Modern Family

-Dylan? -Mr D? Joggar du också här?

Mitt hus ligger knappt ett kvarter bort.

-Har du på dig stövlar? -Okej.

Det här är inte ett sammanträffande.

Jag har följt efter dig i ett par dagar. Det handlar om Haley.

Hon är inte singel, men jag älskar henne och jag tror att hon älskar mig.

Jag hörde vad som hänt. Jag skulle inte tänka för mycket på det.

Det var bara en kyss.

Åh, nej. Två kyssar?

Okej.

Jag gick till Dylan för att säga att det inte var okej att vi kysstes

och det slutade med att vi hade sex.

Jag borde ha gått tillbaka och sagt att det inte var okej,

men vad skulle då ha hänt?

Jag vill bara prata med henne, hon svarar inte på mina samtal.

Ghostar hon dig?

Trots din ålder hänger du alltid med i jargongen.

Word.

Jag är ledsen. Du är en bra kille, du förtjänar bättre än så.

-Jag ska prata med henne. -Kan du göra det?

Topp. Jag pinglar henne, är du i startgroparna?

Jag tror att Luke jäklas med mig.

Mamma mia, vad är fel på min arm?

Ingen fara, din arm ser bra ut.

Varför tar du inte en tugga av den?

Jag tror att vi har problem med kommunikationen, Luigi.

När jag sa att jag ville äta italienskt...

Och bryt.

Bravo! De improviserade

och med en rolig knorr i slutet!

I nästa scen ska Sherry spela en känd person.

-Lou Diamond Phillips! -Utmärkt.

Jag behöver ett yrke, Jay.

Det gör du.

Det visade sig att Mannys påhittade kanadensiska flickvän var verklig.

Och irriterande.

Tills han börjar skolan igen, ska hon bo med oss

och provspela för att bli improvisationstjärna,

precis som, ni vet, ingen någonsin.

Visst gick sommaren fort?

-Nu ska du åka! -Hej då, Jay.

Jag saknar dig redan, papi.

Han är tillbaka om tre dagar för att tvätta.

-Jag kommer att sakna dig med. -Kom då, lilla björn.

-Vi ses på lördag. -Jag kan inte bärga mig.

Jag är uppe på övervåningen och rymdjobbar lite.

Gloria! En snabb fråga. Varför är hon kvar?

-Berättade jag inte? -Säg det inte.

Sherry får inte bo med Manny på elevhemmet,

så hon ska bo här.

Jag ska göra en god smörgås, vill du ha en?

Jag vill inte ha en smörgås. Jag vill ha ut henne.

Och jag vill ha en smörgås.

Det här är Mannys första, seriösa förhållande.

Jag brukade säga till honom:

"En dag kommer du att hitta en kvinna

som uppskattar dina gåvor",

men jag var inte övertygad!

Tycker du inte att hon är irriterande?

Jag tycker att hon är rolig.

Oroa dig inte, hon ska bara stanna här

tills att hon kan försörja sig själv med sin improvisation.

Lägg till hennes namn på telefonsvararen, hon kommer att stanna här.

Vi kommer aldrig att få en ny Wayne Brady.

Hej.

Jag träffade Dylan. Han berättade vad som hände mellan er.

-Vad han än sa... -Lugn. Jag vet att ni kysstes.

-Okej. -Du fick helt klart förmågan

att kyssas som en Dunphy.

Lyssna på mig.

Det kan förvirra en man. Du måste sluta ghosta honom.

Jag vet, men det är svårt.

Jag är tillsammans med Arvin, som inte har pratat med mig sen kyssen.

Varje gång jag pratar med Dylan, slutar det med en kyss.

Det är svårt.

Dylan är en känslig kille.

Efter allt som har hänt förtjänar han att veta hur det ligger till.

Du borde prata med honom.

Okej. Jag ska be honom att komma förbi.

Använd blåsfisk-emojin. Det betyder: "Bered dig på dåliga nyheter."

-Nej, det gör det inte. -Luke!

Nej. Jag sa åt dig att det var sluttittat för idag.

Vad är så fascinerande med lastbilar? Brandmän.

Kom nu, Lily. Hur sena är vi?

En lös get i huset-sena? Eller envis ko på gatan-sena?

Du har bott här i 20 år, prata som en stadsbo.

Nej, Cal, du spiller det på golvet!

Se upp var du går, Lily.

Ja, för jag är problemet.

Nu måste vi byta hans skor.

Det går inte,

han ritade på dem med krita

och det ser ut som ett hakkors. Och nu för tiden...

Inte bara nu för tiden.

