Love Sarah

Sarah här! Jag kan inte svara just nu.

Lämna meddelande så ringer jag tillbaka.

Det här är Isabella. Jag är utanför caféet och väntar på dig.

Skynda dig hit. Jag fryser arslet av mig.

Lycka till idag, mamma! Jag älskar dig.

- Hej. Det är Sarah. - Grattis, Sarah!

Idag gäller det. Har du nycklarna? Det blir ett café i världsklass.

'Kära Sarah, jag är ledsen att det var så länge sen vi talades vid.'

'Jag har varit förskräckligt envis, och det är inget jag är stolt över.'

En, två, sidan... Bra.

Höft upp, skuldra, ner, ett, två...

- Mimi Curachi? - Ja?

- Det finns inget jag kan göra. - Men en av oss har dött.

Men ni har samäganderätt. Ni skrev båda på kontraktet.

Men hon var ju kocken. Jag är ingen kock!

Det är som att öppna ett zoo och säga: 'Kom in, men det finns inga djur här.'

- Kan du inte hitta en ny? - Som är lika duktig som Sarah?

- Hon gick ju i lära hos Ottolenghi! - Jag vet inte hur det funkar.

Jag ska berätta. Du sitter där och ler med manligt självförtroende.

Sen dör min bästa vän, mina finansiärer drar sig ur.

Jag förlorar alla mina besparingar medan stället står tomt.

Och nu när allt gått åt helskotta säger du att du inte kan göra nåt!

Jag beklagar verkligen sorgen.

Ni skrev på kontraktet tillsammans, och jag ska göra mitt absolut bästa

att försöka hyra ut det. Men som du vet stod det tomt väldigt länge.

Jag önskar jag kunde säga nåt mer.

Inta positioner, tack.

Lugnt och fint. Andas på fem, sex och sju...

Och säg bara ett och två...

Ner på tre, öppen rygg, fyra. Fint!

- Fem och sex, runt. - Clarissa?

Och ett, två och tre, fyra.

Clarissa? Vänta, vad är det?

Meddelandet togs emot kl. 16.16.

Mimi? Hej, det är Olga.

Jag hoppas du mår bra.

Jag undrade om du vill spela poker på tisdag. Vi vill gärna träffa dig.

Hör av dig. Sköt om dig. Hej då.

Jag har inte hört ifrån dig på hela dagen. Jag blev orolig.

Clarissa, tänker du prata med mig?

Ibland undrar jag om jag är pojkvän eller ett sovrum.

Jag vet att du har det jobbigt nu. Men det här handlar också om oss.

Vi är inte lyckliga längre.

Gör du slut med mig?

Åh gud, du gör faktiskt slut.

Förlåt.

Jag har ingenstans att ta vägen.

Hej, Clari. Jag kollar bara läget.

Jag ville berätta att jag äntligen har en intresserad av caféet.

Inget är bestämt än, men det finns en kille som vill

öppna upp en pop-up-vinbar.

Jag vet att det inte är vad Sarah hade velat, inte jag heller.

Det skulle ju vara ett konditori, vårt konditori.

Sarah hatade vin, hon drack öl.

Jag vet inte...

Jag borde kanske anta erbjudandet.

- Allt är i sin ordning. - Det ser inte så ut.

Känner du den här tjejen?

Ja... Ja, hon är min... systerdotter.

- Vet du inte om hon är din systerdotter. - Hon är min bästa väns dotter.

- Och var är din vän? - Hon dog.

Tack.

Upp med dig, Larie. Kom igen.

- Hej! Vill ni ha hjälp, damen? - Nej.

- Mimi! - Hej, Olga.

- Hur mår du, främling? - Du vet, som vanligt.

Det är yoga klockan 16. Känner du för det? Det vore så roligt att träffa dig.

Nej, jag tror inte det. Det var så länge sen, och jag är så otränad.

Struntprat! Titta på dig, bara. Klockan 16.00, okej?

Och sen tar vi en kopp kaffe, som i gamla goda tider.

Vi ses kl. 16.

Vill du berätta vad som har hänt? Jag trodde att du och Alex bodde ihop.

Det funkade inte.

- Jag antar att du kan bo hos mig. - Det är för trångt.

- Det finns en soffa. - Allvarligt, det är okej.

Det är ju uppenbarligen inte det.

Hur tänker du göra?

Det finns någon jag kan fråga.

- Där är hon igen. - Magiska Mimi Curachi.

Hon firar tolv år som trapetskonstnär idag.

Med den nya föreställningen visar hon ännu en gång vilken stjärna hon är.

Klarar du dig?

- Följer du med in? - Nej.

Jag har inte träffat Mimi på jättelänge.

- Mjölk? - Har du nån sojamjölk?

Det går bra med vanlig.

Förlåt att jag inte har hälsat på.

Jag hade tänkt göra det, men...

När man bor i London går bara tiden.

Allt som man planerar att göra, som kaffe och besök och allt...

Sen tittar man i kalendern och plötsligt är det oktober...

Tänker du berätta om anledningen till besöket eller ska vi småprata?

Kan inte ett barnbarn besöka sin mormor?

Jo, det kan hon. Bara synd att hon inte har gjort det.

- Herregud, vad hett! - Hur mycket behöver du?

- Va? - Hur mycket?

- Tror du det handlar om pengar? - Jag har inte sett dig på evigheter.

Du kommer hit helt oanmäld. Såklart handlar det om pengar!

Jag behöver nånstans att bo.

Jaha, det är ju en annan femma.

- Hej! - Hej.

Försiktigt!

- Varför står den mitt framför dörren? - Jag trodde inte att du...

