Shooting Livien

"Jag vill ge miss Margaret Schlegel Howards End."

Hon kan inte menat det.

Det var länge sen vi sågs, mr Wilcox.

- Han är ett odjur utan känslor. - Nej. Han är ganska fantastisk.

Du älskar mig väl? Det är fel att vi låtsas.

Vi har mött en fattig ung man. Hur kan man hjälpa honom?

- Porphyrion är i stor knipa. - De går snart i konkurs.

- Vart ska ni? - Vad ska jag göra där?

En påminnelse om vår flytt.

"Jag lämnar huset på Ducie Street..."

"Det ska hyras ut årsvis." Ska jag tacka ja eller nej?

- Tacka ja. - Då var det bestämt.

Vår ras håller på att förfalla.

Vi kan inte besluta om nåt litet, hur ska det gå med nåt stort?

Det är de små sakerna som man grubblar över, inte de stora.

Jag tänkte på hur far flyttade till ett nytt land vid 40 års ålder.

Och vi klarar inte ens att byta hus.

- Kan du inte följa med? - Nej, jag överlåter det till dig.

- Men gör inget förhastat. - Det finns inget förhastat att göra.

Det är snällt av er, men det blir nog inget av.

- Inget hus passar oss. - Har ni bestämt er att avböja?

- Inte precis. - Låt oss i så fall börja.

Är det en ny bil? Jag förmodar att den är vacker.

- Tycker ni om den, Crane? - Väldigt, ma'am.

- Är den ångdriven? - Nej, jag ogillar ångdrift.

Naturligtvis. Är de inte snabbare? Jag läste...

- För tillfället... - Tack, Crane.

- Potentialen i förbränningsmotorer... - Ångdrift har ingen framtid. Förlåt.

- Får jag? - Jag klarar mig.

Trams. Låt mig hjälpa er.

- Hur visste ni att han heter Crane? - Vi har åkt runt med mrs Wilcox.

Er hushållerska heter Mazy. Jag vet allt möjligt.

- Hur mår Evie? - Hon är ute med Cahill.

Det är inte roligt att vara så ensam.

Jag arbetar på dagarna, men står inte ut ensam i huset på kvällarna.

På mitt absurda sätt är jag också ensam.

Det är förödande att lämna sitt hem. Jag minns inget innan det.

- Helen och Tibby föddes där. - Känner ni er också ensam?

Fruktansvärt.

Ni sa nyss...

Åh, bara struntprat om möbler.

Ni är inte så opraktisk som ni låtsas.

- Jo. - Ni besvarade mitt brev omgående.

Jag vet när nåt bra stundar.

Jag vill titta på huset och diskutera saken med Helen och Tibby.

Ni får ett svar via brev.

Visst. Entrén.

- Den har stengolv. - Ja.

Det är en bibel som Charles tog hem från boerkriget.

- Här röker herrarna. - Vilken lycka!

Tycker ni om det?

Visst vill man göra det bekvämt för sig?

- Ja. Är de Cruikshanks? - Gillrays.

Ska vi titta på övervåningen?

Är möblerna från Howards End?

Nej. De möblerna är i huset i Oniton.

Har... Förlåt. Vi talar om huset, inte om möblerna.

- Hur stor är salongen? - 9 gånger 6,7 meter.

Nej, vänta, gånger 7 meter.

- Miss Schlegel. - Ja.

Miss Schlegel, jag tog hit er under en falsk förevändning.

Jag vill tala om nåt allvarligare än ett hus.

- Jag vet. Jag menar... - Ni vet?

Nej. Jag menar... Jag menar...

- Miss Schlegel. - Ja.

Skulle ni kunna tänka er att dela mitt...

- Är det troligt? - Mr Wilcox, jag förstår.

Jag skriver till er efteråt, om det går bra.

- Miss Schlegel... Ni förstår inte. - Jo då!

Absolut! Ja.

Jag ber er att bli min fru.

Jag vet. Jag trodde det. Jag vet.

- Är ni inte förnärmad? - Hur kan jag vara förnärmad?

- Jag är inte från er krets. - Det är ni inte.

- Jag är mycket äldre än ni. - Ja.

Mr Wilcox, ni tar andan ur mig. Ni behöver inte övertyga mig.

- Det trodde jag. - Absolut inte.

Jaha...

Jaha. Ska vi se på resten av huset?

- Kanske inte i dag. - Naturligtvis.

Ni ska få brev från mig. Vi ska resa till moster i Swanage.

Tack.

Adjö. Och det är jag som tackar er.

- Ni kan säga nej redan nu. - Men jag har inte...

Jag hyr i alla fall ut huset till er på samma villkor.

- Jag lurar er inte gällande det. - Självklart inte.

Ni får ha kontakt med mitt ombud.

Jag skulle inte tränga mig på som hyresvärd under...

Då det kanske skulle kunna göra er illa till mods.

- Ni förstår vad jag menar. - Ja, men jag tänker inte på det.

- Jag ser till att bilen körs fram. - Det vore snällt.

Jag har bara en fråga.

Åh, jag undrar... Jag undrar om hon tackade ja till huset.

Jag hoppas att hon inte gjorde nåt förhastat.

Jag också. Jag också.

Tackade du ja till huset?

Tackade du ja till huset?

- Står vi kvar på ruta ett? - Inte precis.

Vilket mysterium. Kan du upplysa oss?

Moster Juley, ber du Annie om te?

Vi måste prata om hus och kommer ner efteråt.

Mr Wilcox har friat till mig.

