The first 200 lines.
NETFLIX PRESENTERAR
Vi är i krig.
Ett folkhälsokrig, förstås.
Vi bekämpar varken en armé, inte heller någon annan nation.
Men fienden är där, osynlig och svårfångad och den gör framsteg.
Det betyder att vi alla måste enas för saken.
Vi är i krig.
Jag ber varenda en
inom politiska, ekonomiska, sociala och ideella områden,
och alla franska medborgare
att förenas i den nationella andan
som har gjort att vårt land har övervunnit så många kriser.
Vi är i krig.
Det är ett krig utan soldater. Jag förstår inte.
Alla applåderar men gatorna är tomma.
NEDSTÄNGNING JÄMLIKHET
Först tyckte jag att det var konstigt.
Sen sa min syrra att vi applåderar sjukhusen på avstånd.
Så om vi blir sjuka tar de hand om oss.
Min mamma är inte här.
Hon är arg, men kommer tillbaka. Det viskade hon.
Hon är arg på pappa för att han är en besserwisser.
Jag förstår inte.
Det är väl bra att veta allt?
Men pappa sa: "Basile, försök inte förstå kvinnor."
De är såna hypokondriker. Det är helt sjukt hur rädda de är.
Pappa gillar dem inte, inte jag heller.
Förutom deras dotter.
Man ser på ögonen att hon är söt under masken.
Jag brukade passera henne utan att se henne.
Nu ser jag, men vi får inte träffas. Livet är så rörigt.
Jag vet inte vilka de är.
Eller vem det där är.
De där och de där stack ut på landet.
Fegisar, säger pappa.
Jag vet inte vem det är.
Jag vet vem det där är.
Biologen på det medicinska labbet.
Pappa sa att covid förgyller hans kallingar.
Tur att det inte är jag.
Det måste ju göra ont att släpa runt på det?
Ägaren till restaurangen där nere.
Stackaren var tvungen att stänga.
Pappa hoppas att hon konkar eller dör i covid.
Då kan han köpa stället billigt, och öppna en till e-ciggbutik.
Han har massor.
Här är en hemlighet.
Pappa applåderar inte sjukhusen. Han applåderar covid.
Han säger att det bara dödar gamla som kostar oss pengar och är värdelösa.
Min pappa är inte rädd, inte jag heller.
Vi applåderar mest i hela huset, för vi äger vår lägenhet.
Alla de andra är hyresgäster.
Hyresgäster, säger min pappa jämt,
klagar jämt och allihop är lata. Han har rätt.
Bravo!
Ta det lugnt.
Vi byter kläder, jag kan tvätta.
Nej, Martin. Det är vår egen balkong.
Viruset är luftburet.
Jaså? Vem har sagt det?
Vår husläkare, som fick det.
Ja, han har kontakt med patienter.
Dör han, kommer jag inte över det.
Han kan bli bättre.
Dödligheten är en procent.
Du säger det så iskallt.
Det är sant.
Vi borde ha åkt iväg till dina föräldrar.
Inga tåg, eller flyg.
Dina föräldrar då? Två timmar bort.
Ska vi döda dem kanske?
Vem bryr sig om mina då?
Men de har inte astma.
Dina föräldrar har inte astma.
Inte dina heller.
Nej! Basile!
Så äckligt!
Åh, nej!
Fan. Hunden är heltokig och behöver gå ut.
Nej, inte nu längre.
Ska hunden också vara inne jämt?
Det är hans fel. Han nosar på allt.
Ja, han är en hund.
Djur kan inte få covid.
Inte? Titta här.
En katt testade positivt, det första verifierade fallet.
Du stressar ihjäl mig.
Det är en pandemi, Claire.
Mamma?
-Jag vill inte dö i covid. -Du kommer inte att dö.
Ingen här kommer dö. Pappa överdriver, det vet du.
Det är inte sant.
Det börjar med en förkylning. Sedan går det till lungorna,
och man kan inte andas mer.
