Byzantium

Min historia får aldrig berättas.

Jag skriver den om och om igen, varhelst vi finner skydd.

Jag skriver om det jag inte kan säga.

Sanningen.

Jag skriver det jag vet. Sen sprider jag sidorna för vinden.

Kanske kan fåglarna läsa dem.

Är det här din? Jag hittar dem ofta här, de här pappersbitarna.

De måste komma från nåns fönster.

"Hon hade tänkt kväva barnet så snart det föddes."

"Men nånting fick henne att se på det."

"Hon hörde barnets bultande hjärta och luktade på dess blodiga huvud."

"Och kärleken förvirrade henne." Det är bara en pappersbit, som sagt.

Men det finns en historia där. Det känner man. Ska vi gå en bit?

Min historia börjar med Clara.

En dag avslutas den med henne.

Clara-full av hemligheter.

Min räddare, min börda.

Min musa.

Hör du!

Fan! Wendy!

Din...!

Din jävel!-Han angrep mig!

-Hon bet honom i näsan. -Han förtjänade det!

-Ernie, kör ut honom. -Min näsa!

Vill du ha lite te?

Varsågod och kom in.

Jag har jobbat två veckor. Hit med min lön!

Vilken lön?

Ursäkta mig. Har du sett henne?

Nej, tyvärr.

Nej.

-Vad gör du? -De är skyldiga mig pengar.

Hej, Clara.

-Hon tar fanimej priset. -Synd. Hon var sjukt sexig.

Clara!

Fan!

För all leda under denna jakt, för all min tid du har slösat!

Dina horerier skulle förråda nationer. Du vet vem jag söker.

Var är hon? Var?!

Jag var honom en gång i tiden.

Och gällande den där flickan... Kärleken förvirrade mig.

Jag har älskat henne hela mitt liv.

Er fru?

Hon var gift med min bror John.

Lyckligt gift.

Hon visste aldrig hur jag kände. Inte han heller.

Det kommer en tid då ens hemligheter bör avslöjas.

Du har hemligheter, inte sant?

När jag var liten berättades en historia-

om neamh-mhairbh-de odöda.

Varken döda eller levande.

Vår präst brukade berätta den för att skrämma oss.

Jag heter Eleanor Webb.

Eleanor Webb...jag är redo.

Är du säker på det?

Jag har tillbringat tillräckligt med tid här. Tro mig.

Jag känner en stor frid.

Som om ordningen ska återställas.

Hon är en styggelse.

Jag vet inte vad det betyder.

-Vart ska du? -Jag tänkte rengöra ert sår.

Det ser misstänkt ut.

Du har inte lärt dig nånting på all denna tid.

Du är verkligen simpel.

Blunda.

-Clara? -Ut!

Hur kunde ta hit nån? Vi bor här!

Eleanor, vi måste ge oss av. Jag var tvungen!

En dag kommer du att förstå. Du har ingen aning om vad jag gör för dig!

-Gjorde du det där för mig? -Packa! Packa, sa jag!

-Vem var han? -Ingen.

En mamma badade sin bebis en kväll

Den yngsta av tio, mager men snäll

Mamman var fetlagd och barnet blott ben

Ett skelett klätt i hud, men hon skulle bli ren

Mamman tvålen från hyllan nu tog...

Tack!

-Vi har varit här förut. -Larva dig inte. Kom nu.

Minns du inte?

-Det här kommer att bli bra. -Det sa du om det förra stället med.

Den hålan? Den har jag redan glömt.

-Vad är det? -Du kan inte ignorera det förflutna.

Jag tänker på nuet, okej.

Dumsnut.

Gå och spela lite.

Jag ska tjäna lite pengar åt oss.

Stick.

Clara är aldrig ensam. Hon hittar pengar och sällskap varje dag.

Hon har lätt för det. Och för att ljuga.

Vem är det? Känner du henne? Har du sett henne här förut?

Men jag gillar att vara ensam.

Jag går, och det förflutna går med mig.

Det lever.

-Hej. -50 för en avsugning, 100 för allt.

Har de anställt dig?

Du spelar för pengar. Skicka runt en hatt, det gör mig inget.

Det var jättefint.

