Michael Kohlhaas (Age of Uprising: The Legend of Michael Kohlhaas)

Vad är det för spärr? Är den ny?

Den unge baronen har fått prinsessans tillåtelse.

Är gamlingen död? Så synd.

- Är det era hästar? Har ni tillstånd? - Tillstånd?

- Jag har passerat förut utan det. - Ingen passerar utan tillstånd.

Utan tillstånd får ni vända om.

Jag ska ta dem till marknaden.

För 30 är de era.

Lägre går jag inte. För ett halvår sedan köpte jag dem för 20.

Han saknar tillstånd.

Han får lämna hästarna i pant. De två svarta.

- Tills han skaffar ett tillstånd. - Hästarna?

Jag ska ju sälja dem.

Låt gå.

Han får lämna de svarta.

César, gå med dem. Se till hästarna tills jag återvänder.

Var är mina hästar?

De två svarta som stod här.

- Kohlhaas! - Guvernören.

Magnifik.

Superb.

Helt exceptionell!

Hur lyckas du?

En annan handlare hade behållit honom, men du...

Du vill skinna mig, inte sant?

Vad gör du? Vem gav dig tillåtelse att ta dem?

Din tjuv.

Släpp lös dem.

Det där är inte Bibeln.

Ni läser ju inte högt.

Det är Bibeln, men inte på latin.

Vill du lära dig att läsa?

"Så..."

"...som i..."

"...en..."

"...spegel."

"Såsom i en spegel."

Det är en liknelse.

Ett sätt att se världen på.

En spegel.

Något man ser, men utan att inse det.

En fiende.

Eller en vän.

Eller sig själv.

Jag har något åt dig.

Jag vågar knappt titta.

Vet du vad jag tänkte första gången som jag såg dig?

"Om jag bara fick röra den där mannen blott en gång."

"Han är så vacker."

"Jag skulle dricka hans kärlek ur ett gristråg."

Du rodnar.

Älskar ni?

Mamma så åt mig att säga till ifall jag hörde er.

Jag hörde er.

Vem gjorde det här?

- Var är min tjänare? - Han har åkt.

För att betala för skötseln lät vi dem arbeta.

- Vad hände med honom? - Han rymde med hästarna.

Vi fångade hästarna, men han kom undan.

Jag tror er inte.

Inte?

Som ni vill.

Jag letar efter mina hästar, Ers nåd.

Två svarta ridhästar.

- Jag lämnade dem i pant. - De står i stallet. Han har sett dem.

Han är arg för att de är smutsiga och har fått arbeta.

De är inte mina hästar.

Jag lämnade två praktfulla, välnärda och friska hästar.

Jag vill ha dem tillbaka.

Ers nåd! Prinsessan har avskaffat tullavgifterna.

Ni har lurat mig. Nu vill jag ha mina hästar tillbaka.

Jag tänker gå till domstolen, Ers nåd.

Vad är pengarna till för?

Visa honom.

Jag vill lämna in en stämningsansökan.

Jag kräver skadestånd för César och för mig själv.

Tullavgifterna har avskaffats. Justitiekanslern har bekräftat det.

César har varit i min tjänst hela sitt liv.

De bussade hundarna på honom.

Jag låter dig avgöra skadeståndsbeloppet.

Säg åt dem att jag vill ha tillbaka hästarna som de var.

Välnärda och vid god hälsa.

Det är ett föl.

Han är din häst.

Titta nu. Han kommer att ställa sig upp.

Jag kom precis från domstolen. Din ansökan blev avslagen.

Det är tredje gången och sista gången.

Baronen som kränkte dig har en släkting i rätten.

Jag råder dig att ta tillbaka dina hästar.

- Varför kliver du inte av hästen? - Jag kan inte stanna.

Jag måste tillbaka.

- Vill du inte ha något att äta? - Snälla...

Insistera inte.

Hotade någon dig?

Kohlhaas...

- Har du råd att förlora två hästar? - Varför svarar du inte?

- Gå och hämta dina hästar. - Vilka hästar?

De halvdöda krakarna som jag lämnade för tre månader sedan?

Var vänlig och lämna mig utanför det här.

Mamma! Kom och se!

