My Mother's Castle (Le Château De Ma Mère)

NYCKELN TILL PROVENCE Del 2

Jag var fortfarande en liten pojke men hade funnit mitt livs kärlek:

Bergen i Provence. En underbar sommar som hade varit som en dröm.

Marcel!

Lili!

Men sommarlovet var slut.

Jag kunde inte vänta ett helt år på att få återse mina kära berg.

Jag måste hitta en utväg. Jag var beredd till allt.

Marcel?

Mamma!

Varje dag började historien på nytt om Augustine och hennes tre män.

Min far, återgick till sitt liv som om den lyckliga semestern inte räknades.

Han gick till skolan med oss och vi med honom.

God morgon, magistern! Hur var semestern?

Av alla pappor var min den ende som fick gå in genom porten.

Hösten... komma ...

...med sina oväder... komma ...

...sina suckar...

I stället för hans diktamen hörde jag cikadornas sång ...

...sina leriga stigar...

Jag såg fikonträd och olivlundar.

Jag var inte i klassrummet, utan strövade omkring i mina berg.

Punkt!

REKTOR

Stig på!

-Han! -Ni!

-Du! -Jag?

-Bravo! -Gratulerar! Enastående!

Det var inget straff utan ett värre öde som väntade mig.

Jag skulle försvara skolans färger vid en hemsk uttagning av stipendiater.

Jag skulle representera skolan och hade rätt till intensivträning.

Inte ett ögonblicks respit...

-Cambrai, Douai, Dunkerque. -Bra! Pas-de-Calais?

Huvudort: Arras. Stora städer: Béthune, Boulogne.

Vi hade...ett skönt sommarlov.

Det sköna sommarlov som vi har haft...

Det sköna sommarlov som vi har haft!

-Hur mår du, Marcel? -Snälla Augustine!

-För mycket lärdom skadar ingen. -Du har väl inte ont i huvudet?

Augustine pysslade om mig som om jag var konvalescent-

-och lagade delikata rätter, tyvärr föregångna av-

en stor sked fiskleverolja.

-Men att gå i skola på en torsdag... -Marcel, det är torsdag!

Till och med på torsdagen, den heliga lovdagen!

Jag kände mig som rebell och det gick ut över Paul.

-Marcel! -Paul började!

Inte ens pappa går till skolan en torsdag!

Lärarna avlöste varann som poliser vid förhöret av en misstänkt.

-La Fontaine lär oss... -En torsdag tog jag en omväg.

Min far hade sagt det ofta, så jag visste att Gud inte existerade.

Men jag var inte helt säker.

Sjömännen känner att havet kallar. Jag hade känt hur bergen kallade.

Ja, mina kära berg kallade på mig.

Garlaban, Taoumé, Tête Rouge, jag hälsar er!

-Pappa! Jag har nåt att säga. -Jag med.

Det här är viktigt! Stadsluften är inte bra för mor.

-Hur vet du det? -Du säger att hon ska ha frisk luft.

-Det är nåt man säger. Jaha? -Bäst vore att bo i bergen hela året.

-Och skolan? -Vi åker till Marseille varje dag.

-Vilka vi? -Du och jag! Inte till fots, vi cyklar.

-Morbror Jules kan låna oss sin. -En cykel för två?

-Jag sitter på ramen. -Och på vintern, när det är mörkt?

-Jag kan hålla i en lykta. -Du ser väl att din idé inte håller.

Pappa...du var väl också lycklig bland bergen i somras?

-Javisst. -Varför vill du inte återvända då?

Jag var lycklig bland bergen.

Du vet att vi var alla mycket lyckliga bland bergen.

-Inte sant, Augustine? -Och därför ska vi åka dit i jul!

-Till jul? -Vi firar jul där. Sa inte pappa det?

Marcel gav mig ingen chans.

Det var mammas idé och jag fick ge efter som vanligt.

Mamma! Tack, mamma!

Mamma var pälsklädd, kanin, förstås-

-och liknade vackra isprinsessor som gled fram över postkalendern.

Även om det regnar?

Vi gör oss små, går fort och passerar mellan dropparna.

-Det kanske snöar. -Som vid Nordpolen?

Och det kanske finns björnar?

Durkslag, tratt, stekpanna, kaffekvarn.

Rivjärn...var är det? Marcel!

-Kvast, ljus, bössfodral... -Jag måste kissa!

-Här är rivjärnet. -Marcel!

Nu ger vi oss iväg, kamrater!

Kom ihåg att de här slottsparkerna får vi inte gå igenom-

-utan vi måste göra en stor omväg så här.

-Hur många kilometer har vi kvar? -Sex.

-Det är långt, men... -Vi får vila oss på lovet. Vi fortsätter.

Ge mig ditt knyte, mamma.

-Mamma! Jag vill kissa! -Nu igen? Skynda dig!

Under en blek vintersol, rund som en munk, återfann vi sommarlovets väg.

December och en nattlig vägarbetare hade avlägsnat de vilda växterna.

Varken cikador eller gräshoppor, inte ett ljud, inte en rörelse.

Jag tänkte på Lili des Bellons.

Han var min vän och hade lärt mig allt om sina berg.

Kanske var han på väg att möta mig?

Lili!

Marcel? Hej, kompis!

-Väntade du på mig? -Nej, jag skulle hälsa på Mond.

Men han var inte hemma, så jag väntade på honom.

God kväll, gott folk.

Jag var glad, för jag visste att han ljög.

Ja, han väntade på mig i det kalla julregnet-

-vars glitterdroppar hängde i hans ögonfransar.

