Caddo Lake

Paris, har du det?

- Ja. Förlåt. - Kom igen.

Det verkar sitta fast.

Jag såg det bara för att det är så grunt.

Vart leder det?

Långt bort. Jag ser inte.

Åtminstone till Hog Wallow.

Låt det vara. Vi kan inte dra allt rör idag.

Kom igen.

Om vattnet inte stiger, kommer vi hitta mer sånt.

Jag drar.

Okej.

När de först började borra.

Det tar nog lite tid för er att rensa ut.

Ja, sir. Jag vet inte hur långt det går än.

Ska du gå på Billys begravning?

Ja, hela stan ska dit.

Vi ses där.

Tack, Zed. Jag uppskattar det.

Jag ska åka.

Vi ses, Zed.

Det stör mig som fan.

Dammen har förstört sjön länge nu.

Den borde aldrig ha byggts, det är onaturligt.

Jag släpper av dig.

Har du ändrat dig?

Många har inte sett dig på flera år,

inte sen mammas begravning.

De vill veta att du mår bra.

Hon kanske inte ens är där.

Det är en lång bilresa från Houston.

Hon vill nog inte träffa mig.

Jag släpper av dig.

Du behöver inte komma och hämta mig.

Jag tar mig hem ändå.

Jag har en läkartid imorgon,

så jag är på Gemini på eftermiddagen.

Uppfattat.

Vi ses där.

Ta bort den här...

- Jag fixar det. - Är du säker?

- Vet du var den står? - Jadå.

Okej, jag tar tid. Redo? Kör.

Tolv dollar, tio cent.

Sover du hemma i natt?

Jag vet inte.

Ska du till Claire?

Varför inte komma hem?

Claire är närmare skolan.

Du har varit borta i en månad.

Mimi struntar i tallrikarna.

Ni måste inte bråka.

Hon är min mamma. Jag får bråka med henne.

Har hon sagt nåt till dig?

Ja. Hon sa att du är riktigt besvärlig.

Ända sen du var en liten bebis,

typ ett år, har du varit besvärlig.

- Jaså? - Ja.

Hon är en skithög.

Ellie, hon är din mamma!

I skolan lärde vi oss om alla ställen vid Caddo.

Över 200 som har namn

som ursprungsamerikanerna gav dem långt innan vi kom hit.

Långt innan du ens var född.

Hej, Saphire!

Hej, Anna!

Saphire berättade för hela klassen att hon såg vargar igår.

Men fröken sa att det är omöjligt,

för de finns inte här längre.

- För grunt? - För grunt.

- Vill du köra? - Ja, jag vill köra.

- Jaså? - Ja.

Okej.

- Håll dig i mitten. - Jag vet.

Carter's Chute är till vänster.

Jag vet.

Okej.

Ta ut handen ur munnen.

- Sluta. - Vadå?

- Kom och hälsa. - Jag måste förtöja.

Säg att vi inte köpte mjölk.

Okej.

- Anna! - Hej, Lizzie!

Kolla på inälvorna.

Rör den inte. Flytta på er.

- Den åt upp hälften av fjällen också. - Den blöder fortfarande.

- Flytta på dig! Backa. - Lite konstigt.

Bara ett djur.

Det är ett perfekt snitt.

- Ja. - Och det är bara en...

- Vad heter hon? - Ellie.

Vem har lagt den här?

Farbror Jason hittade den i sjön.

Kolla på ögat.

- Nån åt på den. - Vad?

Den slet upp honom ur vattnet, bet av benet...

- Vad gör du? - Tar den härifrån.

KRAFTIGT ANFALL PÅ VÄNSTER SIDA

KUNDE EJ PRATA, BLOD I ÖRONEN.

Ursäkta, dr Mitchell.

Hör på. Förlåt att jag tränger mig på så här.

Mina samtal kopplas inte till dig.

Ja. Jag beklagar, grabben.

- Paris. - Ja.

Jag gav dig namnet på specialisten i Dallas.

Jag har pratat med honom.

Han var inte till mycket hjälp, men jag har anteckningar från min pappa

om mammas anfall och det är mycket...

Din mamma hade kroniska myokloniska anfall.

Myokloniska patienter. De förlorar medvetandet, eller hur?

Somliga gör det.

Och öronen, sir? Blödningarna.

Jag har inte hittat ett enda fall av det nånstans.

Du visste det. Du har sagt...

Det som hände på bron var fruktansvärt.

Din mamma visste risken med att köra.

Det verkar bara så orimligt.

Hon hade inte haft ett anfall på sex år.

Det är mycket med hjärnan som vi inte förstår.

Du önskar att det fanns nåt du kunde ha gjort,

men hon fick ett anfall vid fel tidpunkt.

Jag kan träffa dig och din far igen,

men på kontorstid.

Ring och boka en tid.

Men inte så här.

Tack, sir. Förlåt.

Har du väntat länge?

Nej.

Hej, vännen. Hej, Wally.

Förlåt att jag missade begravningen.

Han var en bra farfar till dig.

Jag beklagar. Kom hit.

Ja.

Jag åker hem till Houston imorgon.

Det låter vettigt.

- Kör du? - Ja.

Ja, jag jobbar också. Jag jobbar på sjön.

- Vid dammen? - Ja.

Motorvägen över den.

- Det är bra. - Ja.

Det är jättebra, Paris.

Jag har inte gjort nåt.

Mycket av träet har ruttnat nu.

Är det här vardagsrummet?

Köket.

Det är din planlösning.

Det var ett tag sen.

Vad är det här?

Köksön.

- En köksö? - Ja.

Det var... en överraskning.

Går det bra med pasta?

Ge mig tomaterna.

Och konservöppnaren. Den ligger nog i det skåpet.

Ge mig konservöppnaren.

- Var är den? - Den är där.

I skåpet till höger.

Den ligger nog i en låda. Inte i skåpet.

- Vattnet kokar över. - Det är en konservöppnare.

Herregud.

En nypa salt, och lite oregano,

lite chiliflakes...

Åh, jösses.

Jösses.

Du måste smaka det här.

Jag överträffade mig själv.

Smaka.

Nå?

Det är riktigt gott.

- Jag sa ju det. - Det är jättegott.

Varför är du så smutsig?

Herregud, Anna. Har du varit ute själv?

- Det är från sjön. - En massa lera.

Det är svårt att få bort.

Du tvättar dig inte ordentligt.

Du måste skrubba så hårt du kan.

Så där ja.

Ser du?

Hur gör du det?

Magi.

Gå och spotta.

Tvätta munnen i köket.

Det känns konstigt.

Kära Jesus, jag tror att du har prövat oss med den här torkan.

Men vi vet att många har det kämpigare än vad vi har.

Så jag ber dig att öppna himlen

och låter vår sjö och vårt land frodas igen.

I Jesu namn. Amen.

Amen.

Vad är det med dig?

- Rensa faten. - Vi kan göra en kanot av det.

Det vore inte mycket torka...

Jag beklagar att några måste äta på papptallrikar.

Men tyvärr har jag inte tillräckligt med porslin just nu.

Ja, hämta din mat.

Herregud! Jag glömde.

- Nej! Vadå? Ta bort det från bordet. - Anna!

De är så coola. Vill du se?

Ja, jag kan...

Fortsätt äta.