"...finner att handlaren Kohlhaas är trätgirig."

"Baronen av Aujac håller inte kvar hans hästar."

"Handlaren kan hämta dem själv eller meddela baronen vart de ska."

"Kohlhaas grundlösa och ogenomtänkta mål avslås."

"Om han besvärar justitiekanslern med det igen..."

"...kommer han att fängslas."

Säljer du godset?

Köp det nu och du får bestämma priset.

Hur mycket erbjuder du?

För vad då?

Allting.

Marken och husen.

Är det sant vad César säger?

Tänker du anföra klagomålet hos prinsessan...

...sälja huset...

...och göra dig av med oss?

Judith...

Gud gav mig en hustru och ett barn...

...som jag älskar över allt annat.

Ska jag ångra det för första gången i mitt liv?

Vad ska jag göra?

Bara be baronen om ursäkt?

Låt mig ta klagomålet till prinsessan.

Judith, prinsessan är helt omgärdad.

Hur ska du ta dig förbi? Med ett svärd?

Det som omgärdar prinsessan är hennes hov.

Om du verkligen vill bli hörd...

...så låt mig gå dit, min älskade.

Gå hem med märren. Jag rider snabbare utan dig.

Herre.

Allsmäktige Herre.

Du som känner alla människors tankar.

Skapare av åskan, blixten, dimman...

...vinden, snön och regnet.

Du som skapar de dödliga-

- håller dem vid liv och utplånar dem.

Ta emot Judiths själ.

Ge henne nådens dagg.

- Ge henne nådens dagg. - I skuggan av Dina vingar.

I skuggan av Dina vingar.

Herre.

Jag sörjer Judith djupt.

Herre...

Låt henne bo i Ditt hus.

Amen.

Jag kan också stanna här.

Jag hämtar dig när allt är över.

Jag lovar det.

Hoppla!

I Bibeln står det att vi ska förlåta våra fiender.

Jag ber att Gud...

...aldrig förlåter mig, såsom vi ska förlåta den unge baronen.

Rusta er.

Släpp svärdet.

Bär den här.

Baronen har gått till fots. Han kan inte vara långt borta.

De vill följa med oss. Vad ska jag säga?

Jag kom för att betyga min aktning, señor Kohlhaas.

Bara en man och hans häst mot hela världen!

Det är starkt!

Jag har också...

Jag har också brutit mot lagar.

Lyssna! Jag har också brutit mot lagar.

Som alla.

Jag menar... Om det skulle finnas en rättvisegud-

- så vet jag inte vad som skulle hända.

Om han skulle väga in allt som jag har gjort-

och vad alla har gjort mot mig...

Titta! Det är señor Kohlhaas läger.

Till er. Ni får nog vänta lite tills han blir fetare.

- Hur mycket för den? - Inget. Det är en gåva.

Kohlhaas tar inte emot gåvor. Du får betalt.

Vem kan slåss?

Vem har redan krigat?

Vet ni vad baronen gör mot upproriska bönder?

Hugger av er fingrarna.

Sticker ut era ögon.

Hänger er långsamt.

Det tar en hel dag.

En bondes död är ett skämt.

Jag var soldat. Jag vet vad jag talar om.

Den storväxte följer med oss. Resten av er går hem.

Jag kan slåss.

Bevisa det.

Jag kan lära mig.

Jag måste få träffa señor Kohlhaas.

- Det är viktigt. - Jag har inte glömt grisen.

Baronen.

Baronen. Jag vet var han är.

När jag var barn bröt ett uppror ut i en grannprovins, många mil bort.

En dag kom en tiggare därifrån-

- hem till min far med rebellernas kravlista.

Det var helgdag och hela huset var fullt av gäster.

Prästen läste upp första punkten och alla brast ut i skratt.

Min far rev sönder listan och föste ut tiggaren med en käpp.

Varför då? För bönderna hävdade, i tolv punkter-

- att vi behandlade dem värre än hundar.

Jag var 12 år. En månad senare ägde det stora bondeupproret rum.

Det kostade min far livet och tre av våra slott brann ner.

Säg åt guvernören att jag inte fann något mer diskret. Skynda dig.