Star Trek: Discovery

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Tidigare i Star Trek Discovery:

Hell hennes kejserliga majestät, fäderneslandets moder.

Hell kejsare Philippa Georgiou Augustus Iaponius Centarius.

Hell kejsaren!

Du är flykting, sökt för mordet på mig. Du inledde en kupp mot kejsaren.

Lyssna. Jag behöver dig. Du behöver dig.

Din Georgiou är död.

- Hon är ett spöke. - Kapten Burnham.

- Har du en gåva med dig? - Kapten Gabriel Lorca.

Den Stamets utnyttjade nätverket för egen vinning. Han skadade det.

Det är ingen skillnad mellan våra nätverk. Det finns bara ett.

Därför sprids skadan. Allt kommer till slut att utplånas.

Det är en glänta i skogen.

Det är så de går.

Jag skickar koordinaterna hit.

Det hade känts bättre om begäran kom från kapten Lorca.

- Jag håller med. - Uppfattat.

Vi ses snart.

Både du och Lorca är känsliga mot ljus.

Den Lorca jag kände var min högra hand. Jag betrodde honom med dig.

Kapten är inte från mitt universum.

Han är från ditt.

Ett år.

Tvåhundratolv dagar av tortyr.

Av lidande, mina vänner.

Mina anhängare.

Men jag har återvänt för att ge mening åt ert lidande.

Idag är dagen vi återtar vårt imperium.

Länge leve imperiet.

Kapten?

Välkommen tillbaka, kommendörkapten Landry.

- De sa att du var död. - Och du trodde dem?

Inte för en sekund.

- Sätt på dig din utrustning. - Ja, sir.

Charon har tio bataljoner kejsarvakter ombord.

Jag vet inte hur du tog dig hit eller fick ut oss,

men vi borde dra oss tillbaka och omgruppera. Du har stöd i flera världar.

Kejsarens skepp är där vi ska vara.

Jag var i ett annat universum och kom tillbaka.

Tror du jag är oförberedd?

LÄNGE LEVE IMPERIET

Fritt.

Stamets är borta.

Ynkryggen flydde säkert.

Hans forskning är kvar.

Jag har känt mer än en Stamets och de har en sak gemensamt.

De älskar sitt arbete för mycket...

...för att lämna kvar det.

- Hej, Paul. - Gabriel.

- Jag hoppades att du var död. - Man får inte alltid som man vill.

Hej, doktorn.

Ironiskt nog har jag dig att tacka för att ha avslutat det jag påbörjade.

Efter att du avslöjade mig och förstörde vårt kuppförsök

var jag på Priors för att rekrytera allierade när kejsaren hann ifatt Buran.

När jag strålades tillbaka kom torpederna.

En jonstorm med, som tur var, vilket orsakade ett transportörfel.

Och...

- Vet du var jag hamnade? - Jag är fast på biten "inte död".

Ett parallellt universum.

Jonstormen måste ha ändrat på transportörsignaturen.

För mig var det fysik som styrde mitt öde.

Visa mig biovapnet som du skapar åt kejsaren.

Gärna, sir.

Sensorer har upptäckt ett stort antal döda på däck 1 till 17.

Han är åter från graven för att starta en revolution och det är allt han har?

Om han fortsätter så avslöjar han var han är.

Sen är han min.

Kejsare, jag har sett hur han arbetar.

Han tar sig in i ens huvud. Manipulerar en.

- Tror du inte jag vet det? - Han lockar dig.

Han vill att du ska komma till honom. Låt mig kontakta mitt skepp.

De har ingen aning om att de flyger in en strid. Snälla, Philippa.

Jag är inte Philippa för dig.

Men du har rätt om en sak. Han utnyttjade mina känslor.

Min svaghet för ditt ansikte. Det ska inte ske igen.

För henne till arresten.

Dina val har avgjort ditt öde.

- De hittar henne. - Ta dina män.

För Lorca till mig levande. Jag vill döda honom själv denna gång.

Kaptenens logg, stjärndatum 1834,2. Tillförordnade kapten Saru antecknar.

Vi har kallats till det terranska flaggskeppet av specialist Burnham.

Discoverys spordrift fungerar igen

efter att navigatören, löjtnant Stamets, har blivit helt återställd.

Trots hans bästa försök

kunde löjtnanten inte rädda Discoverys mycelskörd.

Han är rädd att hans terranska motsvarighet redan har smittat nätverket.

Det kan i så fall få katastrofala resultat.

Vad vill du visa mig?

Vi når det terranska skeppet om 30 minuter.

Airiam upptäckte en energisignatur från centralklotet.

Det består av mycel.

Det är vad min motsvarighet har använt det till.

- Det driver deras skepp. - Vårt med.

Inte direkt. Vi färdas med spornätverket.

