Ghosted

UTKANTEN AV WASHINGTON, D.C.

AVVISA - SKICKA MEDDELANDE - SVARA

Du försvann. Vi hade bokat tid.

Bergen kallade.

Sadie, det är normalt att påverkas av det som hände.

Döden, vems den än må vara, kan fylla oss med trängande behov.

Det här handlar inte om det som hände.

Jag kände henne knappt, men...

Hon var som jag. Samma ålder, samma jobb.

Den gången jag var i hennes hem, var det likadant som mitt.

Fint, men kallt.

Tomt, förutom en sorglig krukväxt, vilket är mer än jag har.

Hon dog ensam.

Sadie, lev i nuet. Inga stora beslut eller förändringar.

Så inget giftermål med forsränningsguiden jag just träffat?

- Du kan väl börja med en växt? - Jag skulle förmodligen äta den.

Mitt kalla, tomma hus har en kall, tom kyl.

Jag måste stanna till och handla.

- Vi hörs av imorgon. - Ja.

Inga bekämpningsmedel, mer näringsämnen. Det smakar helt enkelt bättre.

Tjugo dollar.

Ledsen, hörni.

KASSALÅDA

Fem, sex, sju. Ha en bra dag.

Du borde köpa aktier i såna där spårare.

Du skulle tappa bort din röv om den inte satt fast.

Du tappade håret, trots att det satt fast.

Den piken bjuder jag på.

Hej, Cole. Är du okej?

Jag hörde att du blev dumpad. Jobbigt, mannen.

- Edna. - Jag skvallrar när jag har tråkigt.

Bara så ni vet, det var ömsesidigt.

Så säger alla som blivit dumpade.

Det är sant.

Du kanske ska vara lite mindre klängig? Tjejer gillar inte sånt.

Jag är inte klängig.

Vi växte bara isär. Och jag vill inte prata om det.

Vill du bli hög?

Jag har en ätbar i bilen.

Nej, tack.

Okej. Håll koll på mitt bås. Jag tänker bli hög.

Ha så kul.

- Kom hit. Här. - Bara den.

- Bara den här. - Jag tar också en.

Lax. Hälleflundra. Allt är färskt.

Kan jag hjälpa dig?

Ja, tack. Jag tar den där.

Begonia. Bra val.

- Heter den det? - Ja.

- Den är söt. - Ja.

Låt inga husdjur äta bladen. De kan vara lite giftiga.

Söt och lite giftig.

Varför är mina rumskamrater alltid svåra?

Jag visste inte att du bodde med alla mina ex.

Hur ofta ska den vattnas?

Varannan dag eller så. Begonior behöver lite kärlek.

Jag... Jag reser ganska mycket i jobbet.

Okej. Uppfattat. Mindre kärlek.

Vad sägs om en svärmorstunga? De behöver bara vattnas varannan vecka.

Ibland är jag borta längre, en månad eller två.

Okej.

Ursäkta, men varför köpa en växt om du aldrig är hemma?

Jag är inte aldrig hemma. Jag bara...

Du kan väl hitta nåt som inte är så klängigt?

Visst. Varför köper du inte en plastblomma?

- Det är patetiskt. - Inte lika patetiskt som att döda en växt.

Och en del av de nya ser helt verkliga ut.

- De dör inte av lite vanvård. - Vanvård?

Vet du vad, jag köper den här.

- Japp. - Tack.

Förlåt, jag... Jag kan inte sälja krukväxten till dig.

Jag kan inte sälja den till dig med gott samvete.

Gott samvete? Vem är du, krukväxternas skyddsängel?

Jag är inte bekväm med att sälja en växt till nån

- som är så likgiltig mot nåt levande. - Likgiltig?

Bemöter du alla kunder så här? Då chockar det mig att du får nåt sålt.

Det här är faktiskt inte ens mitt bås. Jag vill inte bli medskyldig...

Vägrar du att sälja en växt du inte ens äger?

- Korrekt. - Du, Cole.

- Vad pågår här? - Hej.

- Är det dina krukväxter? - Ja.

Bra. För bondeclownen vägrar låta mig köpa en.

- Bondeclown. Kul. - Växten kostar tio dollar, raring.

Edna, hon...

Okej, vet du vad? Vill du ha en krukväxt? Ta en kaktus.

Kräver minsta möjliga kärlek en människa kan ge,

så du lär döda den.

Du borde avskeda honom.

- Hon kommer bara... - Ha en bra dag.

Vila i frid, lille vän.

- Ofattbart, va? - Nej.

Jag trodde att ni två skulle byta nummer.

- Vad? - Ja.

Jag trodde att det dumma bråket dolde att ni flirtade.

- Vänta, flirtade vi? - Skojar du?

