Blindspot

Du ser... Det var allt jag behövde.

Mamma väntar på dig, men det återstår en sak för mig att göra.

Jag kommer snart hem. Jag lovar.

-Skynda dig. -Det ska jag.

Jag älskar dig.

Då går vi.

Hej... Mår hon bra?

-Jag tror det. -Och du?

Jag kommer att göra det så fort vi får tillbaka våra liv.

-Jaha, Afreen. Vem har befälet här? -Det är just det...

Utan Weitz saknas rutiner för det som har hänt.

Madelines maktstruktur har kollapsat helt.

Presidenten ska utnämna en tillfällig chef utan kopplingar till henne.

Vem är det?

Arla Grigoryan, före detta biträdande justitieminister.

-Hon vill att vi ska invänta henne. -Under tiden är Ivy på fri fot.

-Precis som Dabbur Zann. -De planerar förmodligen en attack.

Jag skulle behöva er hjälp med att hitta ZIP-behållarna-

-innan de detoneras och raderar tusentals minnen.

-Kan vi få tala ostört en stund? -Ja, självklart.

Jag vet inte vad ni säger, men jag tänker inte sitta här overksam-

-när jag vet att Ivy är där ute med ZIP-bomberna.

För många liv står på spel. När vi är så nära måste vi avsluta.

Förlåt, men innan nån annan säger nåt heroiskt-

-vill jag påminna om att vi fortfarande är efterlysta förbrytare.

-Vi försökte sänka Madeline. -Ja, men folk dog.

Alla inbillar sig att vi plötsligt ska få tillbaka våra liv...

Att hitta Ivy och ZIP:en är vår bästa chans att bli återinsatta.

Hur lång tid tar det? Det kanske aldrig sker.

I bästa fall får vi sparken. I värsta fall...

Jag har varit där förut och jag vill inte tillbaka.

-Vi borde dra i utlösningslinan. -Vilken utlösningslina?

-Boston har kontanter och pass klara. -Nej!

-Jag tänker inte lämna Bethany igen. -Vi ska inte fly mer.

Vi låter lagen lösa det här, på ett eller annat sätt.

I väntan på det ska jag hjälpa de som hjälpte oss.

Ja. Samma här. Du får gärna göra oss sällskap.

Ja, självklart kommer jag att göra er sällskap.

Jag vill bara lägga fram alternativen.

Det är inte heroiskt att bara känna sig fram.

Ska jag meddela Boston att vi inte kommer?

Okej, vi är med. Jag vet att det inte bara är upp till oss.

Allesammans - det här har varit märkliga månader för oss alla.

Mycket har förändrats. Jag vet inte hur det kommer att gå för oss-

-men jag vet att vi ska överlämna oss när det är över.

Vi måste fortfarande hitta en terrorist och stoppa en attack.

Vi är inte här för att ta över. Vi är här för att hjälpa till.

Om ni vill ha oss här...

Då sätter vi igång.

Patterson. Kan du tvätta rösten som gav det anonyma tipset?

-Jag är lite sårad att du ens frågar. -Sätt igång.

Tasha. Kolla om du hittar nåt nätprat från Dabbur Zann.

Du är med mig. Vi försöker spåra Ivy efter att hon lämnade byggnaden.

-Jag riskerade allt för dig! -Jag vet, jag vet.

Jag räddade dig, skickade gåtor för att sänka Madeline.

Jag bröt mig in på FBI för att frita dig!

Jag borde redan ha stuckit, men jag stannade för din skull.

-Och nu ska du inte följa med?! -Jag kan inte lämna dem.

-Och jag, då? -Vi behöver din hjälp.

Du fick min hjälp och nu kastar du bort den!

Att hitta ZIP:en och Ivy är vår bästa chans att bli återinsatta i tjänst.

Tror du verkligen på det?

Jag förstår om de andra tror det, men du vet bättre.

Du och jag klarar oss inte ur det här. Vi måste rädda oss själva.

Det är så vi alltid har gjort.

Om du hamnar på en hemlig bas igen tänker jag inte hjälpa dig.

Jag vet.

Så jag antar att det här är farväl.

Är det okej med dig?

Vad har du, Patterson?

