The Fury

- Jag vann. - Vad menar du? Du vann inte.

- Farsan kan fortfarande slå honom. - Lägg av, pappa. Du såg väl?

Nära mycket nära.

- Okej. Om det var nära, gör vi om det. - Hur många gånger ska jag slå dig?

- Du slå mig? - Ja, jag slå dig.

- Kör till! Du vann! - Lämna din pappa ifred.

All motion gör mig hungrig.

- Kom igen, pappa. Okej, du vann. - Nej, nej.

- Du vann. - Nej, du vann.

- Nej, nej, du vann. - Nej, du vann.

Mr Childress, telefon... på terrassen.

MELLANÖSTERN 1977

Bäst att ni kommer så fort som möjligt. Jag meddelar Peter.

Hur är det att bo i USA, pappa?

Jag vet inte. Vi har varit borta länge.

- Ja, ända sen mamma dog. - Ja.

- Varför Chicago? - En bra skola åt dig. Den bästa.

- Du kan börja spela rugby. - Va, lägga av med fotboll?

Tja, rugby är mer populärt i USA.

Rugbyspelare är mer poppis bland flickorna.

Pappa...

Jag vet inte, skola och idrott, allt sånt...

Jag kommer inte att passa in. Som nåt missfoster.

- Vad är detta? - Om jag bara visste vad som är fel...

Det är inget fel på dig.

- Klarar mig säkert på ett zoo. - Vad gör du?

Tycker du synd om dig själv?

Visst, du har en förmåga som chockerar.

Men den kan komma till nytta. Inget att skämmas för.

Childress förstår. Det är därför han vill att du ska gå i skolan i Chicago.

Du kommer att träffa andra, lika unika ungdomar som du.

Robin...

Jag kommer att vara med dig. Hela tiden.

Om det inte funkar, gör vi något annat.

Robin... gör mig en tjänst. Jag vill prata med din pappa ensam.

- Visst. Jag är på terrassen, pappa. - Okej.

Peter,

du måste ge mig telefonnumret till bruden i antikaffären.

Inget antikt med henne. Allt funkar.

- Jag kommer att sakna dig. - Jag kommer inte att sakna dig.

20 år i samma organisation är mer än nog.

Du har lärt mig mycket.

Om detta är ett tårfyllt avsked, så stick.

Inga tårar. Bara skratt.

Ska ta farväl av din son.

Hovmästarn.

Lunch för två.

Min pappa!

Ta Robin härifrån!

- Pappa! - Din pappa klarar sig. Han är proffs.

- De är ute efter min pappa! - De är ute efter oss alla.

För Guds skull...

Pappa!

De dödade min pappa!

Grabben, jag är ledsen.

De dödade min pappa!

Robertson, var i helvete är du?

Ge mig pistolen! Någon slarvade med säkerheten.

- Jag ska... - Nej! Ta med pojken.

- Kom igen, rör på dig. In i bilen. - Det fixar sig, Robin.

- Förlåt, sir. - Ingen orsak, Jonathan. Bra jobbat.

- Jag är stolt över dig. Ta vägen. - Tack. Bra.

Ge mig filmen.

Det är redan över 30 grader denna morgon...

Jag sa "Mamma, vad vill du med mig?"

"Du har ett fantastiskt jobb. Du reser över hela världen."

Jag ser henne en gång i månaden, med lite tur.

"Jag är glad för din skull."

Men jag sa "Lägg dig inte i mitt liv bara för att du råkar vara"

hemma några dagar och känner för att leka mamma."

Jag vet. De vet inte hur de ska släppa oss. Sen blir de sårade när man försöker förklara.

Verkligen.

Hur som helst, då kollar vi om du kan den här smörjan.

10 januari 1946.

s första generalförsamling

- som hölls i London. Eller hur? - Bra.

- Där ser du. Jag glömmer aldrig datum. - Okej...

Vem valdes till ordförande?

Det är namn jag har problem med.

- LaRue, säg det inte. - Jag sa ingenting.

- Jo, du sa "Raymond". - Det gjorde jag inte. "Raymond"?

Han hette inte Raymond. Det var...

Raymond Dunwoodie.

Vem var Raymond Dunwoodie?

Jag vet inte. Bara... ett namn som föll mig in. Jag vet inte.

- Så vad är det rätta svaret? - Paul-Henri Spaak från Belgien.

Visst, ja!

- Paul-Henri Spaak. Det får jag aldrig rätt. - Okej, nästa.

De fem ständiga medlemmarna i Säkerhetsrådet är...

USA, Ryssland...

Jag vet.

Nu lägger vi av.

- Lägga av? Är du galen? - LaRue, jag kan detta.

- Vi har prov klockan två. - Och jag kommer att klara mig galant.

Gissa vad. Vi har fått en kompis.

Åh, herregud. Vilket äckel.

Nu går han baklänges.

- Ska vi ge honom pengar? - Nej! Gud, vad tror du om mig?

Jag vet inte. Han kommer inte att störa oss.

- Hoppas vi klarar provet. - Klart! Två popcorn.

- Hallå? - Mr Johnson?

- Ja. - Det är Raymond Dunwoodie.

- Vad vill du, Raymond? - Lyssna, jag har inte ångrat mig.

