Twilight of the Gods

Hör nu om Sigrid,

och om vårt första möte.

Inkräktare med svärd hade kommit för att ta vårt land, Völsungs land.

Vi var få.

De...

...var många.

Sen...

...kom kvinnan.

Jag kände henne inte.

Men hennes sköld bar Völsungtecken.

Hon fällde både män och hästar.

Hennes svärdsarm var blodig upp till axeln.

Varken hjälm eller ringbrynja kunde stå emot henne den dagen.

Men som jag sa... De var många.

Döden var nära, det var jag säker på.

Men skåda, då steg en valkyria ner.

Den var vacker,

men monstruös.

Och tystnaden föll.

Kämparna visste nämligen att varelsen skulle bestämma

vilka som skulle leva och vilka som skulle dö på slagfältet.

Andra togs. Vi skonades.

Vem som hade bestämt detta visste vi inte.

Men när den lämnade oss... Då bugade valkyrian.

Inför min Sigrid.

Och jag kände kärlek.

Varför stirrar dina män på mig?

Kungen berättade om ert ödesdigra möte.

Vilken historia berättade han den här gången?

-Jag tror att en valkyria var... -Okej, allihop, sluta!

Om ni vill höra en historia, låt då mig berätta den.

Ett slag utkämpades.

Det fanns inkräktare, och alla svärd drogs ur sina slidor.

Jag såg er kung på andra sidan slagfältet. Jag observerade honom noga.

Det var kallt den natten.

Vi delade ett horn med öl, och vi delade säng.

Min kung är välutrustad som en häst, och jag red honom som en sådan.

Och jag kände kärlek.

Du är ju poet, Egill.

Om du vill ha nåt att sjunga om, sjung om hans vackra kärlekslem.

Ge er av nu! Hela gänget!

Egill, fjälla fisken och förbered en måltid.

Ja, herre.

Sigrid, följ med mig.

Jag har nåt att visa dig.

Vart är vi på väg?

Det har varit svårt att dölja det här för dig.

Men när väl vi är gifta vill jag känna att nåt har förändrats.

Jag tänker inte vänta längre.

När huset är färdigbyggt kommer vi att hålla vår bröllopsfest här.

Du vill väl fortfarande gifta dig med mig?

Ja.

Jag tycker om när du kommer från havet.

Du smakar salt.

Här? Vi kommer att frysa ihjäl.

Du är så tyst.

Nåt tynger dig.

Ser du de där stjärnorna?

Där. Det är Thiazis ögon.

De vakar över mitt folks land.

Du har aldrig sett min himmel.

Det är okej. Ingen reser till mitt hem.

Men...det fanns alltid nåt inom mig som hoppades att vi skulle göra det.

Att länderna skulle få uppleva fred.

Så att jag kunde gifta mig med en av de mina.

Det är vackert där, Leif.

Och jag önskar att du kunde få träffa min familj.

Då ska jag det.

Vi rider ut i morgon bitti.

Jag hörde att du ska ge dig av.

Har du inget trevligt att säga till din vän? Jag ska gifta mig.

Jag trodde att han skulle ta nån annan och ha dig som konkubin.

Du har inte fött barn.

Jag antar att han ville ha mig mer än han ville ha arvingar.

Jag menade inget illa. Du har tur.

Barn håller oss borta från slagfältet. Men klanen kommer att se det annorlunda.

Det viskas att ert bröllop kommer att förarga gudarna.

Förarga...

Skänk mig en tanke, Hervor.

Nästa gång du ser mig är jag din drottning.

Du ville att din ätt skulle fortsätta.

Detta vet jag.

Hon kan fortfarande ge dig en sonson.

Eller inte.

Men vi ska gifta oss, far.

Och jag vill ha din välsignelse.

Om du vägrar ge mig den, behåll då ditt svärd.

Du bör nog stoppa undan svärdet, resenär.

Vet du inte? Vi äter såna som du.

Hotar du honom igen lär du inte ha tänder kvar att äta med.

Res på dig, Sómr! Vår syster har återvänt!

Sigrid?

Och nu är vi i Jotunheim.

Min dotter.

Du har återvänt!

Men du kom inte ensam.

Vi är jättar.

Suttungs barn.

Vi festar inte med människor.

Han kom med Sigrid, far.

Sigrid har jättars blod i sig.

Fjölverkr, det var så länge sen.

Påminn mig om namnet på min fars besittning?

Den heter...

"Öppna handen."

Tack, Lilla roten.

Och stämmer namnet? Eller erbjuder min familj en knytnäve istället?

Våra lagar är tydliga, dotter. Vi tillåter inga främlingar här.

Låt oss då inte vara främlingar. Vi kan samtala på kungars vis.

När två kungar möts i samma sal leder det ofta till våld.

Jag tröttnade på att slåss för länge sen.

Min far litar inte på fredens män.

En krigets man hugger dig åtminstone framifrån.