Jag har tvättat rösten och ni kommer att känna igen dialekten.

Ni irrar väl runt för att hitta Madeline. Jag ska spara tid åt er.

-Shirley. Om han avslöjar henne... -Shirley är död.

-Glöm det. -NYPD hittade kroppen i morse.

-Då har vi ingenting. -Nej.

Madeline behövde nån för att sätta dit Weitz och skapa gåtan.

-Hon har en hackare. -Vad har ni? Nej, säg inget.

Madeline har en hackare.

Nån som satte dit Weitz och skapade gåtan som förbryllade Patterson.

-Lugn nu, du var också där. -Du höll i spakarna.

Titta på metadatan.

Sättet den användes på för att sätta dit Weitz är väldigt ovanligt.

-Visst... -Om du säger det.

Det är kodning i världsklass, men det är väldigt excentriskt. Knäppt.

Titta på rootkitet. Vem använder TLS... Jag skippar det.

Koden hålls ihop av en tråd, i likhet med hackaren bakom den.

Jag ska se om jag har förstått rätt...

Tänker du använda ZIP-bomber för att radera folks minnen i storstäder?

När jag har ZIP:en. Du ska hacka Madelines server och avkoda filerna.

Den servern är omöjlig att hacka utan hennes Darkcloud-nyckel...

Du har den! Det var ju häftigt...

-Jag fick den av Shirley. -Toppen. Var är Shirley?

-Är han i er skåpbil? -Han var inte längre användbar.

Jag tyckte om honom. Han hade en unik dialekt.

Med eller inte, Kathy.

Med. Supermed.

Nu ska vi skapa kaos, eller hur?

Jag visste att Kathy skulle komma tillbaka!

Vi låste in henne, svarade inte på inbjudan, dödade hennes fästman...

Vi måste stoppa henne innan hon hjälper Ivy med attacken.

-Via Kathy hittar vi ZIP:en. -Hon kan vara var som helst.

-Vi hinner inte spåra henne. -Nej, men vi kan spåra intrånget.

Det finns två sätt att ta sig igenom s brandvägg. Personligen...

-Hon måste ha haft fast anslutning. -Som i min lägenhet?

Reade hade också en. Lånade hon inte en av våra?

Nej, jag tror att Madeline ordnade en åt henne.

Det ska bara finnas 21 fasta linor, men systemet uppvisar 22.

Den här har ingen beteckning. Den ska se ut som en kopia.

-Den kommer att leda oss till henne. -När har vi en adress? Då åker vi.

-Tror du att vi blir återinsatta? -Jag vet inte.

Din tilltro är inspirerande.

När vi var på flykt vaknade jag upp med samma tanke varje dag.

Att få träffa Bethany, hålla henne och säga att jag älskar henne.

Jag kan inte se längre än så just nu.

Jag sa att vi snart skulle ses igen. Det börja kännas som en lögn.

-Allt kommer att ordna sig. -Jaså?

Vi gjorde inte det Madeline satte dit oss för, men vi gjorde mycket annat.

Grigoryan känner inte oss, och på pappret ser vi inte trevliga ut.

Då får vi visa henne vilka vi egentligen är.

-Okej, vi är framme vid adressen. -Goda nyheter...

Vi har fått bekräftat att det är hennes lägenhet.

De tråkiga nyheterna är att hissen är trasig, så ni får gå 17 trappor upp.

-Va? -Vad då?

Va? Vad är det?

-Patterson! -Ni kan avbryta.

Varför då?

Kathy är här. Hon har överlämnat sig själv. Varför vinkar vi?

-Vad tror du? -Vad jag tror? Hon är helgalen.

Titta hur hon ler. Hon är sjuk.

Är det Madelines sista drag från andra sidan graven?

Hon ska väl fånga oss, hacka oss, vilseleda oss eller sabotera för oss.

De kollade henne när hon kom in. Inga metaller, ingen elektronik.

-Hon var ren. -Kollade de hjärnan? Det är vapnet.

-Jag litar inte på henne. -Vi måste prata med henne.

Okej, men vi måste gå på hårt. Vi får inte dras med i hennes spel.

Rich! Patterson!

Knip igen, Gustafson. Du jobbar för Madeline.