Jag själv kan inte hjälpa dig, men jag har någon som kan hitta din son.

Bäst att du inte slösar bort min tid.

Hör här, jag är på stranden, och jag har fått en kontakt.

Hon är ett barn, kanske 17, och hon är synsk.

- Är du säker? - Det stämmer, hon är synsk.

För hit henne.

Jag har henne inte än, men jag kan fixa henne. Hör på...

Mr Johnson, detta kommer att kosta.

Hur mycket?

Jag talar inte om 50 eller 100 dollar.

- Hur mycket, Raymond? - 1000 dollar.

Jag har inte så mycket pengar.

Det är sorgligt, Mr J.

Nästan lika sorgligt som berättelsen om din pojke.

Dunwoodie gav utdelning. Vi har spårat honom.

Han talar med Sandza på Plymouth Hotel.

- Gå in, bort från vägen. - Ja, sir.

- Är den mannen inskriven här? - Jag vet inte.

- Jag har bara jobbat en halvtimme. - Han har varit här i några dagar.

Ni är väl knappast poliser?

Tja... Jag är vad man kallar välbevandrad, men jag har aldrig hört talas om er.

Vi intresserar oss inte för PR.

Jaha, då så...

Det måste vara Mr RV Johnson. Rum 512. Längst ner i korridoren till vänster.

Du, statstjänstemannen. Förstör inte dörren. Använd nyckel.

Chase Ett till Chase Två. Han flyr. Uppfattat?

Han flyr. Uppfattat?

RAYMOND DUNWOODIE HITTAR FÖRSVUNNEN ARVTAGERSKA

Beväpnade Hanafi-anhängare

fortsätter belägringen av tre byggnader i Washington...

Djävlar! Hörde du det, Vivian? Det är vad jag snackar om.

Snubbarna i Washington rånar hela djävla landet.

Varenda domstol gör det lagligt.

Om du frågar mig vad som hände med människans godhet,

så måste jag säga att den rann ut i sanden.

Så sant som det är sagt. Jag svär vid Gud att...

- Vivian! - Ja, mor Nuckells, jag kommer.

Kan du inte klara av pottan själv för en gångs skull?

- Vivian, det är någon i mitt rum! - Javisst.

Hör på, nu. Ingen kommer att skadas.

- Jag vill bara ha lite kläder. - Han klättrade in genom fönstret.

Vet ni vem han är?

Jag sa att vi skulle flyttat till Melrose Park.

Detta skulle aldrig ha hänt om vi bodde i Melrose Park.

Du vill ha kläder?

Gamla kläder, vad som helst.

Du ser väl att jag behöver kläder. Jag kan inte gå ut så här.

- Bara kläder? - Ja.

Jag var tvungen att rusa iväg från hotellet, du kanske kan avvara några dollar?

Klart.

Detta är ett illustrativt exempel på bio feedback.

Vi förvandlar alfavågornas lågspänningsenergi

till elektricitet som driver tåget.

Tåget går bara när Hester befinner sig i alfa.

Det finns mer användbara tillämpningar av bio feedback.

Om du kan reglera dina hjärnvågor,

kan du styra hjärtslag, blodtryck, huvudvärk, ryggsmärtor,

till och med, mina damer, kalla fötter.

Vid Paragoninstitutet

studerar vi fenomenet extrasensorisk perception.

Vi använder oss av biofeedback-teknik

för att exploatera hjärnans nästan oändliga resurser.

Jag talar om företeelser som tankeöverföring,

mer känt som telepati.

Maskinen kallas magnetometer, och den registrerar fluktuationer

i mänskliga elektromagnetiska fält under våra experiment,

och jag tror att Hester har fått nog.

Tack, Hester.

Det behövs ingen speciell förmåga att klara uppnå detta.

Alla kan prestera alfa... med lite tålamod.

Vill du försöka?

Visst.

Lägg på minnet att "alfa" är ett annat ord för "passiv".

Okej.

Föreställ dig att du sitter i en teater framför en tom filmduk.

Låt filmduken fylla dina tankar.

Okej.

TELEKINESI ELLER PSYKOKINESI

FÖRMÅGA ATT FLYTTA SAKER MED TANKEN

- Vad gör hon? - Ingen aning.

Bry dig inte om dem. Det är ingen fara. Hur mår du?

Äckel.

Jag tycker att jag är ganska frisk, med tanke på tidens framfart.

Min kropps alla lemmar och organ fungerar inte längre som de ska.

Tur att vår skapare gav oss så många reservdelar.

- Fast när klockan slutar ticka då är det slut. - Det är så sant.

- Hur länge tänker du stanna? - Tyst, Vivian.

- Låt pojken äta sin frukost i fred. - Tack.

- Varför är de efter dig? - Jag är en säkerhetsrisk.

Har du fått den än?

- Nej. - Det är över två månader.

Kan du hålla käft, Betsy?

Det håller inte! Jag menar...

- Gillian, jag passar den platsen åt Cheryl. - Taskigt.

- Cheryl kan sitta här. - Åh, Gud.

Cheryl, jag är ledsen. Jag passade en plats åt dig, men Gillian tog den.

- Du kan ta min plats... - Lugna ner dig.