Unstable

KAN HAN RÄDDA VÄRLDEN?

ELLIS DRAGON BER PLAST ATT DRA ÅT H*LVETE

Håll ut, kompis!

Det är så vackert!

Nej, inte så.

Så ska det se ut.

Du fixar det här.

God morgon, Becky.

- John, hur mår Arlo? - Äntligen sover han hela natten.

Jag sa ju det!

Melissa, jag älskar aktivator-tymin-uträkningen.

- Tack, chefen. - Tack ska du ha.

Pete, vem har vi här?

Min dotter, Sophia.

Jag hoppas det är okej. Hon ska hålla sig undan.

Självklart. Sophia, håll dig aldrig undan.

Ställ frågor, utmana antaganden, rör om i grytan.

- Var lite jobbig. - Jag ska försöka.

Raring, vet du vad vi gör här?

Bioteknologi.

Ja, och vet du vad det ordet betyder?

Bioteknologi, eller bioteknik, är all forskning och utveckling

där man modifiera en levande organism för ett mänskligt syfte.

Okej, hon har lite koll.

Den inkluderar allt från genteknik, biobränsle,

till att skapa ett enzym, som du gjorde,

som kan omvandla sockerrör till ett plastliknande material

som är biologiskt nedbrytbart.

- Det är inte riktigt plast. - "Plastliknande".

Det är polyeten.

Det är faktiskt biopolyeten.

- Jag vet. - Det lät inte som det.

- Hur skulle jag annars ha uppfunnit det? - Det undrade jag med.

Det finns kakaopuffar i köket.

Okej, jag ska äta kakaopuffar, i mitt kök, i företaget som jag grundade.

Ja, jag förstår, Ted. Ellis är jätteduktig.

Han var i labbet hela kvällen. Han är superfokuserad.

Jag gillar inte våra skedar.

Vänta... Nej, jag bryr mig inte. Styrelsen är nervös.

Däremot gillar jag den nya infraröda bastun på mitt kontor.

Vilken ekonomichef skulle inte godkänna en bastu

som mikrar en som en burrito?

En varm benmärg gör mig skärpt.

Är du okej? Du verkar bli alltmer,

jag säger det rakt ut, galen.

Eller låter jag världens skönhet påverka mig på ett djupare sätt?

Det är samma sak.

Vi har 15 minuter till styrelsemötet.

De vill höra att du kommer att nå målet för koldioxid-projektet.

Jag har gjort allt jag kan, men då du missar deadlines

riskerar du kontrollen av ditt företag.

- Jag andas inte med dig. - Det lugnar dig.

Jag är faktiskt lagom upprörd.

Sluta andas!

Och styrelsen har märkt att din terapeut har försvunnit,

så de undrar även om det.

Anna, vi gör nåt som aldrig har gjorts tidigare.

Nåt som ska förändra världen.

Och det kräver enorm kreativitet.

Einstein sa att "kreativitet är intelligens som har kul",

så kreativitetens fiende är att uppföra sig.

Okej, jag förstår varför folk tror på dig. Vi ses i mötesrummet kl 9:45. Kom i tid.

Och ät inte med två skedar.

- ...och du är sen. - Kom inte in.

Herregud!

Vad gör du?

Jag vill hålla mötet i bastun. Det gör folk ärliga.

Sen letade jag ett badlakan, och... jag gillar att vara naken.

- Du kanske kom tillbaka för tidigt. - Nej, det är bra att vara sysselsatt.

Katies olycka var för några månader sen. Ni var gifta i 30 år. Kanske...

Katie hade velat att jag skulle fortsätta. Jag ville att hon skulle fortsätta.

- Jag är så ledsen att hon är borta. - Tack.

Ursäkta mig.

Jag vill vara naken igen med luften mot mitt övergivna könsorgan.

Jag bokar om styrelsemötet.

Jag säger att du mår bra men att en fladdermus bet dig.

Alla hatar fladdermöss nu.

Anna.

Du kommer inte att gilla det jag ska säga.

Det har med terapeuten att göra.

Herregud.

Malcolm, visst skulle du göra allt för Ellis?

- Ja. - En deadline närmar sig.

Ellis måste till labbet, men han är i en spiral.

- Uppåt? - Ja, Malcolm.

Hans älskade fru har dött, och därför är han i en uppåtspiral.

- Jag fattar. Det är en nedåtspiral. - Katie höll honom stabil.

Han börjar snart att diskutera fusion med ekorrar.

- Han älskade Katie intensivt. - Nästan som hur du älskar honom.

- Jag skickar dig till New York. - Okej. Varför det?

För att hämta den enda som kanske gör honom stabil.

Okej. Vem?

Bättre än förra veckan.

