Meet Wally Sparks

Senator Bob Dole kallar det slask—tv.

Chock—reportern Howard Stern kommenterar inte tv—censuren.

Det är ett angrepp på tv—pratshower!

—Släng ut skräpet! —Det är förnedrande, perverst...

Vilken fantastisk publik. Jag har en speciell gäst idag.

—Cowboy Phil och hans gris. —Galet och konstigt.

—Han kom i kvinnokläder, varför? —Som kvinna är jag grym!

—Det är ju otroligt! —Vi pratar om nakenhet i tv.

De tappade bort tröjorna i Las Vegas, och nu är de här.

—En applåd! —Vad är det som händer?

Pratshowvärden ni älskar att hata: Wally Sparks!

Det här är Wally Sparks!

Wally! Wally! Wally...!

Vilken publik. Jag mår bra nu, men i morse var det värre.

Jag gjorde armhävningar naken. Och jag såg inte råttfällan.

Jag stoppade en våldtäkt idag: Jag ändrade mig!

Har ni precis kommit? Sätt er ner.

Vi börjar med inslaget: Den hårda verkligheten .

Eller som min exfru sa: Är den verkligen hård?

—Vad gör han nu? —Stå stilla.

Ett klagomål till så ryker han.

—Hon var en vild flicka. —Hur vild då, Wally?

När hon gjorde franskbröd fastnade tungan i brödrosten!

Första gången jag såg henne gjorde hon armhävningar i gurkodlingen.

Det är i alla fall inte Wally Sparks.

—Ge mig de tjejer du nobbade. —Ge mig de tjejer du tog bakifrån.

—Våra gäster är långt ifrån normala. —Nu ska ni få träffa...

Mannen som är kär i sin hund: Harry Karp och Queenie.

Alla pratshower är visst åt hundarna!

—Hur hände det här? —Han köpte det här till henne.

Ett halsband med 14 diamanter. Han har aldrig köpt nåt sånt till mig.

—Du gör nog inte rätt trick, bara. —Ska jag sitta och tigga?

Det är bättre än att rulla över på rygg och spela död i 15 år.

—Du är omöjlig. —Han kallar dig byracka!

—Hur länge tror du att det håller? —I hundår?

—Lugnt och utan att svära. —Jag hoppas hyndan ger dig rabies!

—Kalla henne inte så! —Lugna er!

Snälla ni...inget våld!

—Hämta en hundfångare! —Tillkalla vakten!

—Inte ett slagsmål till. —Fasen, Wally...

Vad jag tycker om Wally Sparks?

—Wally Sparks...? —Vad jag tycker om Wally Sparks?

—Wally Sparks är en plåga! —Är han fortfarande på tv?

—Lever han fortfarande? —Kritikerna såg mitt program.

—De gav mig ett enda finger. —Han är uråldrig, han är ute!

—Han uppför sig inte. —En vedervärdig idiot.

Jag sitter högst upp, men jag har hemorrojder!

—Jag gillar honom, men han är ful. —Wally Sparks är en idiot.

—Han är usel i sängen också. —Män som han borde buras in.

Gå ingenstans.

Efter pausen lär vi er gifta män att stirra på andra kvinnors rumpa—

—utan att frun märker nåt. Efter pausen!

Vi har fått en massa kritik från våra konservativa vänner i Södern.

Särskilt Atlanta. Georgias guvernör Floyd Preston skriver i ett brev—

—vad han tycker om programmet. Här är brevet.

Han skriver: Som tillgiven familjefar känner jag —

— att programmet gör våld på familjemoralen.

Jag är ovärdig och olämplig för allmän konsumtion .

Men jag har konsumerats av allmänheten många gånger—

—och ett par gånger slukad hel. Och du pratar om familjemoral.

Jag hittade guvernörens stamträd, och två hundar pissade på det.

GUVERNÖRENS HEM, ATLANTA

Hans familj är förvirrad.

Under inbördeskriget kämpade hans gammelfarfar för väststaterna!