Är du hög? Den sexuella spänningen var påtaglig.

Edna, vakta mitt bås.

Vänta, ursäk...

- Förlåt. Förlåt. - Fan.

Hej. Japp, det är jag.

Förlåt. Det är bara...

- Är du här för att rädda växten? - Nej, det är jag inte. Kul. Nej, jag bara...

Jag undrade bara om du skulle vilja,

du vet, gå ut nån gång.

- Menar du allvar? - Ja.

Ja, jag menar, jag...

Jag menar, jag vet att vi typ...

...grälade där borta...

...men jag tyckte att under allt det fanns det...

...nåt.

Nåt?

Ja.

Jag har fel, va?

Vad pinsamt det här blev.

Förlåt. Jag missuppfattade saken.

- En kaffe skulle sitta fint. - En kaffe? Vill du ta en... Ja. Nu?

Ja, nu.

- Hoppa in. - Ja, men... Ja.

- Jag heter Cole, förresten. - Säkerhetsbältet.

Japp. Ursäkta.

Jag får hålla i mig.

Okej.

Jag gillar kanalen. Den påminner mig om Amsterdam.

- Reser konstkuratorer mycket? - Oh, ja. Över hela världen.

Jag älskar det.

Bara hoppa på ett plan, med kort varsel, och sen, du vet, kliva ut på en ny plats.

Wow.

Jösses, säg inte att du är en av de där stora,

tuffa grabbarna som är rädda att lämna landet.

Först och främst, tack för att du kallade mig stor och tuff.

Vi fortsätter på det spåret. Och jag reser. Jag reser mycket.

- Jaså? - Ja.

Jag anser att de minst planerade resorna är de mest givande.

Jag håller med.

Lincoln sköts tvärs över gatan och dog i grannhuset.

Det låter som om du är ett Lincoln-fan.

Ett fan av historia rent allmänt.

Mitt huvudämne var jordbruk, men jag läste även historia.

Det är min riktiga passion.

Jag skriver faktiskt en bok.

- Gör du? - Ja.

Jordbrukets historia?

Nej, den handlar om olika imperiers uppgång och fall

och den kritiska roll jordbruket...

Ja, den handlar om jordbruk.

Och hur går det?

Tja, jag har tagit en paus.

Pappa skadade sig för några år sen, så jag kom hem för att hjälpa till.

- Det saknas tid för att skriva. - Jag beklagar.

Det är okej. Jag kommer skriva klart den.

Har du aldrig sett Exorcisten? Det är en klassiker.

En av de läskigaste filmer som gjorts, och de spelade in den här.

- Jag vet inte. Filmer skrämmer mig inte. - För att du inte har sett Exorcisten.

Nej, för att man kan välja att inte bli rädd.

Okej. Vi slår vad. Vi tävlar till toppen.

Om jag vinner, måste du berätta vad som skrämmer dig.

- Jag älskar det här. - Okej. Jag gillar självförtroendet.

Vänta lite, vänta. Låt mig bara... Vänta.

Sluta nu. Lägg in allt här.

Ska du bära alla mina grejer? Okej. Vänta.

- Söker du medömkan? - Det är just det jag söker.

Åh, vännen.

- Är du redo? - Ja.

Och kör!

Jag antar att du tränar.

Är du okej?

Oh, ja.

Herregud. Jag älskar Monet.

Så man kan välja att inte bli rädd?

När jag var sex år, flydde min mamma och jag från vårt land...

...på en flotte.

- Herregud, det måste ha varit... - Värre än du kan tänka dig.

Solen, vågorna, hajarna, människor som skrek, grät.

Jag var livrädd. Det var alla.

De ville vända tillbaka, men, min mamma var så stark.

Hon höll oss alla igång i fem dagar,

tills vi nådde land.

Jag minns fortfarande hur de såg på henne där på stranden.

Jag ville vara som hon,

stark och modig.

Den dagen bestämde jag mig för att aldrig vara rädd igen.

Och det är jag inte.

Jag tror dig.

Men det är gulligt att du är rädd för filmen med den lilla flickan.

- Herregud. Det här är mitt eget fel. - Vad hette den igen?

- Exorcisten. - Nu måste jag se den.

En av tidernas läskigaste filmer. Du lär drömma mardrömmar i en månad.

- Wow. - Vänta bara.

- Det här har varit helt otroligt. - Det var toppen.

Utan att vara framfusig,

men om du nånsin känner för att ta en drink...

Vad sägs om nu?

Okej.

Jag vet ett toppenställe.

Ja!

Tack.

Du är fantastisk. Hur fick du det där att se coolt ut?

Det är rockaoke. Här finns ingen värdighet.

Näst på tur har vi Cole Turner, som ska få det att hetta till

- med "20th Century Boy." - Vad hände?