Alias Grace

Man behöver inte vara ett rum för att vara hemsökt

Man behöver inte vara ett hus

Hjärnan har korridorer som sträcker sig bortom materien

Jaget bakom jaget, dolt, borde skrämma mest

Mördaren i vårt hem är den minsta av faror

Jag tänker på allt som har skrivits om mig, -

som att jag är en omänsklig kvinnodemon -

eller ett oskyldigt offer för en fähund -

- som tvingades mot min vilja och med fara för mitt eget liv.

Att jag inte kunde veta bättre och att min hängning skulle innebära ett justitiemord.

Att jag är oantastligt klädd, tack vare att jag har bestulit en död kvinna.

Att jag är vresig och hetlevrad.

Att mitt utseende vida överstiger min ringa ställning.

Att jag är en snäll och medgörlig flicka, att ingen har något ont att säga om mig.

Att jag är slug och lömsk.

Att jag är svagbegåvad, med knappt mer förstånd än en idiot.

Och jag undrar, hur kan jag vara allt detta på en och samma gång?

BASERAD PÅ MARGARET ATWOODS ROMAN

KINGSTONFÄNGELSET, 1859

Jag har suttit på Kingstonfängelset i 15 långa år.

Jag var bara en flicka när jag dömdes för mord -

- även om jag själv ansåg mig vara en kvinna.

Varje dag tas jag till fängelsedirektören. "För lätta hushållssysslor", säger de.

Kom, mina damer.

Men oftast är jag där som en kuriositet.

De stirrar utan att visa det, doktorn. Under sina hättor.

De vill betitta mig för att jag är en berömd mörderska.

För så står det.

Första gången jag såg det blev jag häpen.

Sångerskor, poeter och aktriser kan ju vara berömda -

men är mord skäl till berömmelse?

Hur som helst är "mörderska" ett tungt epitet att bära.

Ordet har en frän och motbjudande lukt -

som döda blommor i en vas.

Ibland på natten viskar jag för mig själv: "Mörderska! Mörderska!"

Det prasslar som en taftkjol mot golvet.

"Mördare" är bara brutalt. Som en hammare eller en metallklump.

Jag är hellre mörderska än mördare, om det är allt jag har att välja på.

Det var mycket väsen om att ni skulle komma till Kingston, dr Jordan.

De som ville se mig benådad trodde att en rapport från er kunde ordna det.

Ni var mycket högre ansedd än de andra läkarna som har undersökt mig genom åren.

Sitt still, Grace, så att dr Smith kan mäta ordentligt.

Du behöver inte vara rädd.

De trodde att ni skulle finna svar där de andra hade gått bet.

Jag skulle vara försiktig om jag var ni. Hon har mördat två människor kallblodigt.

Det är inte utan skäl hon sitter här.

God morgon, Grace. Jag har förstått att du är rädd för läkare.

Jag vill därför säga att jag själv är läkare.

Dr Jordan. Dr Simon Jordan.

Ni är väl här för att mäta min skalle.

Det skulle aldrig falla mig in.

Är ni den amerikanska läkaren som kallats hit för att skriva en rapport?

- Ja. - Har ni en väska med knivar i?

Nej, jag är inte den vanliga sortens läkare. Jag skär inte.

Är du rädd för mig, Grace?

Det är för tidigt att säga.

Det här är till dig.

Jag är ingen hund.

Nej, jag ser att du inte är en hund.

Vad är det, Grace?

Det luktar utomhus.

Kan du säga vad det är?

- Ett äpple. - Och vad får det dig att tänka på?

Vem ska vi gifta oss med?

- Förlåt, men jag förstår inte. - Det tror jag nog att du gör.

Äppelpaj.

- Nåt man äter, alltså. - Ja, det är det äpplen är till för.

Finns det äpplen som man inte bör äta?

Ruttna äpplen.

Är ni predikant?

Nej, jag är inte predikant.

Jag är en läkare som inte arbetar med kroppar, utan med sinnen.

