The first 200 lines.
Vi kan väl åka iväg i helgen, åka längs med kusten?
Vad?
Du säger alltid att staden har allt du önskar dig.
Det har den.
Men du vet, om du hellre jobbar än tillbringar helgen med mig,
- så bjuder jag nån annan. - Nej. Jag följer med.
Klart jag följer med.
Jag måste duscha och göra klart hummusen.
Det här är Istanbul. Man kan köpa bra hummus här.
Jag fördjupar mig i köket.
Vad gör du?
- Jag bara letade... - Efter vad?
Nåt som är ditt?
Varför skulle det ligga på mitt skrivbord?
Vad letar du efter?
En känslig akt de tror att du tänker läcka.
Okej. Vad innehåller sagda akt?
Vet inte. Jag vet bara namnet.
"Footprint."
Ställde du inga frågor? Gick du bara med på det?
- Du är för övrigt en usel spion. - Det här är inte lätt för mig.
Inte? Det verkar lätt.
Du kommer hit och knullar mig, sen går du igenom mina saker.
- Rätt najs uppdrag. - Jag kunde inte neka. De vet inget om oss.
Alison. Ali. Nej, vänta!
Al.
Hittade du den?
Du vet att jag var tvungen att leta.
- Jag trodde du brydde dig om mig. - Det gör jag.
- Det gör jag verkligen. - Stick för fan härifrån.
Låt mig ställa allt tillrätta.
Nu.
Det är jag. Vi måste avancera.
Är på väg dit nu.
FOOTPRINT AKTEN FÅR EJ LÄMNA LOKALEN
- Till Kadiköy. - Ja, frun.
Följ den där båten.
Sväng höger framför tankbåten.
Så nära kan jag inte komma.
Femhundra till om du skakar av dig båten bakom.
- Kör in framför tankbåten nu! - Aldrig!
Hallå!
Helvete!
Fan.
Få ut den här till beskådande.
Nej! Ali, stanna! Vänta! Vad?
Ali!
Alison!
Ali, var är du?
Ali!
Var är du?
BASERAD PÅ BOKEN REAL TIGERS AV:
ETT ÅR SENARE
River!
De behöver den sista lådan.
- Uppfattat. - Har du kollat den?
Japp.
Det ser inte så ut. Den har fortfarande gammal tejp.
Jag satte tillbaka den. Ekovänligt.
Specificerade du innehållet?
Vad spelar det för roll? Ingen kommer läsa det här igen.
- Vi ska fortfarande specificera allt. - Det är menlöst.
De här akterna är på Ringo-nivå, den lägsta nivå Park har.
Bevisar vad de anser om oss.
De skulle tro ännu mindre om oss om vi inte gör jobbet ordentligt.
Catherine, det här är motsvarigheten till ett förråd fullt av skräp
som ens barn får gå igenom efter att man dött.
Vi fick uppdraget, vi borde göra det väl. Gå tillbaka upp och specificera lådan.
Nix, kommer inte ske. Plus att skåpbilen måste åka.
Bättre att den åker imorgon, när du kollat innehållet.
Nix.
Den är inte ens igentejpad.
Det är okej. Glöm det.
Oj. Vänta, vänta, vänta!
- Gud. - Jösses! Vänta!
River?
Jag ska bara hämta en ny låda.
Jag ber om ursäkt för det här, men borde han vara här inne?
- Vem? - Den hemlöse mannen.
Hemlös man?
- Han har en bokning. - Han utsöndrar... Lukter.
Det stör min fru.
Jag kan inte göra nåt åt det, tyvärr.
Det är min tarm. Obotlig.
Det där behövs inte, Jackson.
Du vet, jobbförmåner.
- Har det verkligen gått ett år? - Det har det.
Mina kulor hänger lite lägre. Annars är allt som det ska.
- Hur går det med drickandet? - Bra, tack.
- Nej. Hur mycket dricker du? - Jag vet inte. Två, tre flaskor i veckan.
- Vin? - Whisky.
- Vi har ju pratat om det här. - Det påverkar inte mitt jobb.
Dessutom har jag inte ett skit att göra, vilket passar mig fint.
Det är en tjänsteundersökning.
Det finns en gräns för hur mycket alkohol man får dricka på en vecka.
- Vad är gränsen? - Fjorton enheter.
- Skriv det då. - Jag får inte ljuga.
Du ljuger inte. Jag ljuger. Jag sa 14. Skriv det.
- Rökning? - Jag har slutat.
- På riktigt? - Ja.
Jag har inte rökt på... Tjugosju minuter.
Mirakulöst nog visade dina blodprover inga konstigheter.
Där ser du. Jag är en jävla titan.
