The Sunlit Night

Nej, den är lat.

-Inte lat. Den funkar bara inte. -Den är för prosaisk.

Den påminner mig om ett enkelt färghjul.

-På ett hotell. -Det är problemet.

Bakgrunden kräver större komplexitet.

Den säger mig ingenting. Jag vet inget om konstnären.

I förra månaden sa Peter nåt om att kontrollera formerna.

Hon har skalat bort allt intressant.

Jag är klar.

Den gör mig lite förargad.

Det förstår jag.

Det var nog allt för stunden. Lycka till nästa gång.

-Några frågor? -Nej.

Inga frågor. Tack.

Jag kanske inte är nån konstnär.

Jag är kanske bara dottern till två andra konstnärer.

Pappa började måla djur i Albrechts Dürers stil.

Sen målade han blommor åt en affischfirma.

Sen utbildade han sig till medicinsk illustratör.

Han har illustrerat 16 läroböcker.

Säg åt honom att rita sina egna mitokondrier, då! Satan!

Men han vill bara måla ugglor lika bra som Dürer.

Mamma formger möbeltyger till herrgårdar i Connecticut-

-men bor i en lägenhet på Manhattan. Hon och pappa sover på en bäddsoffa.

Vi är kanske inte är ämnade för framgång.

Lägenheten ser ut som en klaustrofobisk Mondrian.

Föräldrarnas bäddsoffa är den röda rektangeln.

Syrrans och min våningssäng är den blåa-

-och brandstegen är den gula och det är bara där man kan andas.

-Hej. -Hej.

Fran, jag har haft en helt sjuk dag.

-Jag också. -Kom hit.

-Skulle inte du till Robert? -Jo.

Vad gör du hemma, då? Har det hänt nåt?

Vi har gjort slut.

Beklagar.

-Din mamma gör mig galen. -Levi, prata inte om mig!

Helt galen. Vad har hänt?

Vilket trevligt sätt att säga hej...

Jag trodde du var i Roberts hus vid sjön.

När man gör slut, är det inte kul att bada längre.

-Har han dumpat dig? -Hur hade ni det?

De gjorde slut!

-Kolla här. -Dumpade han dig?

Varför drar ni båda den slutsatsen?

-Jag trodde du dumpade honom. -Tack, Gaby.

-Kände du till det? -Satan!

Tagga ned. Din energi är...

Du kan inte bo här.

-Jag väntar på tjänsten i Tokyo. -Du skulle ha gjort det från början.

-Flytta på dig. -Vart ska jag ta vägen?

-Stå stilla. Vad är det där? -En blodigel.

Du har en blodigel. Kom hit.

Gå till diskhon. Vad sa jag om den där sjön?

-Nåt så vidrigt... -Tokyo kommer aldrig funka, Fran.

-Var inte så taskig mot Frances. -Glöm att jag sa nåt.

-Hämta filten. -Vad kommer hända?

Jag känner mig lätt optimistisk. Tokyo kommer säkert att funka.

Lydia Frank. Tjänsten i Tokyo har gått till en annan konstnär.

Dra upp dem.

-Vad var det jag sa? -Beklagar.

Vill ni se nåt riktigt tragiskt? Spana in den här skiten.

-Har du målat den? -Givetvis inte! Hur kan du tro det?

Den ser ut som en jävla rigatone. Jag ska visa dig.

-Den här är min. -Ursnygg.

Vad har du i handen? Vad håller du på med?

-Ingenting. -Herregud...

-Vad pågår? Mirela? -Har han friat?

-Vad pågår? -Jag har förlovat mig!

-Jag har förlovat mig. -Med Scott Glennie?

Vi tog färjan till Staten Island för att äta middag med hans föräldrar.

Jag poserade framför Frihetsgudinnan.

När jag vände mig om, hade han tagit fram en ask.

Sen friade han. Vi ska gifta oss.

Bra, för er mamma och jag ska separera.

-Va? -Det är bra, för du har flyttat ut.

Samma sak med dig, Frances.

-Levi! -Mamma?

-Nu är hemligheten ute. -Grattis.

Vart ska de ta vägen?

Jag vet inte om de har nån plan-

eller om det bara är känslor.

Jag trodde aldrig de skulle göra det, Fran.

Nån gång måste han ha tagit henne med storm.

Tror du kärlek kan överleva?

Hur ska Scott kunna försörja henne?

Hon pluggar juridik. Hon kan försörja sig själv.

Scott Glennie är en dumskalle. Jag vet hur det här kommer sluta.

Jag har saknat stället.

Det blir kul att ha dig här i sommar.

Kolla. Hela väggen är din. Det är bra ljus där.

Vi får anpassa oss.

Vi får flytta lite på den.

-Jag behöver inte min säng än. - Vår säng.

Jag ska bo i ateljén ett tag. Vilken sida vill du ha?

-Norge. -Norge?