Sjukdomar i sinnet, i hjärnan och nerverna.

Nej. Inte mentalsjukhuset igen.

Kött och blod skulle inte tåla det.

De tog sig friheter.

De vägrar förstå där inne.

Det är därför jag är här, för att lyssna och förstå.

- Men om jag ska lyssna, måste du prata. - Ni skulle inte tro mig.

Och hur som helst är allt bestämt. Det jag säger förändrar ingenting.

Prata med advokaterna, domarna och tidningsmännen -

för de verkar veta mer om mig än jag gör.

Och jag har helt förlorat den delen av minnet. Det måste de väl ha sagt?

Jag vill hjälpa dig, Grace. Om du försöker berätta, ska jag försöka lyssna.

Mitt intresse är helt vetenskapligt. Det är inte bara morden som är viktiga.

- Jag kanske ljuger. - Kanske det.

Kanske ljuger du oavsiktligt, kanske ljuger du avsiktligt.

- Kanske är du en lögnare. - Somliga menar det.

Den risken får vi lov att ta.

Ska de sätta mig på sinnessjukhuset igen?

Ska de hålla mig isolerad med bara bröd att äta?

Jag lovar att så länge som du pratar med mig -

- och inte blir våldsam, så ska du ingenstans.

Det har fängelsedirektören lovat mig.

Då ses vi i morgon.

Det var kunskapens frukt ni syftade på, dr Jordan.

Gott och ont. Det hade vilket barn som helst kunnat förstå.

Jag tänkte att han ville kunna gå hem och säga till sig själv:

"Jag stack in tummen och drog ut ett plommon. Vad duktig jag är."

Men jag vägrar vara någons plommon.

Nu är du doktorns luder, Grace Marks. Inte sant? Doktorns luder.

Tystnad!

Vad kom ni fram till i dag när ni undersökte Grace?

Jag tror på att ta fram patientens sublimerade drömmar och minnen.

Det är viktigt att bygga upp tillit och det görs inte på ett samtal.

Många av oss, i synnerhet vi som sitter i kommittén för Grace Marks benådande -

- vill helst se Grace frigiven så snart som möjligt.

Hon har suttit fängslad alldeles för länge -

- för att ha dömts i en så ung och sårbar ålder.

När kan kommittén förvänta sig en rapport?

Jag har också frågor angående själva rättegången.

Jag gick till pumpen. När jag vände mig om såg jag McDermott släpa Nancy över gården.

Vid gripandet påstod Grace att hon inte visste var Nancy var.

Men på rättegången...

Han sa: "Bäst att få det överstökat. Öppna luckan, så slänger jag ner henne."

Hon sa sig ha sett McDermott släpa Nancy i håret och kasta ned henne för trappan.

Jaså? Det minns jag inte.

Men hon sa att hon beklagade att Nancy var död.

- Det skulle vem som helst säga. - Jag antar det.

Sen har vi McDermotts utsaga från alldeles innan han hängdes.

Han sa att Grace hade strypt Nancy med hennes egna sjal.

Han hade redan gjort flera olika utsagor och var en ökänd lögnare.

Grace Marks tvingade mig! Hon är ett luder!

Mördare!

- För att spela djävulens advokat... - Häng henne!

Att en man har för vana att ljuga innebär inte att han alltid gör det.

Besväras ni av mina frågor?

Inte alls, dr Jordan.

Men vi hoppas att er rapport ska vara till Grace Marks fördel.

Det är därför vi har tagit hit er.

- Jag är medveten om det. - När får vi då se er rapport?

Det vore bra om jag kunde träffa Grace i en mer anförtrolig miljö.

Ni nämnde att hon har utfört hushållsarbete hos fängelsedirektören.

- Hur kommer det sig? - Hon skötte sig klanderfritt i fängelset.

Fängelsedirektörens lät henne vara hos dem på dagarna.

Men hon fick nyligen ett utbrott där som skrämde upp familjen.