Jag ska bara ta ditt blodtryck.
Sen ställer vi dig på löpbandet.
Om du ställer mig på ett löpband kommer du fällas för dråp.
Du måste träna lätt, en timmes promenad om dagen och äta nyttigt.
Det tåget har väl redan gått, va?
Skum vindaloo och en brant trappa borde bli min död.
Kan inte tänka mig ett bättre sätt att dö.
Jag gör klart den där lådan imorgon.
- Och gör de andra ordentligt? - Ja.
Du kanske borde anamma uppgiften istället för att kämpa emot.
Anamma kanske är lite mycket, men du vet, jag...
- Det är rätt tröttsamt att behöva tjata. - Gör inte det då.
Sluta vara en sån martyr.
Vi ses imorgon.
Vänta. Catherine, jag menade det inte.
Förlåt.
Det är ingen fara!
Så här långt in i mötet
undrar vi om det finns några nykomlingar som vill dela med sig.
- Jag heter John. - Hej, John.
Fortfarande alkoholist.
Fortfarande nykomling.
Räknar fortfarande bara dagar.
Hoppas att nästa dag ska vara lättare än dagen innan...
...jag tror inte att det kommer bli så.
Fortsätt komma hit.
Finns det nån annan nykomling som vill ha ordet?
Godkväll, ma'am.
Er bil väntar på att ta er till arkivet utanför anläggningen.
- Jag ska till verksamhetsmötet. - Min information är att schemat ändrats.
Av vem?
Lammdöner, tack.
Vanlig eller stor?
Stor.
Nej, jag tar två vanliga.
- Fjorton pund. - Fjorton.
- Chilisås på kebaberna? - Ja, så jag slipper känna köttsmaken.
Tre döner.
- Och några öl. - Inga öl.
Jag köper några öl i butiken, okej?
Jag sätter mig där ute.
- Visst heter du Catherine? - Ja.
Har du tid? Jag vill be om lite råd.
- Från mig? - Ja.
Det är lugnt om du inte vill. Det är bara...
När jag babblade på där inne, kändes det som om du lyssnade.
Tack. Jag gör mitt bästa.
Vad var det du ville fråga?
Jag tror att det är dags att jag skaffar mig en sponsor.
Tack.
Tack för att du tar dig tid. Det är inte en särskilt vänlig stad.
Den har förändrats sen sist jag var här.
När var det?
- Tio år sen eller så. - Vad fick dig att återvända?
Jag...
Jag förlorade nån.
Kunde inte stanna där jag var. Minnen, du vet?
- Jag beklagar. Jag menade inte att snoka... - Ingen fara.
Jag kunde ha ljugit, besparat dig obehaget,
men drickandet började när de dog.
Jag klandrade mig själv, internaliserade det,
och en del av mitt tillfrisknande är att vara öppen om det.
Att hantera det, att inte förtränga det.
Man kan förtränga saker,
men förr eller senare måste man ta itu med dem.
Och hemligheter kommer alltid ut.
Man måste alltid stå till svars.
Koffeinfri latte och en stark cappuccino med extra choklad.
Jag tar nog min med mig.
Vad? Nej. Jag tycker om att prata med dig.
- Jag börjar tidigt imorgon. - Kom igen. Du kan inte gå.
Vi har inte pratat om det vi kom hit för.
- Visst, ja. En sponsor. - Nej. Jackson Lamb.
Ursäkta mig.
Förlåt. Jag är vilse.
Kan du visa vägen till North Circular?
Jag är på väg dit. Om du skjutsar mig kan jag guida dig.
Du är på väg nån annanstans.
Kom för fan inte nära.
Madam.
Biträdande chef i huset. Utanför huset. Inte ett hus.
En samling avvecklade bunkers från kalla kriget.
Om de bombats, hade drottningen och regeringen gömt sig här.
- Ja, jag vet. Jag avvecklade dem. - Och gav dem nytt liv som dokumentarkiv.
Tack, min skapare.
- Vill du ha en rundtur? - Därför jag är här.
"Stig in i min salong", sa spindeln till flugan.
Inte en salong. Jag är ingen spindel. Jag är Douglas. Ni är ingen fluga.
Kan du tänka innan du pratar, och kanske inte prata alls?
- Meddelandet mottaget och förstått. - Men ännu inte tillämpat.
Du ser ut att behöva sällskap.
Och du har varit här i 37 minuter, utan att kolla mot dörren.
Vill du inte prata?
Okej.
Då får jag väl njuta av utsikten.
Jag arbetar med terminer. Lugn, jag är ingen lärare.
Du har bara träffat en stilig främling.
No comments yet. Be the first to leave one.