Barry

NETFLIX PRESENTERAR

EN ORIGINALFILM FRÅN NETFLIX

"Käre son.

Det var mycket trevligt att höra från dig efter så lång tid.

Jag mår bra och uträttar det som förväntas av mig i det här landet.

Det gläder mig att du tänker göra en nystart.

Enligt ett gammalt talesätt finns det vissa saker man bara lär sig i en stad.

Enligt min erfarenhet stämmer det. Men låt dig inte distraheras, min son.

Fokusera på dina studier. Dina mål. Vi får diskutera det när du kommer hit.

Jag ska försöka bli bättre på att hålla kontakten med dig.

Pappa."

Nu påbörjar inflygningen mot John F. Kennedy Airport.

Tack för att ni flög med oss. Ha en trevlig kväll i New York.

AUGUSTI, 1981

På grund av polisinsatser blir tågets nästa stopp 125th Street.

Flytta på dig!

-Kan jag hjälpa till? -Nej, tack, det är bra.

-Jag beundrar bara campus. -Har du legitimation?

Området är privat. Du kan inte bara traska in här.

-Jag är student. Nyinflyttad. -Jag måste se din studentlegitimation.

Jag har ingen än.

Tyvärr, kompis. Då måste du lämna området.

Ring när som helst, broder Vi ses i the Big Apple

Jag säger det inte en gång till, din jävel!

Jag har en pistol och tänker skjuta dig i nyllet!

Saleem? Det är Barry från Occidental.

Vi träffades för några månader sen, på Amirs fest.

Ursäkta att jag stör, men du är den enda jag...

Barry?

Barry, min broder!

Kom. Kom in.

För fan, broder, flyttar du in, eller vad?

Jag är utelåst. Min rumskompis Willis...

Ingen fara. Jag kom nyss hem från jobbet.

Barry, Rachel. Rachel, Barry.

Raquel.

-Raquel. Jag sa ju det. -Trevligt att träffas, Raquel.

Hon var snyggare tidigare, om du fattar.

Här, ta en öl. Ge mig den.

Jag ska visa dig runt. Här inne går det hett till.

Det här är salongen. Hörde du det?

Kom. Sätt dig.

Då så, välkommen till New York.

Dagens problem är inte republikanerna, utan republiken.

Det handlar inte om demokraterna, utan om demokratin.

Vårt lands karaktär är i kris...

-Är du klar? -Fem minuter.

...spänningar mellan könen.

Vi är inte varandras problem. Vi är varandras lösning.

Du, collegekillen!

Ge mig en cigg.

-Du! Vill du ha en? -Ja.

Ge mig en till.

-Har du eld, college? -Visst, Andre.

-Läget? -Tjena.

Vad pluggar ni, då?

Lite av varje.

Bästa valet är ekonomi. Ta pappret och dra härifrån.

Jag kom ju nyss.

Men du stannar inte.

Vi ses.

-Ses sen. -Vi ses.

"Rättvisa är inget mer än den starkares intresse."

Vi vet ju alla att grekerna älskade symboler.

Det har de gjort sen antiken.

Vad var den stora symbolen för demokrati under Platons livstid?

Ja. Barry?

SOKRATES/PLATON/ARISTOTELES

Det stämmer. Den höjda handen. En man, en röst. Mycket offentligt.

Men när ni tänker på de höjda händerna, måste ni komma ihåg

att var och en av dem höll ett spjut.

Det var vad "majoritetsstyre" innebar.

Så då är frågan

om regeringsmakt alltid vilar på hot om våld?

-Ja, Thad? -Så måste det vara.

-Vilken auktoritet skulle den annars ha? -Men folkets vilja, då?

-Visst, folket med flest spjut. -Men det är inte allt.

Vi offrar en del av vår självständighet till en regeringsmakt

i utbyte mot trygghet och ett slags kollektivt förnuft.

Trygghet är lika med "flest spjut".

Vid röstning var det inte antalet spjut som gjorde att det inte blev uppror.

Är man överens om regeringsstyre antar regeringen en annan auktoritet.

Vadå, som moralisk auktoritet?

-Tja... -Så Reagan har moralisk auktoritet?

Det är klart! Han vann en jordskredsseger.

En sak som Ronald Reagan definitivt saknar är moralisk auktoritet.

Men visst har han snygg frisyr?

Jag skämtar bara. Fortsätt.

Jag säger så här:

Om delstaterna hade röstat om slaveriet, hade vi förlorat.

Så, ja.

Vid ett sådant tillfälle försvarar den moraliska auktoriteten minoriteten

mot folkets vilja. Sen plockas spjuten fram.

