The first 125 lines.
Kritisk gravitation upptäckt.
Kritisk gravitation upptäckt.
Kritisk gravitation upptäckt.
Kritisk gravitation upptäckt.
Kritisk gravitation upptäckt.
Mac! Mac!
Kritisk gravitation upptäckt.
Mac!
Kritisk gravitation upptäckt.
Mac!
Kritisk gravitation upptäckt.
Mac! Mac! Mac!
Kritisk gravitation upptäckt.
Kritisk gravitation upptäckt.
JORDEN
TVÅ TIMMAR TIDIGARE
Hej, John. Det är mamma.
Jag önskar att du kunde svara i telefon. Det här har du efter din pappa.
Att försöka stänga av känslorna och ställa sig utanför.
Vi saknar henne allihop, John. Men vi måste jobba med det här ihop.
Särskilt du.
Inget mått av tystnad, ilska eller bitterhet mot dig själv-
gör att vi får henne tillbaka.
Pappa och jag är oroliga för dig och vad du...
Snälla John, försök inte dränka det här i sprit. Snälla.
Jag älskar dig, gubben. Jag hatar att du har börjat jobba igen redan.
Snälla, var försiktig där ute. Jag älskar dig.
BEKLAGAR SORGEN MARK
BEKLAGAR SORGEN VAR NYKTER FÖR DIN SKULL
KÄRLEKEN ÄR ETT EVIGT MINNE
Nu blir det lite skakigt, gubben. Bäst att spänna fast sig.
Fan också.
Bra, gubben. Du höll huvudet kallt under centrifugeringen.
Turbulens upptäckt. Varning, sänk hastigheten.
Varning, turbulens upptäckt. Varning, sänk hastigheten.
Varning, kritisk gravitation upptäckt. Ändra bana omedelbart.
Varning, ändra bana omedelbart.
Mac!
Mac! Mac, kom hit.
Vad skönt att en av oss är oskadd.
Håll ut, kompis.
Det är ingen fara. Det är ingen fara.
Ingen fara. Plats.
Detta är kapten Rauge som skickar en nödsignal efter nedslag på planet D14.
När vi gick in i atmosfären-
- måste laterala vibrationer ha skapat kortslutning i fasfördelarna.
De analoga motorerna tog mig hit ner, men de räcker inte för att lyfta.
För att göra en lång historia kort, så behöver jag starthjälp.
Jag letar efter en alternativ kraftkälla, eftersom planeten gör mig bekymrad.
För det första landade jag i öknen.
Nu är jag i snön, mindre än fem kilometer bort.
Klockan är...
Jävlar. Kom, Mac.
- (Jag vill inte att du åker.) - (Jag vill inte lämna dig.)
- (Lovar du?) - (Jag lovar.)
Då är det väl middagsdags?
Vet du, jag sparade de här till en nödsituation.
Men det här räknas väl som en nödsituation.
Lugna dig, Gordon Ramsay. Det här kanske är den enda maten på planeten.
Jag tänkte väl det. Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska vänta mig.
Du förstår, problemet är att en normal planet är formad såhär.
Rund och fin, en fast axel, konsekvent massa.
Förutsägbar, va?
Men Ellipse spottades ut av ett maskhål för omkring fyra år sedan.
På grund av hur den kom ut, så kom den ut formad såhär.
Som ett ägg. Vi landade här.
Punkten med störst massa under fötterna.
Utan axel eller konsekvent gravitation-
snurrar den som bläckfisken på tivoli.
Glöm allt du vet om vädermönster, gravitation och tid.
Det finns en myt om att den är ungdomens källa.
Nu vet vi att det inte stämmer.
Vi måste dra härifrån.
Av de grå håren i ditt skägg att döma-
- och att det rinner kiss utmed mitt ben långt efter att jag kissat färdigt-
- gissar jag på att kraschen stal sex år från våra liv.
För mig är det ingen stor grej. Det är inte idealiskt, men jag klarar mig.
För dig, däremot...
...är det nästan halva ditt liv.
Det kunde ha varit mycket värre.
Ett par minuter till där.
Du anar inte hur mycket du betyder för mig just nu.
Jag låter ingenting hända dig.
Kom igen. Vi vandrar lite till, sedan slår vi läger.
Du hör det där, va? Jag hör det också.
Det är något slags fukt här.
Vi går vidare och ser vad som händer.
Vi måste hitta en gjord av öl.
Kom, Mac.
"Rauge, vi beklagar sorgen."
"Du kanske vill komma iväg ett tag. Åk långt ut i rymden."
"När du är ute kan du väl knäppa några bilder av en äggformad planet?"
"Tänk på att nordpolen är en labil magnet som suger livet ur dig och din hund."
"Menar ni det, kapten? Vilken farkost ska jag ta?"
"Ta den mest förfallna skrothög vi har, byggd av delar från första världskriget."
"Gasen fastnar ibland och ibland krånglar fasfördelarna lite."
"Ett slag med hammaren får igång dem."
"Fint, kapten. Innan jag åker kan jag väl få skosnören av läder?"
"De som inte går upp när man är åtta miljarder kilometer hemifrån."
"Tyvärr, Rauge. Inte en jävla chans." "Ni försökte, i alla fall.
Kom.
Vad är det?
Du kan ta över samtalet när du vill, -
- om du vill slippa höra mig prata med mig själv.
Men jag tänkte på en sak.
Om planeten är en enorm magnet, vilket jag misstänker att den är...
...så borde väl den andra polen ha omvänd effekt?
Vad vet jag, det kanske är ungdomens... Vad fan?
Antingen så narras gravitationen-
- eller så får du hålla utkik efter en vårdcentral. För säkerhets skull.
Vad är det, gubben? Är halsbandet jobbigt?
Ja, den här gravitationen ger mig intergalaktiskt obehag.
Hundandedräkt.
Jag har sagt det förr och jag lär säga det igen:
Vi måste dra härifrån.
Nej, jag gillar inte heller skiten.
Kapten Rauge till basen, kom.
Teknikavdelningen, tack.
- Det är Williams. Farkostnummer, tack. - Williams, precis den jag söker.
- Du har fått serviceorder och flygrutt. - Hör på dig.
Vi tekniker är rätt okej, va?
- Något jag behöver tänka på? - Nej. Ta några bilder och åk hem igen.
Flygrutten suger. Den tar tre dagar.
Håll dig till planen. Inga cowboyfasoner.
Nej. Jag flyger över norra sidan av Ellipse.
No comments yet. Be the first to leave one.