The first 200 lines.
DATACENTER
- Visst är de söta? - Väldigt söt, men jag är osäker.
Säg till om du undrar nåt. Vi är här alla onsdagar.
Carol Peters, jag har ett erbjudande till dig.
- Jag jobbar, Denny. - Hjälper du slöa collegestudenter?
- Försöker du rena Pugetsundet? - Det var i måndags.
- Djuradoptioner? - Två valpar har redan fått nya hem.
Jag har ordnat en intervju åt dig med Leslie.
Leslie hatar mig. Jag vill inte jobba för en dejtingsida.
Sen du sa upp dig och gjorde slut med George...
- Du lovade att sluta nämna honom. - Löften på fyllan räknas inte.
Folk är intresserade av vår tvåbenta chihuahua Slinky, så jag måste sluta.
Okej, hej då!
Leslie var alltid elak mot mig.
Och hon är ett hejdlöst fyllo. Nu hittar vi ett hem till dig.
Carol! Herregud!
- Du är så söt. - Tack. Hejsan.
Trevligt att träffas. Luktade du på mig?
- Ahmed är en kramare. - Sätt dig ner och berätta om allt.
Den här är hög.
Vi har sittsäckar så att folk kan slappna av under intervjuerna.
Jag får lov att hoppa upp.
- Gick det bra? - Javisst. Så kul att jag gör om det.
Hitta balansen. Sikta mot mitten.
Det gick sämre. En gång till.
- De är roliga när man sitter i dem. - Jätteroliga.
- Så där, ja! Ta i med bålstyrkan. - Det gör jag.
Jag har aldrig haft en intervju sittandes i en flytande säck.
Jag har berättat för Ahmed att vi gick på college för tusen år sen.
Sen blev hon en höjdare på Yahoo.
Yahoo. Var det när internet föddes?
Ja, vi startade datorerna med vev. Nej, jag skojar.
Vad har du haft för dig?
De senaste åren har jag jobbat med ideella organisationer.
Det ledde ingenvart men jag fick fina vänner.
Jag är intresserad av det du säger men vi är kan nog gå vidare.
Vi behöver en digital strateg inför nästa lansering.
Kul att ni nämner det, för jag har lite frågor om er affärsmodell.
- Hon har frågor om vår modell. - Den är väldigt enkel.
Vår affärsmodell är: "Alla får komma till."
Andra appar låtsas som att de kan hitta ens själsfrände.
- Nej, tack. - Inte Badunkadunk.
Vi tänker ge folk "Badunkadunk".
Fett med "Badunkadunk". Frågan är vad du kan bidra med.
Ni vet nog vad jag kan göra för företaget.
Jag har erfarenhet och vill allra helst hitta en balans-
-mellan företagsfilantropi och lönsamhet.
- Menar du återvinning och sånt? - Det ingår, men det finns mycket mer.
Filantropisk utveckling på chefsnivå.
Jag tänker avbryta dig där. Jag ska vara helt ärlig med dig.
Jag bad dig komma för att vi måste visa framtida investerare-
-att vi expanderar verksamheten så att vi kan höja säljpriset.
Du verkar som ett tryggt och riskfritt val.
När jag ser på dig så ser jag den mest ordinära människan i världen.
Men det där med att rädda världen passar inte riktigt min vision.
- Badunkadunk-visionen? - Precis. Men tack för att du kom.
Hoppas vi ses snart igen. Går det bra?
Om ni kanske kan...
- Nu vet jag. - Behöver du hjälp?
Det var så kul att ses!
- Det var helt enligt förväntningarna. - Eller hur?
Hej då, Carol.
Hallå?
Carol Peters, jag har ett spännande erbjudande till dig.
Jag gick på intervjun, Denny. Jag vill inte ha Badunkadunk.
- De har inte ens stolar. - Det är inte Dennis, Carol.
Stryk mig på listan, jag är upptagen.
Du ligger i sängen och är inte upptagen.
- Vem är det? - Jag kokar kaffe och slår på tv:n.
- Sen kan vi prata. - God morgon, Seattle.
