Only

Förstår du nu?

Förlåter du mig?

Dag 400

Vad gör de?

Sätt fart, kom igen!

Känns det bra?

Var försiktig.

Gå åt sidan.

Vänd dig om.

På bordet. - Sätt dig.

Id-handlingar.

-William Freeman? Är du från DC? -Nej.

-Ditt namn står inte på hyreskontraktet. -Titta rakt fram.

Det var min flickväns hus. Carolyn Hartley.

Hon överlevde inte.

Och Eva Balsora? Hon står också på kontraktet.

Eva.

Hon besökte sina föräldrar i England när allt hände.

Jag har inte hört från henne sen dess.

Rör dig inte. Stanna där jag ser dig.

-Vad är det här? -Det är för karantänen.

Hon skulle vara trygg här.

Du ansträngde dig verkligen.

Ja.

-Men det hjälpte inte. -Och de här?

Hur förklarar du dem?

De är mina.

Vi är ju bärare, eller hur?

Sergeant?

Gå upp. Gå upp!

Gå framför mig.

Vad är det här?

Ett fåtal som jag kände, det är allt.

Då så, grabbar.

Lägenheten är grön. Vi fortsätter.

Jag är imponerad. Ni klarade er ett tag.

Oroa dig inte. Jag tar inte den sjuka.

-Jag vet vad som händer med de sjuka. -Den sjuka?

Ta vara på de kommande dagarna.

Kom. Vi måste packa.

Det är dags att åka.

Okej.

-Jag behöver jackan. Kan jag ta de här? -Ja.

Kan jag få er uppmärksamhet?

Kan jag få er uppmärksamhet? Det är undantagstillstånd som gäller.

Kvällens utegångsförbud gäller alla.

Stanna hemma med fönster och dörrar stängda för att undvika askan.

Anmäl alla kvinnor.

Håll dig nära.

Säg inget.

Du ser löjlig ut, förresten.

Kom igen, kom igen. Hur mycket frystorkad mat har vi?

Kom nu.

Vi behöver kaffe.

Rea Gratis

Hallå!

Ner på golvet. Ner på golvet.

Ner på golvet. Hela vägen!

Ansiktet mot golvet!

Är du okej?

-Vem mer jobbar här? -Det är bara jag. Jag är ägaren.

-Ljug inte. -Det gör jag inte.

-Vad såg du? -Va?

-Vad såg du? -Inget. Ingen har varit här.

Vi gör så här. - Ta ut 40 dollar.

Vi betalar för varorna.

Och vi lämnar affären.

Ligg ner och räkna ner från 500 och rör dig inte.

Kom, Eva.

Men innan dess tänkte vi starta programmet med lite rymdnyheter.

NASA har precis meddelat att det blir en häftigt show till helgen.

Covinos komet kommer att passera nära jorden.

Carolyn, jag drar. Vi ses senare.

-Hejsan, tjejen. -Hej.

Fick du mitt mess om yogan? Följer du med?

Jag är inte så sugen på att stekas i 40 grader, så du får gå själv.

Jag går ut med tjejerna så ni får lite avskildhet.

-Det är inte nödvändigt. Det vet du väl? -Nej, nej. Du har huset för dig själv.

Så ni kan göra det överallt. På soffan, i köket.

Men inte på det bordet för mormor gav mig det.

-Det här? Det känns ganska kraftigt. -Rör det inte.

-Jag skojar inte. -Visst, slut dem. Inte på bordet.

Jag köpte en flaska champagne. Den är i frysen. Din favorit.

-Jag älskar dig. -Och jag dig.

Jag är så glad för din skull.

Jag sover mycket bättre när du ligger bredvid.

Kan vi planera en resa?

-Vart vill du åka? -Till vattenfallet.

-Vi har inte varit där på tio år. -Det skulle vara underbart.

Vilken min!

-Jag älskar dig. -Jag älskar dig med.

-Hej. -Hej. Du lagar mat.

Ja, men vad? Vill du ha?

-Lite grisigt. -Lite till bara.

Okej.

Okej, tack vare dina fantastiska flyttförmågor...

-...så vill jag att du sätter dig här. -Okej.

-Varför? -Jag har en överraskning. Blunda.

-Blunda. -Okej.

Jag gillar överraskningar. Vad är det?

Är du klar? Kan jag titta? Nu?

Nu.

Okej.

