Romulus

ROM 753 F.KR.

I dag inleds ett nytt århundrade.

Krigens tid är över...

...och rättvisans sol går upp för oss alla.

Den här marken tillhörde Velia-

-men namnet Velia kommer att falla från folks hjärtan-

tillsammans med kungarnas namn.

I stället kommer minnet av oss två-

-och våra gärningar att leva vidare för evigt.

Vi är bröder, Wiros.

Vi är kung Numitors rättmätiga arvingar.

Varghonan hittade oss i skogen och uppfostrade oss.

Rumia gjorde oss till sina barn.

Tillsammans har vi fått förebud och vi har valt den här platsen.

Tillsammans har vi grävt fåran där våra murar ska resas.

Ett inhägnat land, helgat åt gudarna-

-som vi alla svär att försvara in i döden!

Denna stad är helgad åt Dig, Moder Rumia.

Ditt heliga land ska aldrig sakna salt och säd.

Och Din stad ska bli en fristad-

-för dem som saknar rikedom, land eller familj.

Vargarnas härskarinna, Du är vår Moder och Gudinna.

Därför ska staden döpas till Rom!

Rom! Rom!

CURES, SABINERNAS LAND

Vi hittade dem en dagsmarsch härifrån.

De flydde från Cures till latinarnas nya stad.

Rom, de två kungarnas stad.

Sedan Rumias söner grundade den har de 30 folken splittrats.

Albas kung gav den gamla staden Velia till de nya kungarna-

-och förlorade därmed sina allierades förtroende.

Nu är det ingen som styr och Rom fortsätter att växa.

När får jag träffa kungarna?

Budbärarna har redan levererat er inbjudan. De kommer snart hit.

Du har inte tvättat dem. De är smutsiga.

Berätta vad du vet om den nya staden.

Gör dem inte illa, Sabos!

Jag ber om förlåtelse. Gör mig inte illa.

Var inte rädd.

Var ärlig nu. Vad letade du efter i Rom?

De sa att de som var slavar kunde vara fria där.

Vad vet du om deras gudinna?

Jag vet att hon skyddar dem som inte har något.

Du behöver inte längre fly. Min far, guden Sancus...

...befriar dig nu.

Vill du inte vara fri?

Gå, gå.

Gå.

Nu gör vi dem glada.

De vill vara fria.

Låt oss hitta ett skydd för natten. I morgon kommer vi till Cures.

Det sägs att Titus Tatius är guden Sancus son.

Och att du aldrig sover.

-Vem säger så? -Dina soldater.

De är dina soldater.

På natten skickar gudarna drömmar.

Jag föredrar att hålla mig vaken.

Varför är du med oss?

Ända sedan vi lämnade Alba har du velat träna våra soldater.

Vi såg en kraft i dig som ingen kvinna har haft.

Men du har inte visat något alls. Inga tårar, ingen glädje.

Det du ser är den jag är.

Det finns inget annat.

Om du inte släpper ut det förgiftar tankarna ditt blod.

Jag förlorade min gudinna, min mor...

...min far och en kärlek.

Jag har inget kvar inom mig.

Jag har inga fler tårar att fälla.

Jag är nu gjord av järn, som en svärdsklinga.

Bara detta ger mig styrka.

Järn?

Du talar om blod, Ilia.

Blod som mitt - som allas.

Sancus, himmelens Gud!

När himlen mörknar lyser Din röst upp mörkret.

Visa oss vägen, vi ska lyssna till Din röst.

Din son lyssnar på Dig.

Rom är som en vargunge. Vänta inte på att den ska växa.

Bind den till dig med blod om du inte vill att ungen ska växa-

och sätta tänderna i dina ådror.

Detta är gudens budskap.

Är du orolig?

Jag visste att det var en stor stad, men inte så stor.

Kung Titus Tatius, son till guden Sancus-

härskare över alla sabinska folk-

-hälsar Roms kungar välkomna och tackar dem för att de kommit.

Vi tackar också kung Titus.

Vi medför korn och vin som ett fredstecken.

Jag heter Sabos och leder det heliga gardet.

Ni kan lämna era gåvor här. Kungen tar gärna emot dem.

Vi lämnar vagnarna här och kopplar loss hästarna.

-Vad tittar du på? -Det är en man som stirrar på mig.

-Vem av dem? -Han stod där. Ansiktet var täckt.

Det finns ingen med täckt ansikte.

Lagen förbjuder oss att välkomna utlänningar innanför våra murar.

Men här finner ni mat och husrum.

-När får vi träffa kung Titus? -I gryningen firar vi föreningen...

...mellan våra folk, och fred ska utropas.

-Han frågade när vi får träffa honom. -Väldigt snart. Det lovar jag.

Rena dina händer, främling.

Det är ingen brådska.

Marken du går på är helig.

Jag gillar inte hur de beter sig.

-För mycket honung på läpparna. -Honung har aldrig dödat någon.

Du är för intelligent för att inte förstå.

Sedan vi kom hit har de visat oss soldater och vapen.

De säger åt oss att vara rädda.

Att de är fler och starkare än vi.

-Är du rädd för dem? -Jag är inte rädd för någon.

Det borde du inte heller vara.

Du har lyckats ta dig hit av din egen styrka.

Nu kan inget stoppa oss.

En dag kommer alla andra att komma till oss med gåvor.

Jag vill inte ha gåvor, Wiros.

Jag älskar dig, Deftri.

Vad vill du?

Följ mig. Vi måste förbereda oss för att fira alliansen.

Kvinnorna ska renas för trohetsritualen, åtskilda från män.

-Romerska kvinnor är precis som män. -Det är vår lag.

Om du vill bli välkomnad ber vi dig respektera det.

-Du också. -Ilia tränar våra soldater.

-Hon ska inte skiljas från mig. -Bara män slåss här i Cures.

Kom, så går vi.

-Vad vill de? -Jag vet inte.

Vi är här för att förena våra städer.

Guden Sancus vill lära känna dig. Det är vad Han ber om.

Om detta inte är vad du vill, lämna templet-

-och återvänd till din stad, och bryt alla band med oss.

-Kom, vi går. -Vänta.

Om de försöker skada oss vet vi hur vi försvarar oss.

Inget kommer att hända oss.

Det fetaste fåret dödades för er skull.

Ät ur mina händer.

Acceptera denna vänskapsgest.

De var slavar och ville bege sig till Rom utan mitt tillstånd.

Jag frågade varför, och de sa att de ville vara fria.

Jag vet att det kan verka grymt.

Men det kommer aldrig att ske igen för i morgon ska våra städer förenas.

Vi har accepterat din inbjudan. Vad vill du ha av oss?

Sätt er.

Det är inte jag som vill.

Det är guden Sancus, min far, som talade till mig med sina blixtar.

Sabiner och latinare måste leva i fred.

Kung Numitor har alltid visat respekt för Cures.

Men det sägs att latinska förbundet inte längre finns-

-och att er stad har blivit mäktigast. Stämmer det?

Vi har helgat vår stad åt Rumia, och snart blir det som du säger.

Efter alliansen blir det inga fler krig mellan våra folk.