Trying

BEGRAVNINGSGUDSTJÄNST

TILL MINNE AV

Barn, de kommer snart.

Barn?

Är ni klara?

Vad fina ni är.

- Allt väl? - Jag kan inte knäppa översta knappen.

Får jag se.

Mamma brukar göra det.

Jag vet, vännen, men hon är inte här.

Sådär ja.

Kom här.

Det kommer att bli en tuff dag.

Men vi ska klara den tillsammans.

Hallå. Jag har köpt fler pappersnäsdukar

och fått nya trevliga vänner.

Att gråta offentligt är ett bra sätt att träffa nya människor.

Oj. Tänk att jag nästan gick miste om en kram.

Okej.

Är vi redo för det här?

- Nej. - Nej, inte alls.

Nej. Inte jag heller.

Sådär ja.

Hur är det?

Jag klarar det inte ensam, Nikki.

Du är inte ensam. Jag är ju här.

Jag bara...

Ge mig den.

Jag kan aldrig öppna dem.

- Sådär ja, raring. Var är Scott? - Tack.

Han parkerar bilen.

- Kan den stå här? - Jadå. Min har aldrig blivit stulen.

Jag vet. Men du har en...

Okej.

Jag har i alla fall köpt gott om pappersnäsdukar.

Varför? Är du sjuk?

Nej, med tanke på...

Det kanske är mamma. Signe henne.

Hej, Karen.

- Hejsan. - Tack.

- Kom hit. - En kram till. Fint.

Hej, Jill, raringen. Hur är det?

Förlåt att jag är sen, men John brukade jämt köra.

Jag är inte van att göra allting själv.

Det är okej. Ingen fara.

Den lever sitt eget liv.

Hur är det med armen, John?

Bara bra.

Men den här gör ont som tusan.

Okej, kom in.

Hej. Hur är det?

Fick du meddelandet?

- Jadå. Ingen ska krama dig. - Bra.

Det måste vara en jobbig dag för dig.

- Varför? - En begravning.

Det får dig väl att minnas Sandras.

Det har ju gått två år.

Åh, Vic.

Hur mår han?

- Han saknar Freddy. - Ja.

Allt väl?

Jadå.

Du kan fortfarande prata med honom.

Det tänker jag inte göra. Det är galet.

Han sätter aldrig på datasurfing på Mykonos.

Det blir skitdyrt för mig.

Okej. Vi måste åka, annars börjar jag krama din pappa igen.

- Japp. - Okej.

Ska vi?

- Ja, kom så åker vi. - Ja. Okej.

BEVERLY REID

ÄLSKAD MORMOR TILL PRINCESS OCH TYLER

Hör ni, vi vet inte hur många som kommer att vara med.

Men det betyder inte att hon inte var älskad.

Minns att det viktiga inte är hur många som älskar en

utan hur djupt de som älskar...

Wow.

- Nej. - Vadå?

Nej, hon kommer nog inte.

- Vem? - Det vet vi inte.

- Vem då? - Det har gått för lång tid.

- Vem pratar vi om? - Kat.

Barnens biologiska mor.

Varje födelsedag och jul är vi rädda att hon ska dyka upp...

- Hon kommer aldrig. - Men, Jase, hennes mammas begravning.

Men hon har inte hörts av på åratal.

Inte ens stackars Bev kunde hitta henne.

Och vet du vad? Vi skulle nog inte känna igen henne.

- Tja... - Okej, hon tog med ett foto.

- Toppen. - Nej. Jag bär det jämt med mig.

Det är ju knappast bättre.

Hör på, hon lär inte dyka upp. Nånsin.

Säg inte så. För då dyker folk upp.

Precis när man säger nåt sånt.

Poff!

Var är...

- Okej, säg motsatsen. - Va?

Säg motsatsen. Han har rätt, det är sagt nu.

- Jösses. - Man frestar ödet. Ofresta ödet.

Vet du, jag tror faktiskt att Kat kommer tillbaka.

Faktum är att jag är väldigt orolig för det.

- Okej. Bättre. - Jaha? Bättre?

- Ja. - Okej.

- Kan du gå och prata med Barry? - Vem är Barry?

Barry. Bevs vän. Från sjukhuset.

