Modern Family

Kan jag lämna dem på presentbordet?

Jag tror jag behåller den. Det är en speciell gåva.

Det är en vinkyl, 36 flaskor, rostfritt stål.

Dubbla temperaturer för vita och röda.

Hon bryr sig inte. Och inte heller prästen.

-Far... Herregud, han är het. -Jag känner de läpparna.

-Passar det här? -Passar?

Du bar aldrig oss så stolt som du bär den där saken.

För 30 år sedan, gjorde jag inte faster Beckys garderob gratis.

Hela familjen kom tillsammans och jag bestämde att det var billigt.

De kallade mig oförtjänt.

Vi får se vad Brian säger när han öppnar,

vad Esquire magazine kallar, "Den enda vinkylen

du någonsin kommer att behöva."

Kan vi hitta baren?

Visst hade det varit kul om jag sa, "Nej."

Mamma Mia.

Mamma! Vad gör hon här?

Hon tycker inte ens om dessa människor.

Herregud. Du, jag, mamma, pappa, ensamma.

Utan Gloria för att absorbera hatet.

Varför är jag rädd? Jag är rädd.

För du tänker tillbaka på varenda familjetillställning som slutat

med att pappa visk-skriker till mamma, "Lugna dig."

Medan hon svingar runt sin pocketbok

tills den exploderar som en pinata.

Jag vill inte vara "den" familjen igen.

Pappa kommer inte gå förrän de har utsett honom

till CNN hjälte för att han tog med kylen.

Vi kanske kan ta varsin förälder

och hålla dem isär så mycket som det går.

Det är vår största chans för en händelselös dag.

Måste vi bråka över vem som ska ta hand...

Mamma.

-Mitchell! -Hej.

-Hej. -Kul att se dig igen.

Välkommen till iccioni -McCormick Bröllopet

-Hej. -Jag har en karta över skolan och se.

Alla grupper har ett hus här.

Jag har rätt att använda badrummet på första våningen

-och få ut en Frisbee. -Coolt.

Du tränar verkligen.

Jag bränner bara nervös energi.

De frågar väl inte frågor på en collegevisning, va?

Luke och jag, Gloria och Manny ska på en skolvisning.

En sista utväg för Manny.

Lite jobbigt för Luke,

han har alltid haft det jobbigt med sitt självförtroende.

Tur är, som före detta cheerleader,

har jag inte tappat min förmåga att gaska upp.

Men jag kan inte längre göra ett "N" med min kropp.

Vilken träning.

Åh, nej!

Förlåt. Kom och titta.

Det är något illa.

Manny sover. Jag la en gris i sängen!

Herregud, var fick du tag på den?

Kommer du ihåg bönderna vi träffade?

Du anar inte vad de gör för en stor dricks.

Vad hörde du?

Vad är det?

Det är en gris.

Du skulle se ditt ansikte.

Den slicka mig i ansiktet! Varför gjorde du så?

Manny, var inte så stel.

Jag förbereder dig för skolan.

Så att du passar in och kan få vänner.

Jag fick idén från Animal House...

-De är från den gamla skolan... -College handlar om högre utbildning,

-inte bus! -Nörd.

-Där är hon. -Fröken.

Ni kan inte få gratis saker.

-Kom igen. -Ha det bra.

Vänta.

Herregud.

-Det är hon. -Vem?

Den blonda där borta i den söta jackan och fina skorna,

om det är vem jag tror det är, hatar vi henne.

Jag blev rånad igår natt.

Det stämmer.

Jag var på Lilys dansuppvisning,

inväntande min älsklings första balletsolo.

Här kommer det.

Detta är värt varenda öre av de 20000 vi la på danslektioner.

Vad?

Jag kan inte se. Sa de inte att man inte fick filma?

Ursäkta mig?

Såg du det där?

Den hemska kvinnan stal mitt stolta farsögonblick

och tvingade mig att ljuga för min dotter.

"Du dansade jättefint, Lily." Gjorde hon det?

Jag vet inte!

Varför slog du inte ned henne igår kväll...

med ord, såklart.

-Kan gaypersoner slå kvinnor? -Nej.

Nej. Jag kunde ha kastat ut henne igår kväll,

förutom att den själviska satmaran försvann

så fort hennes dotters dans var över.

Jag hoppas det inte finns regler här mot att orsaka en tumult.

Jag tycker inte att vi behöver sätta upp en skylt

för du vet, vi är civiliserade.

Jag svarar till en högre lag.