Det är ingen fara med skorna. De har barn,

de vet att de förstör allt.

-Förutom ens liv. -Precis.

Snygg räddning.

En annan distriktsåklagare på kontoret, Trent,

bjöd in oss på lunch, vilket var toppen,

för han söker en bisittare i ett viktigt fall och jag vill ha jobbet.

Jag var andra tvättbräda i Grasshopper High School-orkestern.

-Fortsätt. -Trent och jag har mycket gemensamt.

Hans man jobbar på en skola, precis som Cam

och de har två småbarn.

Om det fanns en dejtingsida för gayadvokater hade vi matchat.

Ut med det nu innan vi går.

Välkomna, kom in.

Du måste vara Cam. Hej. Jag är Trent, min man, Kieran.

Hej, angenämt. Det här är Lily och Cal.

Ursäkta att vi är sena. De här två käbblade i bilen,

så vi var tvungna att stanna.

Han rapade mig i ansiktet.

Du tittade på mig!

Toppen. Nästa rond.

Ni vet säkert hur det är.

Absolut. Våra är ännu värre i bilen.

Jag hämtar dem så barnen kan leka.

Vilket vackert hus.

Vilken fin tallrik.

Tack. Vi köpte den i Nepal,

under ett firande av barngudinnan Kumari.

Det närmaste jag har kommit en barngudinna

var min matlåda med Drew Barrymore på.

Ert hus är så rent.

Hur håller ni det så rent med barn?

Här är de. Devon och Denise.

Är det era barn?

Aj då, jag gjorde det igen.

Jag är så van att kalla dem våra barn att jag glömmer att förtydliga.

Det gör inget. Visst är Devon en liten gosing?

Det är Denise, hon är den roliga.

Jag är uttråkad, pappa.

Det är oartigt, Lily.

Vänta lite, unga dam. Festen har knappt börjat.

Det här är ett handgjort backgammon från Sri Lanka.

Använd handskarna. Ha så kul.

-Och medan ungarna spelar... -Eller sätter i halsen.

Vi kan väl gå in i köket? Jag hämtar en flaska vin.

Jag hoppas att vitt går bra.

En flaska Cabernet förstörde vår soffa och Trent lider fortfarande.

Ha så kul nu, barn.

Okej, först och främst, ingen juice.

Jag ska kolla i hans fickor. Låt mig ta en titt.

Ingenting... Vänta. Vad är det här?

Hur hamnade den där?

Kom här.

Sitt ner och rör dig inte.

Du kan leka med Devon och Denise.

Du kan se på dina lastbil-videor.

Släpp honom inte med blicken.

Bara så jag vet, jag får inte ha en barndom?

Snälla. Förra veckan lärde vi dig hur man gör frukttårta.

-Det är Dylan. -Ska jag hänga kvar?

Nej. Jag har övat på vad jag ska säga

och jag är förberedd på vad som än väntar.

Okej.

-Hej, älskling. -Åh, nej.

Jag har saknat dig också, Haley.

Överraskning!

Arvin ringde mig från Schweiz för att han ville överraska dig,

så jag åkte till flygplatsen och hämtade upp honom.

Tänk att vi lyckades göra det!

-Toppen, det här igen. -Ja!

-Kom in. -Se på mig.

Jag ska göra te.

Ja, titta på honom.

-Bort från dörren! -Hej, mr Dunphy...

Du krossade mitt hjärta.

-Dylan... -Du behöver inte förklara.

Om du var tvungen att slå ner mig och ta mig gisslan,

har du säkert dina skäl.

Vi måste prata om din dräkt.

-Gillar du den? -Den är fantastisk.

Men tajmingen är usel.

Varför då?

Sätt dig.

Eller så kan du stå.

Arvin är här.

Han flög hem från Schweiz för att överraska Haley.

Jag kämpar mot en annan storslagen gest.

Vad är han klädd som?

Sig själv.

Jag gillar oddsen.

Förlåt att jag inte ringde tillbaka.

Jag behövde tid för att bearbeta det här med Dylan.

Jag förstår helt.

Jag klarar mig själv nu, mamma.

Självklart.

Vi överraskade henne verkligen, eller hur?

Förlåt, jag kan inte mer.

Okej.

Jag vill berätta en sak.

Jag överträdde.

Var du en kvinna?

Nej. Efter att du berättade om din kyss,

gick jag till en pub dit alla forskare brukar gå

och jag kysste en kärnfysiker.

Jag vet att det inte är politiskt korrekt,

men de är de mest avslappnade i den vetenskapliga sektorn.