Underground

- Tidigare i "Underground": - Rosalee?!

Jag vet en som vill plocka kronbladen av Svarta Rosen.

- Nån sån känner sig oslagbar?! - Jag ser dig.

Samma orm till slavdrivare som när du lämnade Macon.

De som omöjliggör fred, gör våld oundvikligt!

- Har du barn? - Ja. Det bästa som nånsin hänt mig.

Flickan rymde. Ta livet av dig istället.

Kom! Såja...

- Det ska vara jättebra. - Allt är redan utsålt.

Har du hört talas om mr Powell?

Vad är det här?

Men hejsan! Det är jag som är Herr Vit!

Jag har odlat bomull här sen min farfar blåste i kung Georgs flöjt.

Kom hit, söta lilla stycke!

Vår Herres Bibel säger att jag måste lägga mig med lammet.

God kväll!

Det är som att se sig i spegeln.

Jag heter Chester Whittingham, från Philadelphias Whittinghams.

Välkomna till staden av broderlig kärlek.

Vår gode grundare William Penn böjde sig över minst tre floder-

- för att få det här fina stycket land.

Han ville utföra heliga experiment.

Han experimenterade sannerligen med varenda hål han kunde hitta!

Gissa vad sprickan i Liberty Bell beror på?

Kära mr Still. Jag beklagar att jag är sen i vår korrespondens.

Era brev har varit ett stort stöd.

Särskilt eftersom jag står vid ovisshetens rand.

Min strävan måste vägas mot hur långt jag är beredd att gå.

Jag beundrar Georgias kamp för att uppnå fred-

- samtidigt som glöden hos John Browns anhängare är obestridlig.

En glöd som tilltalar den ilska som har förtärt mig sen John dog.

Var är Georgia Goodwin? Vi vet att hon är här!

Var är Georgia Goodwin?!

- Valentine? Vad händer? - Polisen är här!

Kom. Göm dig!

- Rosalee... - Kom ut ur era rum!

Ta fram era papper. Georgia Goodwin?

- Ni har ingen rätt att klampa in här! - Håll truten!

Kom ner hit! Sätt fart!

- Är det här din fru? - Nej.

Hon stämmer in på beskrivningen, men hon nekar.

- Jag har ett häktningsbeslut här. - Vad ska hon häktas för?

Bedrägeri. Ni inhyser folk på flykt undan rättvisan.

Fortsätt så. Då lovar jag er att ni alla hamnar i häktet.

Men jag lovar inte att ni kommer hem igen.

- Ingen ger sig utan strid. - Säger du det?

- Gör inget dumt nu. - Sluta!

- Det är jag som är Georgia Goodwin. - Sätt igång.

Det finns ett kuvert i min skrivbordslåda. Hämta det.

Frigivningsbrev.

Vem har dragit skam över dig?!

- Vem gav dig djävulens blod? - Du kom tillbaka från de döda. Tala!

- Vem är det som förgiftar oss? - Hon!

Giftet har inte räddat henne. Hon skakar och svettas.

Det var vi som räddade henne.

Du har ingen familj förutom oss!

Låt henne prata. Sen kan vi ta henne till oss.

Det hjälper inte om jag pratar.

Ni vill ändå inte det.

För då måste hälften av er erkänna att ni har smakat djävulens blod.

Det här handlar inte om vad jag har gjort.

Ni vill bara få andra att skämmas så att de inte gör nåt ni inte vill.

Det här är inte min familj.

Jag önskar att jag hade pratat när jag fick skämmas.

Det är ofta svårt att säga ifrån till sina närmaste.

Även far vill att vi bara ska le, vara söta och oskyldiga.

Det spelar ingen roll vad man har gjort så länge allt verkar bra.

Ibland vill jag skada mig själv.

Inte som du gjorde. Kanske skära mig i ansiktet.

Då får alla se hur jag känner mig inombords.

Det vore ännu värre.

Att förstöra sig själv innan de gör det.

De kommer att prata om varför du försökte dränka dig.

En sa att du låg med herrn, där du bodde förut.

Det var därför frun avvisade dig. Hon var svartsjuk. Stämmer det?

Mestadels. Men det var inte därför.

Jag vill att du lär mig. Lär mig få herrn dit jag vill.

- Varför då? - Efter det Hicks gjorde mot mig...

Jag har ingen makt att sätta stopp.

Men det vill jag ha.

Ingen kastade saker mot scenen idag.

Det ska vi fira. Gör ni oss sällskap, mr Powell?

Jag har saker att göra, men töm en flaska åt mig.

Jag letade efter dig bakom scenen. Självklart är du här, i blickfånget.

Är allt klart inför kvällen? Våra långväga gäster?

- De bor i hotellsviten. - Och maten?

Kockarna förbereder en festmåltid just nu.

- Och ballongerna? - De fyller hela salongen.

Man tror knappt att det bara är luft i dem.

Inte med tanke på priset för att skicka dem från London.

Du låter knappast sugen på fest.

En fest för mig är du, jag och Devi i Mayfair.

Din entré in i societeten här är ett spektakel likt den här pjäsen.

- Hur länge håller det? - Jag bryr mig inte om pengar.

- Jag vill vinna! - Jag såg dig vinna med Devi.

Vad gör du här? Du påkallar enorm uppmärksamhet.

- Du ger dig i kamp med björnen. - Jag brottar ner björnen!

Vi blir sena till skräddaren.

Jag behöver inte ännu en kostym.

