Torchwood

Torchwood - Children of Earth - Dag ett -

Kom igen, Tyler, sluta. Jag har inte tid att tjafsa.

Tyler! Jag lämnar dig där. Är det vad du vill?

- Att jag lämnar dig mitt i stan? - Vi kommer för sent.

Suzette! Sluta, du ser bara dum ut. Vill du att andra ska se hur du ser ut?

Om han ger dig mer problem, slår din pappa in ansiktet på honom.

Då slår jag hans jävla mamma. Har du förstått det, David?

Jag har bokat bilen 7.30, men jag kanske måste lämna den på standby.

Börjar Baxter prata, slutar han aldrig, så jag kan inte garantera vilken tid.

Jag skickar ett meddelande när jag är på motorvägen.

Steven! Om du lämnar ytterdörren öppen, kommer de där katterna in.

Älskling, stå inte bara där, du kommer för sent.

Steven. Steven?

Sluta spela spel! Gå ur vägen!

Hallå! Jag sa flytta på er!

David? Lyssnar du på mig?

Mica? Hallå, ni två! Titta på mig!

Vi ses sen!

Och du kan hålla tyst. Det var du som grät, jag såg dig.

Det var det inte.

- Ni två, ni kommer för sent. - Vi är på väg!

Jag går till Polly senare. Vi ses, hejdå!

- Vad? - Du gick för långt, unge man. Kom!

Okej, Glyn? Vad händer?

- Jag har kollat, inga havsmonster. - Det är fortfarande tidigt.

Någon inne?

Har ni två fuffens för er i mörkret? Jack?

God morgon.

Klar! Och igen! Laddning 200. Klar!

Vi slutar, är vi överens?

Tidpunkten för dödsfallet, 09.17.

Sally, kan jag lämna det åt dig? Jag går och berättar för dem.

Jag är ledsen.

Vi gjorde allt vi kunde...

- ...men han klarade det inte. - Det var synd.

Mycket tråkigt. Stackars mr Williams. Mycket tråkigt.

Det måste bli en obduktion, men hans hjärta gav upp.

- Tappra gamla hjärta. - Ni var grannar, stämmer det?

Vi bor bredvid. Han hade ingen familj att tala om.

Han var ensam. Vi skulle bara hålla ett öga på honom.

Han uppskattade säkert det.

Om det fanns fler som ni i världen.

Jag vet att det är en belastning, men eftersom vi är så goda grannar...

Kan vi få se kroppen?

- Välsigna honom. - Må han vila i frid.

Tror du vi kan...? För oss själva...

Naturligtvis kan ni det. Leta upp mig när ni är klara.

- Jag är ledsen för er förlust. - Tack.

Han trodde vi var tillsammans. Som ett par. Han sa: "Ni två."

Vi är det. Spelar det någon roll?

Jag vet inte, det är bara så nytt för mig. Lasersåg.

- Tång. - Tång.

Nästan...

- ...har det. - Ursäkta, en sak till....

- Där! - Va?

Titta! Ser det mänskligt ut? Nej.

Det är bara en liftare vi plockade upp.

Vissa säger att det är välgörande, och frigör endorfiner.

- Han dog som en lycklig man. - Vi lämnar ingen röra.

Tack så mycket. Vi ska bara gå ur vägen.

Vänta en minut, vänta en minut!

- Jag ska rapportera er. - Gör du det?

Den där liftaren, vad fan var det?

- Prova att lägga in det i rapporten. - Ni är Torchwood?

- Har aldrig hört talas om dem. - Det försvinner kroppar!

- Hur många? - Hela staden pratar om er.

Vilka kroppar, och var?

Det började för två månader sedan. Kroppar, som tas till bårhuset.

Fem på två månader. Och ingen av dem vita.

En västindier, en afrikan, tre kineser, alla män.

- Vad heter du, igen? - Rupesh Patanjali.

- Vad tror du? - NHS.

Ja. För mycket byråkrati. Ledsen. Men lycka till med det!

Vänta en minut!

- God morgon, sir. - God morgon till dig också.

Överste Oduya, sir. Oplanerat. Ni har ett kategorimöte kvart över.

- Ni får komma med. - Tack.

- Jag är sen! Jag är verkligen ledsen. - God morgon.

- Bridget Spears. - Lois Habiba.

Det här blir ditt skrivbord.

Säg att det bara är något litet. Säg att det är...en meteorit!

Eller en skugga på månen. Säg att det är enkelt.

Det kanske är ingenting, sir. Mitt jobb är att informera regeringen-

även om det kanske är falskt alarm.

- Vad är det? - Barnen, sir. Det är barnen.

- Du kommer att få oss dödade! - Nej, du, som en ful hund!

- Jag har hittat något. - Kolla bårhuset på St Helen's sjukhus.

Det finns en dator, gör det själv. Jag har fått rapporter om 17 trafikolyckor-

-från Glasgow till St Ives. - Är det över genomsnittet?

Alla inträffade mellan 8.40 och 8.41. 17 trafikolyckor på exakt samma tid?

Varenda en rörde barn.

- När skolan börjar. - Stod de alla på vägen?

Och inte när de gick över vägen?

Jag såg det själv, Jack. Två barn på Market Street.

- De stannade bara. - Olyckorna är bara en del av bilden.

Alla barn stannade samtidigt och inte bara i Storbritannien.

Samma från Frankrike. 15 trafikolyckor.

Alla vid tiden runt 9.40. De är en timme tidigare, så det var samtidigt.

- Alla med barn? - Ja. Kör korsreferenser.

