Arthur, malédiction

Jag heter Archibald. Archibald Suchot.

Jag är ingenjör och har bott i Afrika i tio år och byggt många användbara saker.

Och det är långt bort, i mörkaste Afrika som denna historia börjar.

Nej, det här är Connecticut där jag bodde innan jag försvann.

Det är en annan historia som min morfar kan berätta bättre än jag.

Han är en charmant pojke som heter...

Arthur!

Var är han?

- Vad händer med mig? - Du är nu en minimoj.

- Jag ska göra mitt bästa. - Lycka till, Arthur

Välkommen till minimojernas land.

Kära ni, det är dags att ni visar vem ni verkligen älskar. En sista kyss bara...

Sluta. Det räcker.

Romeo, släpp henne.

- På mitt tecken - släpp Romeo. - På ditt tecken.

Nej, inte det.

- Vi har nog blivit upptäckta. - På tiden.

Jean, lägg av. Du vet att hon är allergisk mot bin.

Jag lovade att ge dig chocolate tart varje söndag. Varsågod.

Den var väldigt bra.

Trött...

Jag lovade era föräldrar att ni skulle vara i säng klockan tio. Kom igen.

Du med. Filmen är slut. Kom igen. Det är läggdags. Till sängs.

- Har du haft en bra födelsedag? - Ja. Tack, mamma.

Bra.

- Mamma... - Ja.

- Jag vet vad jag vill bli. - Redan? Bra. Vad då? Astronaut?

- Bättre än så. En minimoj. - Du är för stor. De är så här stora.

Jag kryper ner i krympteleskopet.

Okej. Då säger vi det. Men först måste du sova.

- God natt, barn. Sov gott. - God natt.

10 ÅR SENARE...

Stanna!

Skit också.

Ditåt.

- Doug, det finns inte tillräckligt med is. - 15 bitar per person, om 7 minuter.

- Är du säker? - Ja.

Jag tar tårtorna ur kylen.

- Hej, tjejer. - Du låter som en loser.

Jag är det. Jag säljer vitvaror och gillar fotboll och öl.

- Hej, älsklingar. Vad kul att se er. - Detsamma.

- Du utstrålar fred och kärlek. - Jag tror det blir trendigt i sommar.

- Det klär dig. - Tack.

- Var är hjälten? - Vi har tårtor.

Har ni också med er tårta? Kylen är full av tårtor.

- Alla tar med samma sak. - Det är mitt hem.

- En tredjedel är det... - Vi trodde inte det fanns nåt att äta.

- Jag har gjort crêpes! - Du är bäst. Det vet vi alla.

- Vad har du råkat ut för? - Jag hämtar vatten.

- Utan is... - Hur är det?

Kom igen. Berätta.

Jag glömde biljetten så jag plankade. Polisen haffade mig.

Så som jag är klädd ville de ta in mig.

- Han hade fått stryk. - På sin födelsedag, dessutom.

- Härligt att alla är här. - Inte alla.

- Vem fattas? - Prinsessan.

Det måste vara hon. Ska jag gå?

- What? - Gillar du det?

- Det är jättebra. Men du har förändrats. - Jaså? Så mycket?

- Du såg mig på Maximes födelsedag. - För ett halvår sen.

- Vadå? Har mina bröst blivit större? - Nej.

Jag tror det är sminket och utklädnaden. Okej, och dina bröst.

Du ser fantastisk ut. Du ska få göra din stora entré. Okej?

Mina vänner. Här kommer prinsessan Selenia!

Bra jobbat.

Snurra.

- Är det ditt riktiga hår? - Det är fantastiskt.

Du ser fantastisk ut.

- Vi är hungriga! - Vi är hungriga!

- Vad är det här för ost? - Ni hade ingen parmesan.

Det är emmentaler.

Jag har tagit för mycket ost.

Har den äran i dag

Har den äran, käre Arthur!

- Tack. - Ska vi äta tårta nu?

Nej, presenterna först.

- Presenter eller tårta? - Presenter.

Börja med den här.

- Den här först. - Kan jag riva upp det?

Nästa.

- Du har ingen sån. - Den passar honom.

- Kolla här. - Vad är det?

- Jaha? - Dina hyllor är så dammiga.

Ja, det är sant. Tack.

- Nå? - Det är en till.

Du sparar det bästa till sist.

- Vad är det? - En mulmul. Tack.

- Hade du ingen sån? - Jo, men den har börjat bli tunnhårig.

- Jag behövde en Romeo till min Julia. - Det krossade våra presenter.

Kolla.

Jag ställer honom bredvid sin Julia.

Ditt rum är som vanligt. Precis som hos din mamma.

Ja, jag har behållit sängen. Mina fötter sticker ut längst ner.

Jag hade glömt vilken stor samling du har.

Den är mer eller mindre komplett nu.

Du fyller 18 i dag.

Tycker du det är konstigt att jag har de här sakerna i min ålder?

Nej, men du är inget barn lägre.

Det är inte jag heller.

Alex...

- Du tog tid på dig. - Jo... Men bättre sent än aldrig.

Kom igen. Vi har tre filmer att titta på.