-Man börjar… -Sluta, Martin!
Andas, andas.
Martin, vi håller social distans utomhus.
Vi gör exakt som man ska.
Men nedstängning, inomhus…
Då tar du det lugnt.
Vi väntar inte besök!
-Jag ser efter. -Nej!
Nej! Vänta!
Öppna inte.
Det är covid!
Monsieur och madame Becquart?
Det är Diego, portvakten Paolas make.
Hej, Diego.
Åh, förlåt mig.
-Jag klev i vinägern. -Det gör inget.
Nej!
-37,6. -Martin!
-Du är sjuk. -Är jag?
Ge mig den.
Amazon? Till idioten ovanpå.
Ja. Tony Boghassian?
Varför bär du upp posten?
Var är din fru?
Var är hon?
-På sjukhus. -Backa. Backa då!
Lugn, Martin.
Det finns många andra sjukdomar.
Ja, du har rätt.
Varför är hon där?
-Hon har covid. -Backa, genast!
Men jag mår ju bra.
Du är asymptomatisk.
Nej, katolik. Men religion är inte allt.
Nej, Diego. "Asymptomatisk" betyder inga yttre tecken på sjukdom.
Jag vet. Jag skojade.
Jättekul. Tack och hej då.
Sluta. Nu räcker det.
Han riskerar att få det men måste inte ha det.
När du är i trappen,
ha då på dig en mask, alltid.
De är slut i butikerna.
Testa dig. Du har haft nära kontakt.
På labbet där nere.
Hela huset borde testa sig.
Säg åt honom att dela ut masker nu så att alla är säkra.
-Kommer du ihåg det? -Ja.
Här. Använd den så länge.
Tack.
Ska vi tömma vårt lager?
Han behöver den mer.
Det är viktigt att överleva, än viktigare att vara mänsklig.
Basile!
-Vadå? -Jag går ut med hunden.
Diego.
Den där nya som inte applåderar. Känner du henne?
Nej.
Kanske är hon vän med Sandrine som lät henne bo där.
Eller en olaglig hyresgäst!
Hon respekterar inte nedstängningen. Hon undviker oss. Skumt.
Håll ett öga…
Sluta. Låt mig prata med barnen.
Två sekunder.
Du blev också arg.
Självklart! Du kallade mig "dum slyna" framför barnen!
Barnen går ju inte i skolan. De är hemma jämt.
Sluta med galenskaperna.
Inser du hur våldsamma dina ord är?
Vilken förebild är du för barnen? Jag tänker inte bli förnedrad.
Var är killen jag blev kär i för 20 år sedan?
Han är här, min älskling.
Han är hemma och väntar på dig.
Säg bara till
så kommer jag. Hoppar in i bilen, och omfamnar dig.
Pappa.
Ge mig den. Kom igen.
Två sekunder.
Drönaren!
Vad? Ännu en värdelös pryl?
Är det en drönare?
Ja, förlåt. Så de har nåt att göra.
Inte så, Tony. Det är sämsta sättet.
-Pappa! -Släpp!
Victoire!
Ge tillbaka den.
Vad fan bryr du dig för?
Alltid till honom. Det här suger!
Det är något annat!
Victoire!
Tala inte så till mig!
Jag är din pappa!
Ser du hur lätt det är att "bara" ta hand om dem?
Isa, du måste komma hem. Allt är en enda röra.
Det är läxor och mat och mina anställda har permitterats.
Lägenheten är äcklig.
Portvakten är inte här. Vem vet vad den slynan gör?
Jag är Diego, Paolas man.
Hon är vår portvakt.
Jag vet det.
Tony, är du där?
Apropå ingenting, visste du att portvakten var gift?
Ja, det visste jag.
Hej, Diego.
Hej, Isabelle.
Ursäkta min man. Han är lite brysk.
Men harmlös.
No comments yet. Be the first to leave one.