Shooting Livien

Howards End, Hilton.

Käraste syster! Det blir inte alls som väntat.

Huset är gammalt och pittoreskt, i vackert rött tegel.

Entréhallen är stor som ett rum, med matsal och salong till vänster.

Rakt fram ligger trappan till första våningen.

Där ligger tre sovrum med tre vindsrum ovanför.

En stor skogsalm finns bakom huset. Jag älskar den redan.

Naturligtvis finns det fler vanliga träd-

- rabatter med blåklockor, förgätmigej, iris och azalea.

Blåregn och clematis växer runt hela huset.

Och nu själva familjen:

I morse väcktes jag av ett knackljud från trädgården.

- Åh, tusan! - Charles övade på krocket i gräset.

Jag måste understryka ordet "övade".

En stund senare hörde jag fler ljud.

Först trodde jag att de spelade en omgång.

Men nej, det var mr Wilcox som övade krocket.

Mr Wilcox föredrar tre bågar, Charles en.

En stund senare kom miss Evie Wilcox.

Hon utför övningar med en maskin som hänger ner från en pergola.

Till sist dök mrs Wilcox upp.

Hon är en varelse av en helt annan sort.

P.g.a. de andras krocket och gymnastik, verkar mrs Wilcox-

- vara den som mest hör till Howards End och vice versa.

Paul, den yngre sonen, anländer i dag.

"Kära hälsningar, även till Tibby och till moster Juley."

"Snällt att hon håller er sällskap." - Så trist för er.

- Bränn det här. - "Jag skriver på torsdag. Helen."

Vilka är familjen Wilcox, Margaret? Jag förstår inte.

Jag vet inte mer än du. Vi träffades i Tyskland.

Vi gjorde en hemsk utflykt till katedralen i Speyer.

Vi träffades i en park och vi gjorde sällskap.

De bjöd oss att besöka dem. Tibby fick hösnuva och Helen åkte ensam.

Ni flickor har alltid varit oberoende.

- Är det inte bra, moster Juley? - Jag vet inte.

Ansvaret för din syster och bror är en för stor börda för dig.

Din ungdom har kastats bort på ert oberoende.

- Praktiskt taget. - Ja, Margaret. Så är det.

Vem vet hur det skulle ha sett ut om jag hade fått ta hand om er?

Moster Juley, låt oss inte prata om det.

Mor lät pappa besluta. Pappa överlät beslutet till mig. Det har gått bra.

- Jag har värdesatt dina råd. - Ja, men du följer dem inte.

Du har inte misskött dina syskon.

- Bara dig själv. - Moster Juley!

Ursäkta, miss. Herr Tibby frågar efter er.

Tack, Nancy.

- Du kan duka undan frukosten, Annie. - Ja, miss.

Käraste Meg! Jag önskar att du var här.

Familjen Wilcox fascinerar mig.

Miss Schlegel, det är min bror Paul.

- Paul, Miss Schlegel hälsar på. - Hur står det till?

Paul, den yngre brodern, är stiligast av dem alla-

- utan att vara självgod eller allvarlig som Charles.

Mr Wilcox är chef på Imperial and West African Rubber Company-

- och säger hemskheter på ett trevligt sätt.

När jag sa att jag tror på jämlikhet mellan könen-

- läste han fullständigt lusen av mig.

Som alla starka människor, gjorde han det utan att såra.

Jämlikhet finns inte mellan män, hur kan den då finnas mellan könen?

Vilken civilisation har nånsin varit jämlik? Vilket hushåll?

Endast Paul försökte undsätta mig, men övermannades.

Har ni motståndare haft nåt emot att styras av en kvinna i 63 år?

- Trams. - Varför?

Så skönt att säga "trams" när nån är av annan åsikt.

Undantaget bekräftar regeln.

Och ingen var så emot suffragetterna som drottningen.

Var inte det hyckleri?

- Inte alls. - Trams!

Det var inte hyckleri. Hon var ointresserad av kontroversen.

"På fem minuter förgjorde han allt som vi tror på. Det var ljuvligt."

Kära nån.

En bra affärsman gör mer nytta än ett dussin sociala reformbeivrare.

- "Jag sparade det bästa till sist." - Jag vågar inte höra.

Argumenten emot jämlikhet är ganska starka, eller hur, mrs Wilcox?

Jaså? Jag följer inte meningsutbytet. Det är skönt att slippa rösta.

Häller du upp kaffet? Tack.

Plötsligt var diskussionen slut. Jag har aldrig varit så överraskad.

Jag har fått allt om bakfoten igen, Meg.

Mr Wilcox bestämmer inte i Howards End. Det gör hans fru.

Hon slår inte i dörrar, framställer inga fakta och gymnastiserar inte.

De dyrkar och lyder henne. Det gör att man dyrkar dem.

Varför charmas Helen så av kritik mot hennes djupaste övertygelser?

- Jag förstår inte. - Hon är nog förtjust i dem alla.

Nu åker vi! Framåt!

De verkar helt fel för Helen. Inte alls vår sorts människor.

De är ganska uppfriskande.

Ibland känns det som vi har fastnat och det är bra med nåt nytt.

- Fastnat, kära du? - I jargong, hyckleri, skenhelighet.

Ibland längtar jag efter nån som talar om för mig-

- att mina idéer är akademiska och jämlikhet är...

Trams!

- Socialism? - Farligt trams.

- Konst och litteratur. - Åh, Margaret.

- Trams! - Det här är för mycket.

- Om det inte stärker karaktären. - Naturligtvis.

Ni har stark karaktär, miss Schlegel.

