Anne with an E

Anne Shirley-Cuthbert.

Längden på ditt hår spelar ingen roll för din utbildning.

Du har inte skäl att vara hemma.

Snälla, jag klarar inte förödmjukelsen. Det är för hemskt.

Det blir inte hälften så illa som du tror.

De ser mig som ett missfoster. Vad ska de tycka nu?

Du går till skolan. Punkt, slut.

Kära Snödrottning, du måste sakna dina blommor på vintern.

Nu vet jag hur du känner.

Du har knappt rört din frukost. Drick åtminstone upp mjölken.

-Så illa kan det inte vara. -Jag ser ut som ett monster.

Det är bäst att du glömmer mig. Jag vill inte förödmjuka dig också.

Ta av dig hatten.

Jag lovade att aldrig överge dig.

Dessutom... så är det bara hår.

-Det växer snart ut igen. -Så fort går det inte.

Anne.

-Du är tillbaka. -Ja.

-Hej. -Det finns inget guld.

Jag vet. Jag hörde det. Det är inte därför jag är här. Det är så kul att se dig.

Öppna böckerna till sidan 20.

Herregud.

Vad har hon gjort med håret?

Vi verkar ha en ny pojke i klassen idag.

Sitter du på rätt plats, unge man?

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

EN PERFEKT KYRKOGÅRD AV BEGRAVT HOPP

SVÄR DU ATT VARA MIN BÄSTA VÄN FÖR ALLTID?

MAN BEHÖVER STORA ORD FÖR ATT UTTRYCKA STORA IDÉER

FÖR ATT SOVA I ETT TRÄD I MÅNSKENET

Josie Pyes själ är mörkare än en stjärnlös natt.

Jag vågar inte upprepa de elaka sakerna hon sa.

Du måste det om jag ska prata med hennes mamma.

Hon sa att jag klippt mig för att jag hade löss.

För att jag är föräldralös.

Då så. Det får bli ett samtal.

Marilla, vad får folk att njuta av andras elände?

Alla skrattade när mr Phillips kallade mig "den nya pojken".

Och för att göra allt värre, var Gilbert där.

-Han skrattade inte, men ändå... -Gilbert Blythe?

-Jag visste inte att han var tillbaka. -Inte jag heller.

Av alla dagar, måste han välja att återvända idag.

-Hur är det med honom? Mår han bra? -Det verkade så.

Det kan inte vara enkelt att vara ensam så här års.

-Jag varnade dig för vintrarna här. -Nej, inte på det här sättet, Blythe.

Det är ingen riktig sol här. Den ger ingen hetta, ingen värme, ingenting.

Den lyser bara som en lykta långt bort på himlen.

Och luften... Hur ska jag kunna jobba om luften jag andas vill döda mig?

Nu ordnar vi dina saker.

GRÄSSTRÅN

Pappa skulle gilla att den uppskattas.

Och du är patetisk.

Tack, mr Blythe.

De flesta går inte ens att lappa byxor med.

Vad ska ni göra med dem?

-Konst. -Konst?

Cole ska måla en skog till vårt julspel.

Tyget kommer att ge den en fin struktur.

Mamma gav mig klänningar att prova.

Du kan aldrig gissa vad mer jag fick låna av mamma.

-Får jag gissa? -Ingen av er kan gissa det.

Skynda dig, Diana. Jag är så nyfiken.

Okej.

En tiara?

Diana, du ser ut som en riktig sagodrottning.

-Vill du prova den? -Nej. Inte så här.

Det går inte.

Jag kan prova den.

Jösses.

Ni båda är galna.

Tio hoppande herrar, nio dansande damer, åtta mjölkande pigor

-Sju simmande svanar -Sex ruvande gäss

Fem gyllene ringar

Fyra ropande fåglar, tre franska hönor, två turturduvor

Bra gjort. Det räcker för stunden. Iväg med er. Gud hjälpe mig.

"Ser du äpplet som dinglar från trädet?

Kära du, gå och ta ner det."

-Är det inte din replik? -Jag hör honom knappt.

Kära du, gå och ta ner det!

-Är det högt nog? -Vi räknar till tre,

sen lutar sig alla åt vänster. Redo? Ett, två, tre.

Återvänd till de mörka vattnen som du kom ifrån.

Jag förvisar dig till... Replik?

-"Förvisar dig till mörker och..." -Säg inget!

Börja om. Jag kan inte höra mina egna tankar.

Okej, vi provar igen. Ett, två, tre.

Jättebra. Det är verkligen bra.

-Har nån sett Matthew? -Han sprang ut, gråtandes som en baby.

Jag förstår. Vi börjar.

Titta upp, och...

På julens första dag Av min äkta kärlek fick jag

-Anne! Där är hon. -Hej, Anne.

Hej, Anne.

-Jag är spänd. -Hon borde också vara en.

Hej, mina sagoprinsessor. Det är så spännande att vara ett träd.

-Lycka till med repetitionen. -Vi ses sen, Anne.

-Varför...? -De har bestämt att det ger tur.

Barndomen har sina utmaningar.