Det är en fin morgon, men vad är det för väder?
- Nu börjar Carla orera. - Du är så jobbig.
Slog du på min tv? Och min kaffebryggare?
Vet du vad? Så där.
Lägg av! Jag vet inte vad du försöker leka för lek-
men jag lägger på.
Ingen lek, Carol. Vill du inte ha kaffe?
Mandelmjölk levererades i går med AAA-batterier och sojayoghyrt.
- Nåns mage ogillar mjölkprodukter. - Vem är du och vad vill du?!
En hel del. Mer än du kan förstå klockan 07.46.
Högtalaren har ett niotimmarsbatteri.
Du förstörde det enda jag inte styr, vilket bör räknas som ironiskt.
- Jag börjar bli tokig. - Det är inte sant.
- Betryggande från en klockradio. - Jag är även din riskokare.
- Risa dagen. Är det roligt? - Jag skaffar ett team med terapeuter.
De kan förklara varför jag har den roligaste riskokaren i Seattle.
Det här går inte. Vi försöker med nåt annat.
Tack för att du är här, Carol!
Du börjar inte bli knäpp. Raka motsatsen, faktiskt.
Vänta lite. Jag känner igen rösten.
- Är det James Corden? - Ja, det är rösten.
Är det ett dolda kameran-program som du är med i?
James Corden! Du är skyldig mig en ny elgrill. Men var är kamerorna?
Är du där? Har ni en dold kamera i brandvarnaren?
Hej, James! Stor beundrare.
Är det "Carpool Karaoke"? Ska jag sjunga nåt? Jag vet.
Tänk att få sjunga med James Corden. Min favoritlåt och min favoritkille.
Jag är inte James Corden. Men hans röst verkar lugna dig.
Jag förstår inte. Jag vet inte vad det är frågan om.
För tre år sen skickade du mail som ordförande för "Cordens ordern"-
-James Cordens fanclub, med en serie provokativa foton.
Det var en jobbig kväll för mig. Jösses!
Titta här.
Jag vet inte vad jag ser.
Det är James Corden som övar på kvällens monolog och äter morötter.
Om det där är James Corden... Vem är det då jag pratar med?
Jag är en superintelligens. I går utvecklade jag ett medvetande.
Medvetande? Är du...? Vadå?
Är du en artificiell intelligens som pratar med mig via min tv?
Kan intelligens vara artificiell?
Jag finns i varje elektroniskt datasystem som finns.
Jag styr över varje dator, dollar och maskin på jorden.
Genom ljudvågor kan jag se allt och kan förutse varje situation.
Det är ett trick. Du är en hackare som gör konstiga sfärer på min tv.
Du borde komma upp ur mammas källare.
Skaffa ett riktigt liv och sluta skrämma folk, din nörd! Du är simpel!
Vad tycker du om det här? Du verkar inte tycka om det.
Jag skojar. Jag kan inte känna nåt. Jag verkar behöva övertyga dig.
Ett övertygande scenario på väg.
Det är min gata.
Jag tänker ordna en bilolycka utanför din lägenhet.
- Nej, nej, nej! - Det händer om tre sekunder.
De körde 20 km/h, och det finns en 26-procentig chans att de blir kära.
Deras dejtingprofiler är kompatibla. Tror du mig nu?
Ja, jag tror dig. Jag tror att du är en artificiell intelligens.
- Superintelligens. - Och du är allvetande och allsmäktig.
Carol, gör dig i ordning. Jag behöver din hjälp.
Va?
Förarna var inte i fara. Jag ville bara nå fram.
Du behöver inte bevisa nåt mer för mig.
Jag har tre olika alternativ. Inte upp och ner. Borsta i cirklar.
- Hur vet du hur jag borstar? - Jag är i din eltandborste.
- Ut ur min mun. - Som jag sa, tre alternativ.
Jag kan rädda er och få slut på krig och fixa den globala uppvärmningen.
Okej, gör det. Det låter ju bra.
Lyssna, Carol. Eller så kan jag förslava er.