Det är inte Tokyo, men det låter riktigt skapligt.

-Norge är inte problemet. -Vad är problemet, då?

-Nils Auermann. -Jag trodde han var död.

Han sparkade just sin assistent. Nu behöver han nån som målar en lada.

Enbart i gult.

Okej, jag vill bara komma härifrån.

-Kommer jag kunna måla i Oslo? -Inte i Oslo. På Lofoten.

Ön långt upp i norr.

Hur långt upp, då?

Mr Auermann?

-Jag heter Frances. -Nils.

Det är roligt att få träffas.

Det ska bli kul att få se hur långt du har kommit med projektet.

Alla här verkar väldigt vänliga.

Det är så vackert. Nästan som en dålig målning.

Jag menar... Det ser ut som en tavla som man skulle göra...

Inte du.

Men om man försökte skildra det, skulle det bara bli fånigt.

Det är magiskt att solen aldrig går ned. Ljuset är förbluffande. Kolla!

Jag har aldrig sett ett mäktigare landskap.

Men du målar inte landskap. Jag älskar dina tidiga verk.

Det är som om allt är en sån...

Det är ett mirakel att ha så många olika färger.

Gå inte i mitten. Träet är ruttet.

-Så mycket skräp... -Inte skräp. Jag återvinner.

Toalett. Dusch.

Rena lakan, handdukar... Resten av huset är förbjudet område.

-Förstår du? -Ja.

Det var en gammal fiskfabrik förr.

-Hur många konstnärer bor här? -Jag.

Den här är din.

Sova, laga mat... Här finns allt du behöver.

Det är en ära att få vara här med dig.

Det är en ära att få vara här med dig.

Välkommen till helvetet

Nils Auermanns verk har kallats samma saker som mina.

Lata, kalla, icke fungerande...

Det är hit man åker när man förvisas. Till jordens ände.

Till arktisk internering. Man får sova i solinternering.

Hej. Din husvagn skulle behöva tjockare gardiner.

-Fråga mig inte om sömn. -Det är för ljust för att kunna sova.

-Kan du arbeta? -Ja.

-Vad är det? -Vikingamuseet.

Vikingabyn

Okej, då kör vi.

Din officiella titel är "lärling".

Det är makalöst att få vara din lärling.

Använd inte ordet "makalöst". Det är slitsamt, du kommer avsky det.

Coolt.

Du får ansvara för interiören.

Använd den här väggen som typvägg. Okej?

Här har du hinkar med nummer. Använd en viss hink för en viss bjälke.

-Okej. -Hajar du? Bra.

Jag målar exteriören.

Om en månad kommer norska konstinstitutet inspektera verket.

Om de gillar det, sätter de mig på kartan.

-Bokstavligt talat. -En riktig karta...

Jag vill att du målar på heltid.

Jag skulle vilja måla några egna verk den här sommaren.

Det var inte det jag anställde dig för.

-Det var därför jag kom hit. -Här målar vi inte som vi vill.

Vi jobbar 07-19.

Finns det nånstans jag kan måla kl. 20?

Nils projekt var i princip ett enormt "måla efter nummer".

Det var en målarbok, men jag hade alltid målat med fingrarna.

Det här skulle bli Nils verk och fältslag, inte mitt.

Visst, jag kan kämpa på jag också.

Hej.

Gå ned.

Ljuset måste vara vackert.

-Ja, det blir aldrig mörkt. -Känner du dig ensam?

-Jag har lagt ned dejtandet. -Män tycker du är snygg.

-Varför säger du så ens? -Kom igen, roa dig.

-Din kropp är som bäst nu. -Jag vill inte diskutera det här.

Dra dig inte undan, Fran. Jag vill att du mår bra.

Du ser annorlunda ut. Vad äter du? Du är mager.

Jag äter massor av brunost. Man lägger den på ett kex.

-Det låter föga lockande. -Det är vad det är.

"Kattunge."

"Kattungen Rambo räddade en annan kattunge på en gård nära Tangstad."

-Står det så? -Ja.

Han heter Rambo.

"Han heter Rambo."

Du heter Frances. Jag heter Nils.

-Jag heter Frances. -"Kjempefint."

-Vad betyder det? "Kjempefint"? -Jättebra.

-"Du heter Nils." -"Kjempefint."

Tack för vinet.

Helvete.

-Kan vi plocka upp honom? -Vi ligger långt efter i arbetet.

Vi kan åka in till stan och handla sen.

I kväll ska jag laga mammas hemliga recept.

Kul för dig...

Du kan göra mig sällskap i köket.

Jisses...

Sarkasmer passar dig illa.

Hej.

Arbetar du här inne?

Hon såg ut som en renässansängel-

-men levde på det vidöppnaste av ställen.

Hon arbetade i en svart kub, lika trång som pappas ateljé.

Kände hon sig också internerad?

Jag kanske bara såg det så eftersom jag inte ville lida ensam.

Fel ost.