En Arthur-kväll.

- Ni mosar mig. - Doug, har du testat ljudet?

- Ja. Allt är okej. - Kom igen då. Sätt igång den.

I mörkaste Afrika som denna historia börjar.

Nej, det här är Connecticut där jag bodde innan jag försvann.

Men det är en annan historia...

- Har ni sett den tidigare? - Första gången.

- Som heter... - Arthur!

Tack.

- Tack. - Tack.

Nå?

- Vad är det för överraskning i morgon? - Det berättar vi inte.

- Ska jag klä mig varmt? - Ska vi berätta?

- Ska vi berätta eller inte? - Berätta.

Okej. Vi har hittat Arthurs hus.

- Va? - Huset där filmen spelades in.

- Nej. Det var bara en kuliss. Den revs... - Näpp. Det finns fortfarande kvar.

- Det är väl ett ruckel efter 15 år... - Men det står kvar. Förstör det inte.

- Är du säker? - Momo var där för två dagar sen.

- Men Momo snackar alltid skit. - "Momo snackar skit."

- Här. - Är det här skitsnack?

Hej på er. Jag och Pilou har hittat Arthurs hus.

Hur pårökta är de?

- Det är nåt fel på de där killarna. - Jag vet inte.

- Var är det? - Oroa dig inte. Vi fixar allt.

Vi åker kl. 8.

Jag vill dock säga att jag skulle föredra 7.40 eller rentav 7.30.

- Då är det mindre trafik. - Vem bryr sig inte?

Ledsen...

- Det är så fint med allt det gröna. - Jag är väldigt glad.

- Vi är snart framme. - Det är en mil kvar.

- Det är inget. - Jag börjar bli otålig.

- Det är ett kalvarieberg till vänster. - Du är så jobbig.

Jag föredrar GPS: ens röst.

Nej, jag vill inte ha 4G eller 5G i bilen.

Hon låter som min mamma.

Vet ni vad ett kalvarieberg är?

- Ja. Ett kalvarieberg är... - Nå?

Några pain au chocolat?

- Doug! - Va?

Vadå, Jean?

Russinbullar och croissanter, tack.

- Nåt mer? - En apelsinjuice, tack.

- Vi är snart framme. - Kul med miljöombyte.

- Jag gillar den här stan. - Ja, den är fin.

- Det gick snabbt. - De här är era.

- Perfekt. - Till dig.

- Var vi inte här nyss? - Vi har kört runt i en timme nu.

- Det finns ingen att fråga. - Vi frågar här borta.

- Vad gör de? - De saktar ner.

- Varför stannar vi? - Momos vägbeskrivning är hopplös.

- Titta på troféerna. - Det är hjorthorn. Ganska läskigt.

- Är det nån här? Det ser övergivet ut. - Är det nån där?

Det ryker. Det måste vara nån där.

- Vi går nån annanstans. - Nej.

- Det är lag på att hjälpa folk i fara. - Vi är inte direkt i fara.

- Vad vill ni? - Vi letar efter ett hus från en film.

Huset från Arthur och minimojerna Känner du till det?

Arthur?

Det finns inget hus här. Det har brunnit ner. Inget finns kvar.

Det är farligt här.

- Vad är farligt? - Bortsett från honom, menar du?

Det sker olyckor här. Olyckor.

Rikoschetter. Jaktolyckor.

Försvinn!

- Stick! - In i bilarna.

Stick härifrån nu!

- Han var galen. - Det var som i The Shining.

Försvinn! Stick! In i bilarna!

- Det var en riktig galning. - Ja, hagelbössan gjorde mig skraj.

- Ska vi ringa polisen? - Hans brorson är säkert polis.

- Det är fett konstigt. - Alla här är inavlade.

Jag är säker på att jag såg fötter. De hängde på en tvättlina.

Afrikanska halsband, vildsvinshuvuden och... fötter.

- Människofötter? - Ja. Det hängde människofötter där.

- Värst vad säker du var. - Skoja inte. Jag är säker.

- Har du ett foto? - Jag tänkte zooma in men hundarna kom.

Lejonen, menar du väl?

Driver du med mig? Jag såg fötter och du driver med mig.

Jag har nog hittat det. Det har exakt samma form som Arthurs.

Få se.

Ja, med garaget och dammen. Det kan vara det. Det är nog det.

Ja, snart är vi framme.

"Vi lämnar Frankrike..." Spänning. "För Connecticut..."

Vi åker allt djupare in i skogen.

- Ja, det är en sån här skog Bogo bor i. - Ja.

- Sväng höger här. - Det är en skogsväg.

Så är det i naturen.

Jag vet. Det skrämmer mig inte. Då kör vi.

Vi tar oss inte förbi det där.

Jäklar.

Perfekt.

- Det här fanns inte med på kartan. - Är det långt kvar?

- Runt 800 meter. - Vi kan gå. Det gör oss gott.

Alla bär sina egna saker.

- Ursäkta... - Det här blir lättare.

- Är din ryggsäck tung? - Den blir lättare på hemvägen.

- Bra tänkt. - Tack för omtanken.