väl tills en gång i high school -

när jag fick leverera dåliga nyheter.

Rebecka vill göra slut.

Hon ville att du skulle veta först.

Men du visste innan mig.

Du är bland de första.

Varför?

Det finns inget varför, Pierre.

Det är vad det är.

Vad betyder det?

Klart det är vad det är.

Annars hade det inte varit.

Det är en populär grej att säga.

Jag lämnade aldrig Shale, men det gjorde Pierre.

Ett tag i alla fall.

Han gick på universitetet ett par hundra kilometer bort.

Han spelade i en stråkkvartett -

men det fanns kreativa olikheter.

Hans föräldrar dog under hans tredje år.

Först hans mamma -

och sen hans pappa.

När Pierre fyllde 24 var han pank, så han kom hem.

Han hade en fil. Kand. I vetenskap, och jobbade som bartender.

Det som hände Pierre är ingen normal historia.

JACK DIAMONDS RESTAURANG

Den slutar med våld och börjar med ett misstag.

För att förstå den, måste man känna till tre människor.

En är Shane.

Han var inblandad -

- med ett hyrbils -och metamfetaminföretag -

nere i Chartrand.

Han kallades en kringvandrande karriärsbrottsling -

- som om det är något man tränar för -

vilket jag antar att man gör.

Den andra personen är Stella.

En gång när vi drack -

- frågade Pierre: "Tänk om det fanns ett språk med bara ett ord?"

Det ordet kanske är Stella.

Jag vet inte var Stella kom från.

Det visste ingen.

Men hon kände Tim Geer på något sätt.

Tim var... Vad var Tim?

En eremit, antar jag.

Bodde utanför Shale.

Man kan säga att Pierre föll för fel kvinna -

eller så kan man säga: "Vad fan?"

Beror på vem man frågar.

Köttlimpa.

NÄR UFON ANLÄNDER

Vad fan?

Fan.

Hallå?

Hallå?

Jag är bara en fattig, vandrande främling.

Och jag reser Genom en bedrövlig värld.

Det finns varken sjukdom, slit eller fara.

Till landet dit jag går.

God kväll, miss.

Får jag?

Visst. Jag har väntat på dig.

Känner du mig?

Inte personligen. Jag hade en känsla.

- Jag har varit i en brand. - Hur kom du ut?

Jag minns inte.

Kom du ut?

Jag är väl här?

Ja, det verkar så.

Okej. Låt oss se. Kom igen.

Ge mig dina händer.

Du måste hjälpa mig.

Ser du elden?

Jag skapade den.

Den är fin.

Någon har skapat en eld till dig också.

Spelar det nån roll?

Stor roll.

Detta var min fasters hus.

Hon brukade gå dit ofta.

Och bara titta på sjön.

Jag visste aldrig varför.

Hon fick mig att lova att aldrig bo här.

De här var min fasters.

Inte det senaste från Paris -

- men de duger tills vi kan få in dig till stan.

Prova.

Börja med stången -

- och så lägger vi till vikter, sakta men säkert.

Jag fortsätter.

Jag köpte dem på sportaffären.

Och ta de här.

- Vad är det för piller? - Det är örter.

Ta en dagligen.

Sen blir jag bra?

Ett tag. Men du behöver mer än det.

Saker måste ställas till rätta. Grundprinciper.

Okej, vad försöker jag säga? Balans.

- Elden. - Den som gjorde det här mot dig -

han måste få betala.

Vem är han?

Jag har ingen aning.

Hur ska jag då hitta honom?

Det kan du inte.

Inte jag heller.

Vi kan försöka.

Nej.

Måste vara en vanlig person.

Från ingenstans.

Det krävs en slump för att hitta en slump.

Det måste vara någon som inte vet något om det här.

- Bra resa? - Ja, bra resa.

Har du haft en hund här inne?

Nej.

Hundra dollar för dammsugning om du har en hund.

Det är lönedag, Ned. Huset är borta.

Det är det.