Det klotet drar kraft direkt från nätverket.

Men kunde inte nätverket återbilda sig självt?

Jo, vanligen, men denna process förgiftar det.

Det sprider infektioner till systemet.

Utan färska sporer förvärras det.

Terranerna måste veta att det inte är hållbart.

Hållbarhet är nog inte deras huvudmål.

Det ger mer energi än jag trodde var möjligt.

Tillräckligt för skepp med vapen som kan förinta en planet.

- Som de gjorde med Harlak. - Hur kan de vara så kortsynta?

Terranerna är egoistiska nog att tro

att de kan fylla på resurserna innan de tar slut.

Den andra Stamets måste ha sökt en lösning när han fångades i nätverket.

Om vi inte stoppar dem snart blir föroreningen oåterkallelig.

Nätverket kommer att fortsätta att falla sönder.

Både här och i vårt hemmauniversum, över hela multiversum.

Och när det sker?

Kommer det liv vi känner till att upphöra att existera.

Lägg ut över hela skeppet.

Hej, Philippa.

Jag såg på i åratal medan du lät utomjordingar korsa våra gränser,

blomstra i vår bakgård och vara fräcka nog att göra uppror.

Terranerna behöver en ledare som bevarar vårt sätt att leva. Vår ras.

Det är uppenbarligen inte du.

Det visste Michael med.

Det var hennes stora skam.

Men det är ofint av mig att dela sängkammarprat.

Och resten av er, många känner mig, vissa tjänade med mig.

Till er ger jag detta erbjudande: försaka Georgiou.

Imperiet är döende med henne, men ni behöver inte göra det.

Inte idag.

Michael Burnham får inte röras.

Hon är viktig för vår framtid.

En framtid då vi ska göra imperiet strålande igen.

Han är i huvudlabben.

Lorca kontrollerar inte skeppet. Det gör jag.

Vi tar striden till honom.

Hell kejsaren!

Skjut inte.

- Var är dina trupper? - Vi hamnade i bakhåll.

Hur överlevde du?

Lorca lät mig gå.

- Han ville att du skulle veta... - Vad då?

Att han var här.

Hej, Philippa.

Saknade du mig?

Skjut ner den.

- Mr Stamets. - Skölden är på 30 procent.

Tjugofem procent.

Fem, fyra, tre, två, nere.

- Chockgranat. - Ta skydd!

Nödtransport.

Du varnade inte om att hon kunde göra det.

- Säg att vi kan döda honom nu. - Det beror på

om han kan avaktivera nödtransporten.

Det kan jag.

Bra.

Omringa tronrummet. Spänn åt snaran.

Burnham till Discovery. Hör ni? Kom.

Burnham till Discovery. Hör ni? Kom.

Discovery, hör ni?

Kom.

Snälla, kom.

Discovery här. Vi hör dig.

- Kul att se dig, Saru. - Du med, min vän.

Din situation har förvärrats. Är kaptenen med dig?

Han är terran.

Han använde oss och Discovery för att hoppa till sitt universum.

- Det var hans plan. - Omöjligt.

Jag hade känt av något.

Därför hamnade vi inte på stjärnbas 46.

Lorca bytte koordinater för mitt sista hopp.

Hur?

Han fick den data han behövde vid hoppen runt det klingonska skeppet.

Sedan behövde han bara använda styrkontrollerna

och det kan han göra från sin stol.

Lorca har startat en kupp mot kejsaren.

Ni måste avbryta er färd hit.

- Ta er härifrån. - Jag tänker inte lämna dig.

Saru, han behöver inte vår besättning. Han dödar er alla.

Han kan ta Discovery och hela terranska flottan till vårt universum.

Inte om terranerna redan har utrotat allt liv.

De skapade en supermycelreaktor på Charon

och det förstör nätverket. När det faller sönder tar det allt liv med sig.

I samtliga universum.

Hur förhindrar vi det?

Löjtnant Stamets tror att en direktträff från våra fotontorpeder

på deras energiklot skulle orsaka en explosion stor nog

att bryta reaktorns kontakt och låta nätverket läka sig självt.

Vi kör simuleringar för att beräkna energispridningen.

Men?

De har ett inneslutningsfält runt klotet.

- Våra vapen kan inte ta sig igenom. - Låt mig sköta det.

Stanna i warp så de inte kan borda er.

Jag signalerar er när jag är på plats.

Var redo att spränga reaktorn då.

Burnham, klart slut.

- Tror du på ödet nu, mr Stamets? - Det är retoriskt, va?

Din bristande vision är en besvikelse.

Jag brukade lida av det med.

Men inget som hände mig var en slump.

Inte att hamna i en annan värld.

Inte att hitta ett skepp som kunde ta mig tillbaka.

Jag är bevis på att ödet finns.

På tal om det så har vi nått punkten