Money Heist (La Casa de Papel) - Second Season

Lystring alla enheter.

Söker igenom vardagsrummet.

Söker igenom ovanvåningen.

Västra rummet är som ett klassrum.

Med bänkar och en skrivtavla.

Inga människor här.

Intendenten,

vi hittade något mer.

Jag vill bara ha kriminaltekniker här.

- Visst. - Intendenten.

Köket och badrummet är fullt av rester. Följ med mig.

Vad är det?

Ser ut som inlagd fisk.

Ansjovis.

Inköpshandlingarna de stal på apoteket i Palomeque.

- De låg i lådan. - Jävlar.

Personen som hjälper dem på utsidan var här. För mindre än 30 timmar sen.

Sätt ut övervakning på alla närliggande vägar.

Lystring, skär av alla vägar inom en radie på tio kilometer.

Den misstänkte kan vara nära.

Enheter i rörelse och trafikkontoret underrättas.

Intendenten började utsöndra adrenalin och kortison.

Hennes puls och blodtryck ökades,

likt en lejoninna som jagar en gasell.

Hon var upprymd eftersom hon var nära sitt byte.

Vi har åtta olika avtryck med träffar på vart och ett.

De tillhör Silene Oliveira, alias "Tokyo".

Raquel kunde inte låta bli att undra...

...om ledtrådarna skulle ge resultat...

...eller leda till ännu en återvändsgränd.

Det verkar inte klokt.

Raquel hade rätt.

Professorn hade noga planerat att leda polisen till Toledo

och visa upp en fantastisk brottsplats, värdig en Oscar,

full av DNA från folk som inte hade med rånet att göra.

Sedan måste han återvända

för att plantera avtryck av de som polisen identifierat.

Berlin, Rio... och mig.

Och att avleda dem med ansjovis

och apotekshandlingar.

Han ledde in Murillo i en återvändsgränd

som skulle kosta henne minst tre dagar.

Tre mycket produktiva dagar för oss,

eftersom vi tryckte åtta miljoner sedlar i timmen.

Inte minst med gisslans hjälp.

Det här måste vara klart om en halvtimme, okej?

Vad är det? Gaska upp er. Se, alla andra ler.

Jobba på! Arbete ger oss värdighet, för fan!

Efter att ha blivit medbrottslingar hoppades de att en dag få en miljon euro.

Du följer med mig!

Något stämde inte.

Mellan väggarna fanns det inget de inte redan visste.

Vad Professorn trodde skulle ta tre dagar

tog intendenten 50 minuter.

Suárez. Ring Alberto, få hit honom snarast möjligast.

Alberto, din före detta?

Han är väl den bästa kriminalteknikern?

Lystring, högkvarteret. Operativ enhet 315, Toledo-godset.

Intendent Murillo begär intendent Vicuñas närvaro.

Raquel, det är Julia, Paulas lärare.

Jag underrättar dig att Paulas far

hämtade henne vid lunch. Han sa att det var ett familjeärende.

Jag vill träffa dig,

det gäller inte Paula, hon är duktig.

Men hennes far vill fika efter skolan

och jag vet inte hur jag ska sköta det.

- Du får inte vara här. - Jag känner intendenten.

- Salva. - Förlåt, jag vill bara säga adjö.

- Jag ber om ursäkt för röran. - Nej, du arbetar, ingen fara.

Det är okej.

Jag tar mig till byn och hittar en buss till Madrid.

Vänta. Suárez.

Går det ett fordon till Madrid?

Första lasten bevis avgår om en halvtimme.

Jag vill inte besvära er. Jag tar en buss.

Gå ner här och sväng höger, så når du huvudvägen.

- Jag såg en busshållplats. - Ja...

Det är inga problem. Vi ska ge dig skjuts.

Okej.

STÖTENS 80:E TIMME

Det är dags.

Vi har en minut kvar till sex.

Med tanke på omständigheterna

vet du var du kan stoppa din punktlighet.

Tredje samtalet utan svar.

Det är 18 timmar utan svar från Professorn.

Vi vet vad det innebär.

AVRAPPORTERINGSSAMTAL

Vi ska avrapportera var sjätte timme.

- Vad händer om du inte ringer? - Eller om du inte svarar?

Om något händer

ska ni vänta på nästa samtal

tills vi nått en cykel om fyra samtal. 24 timmar.

Och om vi inte haft kontakt på 24 timmar?

Då kommer det troligast att innebära...