Vore det möjligt att övertala dem att låta henne komma dit igen?

- Då skulle vi kunna träffas där. - Jag ska försöka.

Hon tycker om Grace och uppskattar utan tvekan -

- spänningen som Grace ingjuter i damerna i spiritualistcirkeln.

Någonting närmar sig...

Vi väntar på din kära son William.

Då kan jag träffa Grace där i morgon?

Det ska jag nog kunna ordna. Är ni nöjd med inkvarteringen?

Mycket nöjd. Tack för besväret, pastorn.

Vi är säkra på att det ska vara mödan värt. Vi ses i morgon.

- Mrs Humphrey. - God kväll. Jag har bryggt te.

Så vänligt av er.

- God kväll, dr Jordan. - God kväll, pastorn.

Så du har en ny käraste, Grace. En doktor, dessutom.

Han får se upp så han inte hamnar på rygg.

På rygg i källaren med stövlarna av och en kula i hjärtat.

Om ni verkligen trodde det där borde ni vakta era tungor -

- så att jag inte tar dem ifrån er en mörk natt.

Och jag behöver ingen kniv. Jag biter bara tag och sliter loss dem.

Ni får gärna hålla era smutsiga tassar till er själva.

Vissa finner nöje i medmänniskors lidande, doktorn.

I synnerhet om de tror att medmänniskan har syndat. Det gör det ännu ljuvare.

Pigg som en nynackad tupp...

Men vilka bland oss är utan skuld, som det står i Bibeln?

Jag borde skämmas för att finna nöje i andras lidande.

Det är svårt för mig att börja prata.

Jag har inte pratat mycket alls på 15 år. Jag vet inte vad ni vill att jag ska säga.

Det är det som du själv vill säga som jag är intresserad av.

Jag har ingen vilja av det slaget. Det anstår inte mig att säga nåt alls.

Berätta om lapptäcket du syr.

Det är till Lydia, fängelsedirektörens dotter. Det är ett timmerstugemönster.

Alla unga kvinnor bör ha ett sånt inför giftermålet.

Det symboliserar hemmet. Den röda rutan i mitten är eldstaden.

Men det är inte alls lika fint som bröllopstäckena.

Vad är bröllopstäckena?

Enligt min vän är det tre filtar varje kvinna bör sy innan hon gifter sig:

Paradisträdet, blomkorgen och Pandoras ask.

När jag var hushållerska hände det att jag hängde upp dem på rad på torklinan.

De såg ut som flaggorna hos en här på väg ut i krig.

Vad får det dig att tänka på mer, Grace?

Sen dess har jag undrat -

- varför kvinnor har valt att sy såna flaggor att lägga på sängen.

Det drar ju uppmärksamheten till sig.

Sen kom jag på att det måste vara en varning.

För ni kanske tror att sängen är en fridfull plats.

Ni kanske förknippar den med vila och en god nattsömn. Men så är det inte för alla.

Det finns mycket farligt som sker i sängar.

Det är där vi föds, vår första stora prövning i livet.

Där föder kvinnor barn, ofta är deras sista prövning.

Och där äger akten mellan man och kvinna rum. Ni vet nog vad jag menar.

Somliga kallar det kärlek, andra förtvivlan -

- eller blott en förödmjukelse som måste genomlidas.

Och slutligen är sängar där vi sover, där vi drömmer -

och ofta där vi dör.

Men de här tankarna om lapptäckena kom först i fängelset.

Där har man mycket tid att tänka och ingen att anförtro sina tankar åt -

så man anförtror dem åt sig själv.

Så du ser sängen som en farlig plats.

- Finner ni det skrattretande? - Nej.

Det är väl klart den inte är farlig varje gång man lägger sig i den.

Bara vid de tillfällen jag tog upp.

Har jag förolämpat dig på något sätt? Det var inte min mening.

Då tror jag på ditt ord hoppas ni kan göra samma sak för mig framledes.

Givetvis.