Rapporter kommer in, i Norge, Sverige, Danmark, Luxemburg.

Tyskland, Indien, Egypten.

- Guyana. - Spanien, Portugal, Bosnien, Tokyo.

Singapore. 8.40 sov de flesta i Amerika.

Men även där har vi fått rapporter.

Vi kan utgå ifrån att det är alla, sir.

Vad vi kan se, så stod varenda barn i världen stilla 8.40 i morse.

- Har du sett något liknande förut? - Aldrig. Barn?

Tills vi får ytterligare information, så vet vi inte om det är utomjordiskt.

Även FN har uppgraderat till gul beredskap, för säkerhets skull.

- Hur är det med överste Mace? - Han har det bra.

Jag skulle inte ha något emot en post i Vancouver. Underbar natur, säger de.

Trevligt för vissa.

Ursäkta. Mitt namn är Lois Habiba.

Har precis börjat. Jag hjälper ms Spears medan de inför det nya datasystemet.

Tack.

Allt klart. Vad är hans uniform? Det är inte brittiska armén, eller?

Du kan börja överföra namn och adresser.

- Stämmer det att du har två döttrar? - Jag kanske skulle ta dem från skolan.

Jag skulle vara försiktig, sir. Bäst att inte dra uppmärksamhet.

Just nu, går det obemärkt förbi.

Om någon rapporterar så krossar vi det.

Men hittills är vi de enda som kan pussla ihop det här.

Vi och Torchwood.

Ska jag prata med dem? De är besvärliga, men kan vara till hjälp.

- Vi hör med dem, just nu. - Kommer ni på något, låt mig veta.

Av alla tider så åker Martha Jones på semester. Jag får sergeant Grunt.

- Jag pratar med en sergeant! - Våga inte ringa. Hon är på smekmånad.

- Vad sa de? - Washington har testat några barn.

Hjärnröntgen, blodsocker, strålningskontroll - Ingenting.

- Du hade rätt! Han är tillbaka! - Jag sa ju det!

Vem är tillbaka?

- Vad gör han? - Väntar. Han har varit där 20 minuter.

- Envis. - Gott tecken.

Ni pratar som tvillingar! Berätta vem han är.

Rupesh Patanjali. Han såg liftaren. Han är de försvunna-kropparna-mannen.

- Dr Patanjali. Vi behöver en läkare. - Ni lät honom följa efter er?

Fråga om Torchwood, och de flesta pekar mot bukten.

Det är precis vad du gjorde första gången vi träffades!

Skit samma. Jag upphöjer mig till rekryteringsofficer!

- Hon kallar oss ett par nu. - Vad är ditt problem?

- Jag bara säger det. - Jag hatar ordet "par".

Jag med.

Hallå.

- Det är Rupesh, eller hur? - Ja.

Gwen Cooper. Jag är Torchwood.

Tre av kropparna var kineser?

- Var de släkt? - Nej, en var 27, de andra runt 50.

- Men inte från samma familj. - Lite märkligt, statistiskt sett.

- I en sådan här liten stad. - Ingenting jämfört med liftaren.

Skrämde det dig? Det kan skrämma vem som helst.

- Jag vet! - Det här stället!

Ända sedan jag flyttade hit, har det varit konstigt.

- Var kommer du ifrån då? - Jag är från Chesterfield.

Kom hit för 18 månader sen, och tycker mycket om det.

- Du får nog inte mycket betalt. - Inte i början. Kunde vara värre.

Torchwood avlönas av kronan. Först lönen gömde jag för pojkvännen.

Jag köpte kläder och gömde dem.

Hur är det inuti Torchwood. Jag menar, vad gör ni?

Varför är du så intresserad?

Från vad jag har hört, låter det... Jag vet inte.

- Spännande? Glamoröst? - Nej, mer, ungefär...

Saken är, att vi har sett det nu, de senaste åren - Utomjordiskt liv.

Även om hälften av världen fortfarande förnekar det. För mig...

...är det självmorden.

De senaste åren har de fördubblats, sen den första utomjordingen.

Mitt första fall, dödsfall, var ett självmord.

Hon hade skrivit alla dessa brev.

Hon hade varit kristen i hela sitt liv, sedan dök utomjordingarna upp.

Hon sa att hon hade skrivit: "Det är som vetenskapen har vunnit."

- Hon hade förlorat sin tro. - Mer än det.

Hon sa att hon såg sin plats i universum...

...och den var liten.

Hon dog på grund av att hon trodde att hon var ingenting.

Jag gick igenom samma sak. Det skrämmer mig fortfarande.

Men på samma gång är det lysande och vackert...

...och helt jäkla magiskt.

Det är större, vet du? Det är som...

Det är som om hela världen är större.

Mitt liv är större.

Skit!

Sasha, jag har inte tid.

Jack! Kom upp hit! Det händer igen! Barnen!

De gör det igen!

- Är du okej? - Vi mår bra, hon bara spelar.

Kom igen nu, älskling, folk stirrar på dig!

Sasha, sluta.

Vad gör hon?

- Sasha! Sluta! - Snälla hjälp henne! - Där är en till!

Det är okej, jag är läkare.

Vi. Vi. Vi.

Vi. Vi. Vi. Vi.

Vi. Vi.

Vi. Vi. Vi. Vi.

Vi. Vi kommer.

- Vi kommer. - Herregud!

Vi kommer. Vi kommer.

Vilka har barn? Hitta en unge, hitta en jäkla unge, nu!

Han slutar inte, han säger samma sak-

-om och om igen. - Vi kommer.

Vi kommer.