Jag såg också på nyheterna i går, Barry.

Jesse Jackson sa det där om slaveriet.

Ja, det gjorde han. Och han har rätt.

Allvarligt? Har killen som kramade Yassir Arafat rätt?

Det är två helt olika saker.

Lugna er nu. Åter till Platon.

Får jag ställa en fråga?

Varför måste det alltid handla om slaveriet?

Hallå?

Will?

Är det någon där?

Kom igen, Barry.

Herregud.

-Hur kom du in? -Barry, min broder.

Har du nån maja? Mitt huvud bultar.

Kolla i askfatet.

Vad gör du här?

Den här universitetsgrejen har förändrat mitt liv, brorsan.

Du är bartender, Saleem.

Vad för dig hit till West Side?

I går kväll i West End träffade jag en underbar brud.

En sociologistudent från Minnesota.

Porslinshy, så här stora bröst.

Vi promenerade runt i stan hela natten.

Men när det var dags, blev jag nekad inträde till hennes studenthem.

Så att säga.

Så att säga.

Så jag drack en morgonöl i baren på hörnet

och sen ville jag titta in och röka lite

och låna taxipengar för att ta mig hem, om möjligt?

Det här låter kanske tokigt, men låt mig säga en sak.

Kan det finnas någon slags koppling

mellan dina ständiga inköp av alkohol och kokain

och det faktum att du alltid är pank?

Det är en intressant teori, men jag ser inget samband.

På tal om sprit och kola,

så är det fest hos min vän Daphne i kväll.

Daphne är burleskartist. Det är alla hennes vänner också.

Behöver jag säga mer, Barry?

Vad sägs om att jag tar en tupplur, stannar här och så går vi dit vid nio?

Jag har lovat Will att gå på en fest på campus.

De accepterar oss aldrig, Barry. Det vet du, min broder.

-Jag vill gärna tro motsatsen. -Du tror för mycket.

Därför får du aldrig ligga.

-Jag försöker inte få ligga. -Just det.

För fan, hör du. Om jag var du...

"Hejsan, rika vita tjej. Jag heter Barry.

Jag flyttade nyss hit från Afrika.

Jag är en djup, grubblande man

som gillar att skriva dikter om mänsklighetens mystiska villkor.

Vill du dra ner gylfen i mina byxor, eller ska jag?"

Rätt bra. Tänk att du kan imitera mig.

Tricket är att låta precis tillräckligt vit.

Okej, dra åt helvete, Saleem.

-Barry! Jag älskar dig. -Ja, ja.

Inte illa.

Just nu behöver ni all hjälp ni kan få.

OSYNLIG MAN

Kolla bollen.

Tro mig, liraren, nu får ni stryk.

Ni kan ju inte spela.

-Har du honom? Byt. -På honom!

Gissa vad? Matchen är över, min vän.

-Matchen är slut. -Javisst.

-Nästa! -Snyggt, PJ.

Få bort dem härifrån, hör du.

Ja.

Nästa!

Här kommer "osynlige mannen".

Vad sägs om det, Osynlig? Så där skjuter jag.

Jag sätter dem alltid.

Jag ska låta dig skjuta.

Snubben fick dig, PJ.

Inte så illa, liraren.

Det blir inga fler såna nu när jag vet att du är vänsterhänt.

Det är bäst att du plockar fram det du har.

Mannen!

Vad är ditt problem?

-Lägg av nu. -Du känner inte mig, homeboy.

Rör du mig igen, slår jag skallen av dig.

Er boll.

Visa vad du går för, Osynlig. Din boll.

Jag kan följa dig hela dagen. Som flugor på skit, min vän.

Nu, då?

Kan du fatta att Jack Kerouac gick här?

Allen Ginsberg. Paul Robeson. Var är de snubbarna nu?

Döda. I alla fall Kerouac.

-Vem är Paul Robeson nu igen? -Men var finns den världen?

Den verkar inte existera.

Jag är kanske inte häftig nog att hitta den.

Kom igen... Vi är ju nya. Det tar tid.

Är du redo för det här?

-Jag känner dem. -Coolt.

-Okej. -Jag hämtar några öl.

Sara sa att hon skulle komma för en halvtimme sen.

Tja... Vardagslivet.

Så vad har vi att välja på?

-Rom och cola? -Äckligt.

Eller Jack.

Eller inte Jack. Det är en väldigt billig whisky.

-Jag tar en sån. -Okej, visst.

-Tre? -Javisst.

-Okej. -Okej.

-Skål. -Skål.

Dags för ölkaggen. In med er, för fan.

Nej.

Nu kör vi. Så där ja.