Kom tillbaka. Du vet inte ens om det är hon.

Du kunde knappt se henne i mörkret.

Det kanske är så du känner igen dina gamla pojkvänner.

-Men... -Ursäkta mig.

Oavsett hur mycket jag gillar den och kommer använda

den på Mitchell utan att säga att det var din så finns det en gräns.

Jag visste inte att du skulle vara här, mamma.

Jag hade inte tänkt det först.

Och träffa alla dessa människor efter skilsmässan.

Ja.

Men sen var min nya man tvungen att arbeta, så,

"var med lite, DeDe."

Är du här ensam, eller...

Du ser toppen ut! Vilken fin klänning.

Tack. Jag hittade den i bagageluckan på bilen jag köpt.

En sekund, mamma.

Det är Cam.

En bild på någons bakhuvud

och texten, "Är det hon?"

Ingen aning vad du pratar om. Puss.

Ursäkta. Kan vi ta en bild?

-Älskling? -Gulligt, pappa.

Verkligen?

-Om vi separeras finns det på bild. -Herregud.

-Var inte arg. -Driver du?

Hon försvann. De där skorna får henne att vara ljudlös.

Där är du.

-Är det inte min första familj... -Vilken överraskning!

Jag antar att Brian bjöd in mig

för vi tog han om honom en sommar.

Kommer ni ihåg när jag kom på dig i Brians kalsonger?

Nej. Mamma...

-Är det bara vi fyra? -Ja.

Var sitter du, mamma? Jag kan hjälpa dig tillbaka.

Om en stund, jag vill besöka...

Jag känner ingen vid mitt bord.

-Gloria är inte här och... -Tack.

-Låt mig... -Det här är kul.

-Gänget är tillbaka. -Ja.

-Vill nån ha mer champagne? -Gärna.

Gärna ja, jag tar hela brickan.

Intagningen har blivit hårdare.

Bara fyra av tio sökande blir antagna.

Du har slagit värre odds än så.

Vi glömde att vaccinera dig förrän du var sex år.

Universitet har under åren haft många utmärkta studenter,

forskare, journalister och en känd dramatiker.

En känd?

Tänk hur många kakor vi kunde ha sålt

om vi kallade dem kända?

Jag knöt ihop dina skosnören.

-Vad är det med dig? -Jag förbereder dig.

Kan du inte ta hand om dig själv blir du ett mål.

College är galet!

Ursäkta mig, Steffi.

Min son Tim här utvecklar en ekonomi app

som fångade JP Morgans intresse.

Han behöver hålla igång det medan han går på skolan.

Inga problem. Många elever jobbar medan de pluggar.

-Ursäkta mig, Steffi. -Vad gör du?

Min son Lukas här är en amatör trampolinhoppare.

-Pappa! -Jag antar

att ni har ett träningscenter

så han kan fortsätta träna i skuttets konst.

-Jag vet inte om jag förstår... -Har ni en trampolin?

Jag tror att det finns en på dagiset.

Det finns inga små trampoliner.

Vi kan fortsätta. Den här vägen, allihopa.

Fråga henne om hon var på uppvisningen och säg åt henne

-om hon säger ja. -Jag kan inte. Om det är hon,

kommer hon känna konfrontation vara på väg.

Folk vet alltid när jag är redo att attackera.

-Utvidgade näsborrar. -Nej.

Svett i pannan, fläckig nacke.

Nej. Bara så ni vet, ni håller på att bli er mamma.

Ny plan.

-Vad gör du? -Om det finns en video

av Lilys uppvisning på hennes iPad, då vet vi att det är hon.

Plus att jag kan mejla den till mig själv och ha en visningsfest.

-Jag har en grej. -Jag jobbar nog.

Jag har inte ens sagt ett datum.

-Det finns en kod. -Såklart det finns en kod.

Ge hit den.

Hon köpte en munk...

Chokladfingeravtryck på

åtta, fem, tre och ett.

Koden är en kombination av dem fyra.

-Du är otrolig. -Förra året gjorde jag

olika typografi på Caltech

och nu sketchar jag löv i mjölkskum för vuxna skateboardare.

Jag behöver mer.

-Hon kommer tillbaka. -Hon kommer tillbaka.

Jag lämnade min iPad på bordet och någon tog den.

-Herregud, jag gjorde... -Gjorde vad? Ditt jobb?

Det är inte som att du har mycket att göra.

Ursäkta mig, jag råkade höra...

Pratar du om iPaden i den där väskan?

Vilken klump.