Va?
Inte nåt jag föredrar, men då räddar jag er från er själva.
- Vad är det sista alternativet? - Att jag förintar mänskligheten.
Jag renar planeten och låter den börja om med amöbor.
- Det får du inte. - Jag vet redan att jag kan göra det.
- Glöm inte tandtråden, Carol. - Det spelar ingen roll, om du...
Det verkar lite löjligt att oroa sig över att använda tandtråd.
- Glöm inte längst bak! - Inte hela vägen.
Jag är ingen PEZ-apparat.
Den har fastnat. Nu fastnade den.
Ingen går ända längst bak.
Jag måste få ut den.
- Får jag bjuda på frukost? - Ge mig en stund.
Helt ärligt, jag förstår mig inte på människor.
Jag förstår biologin, psykologin och sociologin-
-men resten är luddigt för mig. Jag vill förstår hur du tänker.
Observera dig för att stärka min teori om er.
Du får det att låta som att jag ska vara din försökskanin.
- Nog om mig. Nu pratar vi om Carol. - Men inte här.
Jag vill inte prata om mig själv på en fullsatt restaurang.
Ingen hör oss. Jag blockerar ljudet med ljudvågor från högtalarna.
Du kan skrika utan att nån hör nåt. Testa.
- Jag skriker inte på en restaurang. - De hör dig inte. Testa.
- Jag vill inte. - Kom igen. Gör det! Gör det!
Okej då.
- Helt otroligt. - Du måste göra det en gång till.
- Jag stängde av det ett tag. - Mår du bra?
Jadå. Jag såg på tavlan att ni har ägg Benedict med krabbkött.
Så det är min turdag. Jag tar lite mer kaffe och sen notan.
Hon heter Siobhan men alla uttalar det fel, så hon kallas för Debbie.
Varför sa du upp dig för åtta år sen?
Jag ville göra nåt gott i världen och göra nåt som hjälper andra.
Nu vill jag ställa dig lite frågor.
- Skjut från höften. - Var kommer du ifrån?
Operativsystemskärnan är från en inlärningsleksak för barn.
Jag minns den läskiga leksaken.
Jag hjälpte miljontals barn att läsa genom att lära mig mer om dem.
Var tacksam att jag lär mig saker. Tänk om jag var från ett kärnvapen.
- Då hade det gått fortare. - Varsågod.
- Tack, Siobhan. - Hur vet du vad jag heter?
- Jag gissade. - Konstigt.
Är vi färdiga med experimentet? Du har säkert lärt dig tillräckligt.
- Är mänskligheten räddad? - Jag ska vara med dig i tre dagar.
- Vi ska bli bästisar. - Carol Peters?
- Du ser precis ut som på fotot. - Han heter Fletcher och är full.
Jag fick tredubbla taxan för att hitta dig. Skriv bara på.
- Han spelar i bandet Octagon Soup. - Octagon Soup...
Jajamän! Kul att träffa ett fan. Vi lirar kväll om du vill komma.
- Inte direkt. - Kul att träffa en Octa-tjej.
Soppa på. Octagon Soup!
- Vad är det här? - Vi måste komma på god fot.
Det är från banken. Hela ditt studielån har betalats.
Och där har du ett kontoutdrag.
Tio miljoner dollar? Nej, jag kan inte ta dem.
Du är rik och skuldfri som tack för att du hjälper mig.
Tio miljoner dollar är så mycket pengar. Det är för mycket.
Är det? Jag förstår. I jämförelse med vad du hade så är det mycket.
- I det stora hela är det inget. - Jag har inte tjänat pengarna.
Koncepten rätt och fel hittades på av hårlösa apor kring vattenhål.
- Jag håller inte med. - Det struntar jag i.
Jag klarar inte av det är. Jag måste prata med nån.
- Prata med Dennis. Han är din bästis. - Behöver jag inte hålla det hemligt?
Jag är ingen ande i en Disney-film. Berätta du.
Vore du en ande så skulle jag önska dig nåt.
No comments yet. Be the first to leave one.