...att jag har gripits och förhörs.

Vi vet inget om polisen heller.

Det är säkert något som pågår där ute. Vad gör vi?

Tja...

...vi har ett samtal kvar på cykeln.

- Vid midnatt. - Vad för cykel?

- Den jävla råttfällecykeln? - Denver, lugn.

Professorn tar nog hand om lösa ändar.

Det är inget att oroa sig för än.

Just nu ska vi fortsätta övervaka gisslan och trycka pengar.

- Jag ska vila en stund. - Skojar du?

Vi är fast i denna soppa

- och du tänker knulla? - Tokyo, snälla.

- Vad? - Var inte så vulgär.

Det passar dig inte och...

...om jag måste välja

en av er som partner, rent hedonistiskt...

...så vore det du.

Vad hände med carpe diem?

Planen föll för fan samman.

Och du som är dödssjuk kanske inte bryr dig,

men det gör jag.

- Jag går nu. - Din jävel.

- En till. - Du sätter på en gisslan.

Vem är det? Den stackars flickan som du har tagit som din sekreterare?

Nej, hon heter Ariadna,

Nairobi. Och ja, vi trivs ihop.

Dagen vi kom hit, skakade Ariadna på ett sätt jag kände igen. Hennes...

...skörhet väckte något inom mig till liv.

Vilket skitsnack!

Inget är mer avskyvärt än att sätta på en gisslan.

Att vara med en gisslan är väl inte så farligt?

Vad är det?

Jag kan påstås vara kass i sängen, men inte att ha tvingat mig till det.

Denver.

Nej.

Vad? Jo, då. Jag har ett förhållande med.

Med Mónica Gaztambide.

- Vad menar du? - Jag räddade hennes liv.

Hon kramade och pussade mig. Jag tvingade henne inte. Det var kärlek.

Kärlek? Vad menar du? Din idiot!

- Känner du inte till Stockholmssyndromet? - Nej, det gör jag väl inte.

Men om hon är sjuk, ska vi ta oss igenom det.

Nej! Det ska ni inte, för det är du som är orsaken!

Stockholmssyndrom är när gisslan får känslor för gisslantagaren.

Hon är skiträdd!

Men du är så aningslös att du tror att det är kärlek.

- Vad fan är det med dig? - Nu räcker det!

Ingen av oss är något nobelpris direkt.

Vi måste sluta tjafsa.

- Situationen är kritisk. - Nej,

det är den bara om Professorn inte ringer om sex timmar.

Och då inleds Tjernobyl-planen.

Professorn sa inget om det.

Vad är Tjernobyl-planen?

Det får ni aldrig veta, om allt går väl.

Så, ha tålamod.

Okej?

Nu får ni ursäkta mig, jag ska rensa tankarna.

Salva,

borde jag lämna ifrån mig fallet?

Säga att jag inte mår bra och ta ledigt?

Ge upp.

Det är mycket personligt.

Därför frågar jag dig.

Vi har legat ihop. Du har träffat min mor.

Jag menar att det är en fråga...

...enbart du kan besvara. Bara du vet hur du känner.

Jag känner att det är större än jag.

- Om de ersätter mig... - Gör inte så.

Om du leder ett fall som detta...

...är det för att ingen annan är bättre lämpad.

Jag vet inte. I tältet...

...när jag talade med Professorn, som jag förhandlade med...

...var jag nyttig.

Trots att jag fick svara på frågor som: "Vad har du på dig?"

"Vad har du på dig?"

Men jag vet inte.

Här ute på fältet känns det...

Som att han är starkare. Jag är för svag.

Jag vet inte. Se på alla som arbetar.

Trettio kriminaltekniker.

Jag vet inte vart jag ska gå.

Jag är vilsen.

Förlåt. Det måste vara sent för dig.

Nej.

Inte alls.

Intendent Murillo,

intendent Vicuña från kriminalteknikerna har anlänt.

Följer du med mig?

Visst.

Hej, Raquel.

Tack för att du ringde. Det var proffsigt gjort.

Hur mår Ángel?

Fortfarande i koma. Inget nytt.

Detta är Salva, en vän.

Eller snarare min partner.

Salva.

Intendent Alberto Vicuña.

Salvador...

Martin. Salvador Martin.

- Trevligt att träffas. - Detsamma.

Bra att du är med Raquel.

Jag ska inte störa dig, men berätta vad du vet.

Vad är det där?