—Jag hatar den mannen. —Lugn, guvernören.

Dina väljare ser inte sånt skräp, och det påverkar inte valet.

Jag skrev det inte för att få röster. Som far och äkta man vill jag inte—

—att min familj, delstat och land ska påverkas av den där medietölpen.

Nej, jag säger bara...

Om jag fick bestämma skulle han bannlysas från västra halvklotet.

Pappa? Jag ville bara säga att även om vissa efterblivna arbetare—

—tycker att Wally Sparks är rolig så tycker jag att han är vedervärdig.

—Hon säger att han är vedervärdig. —Jag är stolt över dig.

—Om han ens kan läsa det. —Ja!

Vi är så ledsna att du inte kan komma hit för den stora festen.

Jag blir inte guvernör en dag om jag inte går i skolan.

Du låter redan som en politiker.

—Jag älskar dig, pappa. —Och jag dig. Kom hem snart.

Hej då.

Hon säger att hon inte är säker på om Sparks överhuvudtaget kan läsa.

Vad har du där?

Jag tänkte att ni skulle vilja ha lite te.

—Varsågod. Ska jag hälla upp? —Nej tack, kära du.

—Det ser dystert ut i opinionen. —De stackarna i Sovjetunionen.

—Jag glömde skedar. —Vi klarar oss utan.

Hur ska ni kunna röra? Då lämnar jag er. Säg till om ni behöver nåt.

Tack, Emily, men vi vill helst inte bli störda...

Självklart! Som du vill, Floyd. Som du vill.

Hon är en fin kvinna, sir.

I nästa kampanj vill vi visa familjen Preston—

—som en typisk, normal amerikansk familj.

Kan jag äta bananen och förbli en gentleman? Vad säger ni?

—Gör det, Wally! Gör det! —Vad är det som händer här?

Hur många gånger har jag sagt att ni inte ska se på det här?

Det är nästan slut, och han är grym!

Och olämplig för barn.

Låt den vara av, unge man. Lyssna på mig!

Robby... Det räcker!

En veckas utegångsförbud. Och glöm min fest på lördag.

Jag är förkrossad, guvernören!

—Din pappa är sur. —Säger du det?

Vänta tills han ser vem jag bjöd in till hans dumma fest.

—Hon var en vild tjej. —Hur vild, Wally?

Vild! När hon slickade på ett frimärke började Elvis le.

Det var allt. Vi ses på måndag, då ämnet är:

Sex efter tio års äktenskap. Bör frun få veta om det?

Kom ihåg: Alla har sina kors att bära.

Men alla korsar inte benen.

Och...bryt.

Vilket grymt program!

Jag måste prata med Wally.

—Hej, pappa! —Dean! Vilken överraskning.

—Galet program idag, va? —Det var en bra beskrivning.

Du, bandet spelar i helgen.

Vilda hästar kan inte hålla mig borta.

Om de inte var på galoppbanan. Går det bra för er?

Bra, vår manager tror på oss.

Se upp med dem. En manager ordnade ett jobb så långt ute på landet—

—att jag blev recenserad i Sportfiskarbladet. Vill du äta nåt?

Jag har ett möte.

Så här sent? Tänk på mig när du kommer till det saftiga.

Behöver du stålar?

Pappa, du behöver inte försörja hela världen.

—Vi ses i helgen. —Miller är på krigsstigen. Vi drar.

—Tror du att min son gillar mig? —Självklart. Hur så?

Han respekterar inte mitt jobb.

Hur många barn kan säga att deras pappa kan äta bananer mellan bröst?

—Du har en poäng. Två, faktiskt. —Kom nu.

Du har fått en leverans, Wally.

Ännu ett hatbrev från Georgias guvernör?

Nej, det är en inbjudan till hans valkampanjsfest.

Träffa en massa stela jäklar? Det enda stela på mig finns i byxorna.

Herr Per Vers! Du lyckades visst med ännu en katastrof!

Du är den enda vita killen jag känner med brun näsa, Miller.