Jag trodde inte att du skulle ha... så mycket.

- Det var allt. - Det blir bra.

Men, för guds...

Sänk volymen!

- Har du sovit gott? - Ja, tack.

Jag sticker ut och springer.

Det ligger en nyckel på bänken.

- Ursäkta. - Ingen fara.

Vinbar-killen vill ha stället. Det blir nog bäst så.

Jag står utanför caféet och väntar på dig.

Optioner under kvartal fyra, 2018.

Det finns en tydlig parallell i siffror från första kvartalet och

fjärde kvartalet, 2018.

Vi behöver förvandla tillväxten till kapital...

- Hej, ursäkta mig. - Isabella, får jag prata med dig ett ögonblick?

Jag ber om ursäkt, det tar ingen lång stund.

- Ursäkta mig. - Tack.

Vet du hur svårt det var att få tillbaka jopbet? Jag fick böna och be.

- Vet du hur det känns vid 39 års ålder? - Gör det inte. Vinbaren.

Vi kan väl öppna caféet?

- Vad pratar du om? - Du och jag - tänk dig.

- Som om det är så enkelt. - Det är det!

Okej, så här ligger vi till rent ekonomiskt.

- Är det i pund? - Ja.

Sen tillkommer utgifter, försäkring, material.

Enda sättet att tjäna pengar på stället är att faktiskt sälja mat.

Och utan en konditor som är lika duktig som Sarah, har vi inget att komma med.

- Larie? Förstår du vad jag säger? - Ja, typ.

Jag behöver veta att du är införstådd med allt.

Åh gud, det här kommer inte att fungera.

Jag kan fixa fram pengarna.

- Snälla, berätta vart vi är på väg. - Du får snart veta.

Jag kommer inte att gilla det.

- Jag ville ändå inte gå ut. - Kan vi gå, då?

Välkomna till Flying Fantastic. Jag heter Jen och är er instruktör.

För alla nytillkomna, det här är en medelsvår kurs.

Jag antar att ni redan har lite erfarenhet. Bra, då sätter vi igång!

- Det här är ju löjligt. - Det här var ditt liv.

- Det var länge sen. Jag är för gammal. - Struntprat, du är i dina bästa år.

- Knappast. - Glöm bara inte inkontinensskyddet.

Jättestarkt. Mycket bra! Nu kan du...

Tack, men jag vet faktiskt vad jag gör.

Så där ja. Sätt dig på sidan och luta dig bakåt.

Nej, hon höjer fel arm, och hennes rumpa sticker ut.

- Ursäkta... - In med rumpan, byt arm.

Där ser du. Så där.

- Du är ju inte sann, Mimi! - Vad?

- Deras miner. - Jag var väl inte för oförskämd?

Det var du definitivt.

Min lår! Jag kommer inte att kunna gå på en vecka.

Du verkar ju inte ha glömt nåt. Du kanske borde börja igen.

- Tack. - Kanske det.

När jag studerade dig... Du tänker väl gå tillbaka till baletten?

Vi tänker öppna caféet, jag och Isabella.

Vi behöver lite ekonomiskt stöd.

Jag undrade just. Vad synd, jag trodde att du och jag hade...

"Ta med henne på trapetskurs.' Jag är inte korkad, Clarissa.

Mamma är borta nu, och ni slösade bort så många år.

Du kan åtminstone komma och titta på det.

- God morgon! - Hej.

Mimi. Du ser ut att må bra.

- Vill ni ha pengar till det här? - Det ser lite nedgånget ut nu.

- Men man ser definitivt potentialen. - Som en knarkarkvart?

Mina damer, föreställ er ett stort bord

en bardisk och en stor proffsig kaffemaskin.

- 'Åh, vad är det som doftar?' - Kattpiss.

Nej, inte kattpiss. Det är rykande färska croissanter.

- Vad vet två flickor om caféer? - Kallade du oss precis för 'flickor'?

- Så här gör hon alltid. - Hur var det med cirkusen?

Du byggde upp den från ingenting. Du vet hur man styr skeppet.

- Det där går jag inte på. - Ar du med oss eller inte?

Om vi ska genomföra det här måste vi komma överens.

Mamma hade velat att vi öppnade det tillsammans, så därför ska vi det.

- Hallå? - Isabella?

Mimi.

Tänker du släppa in mig, eller?

Jag borde ha ringt innan.

Det är bara det att jag... Jag var i närheten och tänkte...

Vet du, Clarissa är precis som sin mor.

- Och Sarah var precis som sin. - Menar du envis?

Jag vet att jag svek dig och Sarah.

Men det här är väl inget som hon hade velat? Mig?

Det var det enda hon önskade.

- Jag tänker röja upp här för golvyta. - Ställ in det där bak och det där fram.

- Då lockar vi in kunderna. - Precis.

Jag var köksmästare på St. Marys skola för flickor. Inget märkvärdigt.

Rulltårta och sånt. Flickorna brydde sig inte, de spydde ju upp allt sen.

Ställ upp den i rätt läge.

Bara jag är hemma kl. 18.00. Jag får inte överträda villkoren.

Min ingångslön är 45000, med 35 dagars betald semester.

Storhelger är inte inräknade. Och jag jobbar inte kvällar, eller helger.

Jag är här för jobbintervjun. Ar tjänsten fortfarande ledig?

- Gå härifrån, Matthew. - Vilket varmt mottagande.

- Tjänsten är redan tillsatt. - Jaså?

- Är du säker? - Tack, gå ut samma väg som du kom in.

Hör på mig. Jag menar allvar.

- Tänker nån av er förklara? - Du måste vara Clarissa.