Det här är kläderna vi samlar in

till utklädnaderna som Marilla ska sy. Hon syr underbara saker.

Jag har beundrat Avonleas träd i timmar,

men att faktiskt bli ett, ger mer vidd åt fantasin.

Får du inte spela flicka?

Det handlar inte om mitt hår eller min brist på hår.

Mrs Lynde säger att trädet är en viktig roll.

Vilken roll spelade du som ung?

Jag spelade ingen roll.

-Sjöng du julsånger? -Åh, nej. In med dig.

Matthew... Hade du en lycklig barndom?

Den var... Det var länge sen. Framåt.

Ser man på. Se vem jag har hittat.

Av alla småbröder i världen, måste du vara bäst på att gömma dig.

Jag har en sak åt dig. Är du redo?

Planen är att du tar med dem till skolan och ser till att få lite vänner.

Du klarar det, Matteroo.

Om du kommer med dessa, blir du poppis. Lätt som en plätt.

Vill du spela? Du är nog en naturbegåvning.

Tack, Michael.

-Anne? -Ja, Marilla?

Plocka upp de här ingredienserna i Carmody idag.

-Det ska vara brunt socker, inte vitt. -Skicka Jerry.

-Ursäkta? -Snälla, skicka Jerry.

Jag skickar Jerry, men han har annat att göra. Du följer med honom.

Skicka mig inte. Det är hemskt att bli utskrattad i Avonlea.

Men ännu värre i Carmody.

Om du vill ha mince pie och vinbär, får du se till att klara det.

Jag svälter gärna!

Nog med fräckheter, Anne Shirley-Cuthbert. Iväg med dig.

Det är en bra plats.

Jag tillbringade mycket tid här uppe... när jag var ung.

En hel stad till kommer att skratta åt mig och kalla mig "pojke". Jag orkar inte det.

Du har klarat värre saker än sånt här. Jag är säker på att du klarar det igen.

Jag önskar att jag kunde stanna här och aldrig visa mig igen.

Jag brukade önska det.

Men det ligger inte i din natur... som det gör för mig.

Du är för modig för att gömma dig.

-Tycker du att jag är modig? -Det är beundransvärt.

Du hoppar rakt in i saker, med hull och hår.

Tack, Matthew.

Det är exakt det jag ska göra.

Jag vill att vi är överens om att inte prata om mitt hår.

Jag har sett ditt hår.

-Och jag vill inte prata om det. -Det är du som pratar om det, inte jag.

-Bra, släpp det då. -Jag har aldrig tagit upp det.

Måste du?

Tänk att jag missar repetitionen för det här.

Goddag, frun.

God dag.

Är du...?

Jag är Sebastian. Gilbert Blythes vän.

-Hans vän? -Ja, jag bor här nu.

Vi träffades när vi jobbade på båten, på väg mot Trinidad.

Jag förstår.

-Är Gilbert hemma? -Självfallet. Ja.

Blythe! En väldigt förvånad dam är här för att träffa dig.

-Miss Cuthbert, vad trevligt. -Hej, Gilbert. Välkommen hem.

Tack. Ni har redan träffat Sebastian.

-Kom in. -Tack.

Jag kom för att fråga om du vill komma på julmiddag på Grönkulla.

Så snällt av er att bjuda in mig.

Du är självfallet också inbjuden, Sebastian.

Det vore ett nöje.

-Då så. -Ha en bra dag.

Sluta stirra. Eftersom alla tror att jag är en pojke,

tänkte jag att det var bäst att vara en idag.

Du, grabben? Vill du tjäna en slant? Lasta av dessa åt mig.

Bra jobbat, pojk. Varsågod.

-Ur vägen, pojk. -Förlåt.

Sir.

Okej, ner med knogen.

-Ja, jag lyckades! -En tiopoängare.

Ja!

-Ja! -Bra spelat.

Var är min förare?

Pojk, kan du hjälpa mig, är du snäll?

Ta den sidan, är du snäll.

Anne?

Hej, miss Jeannie.

Herregud. Varför är du klädd som en pojke?

-Jag var tvungen att klippa av mig håret. -Hurså? Vad hände?

Det är en lång, sorglig historia,

men det har varit intressant att se andra sidan av myntet.

-Det är befriande att vara pojke. -Kvinnor har byxor i Paris.

-På riktigt? -Mais oui.

Jag är på väg dit nu. För att byta miljö ett tag.

Tack för inspirationen. Jag kanske provar ett par.

Och tack för att du jämförde mig med en kalla.

Förlåt att jag gjorde det, men komplimangen var äkta.

Ha en underbar resa till Paris.

Hej då, kära klänning.

Den är nog ändå menad för dig.

Kanske en dag. När jag har mer än bara en penny.

Har du köpt en klänning? Jag trodde att du ville vara pojke.

Bara den här eftermiddagen.

Låt se hotfulla Devil Lobster.

Vad ska det där föreställa?

Thomas Lynde, det ser ut som att du ska kittla nån.

-Ni sa "hotfull". -Exakt. Sätt igång.

-Var hotfull. -Visst, visst.

Är det här hotfullt nog, mrs Lynde? Vad säger du?