- Jag närvarar inte den här gången. - Varför inte?

För att det är som att se på när en man knyter sin egen snara.

Och jag har inte varit i Amerika länge nog för att vilja se dig hängd.

Georgia!

- Vi måste flytta lasten. - Misstänker de en station här?

- Bedrägeri, sa de ju. - Jag tar hand om det. Tiden går!

Jag läste brevet. Du går fri.

Berätta vad det är frågan om, så hjälper jag dig.

- Det har du inte med att göra. - Hallå, nigger!

Oss lurar du inte. Vi håller koll på dig.

- Att du vågar! - Låt bli! Vi går in istället.

Spring och göm er! Vi väntar.

Vad har hänt med dig?

Du var ju den bästa spåraren söder om Ohio.

Nu skulle du inte ens hitta dig själv på en karta.

Trots det sitter jag här på skithinken med ett erbjudande.

Ironiskt nog... Jag ser det som ironi.

Jag måste spåra rätt på din vita val.

- En negerflicka vid namn Rosalee. - Jag vet vem hon är.

Allt du behöver göra för att bli fri, är att frånta henne friheten.

Han måste bada innan han hamnar på min häst.

- Varför sa du inget? - Vad hade ni sagt då?

- Att det du gör är vansinne. - Och försökt stoppa mig.

Jag vill stjäla tillbaka min familj.

- Du utsatte barnet för fara. - Jag var försiktig.

Se på dig själv, Rosalee.

Du dog nästan.

- Hur tänkte du? - Jag tänkte på barnet!

När jag insåg att jag var med barn var jag redan på väg med Moses.

Det här kändes inte verkligt. Det var fortfarande bara jag.

Allt och alla som var mitt hem, var borta.

Om jag bara kunde lära mig lite mer av Moses-

kunde jag kanske få tillbaka allt.

Sen började magen växa, och det blev verklighet.

Varje gång jag såg mig själv hålla i barnet...

Noahs barn.

Då var han där hos mig.

Min mamma var där hos mig.

Jag behöver dem. Inte bara för min skull, utan för oss båda.

Jag är så rädd.

Jag klarar det inte ensam.

Lyssna på mig, Rosalee. Du är inte ensam.

Men om du tar död på barnet genom att hämta de andra, blir du det.

Mamma lärde mig laga det här innan hon mötte våra förfäder.

- Har du aldrig ätit brödpudding? - Det handlar om vad herrn har ätit.

Du är inte som flickorna han är van vid. Bra.

- Men jag är mörkare än dig. - Hur tror du att jag hamnade här?

- Vill du ha vatten? - Ingen fara.

Nu ska jag fixa ditt hår.

- Vad är det för fel på det? - Utseendet är det inget fel på.

Du får lätt den du vill i säng. Det svåra är att behålla honom där.

- Hur gör jag det? - Alla män tycker att ingen lyssnar.

Börja med det... Tyst med dig och lyssna!

Då får du reda på vad han gillar. Låt honom visa det.

Män gillar att tro att de visar en saker för första gången.

- Jag låtsas att jag gillar samma sak. - Nej.

Du måste hitta nånting äkta i lögnen.

Det blir bara trovärdigt om du är delaktig själv.

- Lärde din dotter det här? - Nej.

Jag lärde henne att hålla ner blicken så att hon skulle slippa det.

Vad hände med henne?

Hon rymde.

Ni har inte lämnat många skrivna spår efter er, mr Pullman.

Min kollega i Georgia har nästan inte lyckats hitta nånting om dig.

Det fanns desto mer om er far, däremot. Han var ju militär.

Han fick avsked efter utslag i krigsrätt.

Höll han inte med president Jackson?

Jag gillar inte historia.

Ändå är ni här och jagar gamla prispengar.

Vad skriver du?

Jag har hört att ni har en son.

Jag tar hand om resten. Tack.

Jag vet att du tänker på flaskan. Du undrar när du ska få smaka.

Bra. Det vill jag ha. En man som vill ha.

En man som behöver, en man som agerar.

Om jag ska släppa en hund lös under vår resa-

måste det vara en hund som bits.

Du kan väl fortfarande bitas?

Jag kan ett skriva brev om ni vill? Till er son.

Vi rider med vagnarna åt båda hållen.

Om nån bevakar huset bör det locka iväg dem.

Efter 20 minuter tar ni tunneln.

Thad och Elliot tar en vagn och åker söderut.

Elizabeth och jag åker västerut. Till synes har ni inget att dölja.

- Åker du med dem? - Två i en vagn är mer rimligt.

- De anar inte vad som väntar. - Har du inte berättat?

Den hemligheten är inte min att röja.

De är medvetna om riskerna när man fraktar last.

Dagens avslöjanden ändrar inte det.

Du kan ha rätt. Inget kanske händer.

Men det är vårdslöst.

Du riskerar deras liv för din hemlighet.

Det kanske förenklar för dig, men det är orättvist mot dem.

Tror du att jag gör så för att det är enkelt?

Jag vet inte vad jag ska tro. Du pratar ju inte med mig.

- Vilken var din mammas favoritfärg? - Blå.

Om du bara visste hur ofta folk ställer detaljerade frågor om henne.

Jag hittade på detaljerna för att slippa tveka.

Om hennes studier, hårlängd och favoritstycke på piano.

Till slut byggs detaljerna ihop till en person.

Så när jag blundar och försöker minnas min riktiga mamma...