Jättekul. Du förlorade en sponsor till ikväll.

Och mr Spencer har tagit ett gäng lyckopiller och vill prata med dig.

Hej, Wally. Kul att ses. Vet du vad det här är?

Ja, en frisk flicka som ligger på rygg.

Nej, det är en graf som visar dina reklamintäkter.

Ser du att det är toppar och dalar? Det är fler dalar än toppar—

—eftersom ditt program har utvecklats till en uppvisning av missfoster.

En cirkus för de olyckligt lottade. En tutt— och rövparad.

—Fansen älskar det ju. —Men sponsorerna hatar det.

—De hatar det. —Ekar det här inne?

Vi har gått igenom det här många gånger.

Min uppgift är att göra sponsorerna glada, och det är de inte, så...

—Ditt program läggs ner. —Vad? Vi kan väl prata om det?

Inte den här gången. Jag är ledsen.

Vänta lite. Ursäkta mig, men det här är skitsnack, mr Spencer.

Vi vet att utan Wally hade vi inte stått här idag. Han är en pionjär!

Han uppfann tabloidpratshowen och formade den här tv—stationen.

—Gjorde jag det? —Tala inte så till mr Spencer!

Han ligger bakom vår framgång. Han är ett programgeni.

—Håll käften. —Tittarsiffrorna kommer nästa vecka.

Vi kan boka några stora namn och ändra på formatet.

—För sent, det kan inte fixas. —Omöjligt att fixa.

—Miller? —Ja?

Ställ dig i hörnet och räkna till 100.

—Men...! —200.

Ja, sir. Okej.

Ett, två...

Du och Wally har känt varann länge. Du är skyldig honom en tjänst.

Du har rätt. Vi har känt varann länge.

Väldigt länge. Du får en vecka till, men jag vill se en helomvändning.

Det lovar jag. Tack, Spence. Jag tar tillbaka allt jag har sagt om dig.

Tack, mr Spencer.

Du kan inte vara allvarlig. Sparks är en belastning för stationen.

—Han ska få dö kämpande. —Jag tänker att...

Nej, du tänker inte, alla vet det. Hon har rätt om Wally.

Vi har känt varann länge. Det finns en moralkodex—

—bland gamla vänner i branschen, som ni unga inte förstår.

—Det rör lojalitet och respekt. —Och om han misslyckas?

—Då åker han ut direkt. — Herr Per Vers.

Omöjligt att fixa.

Jag har en film med den nya heta porrstjärnan.

Hon skulle vara en bra gäst i programmet.

—Var är hon? —Hon kommer strax.

Skulle vi inte ha personalmöte?

Vänta, vi är upptagna. — Okej, boka henne till programmet.

—Hur vet du att hon är rätt? —Hon är rätt!

Det räcker!

Våra karriärer är i fara. Tar vi oss inte i kragen förlorar vi jobbet.

Inga fler porrstjärnor eller lesbiska Elvis—imitatörer från rymden.

—Det var ju ett jättebra program! —När ska du bli vuxen, Robby?

När jag var i din ålder gick jag i skolan och hade ett jobb.

Du hade inget Nintendo och fick gå åtta kilometer varje dag utan skor.

—Och jag visade vuxna respekt! —Ja, du gick ju på militärskola.

Vår familj har gått där sen vår förfader grundade skolan.

—Vi är klara. —Jag vill inte gå där.

—Säg det till honom, mamma. —Floyd, umgås lite med honom.

—Han behöver din vägledning. —Han behöver en ordentlig omgång!

—Tagning! —Vad? God dag.

Jag heter guvernör Floyd Preston. Här bor jag, det här är min fru Emily.

Vår dotter Priscilla är inte här.

Hon studerar för att följa i familjetraditionens spår.

Och här är vår fina son Robby.

Vårt familjenamn har alltid stått för goda, sunda, amerikanska värderingar.

Så kom ihåg: En röst på mig är en röst på familjen.

—Tack! —Le!

Vi måste komma på en idé, annars blir vi som den här killen.