Han hade väntat i timmar, min bror från bergen.

-Ni lärare har visst jämt semester. -Det är en överdrift.

Själv tar jag aldrig semester. Men så arbetar jag ju inte heller.

-Ge mig ditt knyte. -I Marseille såg man ingenting.

Det var dimma i bergen med.

Elden är en förbränning, syret i luften möjliggör denna förbränning.

Och koldioxiden?

Den kvällen, julaftonskvällen upplevde jag en ny känsla.

Elden flammade upp och fram kom en blå fågel med gyllene huvud.

Jag begrep inget.

Det betyder "Nästa år, om vi inte är flera, måtte vi inte bli färre."

Åh, vad fint!

Det för lycka till huset, så det är bra att det är hos er.

-Firar du inte jul hemma? -Det är en vanlig dag, säger far.

-Går han inte i midnattsmässan? -Särskilt inte i år, med torkan.

Han går inte förrän det regnar. Han säger att Gud behöver en läxa.

God jul!

-Mamma! -Sch...lillasyster sover.

Jag har hört om de 13 desserterna men jag har inte sett alla förut.

-Inte jag heller. -Ni får både se och röra.

-Mandariner! -Var inte så glupska!

-Först ska ni säga vad alla heter. -Är det rätt ögonblick nu?

-Man får aldrig... -...missa ett tillfälle att lära något.

Först har vi de fyra tiggarna. Fikon, mandlar, nötter, russin.

Sedan äpplen, päron, plommon, valnötter...det blir åtta.

Mandariner, grön melon, vit nougat och mörk nougat.

-Det fattas en. -För att suga upp oljan: glödkaka.

Bravo!

-God jul! -Morbror Jules!

Vi är glada att se dig, men vi väntade dig inte.

Har du övergett Rose och babyn?

Bäste Joseph, sen jag var barn har jag gått i midnattsmässan.

Så jag cyklade hit för att höra den i kyrkan i la Treille-

-för att sedan med er fira Frälsarens födelse.

Mässan var mycket vacker. Det fanns en enorm krubba.

Kyrkan var prydd med rosmarin och barn sjöng julsånger från 1300-talet.

-Synd att ni inte gick dit. -Det hade bara varit av nyfikenhet.

De som går i kyrkan för spektaklet respekterar inte andras tro.

En vacker tanke.

Kom och titta! Skynda er! Titta, Marcel!

Tack, morbror Jules!

Vet du, Joseph, du var i alla fall närvarande vid mässan.

Hur då?

Du var där med hela familjen, för jag bad för er.

-Vad bad du Den Allsmäktige om? -Den bästa gåvan av alla.

Jag bad att Han inte skulle beröva er sin närvaro utan skänka er tron.

Jag tror inte att universums skapare bryr sig om oss små mikrober.

Men din bön, bäste Jules-

-är ett vackert bevis på den vänskap du hyser för oss-

och jag tackar dig för det.

God jul, bäste Joseph!

Lili!

Marcel!

-När kommer vi tillbaka? -Till nästa lov.

-När blir det? -I påsk.

-Hur många dagar är det dit? -Det är...vad du är besvärlig!

Det blir en bra övning inför stipendieproven.

Du ska räkna ut antalet dagar till påsk, minuter och sekunder.

2 472 timmar. 60 minuter på en timme blir...

Min kärlek till bergen triumferade över matematiken.

103 dagar, 148 320 minuter och 8 899 200 sekunder senare-

-var vi tillbaka i det förtrollade Bastide.

Morbror Jules!

Morbror Jules svek inte traditionen.

-Glad påsk, bäste Joseph! -Glad påsk, bäste Jules!

Till läckergommarna!

Vad den är fin!

Härliga dagar med vacker fågel och kärleken är åter här.

-Stopp där! Vart ska du ta vägen? -Till bergen.

-Och geografiläxan? -Jag ska vittja snarorna åt Lili.

-Lili får klara sig själv. -Omöjligt, han har hår på benen.

-Hår på benen, än sen? -Han blir vuxen och måste arbeta.

-Du måste också arbeta. -Mamma bad mig plocka timjan.

Marcel, glöm inte att proven är om tre månader!

-Hargrytan är klar om tre timmar. -Hargryta? Ja, i så fall...

Jag visste inte mycket om det svaga könets vanor.

Min mor och moster var inga kvinnor utan en mor och en moster.

-Hur kommer man till Bellons? -Har du gått vilse?

Ja, men det är inget skäl att dua mig. Jag är ingen bondflicka.

Jag fann varelsen pretentiös. Min slutsats var att hon var rik.

-Vilken väg? -Den till höger.

-Där finns ju fullt med spindelväv. -Ni kan gå runt dem.

Då får man gå i högt gräs och jag såg ett hemskt djur, långt och grönt.

En ödla, förstås, men hon retade mig...

Det var nog en orm. Det här är ormarnas dal, de lever på råttor.

-Det finns både råttor och ormar. -Herregud!

En artig pojke överger inte en ung dam på en så farlig plats.

Ni får dua mig ett par gånger, om ni jagar bort spindlarna.

Jag behöver inte dua er för det. Kom, så går vi.

Vänta!

Kom!

Där är vägen. Ni ser Bellons bortom kröken.

Jag är rädd att gå vilse igen. Ni har min tillåtelse att följa mig.

Jag tänkte på timjan, läxor och snarorna som rävarna skulle vittja.

-Om det varit en annan dag... -Tack i alla fall.

Tänker ni stanna där?

-Jag väntar tills någon kommer. -Här kommer aldrig någon.