Så typiskt en änkling. De är fräcka nog-

- att välja en av sin första frus vänner...

Men du har aldrig... Du har inte...

- Jaså? - Nej, nej, Meg! Gör inte nåt sånt!

- Gör det inte. Jag vet... Nej! - Vad vet du?

- Vi skulle ändå träffas... - Det är inget sånt!

- Vad är det med dig? - Meg...

- Sätt dig. - Jag sätter mig om du gör det.

Det är en underbar känsla att veta att en riktig man bryr sig om en.

Jag har känt och tyckt om honom länge.

- Har du älskat honom? - Nej.

- Kommer du att göra det? - Ja. Det är jag ganska säker på.

- Har du bestämt att gifta dig? - Ja.

Vad har du emot honom, Helen? Du måste försöka berätta.

Ända sen Paul.

- Vad har mr Wilcox med Paul att göra? - Han var där.

Den morgonen när jag kom ner till frukost-

och såg Paul så rädd.

Han hade inget att gömma sig bakom, jag insåg att det var omöjligt.

Personliga relationer är viktigare än yta.

Jag känner till mr Wilcox brister. Han är rädd för känslor.

Han bryr sig för mycket om framgång och för lite om det förflutna.

Andligt sett är han inte lika ärlig som jag.

Räcker det?

Nej. Det gör bara saken värre. Du måste vara galen.

Jag vill inte att han eller nån annan ska vara hela mitt liv.

Det finns massor i mig som han aldrig kommer att förstå.

Och i honom finns massor, i synnerhet saker han gör-

- som alltid kommer att vara dolda för mig.

Han har många egenskaper som du avskyr, som gör allt det här möjligt.

Jag har allt svårare för att se ner på dem som garanterar min inkomst.

Jag tänker inte rätta honom eller förändra honom.

Jag söker endast förening.

Det är allt.

Jag har inte tänkt mig att forma en passande make-

med Henrys själ som råmaterial.

Det vore föraktligt och orättvist.

Nåt skulle gå förlorat.

Han är här! Han är här! Hej!

Hej! Är ni här allihop? Så trevligt!

Mrs Munt, hur står det till? Helen.

- Mr Schlegel? - Kom, Henry.

- Var bor ni, mr Wilcox? - Jag bokade rum på Grand.

- Det är störst. - Victoria har försämrats.

- Vill du äta lunch med oss? - Ja då!

Om ni är intresserad av arkeologi, finns det en romersk ruin att se.

Underbart! Nu ska vi äta lunch.

Jag hoppas att du inte har nåt emot att prata lite affärer i eftermiddag.

Det kan vi göra.

- Hur gick det med Tibby? - Väldigt bra.

Så bra. Vad pratade ni om? Mig, antar jag.

- Nej, om Grekland. - Så bra. Tibby gillar grekerna.

Jag har aktier i en russinodling vid Calamata.

Vilket underbart företag att ha aktier i!

Kan vi åka dig på vår smekmånad? Och äta russin. Är det inte fint där?

- Jo, men dit tar man inte en dam. - Varför inte?

- Det finns inga hotell. - Vissa damer klarar sig utan.

Helen och jag har vandrat i Apenninerna med packning på ryggen.

Jag vill se till att ni aldrig nånsin behöver göra det igen.

- Har du haft en pratstund med Helen? - Nej.

Försök. Jag vill att ni ska bli vänner.

- Vi har alltid kommit överens. - Ja.

Har du inget utöver Ernest Pike?

Helen, kom och spela. Margaret kommer hem snart.

- Vad kan de prata om? - Aktier.

Han vinner Margarets kropp och själ som i "Othello".

Men i stället för katastrofer och förestående död-

- berättar mr Wilcox om sina äventyr inom senapsproduktion.

Tillverkar mr Wilcox senap? Så anmärkningsvärt.

- Han arbetar med afrikanskt gummi. - Ja, men han har aktier i allt.

Det skulle kännas fel med aktier i gummi. Det är synd om infödingarna.

- Du har såna aktier. Det har vi alla. - Jaså? Det visste jag inte.

- Jag kan be din mäklare att sälja. - Jag vet inte.

Det blir nog Caruso.

Kan vi inte ta nåt lite gladare?

Evie ska gifta sig med Percy Cahill. Det kräver en passande hemgift.

- Ja. - Paul kämpar på i Afrika.

- Charles och Dollys kostnader ökar. - Stackare!

Charles ska ärva Howards End.

Men jag vill inte vara orättvis mot mina andra barn.

Du menar pengar! Så dumt av mig. Naturligtvis.

Ja. Eftersom du säger det så rakt ut.

- Jag vill vara rättvis mot er alla. - Var generös mot dem.

- Jag har redan skrivit till Charles. - Hur mycket har du?

- Vad då? Min inkomst? - Ja, per år. Jag har 600 pund.

Du är så rättfram. Vilken fråga att ställa till en man!

Känner du inte till din inkomst? Eller vill du inte berätta för mig?

- Jag... - Ingen fara. Jag vill inte veta.

- Ska inte Charles arbeta i firman? - Vanligtvis, ja.

Men jag har uppfostrat dem att vara självförsörjande.

Om Charles visar sig ha sinne för affärer-

och mina andra tillgångar-

- så vore han rätt person att ta över efter mig. Om inte...

Jag tänkte inte besvära dig med detaljer.

- Jag vill att du vet... - Det är bestämt.

Ge bort så mycket du kan, vi har mina 600 pund.

Det är en sak till, sen måste jag skriva några brev.

Vad händer med huset på Ducie Street? Vi vill nog inte bo där.