The Inhabitants

-Ska du vara där hela kvällen, älskling? -Jag kommer strax.

-Att det inte ens finns tv. -Vilken gnällspik. Det är pittoreskt.

-Är inte det här översta våningen? -Jo, det tror jag.

Jag hörde ett knarrande ljud i badrummet.

-Det är ett gammalt hus. -Du har rätt.

-Vill du kolla antikviteter imorgon? -Nej, till häxmuseet.

-Alla går dit. -Ja, men när vi är här...

-Okej, då blir det häxmuseet. -Tack.

Allt för min älskling.

Men nu måste vi sova. Vi måste upp tidigt.

God natt.

-Dan, jag ser att ni hittade hit. -Jag åkte inte vilse den här gången.

-Min fru Jessica. Gretchen. -Trevligt att äntligen träffas.

Min moster Rose. Hon är ägaren. -Anna och Jessica Coffey, moster.

-De ska se på huset. -Hej, vilket underbart hus.

Ni får ursäkta. Det är väldigt jobbigt för henne att sälja verksamheten.

-Ni förstår säkert. -Visst.

Huset är över 350 år gammalt.

En av de äldsta i New England.

Går tillbaka till de tidiga kolonisatörerna.

Det behövs lite renovering. Det är en del av charmen.

-Vacker utsikt. -Absolut.

-Visst är det fint? -Ja.

Vi har det stora sovrummet och tre gästrum ovanpå.

-Hur länge har det varit pensionat? -De har drivit det i 40 år.

-Varför säljer de? -Morbror dog för ett år sen.

Hon försökte driva det själv, men det blev för mycket.

-Hade de inga anställda? -Nej, de skötte det själva.

Min morbror var händig. Han gillade att göra saker själv.

-Vad ska hända med henne? -Serviceboende.

Vi hittade ett fint ställe inte långt härifrån.

Var försiktiga. Trapporna är lite gamla.

Vad hade ni tänkt göra med alla möblerna?

De ingår. Det är för mycket jobb att flytta dem. De hör till huset.

-Vad tycker du? -Har vi råd?

Det ordnar sig... Det lovar jag.

-Okej, vi kör på det. -Menar du det?

-Om du tror vi klarar det. -Jag vet att vi gör det.

Jag älskar dig. Det här kommer att bli jättebra.

Då går jag till kontoret och fixar papperna.

-Det är nöja att göra affärer med er. -Detsamma. Tack så mycket.

-Grattis. -Tack.

Jag vet att det är vansinnigt att driva pensionat.

Men du har drömt om det så länge jag kan minnas.

Jag vet... Men jag tror nog att det är vår dröm nu.

Det håller jag helt med om.

Nästa gång vi kör upp hit är det vårt hem.

-Vart ska den här? -Till köket.

Köket...okej. Kom igen, Wiley.

Strålande... Älskling, telefonen fungerar.

-Vill du ha en guldstjärna? -Ja, det skulle jag älska.

Beställ lite thaimat, då. Jag hungrar ihjäl.

-Hur smakar det? -Okej.

-Har vi packat upp glasen? -Inte än.

De här får duga... Madame.

En skål...till vårt nya hem och verksamhet.

Vilken stil vi har, va?

-Vill du veta mitt turnummer? -Nej, jag vill läsa min grej.

"Håll hårt i dina älskade drömmar i framtiden."

Och "problemen kommer hopa sig"...

-Läskigt. -Precis.

Älskling? När vill du vakna imorgon?

Tidigt. Klockan sex.

Strålande. Vi äter frukost på sängen. Vill du pannkakor eller våfflor?

Pannkakor.

-Jag är så trött. -Ja, en lång dag.

-Vad är det? -Jag kollar in min frus söta häck.

Kan vi ta det imorgon?

Kan du reglerna? Man måste döpa det nya huset i sängen.

Annars betyder det otur.

-Uppskov. -Vadå?

-Ja, jag är trött. -Kör du med det tricket?

Påminn mig om att smörja sängen... innan det blir fler uppskov.

-Svettiga drömmar, älskling. -Svettiga drömmar?

-Vad grym du är. -Ja, men du älskar mig.

Hej.

-Jag visste inte var jag var i morse. -Ingen fara. Det tar tid att vänja sig.

Vad är först på agendan?

-Händer det nåt? -Nej.

-Dåså... Den där, då? -Öh, nej.

-Den, då? -Ja, det är den.