-Vilka är de här sötnosarna? -Det är vi.

-Är det vi? -Minns du bilresan?

Vi stannade på den där skumma rastplatsen.

-Herregud. Vi ska åka dit igen. -De där plyschhattarna.

-Jag var bisonoxen. -Och jag var ugglan.

-Du minns. -Det var då vi bestämde att flytta ihop.

Dag 1

-Vad var det? -Jag vet inte.

Vad är det? Tror du att det snöar?

Nej, det ser inte ut som snö.

-Är det du, Carolyn? -Ja.

-Har du sett det här? -Vadå?

-Utanför. -Du är täckt av det.

Mår du bra?

Hej.

Vi övernattar här.

För säkerhets skull.

-Hej. -Tjena, kompis.

Hej, sötnos.

Vad sägs om att få lite godis ikväll?

Åh. En tystlåten typ. Jag kan vara varsam. Okej.

Alla är inte redo. Jag förstår det. Men om du skulle ändra dig...

...är jag i rum 181. Så det är bara...

...att titta in.

-Hejsan, grabbar. Sugna på lite godis? -Strunta i honom.

-Hejsan, grabbar. -Ta din väska. Kom igen.

-Det var visst första gången. -Gå in!

Dra åt helvete, transa.

Skit på dig.

Är allt bra?

-En transvestit? -Ja.

Okej.

Det ser ganska tomt ut.

-Nå? -Jag vet inte.

Det känns dumt att ta risken.

Pannkakor. Bacon.

Ska vi ta med oss den?

Ska vi ta med oss min sista tillagade måltid?

Det var inte han som var olydig. Det var hon.

Och nu ser vi vem Herren hämtar.

Han sände askan från himlen för att straffa och påminna oss

om att vi inte kan fortsätta vårt syndfulla liv.

Vi kan inte leva utan att Hans ord vägleder och påminner oss

vem Gud skapade till sin avbild.

-Behöver ni fundera? -Nej, vi tar två specialare, tack.

Vi har inga ägg.

Vi vet det.

Nu ser ni det jag har försökt säga.

Vi såg en liten gnutta hopp tändas i Washington idag.

s Centrum för Återfödelse och Återbefolkning hade lovande nyheter.

Experimentet vi döpt till Embryoprojektet nådde en historisk milstolpe.

I senaste försöket överlevde fostret den andra trimestern, för första gången.

Många världsledare lovordade deras bedrift eftersom det anses

som ett möjligt sätt att återbefolka när man hittat botemedlet för HNV21.

Reklamen tycks ha spelats de senaste veckorna utan att...

Varsågod.

Det ser utsökt ut, tack.

Slår den din burkravioli för finsmakare?

Ja.

Sätt er var ni vill.

Vad säger han? - Kan du höja, Bobby?

Jag hör inte ett skit.

Efter att läkarna vädjat om det har hälsodepartementet ökat belöningen

om man anmäler eller hittar levande amerikanska kvinnor.

Representanthuset och senaten godkände enhälligt ökningen

från en till två miljon dollar i hopp att...

-Två miljoner dollar. Skitsnack! -Tror du inte de betalar det?

Skulle du anmäla din fru och dotter för två miljoner?

Inte min dotter.

Du vet väl vad de gör med dem?

-De säger att det är säkert. -Visst.

Säg inte att du beställde två ägg.

De gör ett jäkla experiment. En människa med en höna.

-Är ni nöjda? -Ja. Tack.

-Vill ni ha påtår? -Visst. Ja.

-Vill ni ha nåt mer? -Vi tar med oss två pajbitar och notan.

Det fixar jag.

Vi sticker.

Eva.

-Jävla skit! -Jag tar notan.

Känner du grabbarna?

Nej, jag känner dem inte alls.

Ät upp. Det är dags att åka.

Mår du bra?

-Du? -Det är okej. Jag mår bra.

Det är inte alls okej. Vi vet båda händelseförloppet. Dag ett: blödning.

-Dag två: yrsel och förlamning. -Stanna bilen.

Dag fyra: slag- och krampanfall. Om du kommer så långt.

-Dag sex... -Stanna bilen!

Eva, vänta ett...

Eva!

Ge mig nycklarna.

Du...

-Vad? -Jag är glad vi gör det här till slut.

-Jag förstår inte... -Sluta.

Det är gjort.

Nu försöker vi njuta av det här. Okej?