The Overnight

Det här är bäst. Fan vad jag älskar det här.

Fan vad det känns bra.

Fan vad jag älskar att knulla dig.

- Sch! - Förlåt, sa jag "fan" för mycket?

Nej, men försök dämpa dig.

Okej.

- Säg att jag har en stor kuk. - Du har en stor kuk.

Du har en jättekuk, älskling, och jag älskar den. Rör dig i cirklar.

- Cirklar. - Okej.

Större cirklar, älskling. Jag gör ju det.

- Är du redo? - Ja, nu kör vi.

Okej.

- Han är vaken. - Okej, skynda på.

Det är ingen brådska. Jag kommer.

- Han är vaken. - Nej, jag kommer.

Mamma.

- Det luktar konstigt. - Okej, vi går.

Vet du var RJ: s sommarbyxor är?

- Jag måste klä på RJ. Var...? - Varför sommarbyxor?

Ja, jag letar efter dina sommarbyxor.

Vi skulle ha märkt kartongerna. Jag visste inte att vi hade så mycket.

Han kommer att svettas ihjäl, för det finns bara vinterkläder.

Vi kan göra oss av med hälften.

Men kom igen. Det här är LA. Solsken varje dag.

Ska du ha med den till ett barns födelsedagskalas?

Det är problem på jobbet. Jag vill hinna före.

- Ja, förlåt. Är det okej? - Älskling...

Jag tänkte att det skulle bli en chans att träffa folk.

- Bara den här gången. - Du går till jobbet och pratar med folk.

- Det gör inte jag. Det är konstigt... - Jag vet.

Jag är en vuxen människa...

Ska jag fråga andra vuxna om de vill vara mina kompisar?

- Det är en bra början. - Det är galet.

- Det är det inte. - Tror du att jag är sju år?

Nej, det gör jag inte.

- Hur kan du inte oroa dig för sånt här? - Jag behöver ingen annan.

Allt jag behöver finns här hemma.

- Det var snällt sagt. - Och det är sant.

Okej...

- Lycka till med sommarbyxorna. - Sluta säga det.

- Det är ditt ord. - Nej.

- Det var du som började säga det. - Nej. Jag tror att de kallas shorts.

Varför gjorde jag shorts av dem? Vad håller jag på med?

Min son ser ut som en idiot.

Dra åt helvete, du också.

Tjena, grabben. Har du roligt?

- Inte särskilt. - Vill du gå hem?

- Men jag kom ju nyss. - Va?

- Hej. - Hej, snyggingar.

Titta vad jag har. Vad är det i den här?

- Gummimaskar. - Herregud.

Ser du? Titta.

- Hej. - Tack för att du kom.

Jag vet. Jag fick dåligt samvete och fick inget gjort, så...

- Jag kom hit för att leka. - Trevligt.

- Tack. - Herregud.

Det är det jag pratar om. Gummimaskar och barn.

- De nappar direkt. - Du är ett geni.

Tjena, grabben.

- Oj. Vad är det som händer? - Vem är det?

- Jag vet inte. - Varför pratar han med RJ?

- Jag vet inte. - Ska du prata med honom, kanske?

- Jag menar, om han... - Nu kommer han.

- Hej. Hur är det? - Bra.

Är det din pojke där borta? Vilken tur att jag fick tag på den här.

Det här är inte bra för magen.

- Jag ville tala om det för dig. - Tack. Tänk om han hade ätit den.

Min son Max är vegan och går på diet.

Jag skojar bara. Jag heter Kurt.

Jag heter Alex. Det här är Emily, min fru.

- Emily, Alex. Trevligt att träffas. - Detsamma.

- Är ni på kalaset? - Nej. Vi går hit till parken varje dag.

Har ni precis flyttat hit?

- Ja. Vi kommer från Seattle. - Två veckor sen.

Två veckor. Välkomna. Ni har valt rätt del av LA.

Ja... Vi hörde att det är här som de unga barnfamiljerna bor.

Parken är fantastisk. Det finns två ostronbarer, affärer...

Min fru och jag flyttade hit för två år sen. Vi älskar det.

Max gillar din pojke. Han har bra omdöme.

- Han har inte lätt att få kompisar. - Det är samma sak med RJ.

Jaså? Vilken skola ska han gå i?

- Har ni tittat på skolorna? - Tittat på skolorna...?

Gått runt och tittat på dem.

Det är viktigt för mig.

Bara ni ansöker i tid, så går det bra.

Om ni behöver ett rekommendationsbrev kan jag fixa det.

Tack.

Emilia.

Alexander.

Det är så häftigt. Välkomna.

- Härligt. Vi ses. - Hej då.

Vi har mer att prata om. I kväll har vi vår pizzakväll.

Vi kan göra det till en välkomstfest.

Jag kan berätta om skolorna. Det kan bli kul.

- Sent påtänkt, kanske. - Ja, det låter trevligt.

- Men känn dig inte tvingad. - Tvingad?

Pojkarna verkar gilla varandra. Jag känner mig inte tvingad.

- Ja, det låter trevligt, eller hur? - Ja, absolut.

- Alex har pratat om att skaffa vänner. - Jaså? Toppen.