Var det det?

Ja, då bankade mrs Fetterman i väggen, så hon märker också en förbättring.

- Vad är det? - Jag vill inte ens spela flöjt.

Pappa tvingar mig.

Jösses, pappor och söner... Påminn mig inte.

- Okej. - Man försöker göra dem nöjda,

men de vill forma en på ett visst sätt.

Man hoppas att den dynamiken ska förändras,

men man inser att trots att man älskar dem

måste man ta en paus. Det är smärtsamt

men tro mig, även välgörande.

- Så, är lektionen över? - Nej, grabben.

Lektionen är aldrig över.

Inte förrän vi lär oss navigera i den komplicerade relationen.

Han är så duktig!

Det är jag!

Det är du!

När åt du senast?

Flöjtlektioner gör en inte rik, så jag äter sällan ute.

Och såsen rör sig mot potatismoset, så jag måste rappa på.

Får maten inte nudda annan mat?

Jo, men då kan man inte äta den.

Så, företaget pröjsar vår mat. Varför skickade min pappa dig?

Det gjorde han inte.

Kan inte två vänner umgås utan en agenda?

Om de är ärliga mot varandra.

Okej, Anna skickade mig med en agenda.

Har du pratat med din pappa sen minnesstunden?

Ett par gånger.

Hur verkade han?

Han mår inte toppen.

Han pratade om nåt projekt för att göra sig osynlig.

Han vill försvinna. Vad skulle en terapeut säga om det?

Styrelsen fixade en terapeut.

Han skuggade Ellis i några dar och försvann.

Han blev inte osynlig. Han försvann. Återigen, inte osynlig.

- Jag älskar min pappa, men... - Kom till LA och få honom till labbet.

- Det är nog ingen bra idé. - Tänk om jag sa...

...snälla?

- Minns du när jag vann vetenskapspriset? - Nej.

Exakt. För att Ellis Dragon dök upp. De bad honom hålla ett tal.

Han höll tal om att min vetenskap stämde

men att jag behövde tänka större, ta risker och kvadda saker.

Det var en myrfarm!

Det talet gjorde mig intresserad av vetenskap.

Du missar min poäng.

Pappa försöker alltid att göra mig mer lik honom,

och resten av världen hejar på.

Så jag slutade och flyttade långt bort.

Mamma kunde åtminstone hejda honom, men utan henne är det utmattande.

Jackson, Ellis är i en spiral, och den går bara i en riktning.

Du är hans enda släkting nu.

Okej. Jag kommer i 24 timmar, inte mer.

Utmärkt. Du kommer att ångra det.

Menar du inte tvärtom?

Nej, jag sänker dina förväntningar så att du inte blir besviken.

Herregud. Varför gör jag det här?

Perfekt!

- Kom in. - Hej, Anna.

Jackson! Du kom!

Vad kul att se dig.

- Sätt dig. - Okej.

Din pappa har jobbat på ett spännande projekt.

Ett sätt att utvinna kol ur atmosfären och tillverka betong av det.

Det hejdar klimatförändrande gaser i över tusen år

och kommer bokstavligen att rädda världen.

- Du gillar världen, va? - Vissa delar.

- Den är väl värd att räddas? - Vissa delar.

Jag instämmer.

Ellis har alltid varit excentrisk, och vi älskar det.

Men sen din mor dog har han blivit, låt säga "ännu konstigare".

Vad hände med terapeuten?

Jag vet inte. Han försvann. Vad ska jag göra åt det?

Okej...

Det har gått veckor sen din far var i labbet

för att jobba på att rädda världen, som inte är perfekt.

Men vi vill inte att isbjörnarna ska dö,

så han måste till labbet. Det är nog också vad han behöver.

Jag ska prata med honom.

- Toppen. Du är vårt enda hopp. - Va?

- Sätt fart. - Vet du var han är?

Jag vill få det här överstökat.

Han kommer inte hit på tisdagar längre.

- Varför inte? - Du ställer många bra frågor.

JUANS TRÄDGÅRDSARBETEN

Jackson! Malcolm sa att du skulle komma.

Juan, det här är min son.

Musikern?

Flöjtspelaren.

Eller flöjtisten? Du har berättat, men jag minns bara

att det är ett tufft liv.

Det finns få framgångsrika flöjtspelare. Tillgång och efterfrågan.

Det finns ingen efterfrågan!

Varför jobbar du här? Låt oss prata om ditt liv.

Jag undervisade i filosofi,

- men en kväll... - Inte du, Juan.

För att vara kreativ måste jag vidga mina vyer.

Var inte mikrodoseringen till för det?

- Han tog för mycket. Dansade med en fikus. - Det var så vackert.