Du satte dit Weitz, hittade oss i Prag och nu jobbar du för Ivy Sands.

Vi vill veta var hon är. Inget prat, inga förtäckta hot, ingen maskerad.

-Du var jättesnygg i den kostymen. -Tack, jag vet. Var är ZIP:en?

Jag vet inte var de är just nu, men jag träffade henne tidigare idag.

-Okej, var då? -I hamnen.

Hon bad mig att hacka Madelines Darkcloud-server.

-Hon dödade nog Shirley, tror jag. -Ja, förmodligen.

Då förstår ni varför jag inte vill jobba med henne.

-Förlåt, men vad vill du? -Jag vill hacka servern åt er.

-Va? -Jag vill jobba för FBI.

-Vill du jobba för FBI? -Precis.

Inte bara som engångsgrej, jag vill ha en fin uppgörelse-

-där man stryker allt hemskt och tar in mig i teamet.

-Jag vill ha Rich Dotcom-avtalet. -Det är specifikt riktat till mig.

Det innehåller en hel del nyanser. I ditt fall är det svårare att stryka.

Vi kan säkert komma fram till nåt.

Ivy tror att hon anlitade mig för att hacka Madelines Darkcloud.

Alltså vet hon inte var ZIP-bomberna är. Jag kan ta er in i servern först-

hitta ZIP:en och stoppa attacken.

Du behöver en Darkcloud-nyckel för att hacka servern.

Jag kan eftersom jag byggde den och la in en bakdörr i koden.

-Jag vet inte vad du fiskar efter. -Inte?

-Jag tycker att jag har varit tydlig. -Okej, men varför ska vi lita på dig?

Allvarligt? Jag gillar lite kaos och ibland kan jag glömma bort mig-

-men jag är inte ond. Ivy är det, och hennes plan också.

Jag vill inte att folk ska förlora sina minnen.

Jag blir ledsen när jag måste rensa en hårddisk.

Vi ska bara... Vi behöver tänka igenom det här lite.

Tänk inte för länge, för snart inser Ivy att jag inte jobbar för henne.

Vem vet vad hon får för sig då?

Om ni frågar mig så verkar hon vara lite instabil.

-Va? Absolut inte! -Kathy får inte släppas in.

-Kan inte ni hacka servern? -Inte utan nyckeln.

-Kathy är vår enda chans. -Hon går inte att lita på.

-Tänk om hon har bättrat sig? -För mig krävdes det tre försök.

Först lurade jag er att stjäla Gardner-tavlorna-

-sen lurade jag er att skydda mig från en mördare, och sen lurade...

Nej, glöm det. Det sparar jag till längre fram.

Jag går inte att lita på - och således inte heller Kathy.

Ni är hycklare! Vi ber Grigoryan om en andra chans...

-...men kan inte ge Kathy en? -Vi har inte befogenheten för det!

-Då säger vi det till henne. -Nej, nej!

Jag vill inte att hon ska hjälpa oss, men vi kan inte avböja uppgörelsen.

Det är grundregeln för att få galningars hjälp.

Patterson har rätt. Vi kan inte ljuga.

Inte ljuga, bara hitta ett smart sätt att antyda en falsk sanning-

-sen fyller hennes kriminella hjärna i resten.

-Vi borde vara ärliga, tycker jag. -Du ska låta mig sköta det här.

Då så, Kathy. Då är det klart.

På allvar? Har jag fått ett avtal?

Som jag sa - allt är klart.

Sättet du undviker att nämna avtalet får mig att tro att jag inte har det.

-Jag vill se skriftligt på det. -Sånt här tar tid.

Tidsfönstret för intrånget är på väg att stängas.

Nu tänker jag gå. Det här börjar kännas lite skumt.

Hur fungerar dörren? Finns det ett handtag eller en sensor?

-Dörr! Dörr! -Det fungerar inte.

Kathy. Du är fortfarande gripen.

-På vems bemyndigande? -Du överlämnade dig till FBI.

Ja, i utbyte mot en uppgörelse som inte blir av...

Så du trodde att du bara kunde gå härifrån?

Uppenbarligen inte, men...

...då kommer jag bara att sitta här och tiga.