Då är det köket.

Den här är ett mysterium.

-Då var det klart. -Bra. Kan du hjälpa mig med lite lådor?

-Kanske. -Kom igen.

Dan?

Är du här nere?

Älskling.

Åh, hej.

-Vad är allt det här? -Jag vet inte.

Nån typ av förrådsrum.

Vad sjukt. Kolla på stolen.

-Jag tror det är en stol. Vad är det? -Vet inte. Jag skulle inte röra nåt.

Varför har den remmar?

-Jag vet inte. Vet du? -Jag har inte en aning.

Jag vet inte... Det är du som är den smarta.

Där får man för att man sköt upp det.

God natt, snygging.

Dan, Dan, vakna.

Åh, jösses. Väckte jag er?

Jag vet inte hur hon kom in. Hon var i sovrummet när vi vaknade.

Ja, okej. Nej, nej, nej. Jag ringer.

Barnen. Ta hand om dem.

Min Norman. Min fina Norman.

-Den här vägen, mrs Stanton. -Det är en fin flicka.

Jag är hemskt ledsen. Hon har tydligen bara gått ut.

-Gick hon hela vägen hit. -Ja, det är vad hon känner till.

Det är det här hon kommer ihåg. Hon måste ha gått genom skogen.

Utan skor. Hur långt är det?

De hade alltid en nyckel utanför. Det var så hon kom in.

Ni kanske skulle byta lås.

Gretchen sa att hon inte hade några barn.

-Vad talade hon om då? -Hon är gammal och virrig.

Det känns som vi utnyttjat henne på nåt sätt.

Du såg henne. Hon visste inte var hon var.

Hade inte vi tagit stället, hade nån annan gjort det.

Vi är i alla fall bra människor.

-Kan du vänta lite? -Okej.

Hallå? Hej, Roger...

Det var Roger. Han vill att jag flyger till Chicago.

Jag trodde du skulle stanna hela nästa vecka.

Det är tydligen en kund som jag måste träffa. Det är viktigt.

Jag är ledsen.

Jag åker till stan och handlar. Behöver du nåt?

Okej, vi ses om en stund.

-Var fick du den sjuka boken ifrån? -Den är inte sjuk.

Jag fick den på biblioteket. Du vet...

Den stora byggnaden med alla böckerna.

-Du menar platsen med ord på papper? -Ja.

-Varför läser du den? -Jag vet inte.

Jag vill fräscha upp mina regionala historiakunskaper.

Ifall nån av våra gäster skulle fråga.

Smart.'

Här är vårt hus.'

Det står att han som byggde det 1665, Arthur March, var diligensmakare.

Vad annars med det namnet.

-Du är så fånig. -Jag vet.

Hans fru, Lydia, var barnmorska till tidiga kolonister.

Det är ganska häftigt.

Kolla här, älskling.

När en farsot drabbade kolonins barn fick Lydia skulden.

Hon anklagades för att syssla med trollkonst.

Hon dömdes och hängdes 1669.

Det är ju inte klokt. Nån får influensa och man skyller på en kvinna.

-Vad är det? -Jag älskar min feminist.

-Du är så bra. -Ja, men det är frustrerande.'

-Jag älskar dig. Skynda dig tillbaka. -Det ska jag.

Hej då, Wiley. Vi ses.

Wiley? Vill du gå ut och gå? Javisst...

Kom igen.

Wiley?

Wiley, kom igen.

-Hej, läget? Är det din hund? -Ja.

-Vad heter han? -Wiley.

-Är du den nya ägaren till pensionatet? -Menar du pensionatet?

Ja, häxstället.

-Vill du ha en? -Nej, tack. Jag röker inte.

Jag måste tillbaka. Min man blir orolig.

-Kan du släppa hunden? -Visst.

-Tack. -Kom.

Vi ses.

Kom, Wiley.

Kom igen, Wiley.

Barnmorskehäxan Häxrättegången

Kolonins förlorade barn

Flera barn saknades efter hängningen av Lydia March.

Lydia hade tagit hand om barnen när de var spädbarn.

Wiley? Wiley! Kom hit.

Wiley, kom till mig.

Efter Lydias död vandrade barnen i skogen och sökte efter henne.

Det var som att hon kallade på dem från andra sidan graven.

Märkligt.

Hallå?

Hallå?

ÖSTRA RUMMET

-Är du säker? -Ja, det ringde.