- Ja. Stärkt av konst och litteratur. - Ni bevisar min poäng.

Du är verkligen en märklig flicka.

Ja, kära Meg, en efter en krossas mina Schlegelfetischer.

Wilcoxfamiljens män syn på allt är fräsch och klar. Inget är rörigt.

Ruinen är från 1000-talet.

Vi kan stanna i en halvtimme och ändå hinna med cricket.

Men du har väl ingen känsla för nåt sånt?

Nej, men ibland tror jag att världen går oss förbi sen ett tag.

Helen kan följa den i nån vecka eller två-

- om så bara för att vi inte ska halka efter.

Jag har aldrig följt nåt och önskar inte att göra det nu.

- Ni två gör som ni vill. - Oroa dig inte för Helen.

Hon är lättpåverkad, men det vänder lika snabbt.

Hon har mer vett än de flesta. I alla fall ibland.

Miss Schlegel, jag...

- Helen... - Ja, gör det.

Käraste Meg. Jag vet inte vad du kommer att säga.

- Paul och jag är förälskade. - Kära nån.

Det kommer alldeles för plötsligt.

- Har han friat? - Det skriver hon inte.

Helen är inget tidsfördriv. Om han inte har friat...

- Jag vet inte. - Vad ska vi göra?

Inget, men jag måste åka dit och träffa henne.

Margaret, bli inte förnärmad. Du klarar inte av det här.

Här krävs en äldre person.

Ni är så impulsiva. Ni umgås med alldeles för många.

Orakade musiker, skådespelerskor och tyska kusiner.

Bekanta från främmande hotell. Katastrofen var oundviklig.

Vilken tur att jag är här. Du skulle säga fel sak.

Du skulle förolämpa familjen Wilcox med nån impulsiv fråga.

Jag ska inte fråga. Helen är förälskad.

Jag har inga frågor så länge hon är det.

- En lång förlovning... - Är de förlovade?

Jag vet inte. Antagligen, om de är förälskade.

- Varför ska du resa dit, då? - För att vara nära henne nu.

Om så bara för att gratulera och vara närvarande.

Förstår du inte, så kan jag inte förklara det.

Jag måste resa till Howards End.

Jag kan inte tacka dig nog för erbjudandet. Jag vill åka i morgon.

Kära nån.

Jag sa att jag mår sämre.

- Han verkar ha lite feber. - Jag kan sluta andas när som helst.

Jag höll på att kvävas i sömnen i går natt.

Jag bör inte vara ensam och Meg har lovat att läsa för mig.

Åh, Tibby. Helen...

Det är ingen större fara, men nån bör hålla ett öga på honom.

Där ser du.

Kom ihåg att inte låta dig dras in i diskussioner om förlovning.

Ge Helen mitt brev och säg vad du själv känner till henne.

Bara till henne. Håll dig borta från släkten.

Du kan lita på mig.

Det är slut. Jag önskar att jag inte hade skrivit. Säg inget till nån.

Oj då.

Jag söker Howards Lodge. Vet ni var det ligger?

Mr Wilcox!

- Kära nån. - Damen vill komma till Howards End.

Ursäkta, men är ni den yngre eller den äldre mr Wilcox?

Den yngre. Kan jag göra nåt för er?

Jaha, ja. Är det ni?

- Är min systerdotter med er? - Nej, jag kom med min far.

Han åkte norrut med tåget.

Ni kan träffa miss Schlegel till lunch. Ni kommer väl dit?

Så snällt av er. Verkligen.

- Vi hörde från Helen i går. - Jaså?

Så jag vill gärna prata med er.

Margaret har berättat allt. Jag har sett Helens brev.

- Förlåt, jag hörde er inte. - Om Helen. Det gäller Helen.

Jag förstår inte vad ni syftar på.

Helen. Min systerdotter och ni.

Miss Schlegel och jag?

- Är ni inte Paul Wilcox? - Nej.

- Varför sa ni det, då? - Det sa jag inte.

- Mitt namn är Charles. - Charles!

Menar ni att Paul och miss Schlegel... Herregud!

- Mr Wilcox, min systerdotter... - Han ska ju till Afrika!

Kanske det, men vi är inte i Afrika nu.

- Har han lovat henne giftermål? - Det vet jag inte.

- Idiot! Vilken idiot! - Varför?

Det är omöjligt och måste förhindras.

Ja, det är omöjligt och jag ska förhindra det.

- En varning: Paul har inte ett öre. - Den behövs inte.

Helen är mycket speciell.

- Hans tillkommande måste... - Hon får inte kasta bort sitt liv.

- Får jag tala till punkt? - Nej!

Hon har spridit ut det, inte han.

Han skämdes nog för mycket.

- Moster Juley! - Åh, min stackars Helen!

Jag fick nyss telegram från Margaret.

- Du behövde inte komma. Det är slut. - Slut?

Snälla moster Juley, låt dem inte veta hur dum jag har varit.

- Paul, är det här sant? - De ska aldrig veta.

- För min skull. - Besvara bara frågan.

- Har miss Schlegel...? - Charles?

Miss Schlegel, visar ni er moster till ert rum-

eller vore mitt rum bättre?

Paul, tala om för Evie att vi blir sex till lunch-

- men jag vet inte om vi alla äter i matsalen då.

Mor!

Vet du att Paul har varit dåraktig med flickan?

Det är ingen fara. De har brutit förlovningen.

- Förlovningen? - De är inte förälskade längre.

Ställer du in bilen och kommer in till lunch?

Ja, mor.

Det var fånigt och tog slut på en gång.