Tvinga mig inte att prata med honom.

- Han är läskig. - Nej, han är rar.

Det är bara hans East End-sätt.

- Han är farlig. - Inte alls.

Han lär knivhugga mig.

Bara om du ger honom anledning.

Ja.

Är hon lite ung för en begravning?

Hon är fem.

Du låter ju som de på bågskytteskolan.

Ska vi sätta oss där?

Jag är jämt rädd att mobilen ska ringa, så jag satte den på ljudlöst.

Jaha, okej.

Jag lämnade den i bilen.

Jaha, då är det nog ingen fara.

Jessica.

Vad är det där?

Det är Bevs döda kropp i en låda.

Vi är samlade här idag för att minnas Beverly Reids liv.

Jag ber att vi alla står upp och lyssnar på "Angels" av Robbie Williams.

Men för tusan.

Vi kände vår mormor, sen gjorde vi inte det,

och så gjorde vi det igen.

Hon var den roligaste, eldigaste person jag nånsin mött...

Så, Bev, eller jag kanske ska säga Besten i Bow,

som hon kallades på grund av sin karriär vid det lokala slakteriet.

Efter att ha åstadkommit allt hon kunde i slakteribranschen,

växlade Bev om och for till USA med sin mandolin.

Hon flydde till fots efter att ha kidnappats vid burmesiska gränsen.

Hennes passion för flamenco ledde henne till Buenos Aires

- och i armarna på hennes tredje make... - Va?

...koreografen Emiliano Núñez.

Vadå? Det är inte sant.

För att avsluta, ett kort meddelande från damen själv.

Jaha. Läste han upp allt detta nonsens?

Nej, han är en rar pojke, men han mejlade mig om nånting att säga.

Så jag bad Gloria skriva nån gammal smörja.

Hon kan dra rövarhistorier, för jag har sett hennes deklaration.

Jag har redan sagt det som behöver sägas till folk som behöver höra det.

Jag har 500 pund i mitt namn på notan vid puben The Tap and Bells.

Så tack alla för att ni kom, och ta en drink på mitt konto.

Hur är det?

Jag saknar henne.

Jaså?

Vill du ha nån minnessak?

Programmet för minnesgudstjänsten, eller...

Tja, hon sa att hon alltid skulle vara med oss.

Ja.

Hallå, Scotts mobil, Scott här.

Nix.

Scott. Kom nu.

Ja.

Jaha, där stoppar jag dig.

Jag är väldigt nöjd med mitt bredbandsavtal.

Titta här.

Åh nej, det är en sån där.

Lite ruffligt här inne.

- Det här är väl fint. - Ja.

Hela grannskapet kommer samman.

- Alla är så glada. - Ja.

Nicka när du vill sticka härifrån.

Han gick. Okej.

Lenny. Ägaren.

- Läget, kompis? - Hej.

- Ja, Jason. Och Nikki. Princess. - Hejsan.

- Hej. - Hör på,

jag vet att ni tyckte om tanten.

Så vi ska ta ett värdigt farväl av henne.

Jag har en pianist som kan 250 cockney-sånger.

Det är inte så häftigt. De använder samma tre ackord.

Några råd för säkerhets skull.

Titta inte på Mikey,

men om det händer, titta inte bort först.

Gå på toan i par,

och vad ni än gör, fråga inte Dean vad han satt inne för.

Han pratar gärna om det, men ni vill inte höra det.

- Okej. Kan vi få två... Han försvann. - Ursäkta mig.

Mamma?

- Jag kommer inte fram med Bev. - Men kära nån. Tyler! Förlåt. Tyler.

Okej, bara... Förlåt. Ställ henne där borta.

- Pappa? - Ja?

Jag sa aldrig att jag älskade henne.

Hon var redan rädd, och om man började bete sig annorlunda och säga

"jag älskar dig", skulle hon bli misstänksam.

Men jag borde ha gjort det.

Hon visste.

Säkert?

Ja.

Visst gjorde hon det.

De vet alltid.

När sa du senast till din pappa att du älskar honom?

Min pappa?

Nej. Han är en gammal katt som inte vill att man stryker honom.

Har du aldrig sagt att du älskar honom?

Allvarligt?