Okej. Kom vid fem, halv sex. Vi bor på 1983 Cameron Court.

- Absolut. - Vi ses.

Ni behöver inte ta med nåt, bara er själva. Vi har allt som behövs.

Jag ska gå och handla. Är ni allergiska mot nåt? Det här blir kul.

- Ja! - Okej.

Vi ses, Kurt. - Han verkar häftig.

Det bästa som kunde hända. Vår första nya kompis.

Ja, och det värsta som kan hända?

Att det blir tråkigt och vi går hem tidigt.

- Wow. - Vilket trevligt hus.

- Kan du bära mig? - Det är bara en liten bit kvar.

Ta den här. - Kom, kom. Vill du att jag ska...?

Vad har du ätit?

- Vad fan...? - Mat.

- Vadå? - Billigt vin. Det kan vi inte ta med.

- Varför inte? - För att det är billigt.

Jag trodde inte att det spelade nån roll.

Det här använder 19-åringar när de lagar mat.

Älskling. Det blir bra, eller hur?

- Det känns inte rätt. - Det du gör nu känns inte rätt.

Hej. Välkomna. Jag heter Charlotte.

- Du måste vara Alex. Kom in. - Tack.

Jag ska pussa dig på kinderna.

- Och du måste vara Emily. Vad fin du är. - Tack.

Släpp ner barnet. De får springa fritt.

Hej, sötnos. Vill du äta pizza tills du spricker?

Ja!

Han är verkligen...

Jag vet nån som har väntat på honom hela dagen. Kom in.

Varsågod. Det här är från en vingård som en kompis har.

Det är därför det inte är nån etikett. De återanvänder flaskorna...

- Det är organiskt. - Toppen.

Tack, Alex. Kom in.

Pojkarna gör färdigt sina läxor.

Jag ska allt få tag på dig.

Okej. Den sista: Vamos a la biblioteca.

- Biblioteca. - Hej.

- Hej. - Buenvenudos. Ciao.

Kurt pratar spanska med Max inför en jobbresa till Ecuador.

- Wow. Vad häftigt. - Men med mig pratar han mest franska.

Franska och sp... Blir han inte förvirrad av det?

Nej, det gör honom alert. Jag vet inte om ni har märkt det-

men vi har nåt delikat på gång här.

- Ni ser fantastiska ut. - Tack.

Tack än en gång för att ni bjöd oss.

- Ert hus är fantastiskt. - Vackert.

Kurt har faktiskt designat och renoverat det själv.

Det var jättefult när vi köpte det.

Jag tog inspiration från Charlottes barndomshem i södra Frankrike.

Wow. Jobbar du med det? Är du arkitekt?

Jag har levt många liv, Alex.

Jag har fötts, dött och återuppstått otaliga gånger.

Men... Får jag visa min passion nu?

Det blir spännande.

Då blir det pizza.

Här. Drick. Ja, smaka på det.

- Hur smakar det? - Bra.

Känner du till avsaltning genom omvänd osmos?

- Ja. - Gör du?

Påminn mig. Vad...?

Vattnet har filtrerats med ett system-

- som jag har utvecklat under tio år. Mitt eget system.

- Vad är fel med ett vanligt filter? - De räcker bara i 36 timmar.

Sen dricker man flytande cancer.

Men med mitt system... Vi använder skämda citroner och gör söt lemonad.

Som det du drack, som var avloppsvatten från början.

Otroligt, eller hur?

Ni ser hur långt... Nej, Alex. Det är rent.

Jag skulle inte ge dig smutsigt vatten.

- Nej, det är väldigt gott. - Tack.

Vi har redan introducerat systemet i några av världens fattigaste delar.

Vi tar det från by till by.

Ibland är en kyss det enda sättet att få tyst på honom.

- Så är det väl inte. - Nej, jag är så stolt över dig.

Jag är jävligt hungrig. - Ni är väl hungriga.

- Är ni jävligt hungriga? - Ja.

Vad fin du är.

Mer pizza till grabben.

Du behöver inte kräkas för att visa att du gillar maten.

Det har han nog rätt i.

- Vad är det som händer? - Bara en bit till. Han växer ju.

- Tack, Charlotte. - Var så god.

Pizzan är äcklig.

- Det ser inte ut så. - Vet du vad det får mig att tänka på?

Vadå?

- Vad rolig han är. - Vet ni vad?

Jag vill bara säga en sak. Nåt som oroade oss mycket när vi kom hit-

- var att vi inte skulle lära känna nya människor.

Men det har vi gjort nu.

- Det stämmer. - Ja, det gör det.

Och jag vill tacka er för att vi fick komma hit.

- Vad kul att ni gillade det. - Santé. Skål.

- Vi måste nog tänka på refrängen... - Ja. Vi har ingen energi kvar.

Nästan ingen.

Vi är helt slut. - RJ, kan du säga hej då till Max?

Det är bara i USA barnen får bestämma när det är slut.

Kan vi inte lägga barnen där uppe och fortsätta här nere?

Så kan ni bära hem honom när vi är klara. Vad tycker ni?

- Det här är ett franskt hus. - Alldeles riktigt.

Nej, vi ska lämna er ifred.

- Vi vill att ni stannar. - Snälla, stanna.