Kan du tala?

Jag har ingen hatt.

-Hur minns du alla noter? -Jag minns allt. Det är en börda.

Så...

Kan du nåt mer? Försök liva upp dem lite.

Det är rena bårhuset här inne.

Jag måste gå.

Jag slutar klockan tio!

Kom in.

50. Toppen.

Är du på semester?

Eller bor du här? Och ville ha lite sällskap?

Hon...

Vem då?

Mamma. Hon dog.

Jag är så ledsen.

Hennes begravning... Jag kunde inte.

Jag har inte varit ute sen dess.

Din sorg visar hur mycket du älskade henne.

Och kärlek är nåt väldigt bra.

Hon hade varit stolt över dig.

En sån fin son.

Nej, jag gjorde henne aldrig stolt. Jag...

Jag svarar inte ens i telefon.

Jag kan inte ens betala hennes skulder. Jag hittade 50 pund-

och vad gör jag med dem?

Lite mänsklig kontakt.

-Är det okej? -Ja. Förlåt.

-Jag heter Camilla. -Noel.

Vad hade din mamma för företag?

Ett pensionat. Jag slog sönder det.

Är det stort?

Ja, rätt så stort.

Vill du fortfarande...? Ska vi gå hem till dig då?

-Eller? Det vore väl trevligt? -Ja, du kan komma hem till mig.

-Kul att du väntade på mig. -Det gjorde jag inte.

-Hur lärde du dig att spela så där? -Jag övade.

Hur länge då?

200 år.

Ja, det känns väl så?

Jag skickade runt en tekopp. Det blev lite pengar åt dig.

Det är inte så mycket.

Tack.

Pappersbiten där... Det är mitt telefonnummer.

Jag har ingen telefon.

Så... Trevligt att träffas.

Hej då.

Ella! Titta vad jag hittade!

Vi är unga damer i nöd.

Vet du vem Noel är? Vår stiliga riddare-

som ska frälsa oss från ondo.

Det här är min lillasyster.

-Hejsan. -Hej.

Så där ja. Jag har letat överallt efter dig.

Jag hittar inte mina nycklar. Jag ska bara öppna.

Kom in.

Jag litar på dig, Camilla.

-Gör det inte. -Nej då.

Det är inte så städat.

Det var ett hotell förut. Och ett inackorderingsställe.

Mamma hade övervåningarna. Förut hade hon ett pensionat där-

-men sen fick hon mest socialfallen. Fast hon vägrade sälja.

Hon älskade utsikten.

Man ser piren härifrån.

Här har vi matsalen.

Ser man på. Riktigt trevligt.

-Jättefint. -Lite stökigt, som sagt.

Jag väntade inte besök.

Visa min syster hennes rum först.

Ella? Jag ska visa dig ditt rum.

Jag gick runt och...slog sönder saker.

Jag ville inte se min själv.

Camilla sa att ni också har förlorat er mamma.

Att hon har vårdnaden om dig.

Modigt av henne.

Jag förstår vad hon måste göra.

-Jaså? -Hon behöver ju pengar.

Jag menar bara att...

Jag bryr mig inte. Ni kan stanna här.

Tack.

Bara de som är villiga att dö finner evigt liv.

Se så, gå in nu.

-Det här är slutet. -På vad?

Tiden.

Hemskt fynd i utbränd lägenhet

-Vem var han? -Släpp det, Ella.

-Vem var han? -Ett monster. Jag borde få medalj.

-Drar vi vidare i dag? -Är du trött, min älskade?

Vi ska nog stanna här i några dagar.

Ja, vi kan ligga lågt. Vila lite, tjäna lite pengar.

-Jag kan starta en rörelse. -Nej.

Kom igen, det här stället är perfekt.

-Vi hittar ett annat sätt. -Ingen fara.

Jag håller dig utanför det hela.

Förlåt, raring.

Jag trodde att jag hade drömt dig, och att du skulle vara borta.

Varför skulle jag lämna dig? Du har allt jag behöver.

Eleanor Webb. Se på dig.

Vacker som en lilja.

Jag känner din mor.

Min mor är död.

Har de sagt det?

Du är uppvuxen på lögner.