Scenes from a Marriage

Din telefon. Du trycker på play här.

Jag vet.

- Finns låtarna här? - Ja.

- Får jag prata lite med dig? - Visst, vad är det?

Jag tittade på originalversionen.

Och i den har Marianne...

Hon har en annan energi.

Bra. Kör på det.

Okej, då kör vi.

Sätt igång.

Vill du ha dörren öppen?

Sluta ropa befallningar till mig.

Klara för tagning. Fram med klappan.

Okej.

Klappa.

Och... börja!

Pappa!

Varför får jag inte ringa till mamma?

Du har redan sagt god natt till mamma, hjärtat.

Du har ju redan pratat med henne.

Men jag glömde visa henne teckningen jag gjorde i köket.

Hon är här i morgon när du kommer hem från skolan-

och då kan du visa den för henne.

- Hur vet du att hon är här? - Hur jag vet?

För att hon kommer mitt på dan. Hennes tåg kommer in klockan tolv.

Försök sova nu, gumman.

- Hej. Du är vaken. - Ja.

- Du lyckades komma ifrån. Vad bra. - Javisst.

- Jag tog niotåget. - Fantastiskt!

Ava blir jätteglad. Hon tror att ni ska ses efter skolan i morgon.

- Har hon kunnat sova? - Kör du henne i morgon bitti?

Hon sover bra. Appen med regnljud är genial.

- Hon vaknar inte ens längre. - Det är fantastiskt.

Hur var tågresan? Sov du?

Nej, jag jobbade lite.

- Jag läste. - Bra.

- Så du skippade middagen? - Sa till Ackerman att Ava var sjuk.

Han blev förbannad, men han kunde inte göra nåt.

Använd inte den ursäkten för ofta.

Då är du väl hungrig nu?

- Vill du ha nåt att äta? - Nej.

Det finns pasta över från Ava's middag.

- Ingen gourmetmat direkt, men... - Nej tack.

Okej.

Har vi nån öppnad vinflaska?

Jag ska se efter. Ja.

Tack.

Det är... Kate.

Av nån anledning tror hon att jag är på västkusten.

Hur är det med henne och Peter?

Mår de bra? Är allt som det ska?

Jag tror det. Den vanliga dramatiken, inget nytt. Varför undrar du det?

Jag försökte få Peter att äta lunch med mig häromdagen.

Det känns som om han undviker mig.

Han har inte velat ses de senaste månaderna.

Frågade du honom varför?

Jag försökte, men han mumlade bara att han hade fullt upp.

Det är inte likt honom. Han älskar att skryta om sina senaste äventyr.

Han har det kanske bara stressigt på jobbet.

Ja.

Är du fortfarande arg på mig?

Va? För vad då?

Du lät ganska förbannad i telefon i går kväll.

Nej, det var inget.

- Jag messade dig sen, men du sov nog. - Ja, jag var helt slut.

I vilket fall är jag ledsen för det jag sa.

Snälla, det var inget. Bara glöm det.

Det är inget viktigt.

Vet du vad jag menar?

- Du menar väl renoveringen? - Ja, på vinden.

Jag försökte bara säga...

...att jag vet att det är mycket nu med alla företagsköp och allt.

Det är helt okej-

- men du reste innan allt var klart, så nu står skrivbordet där uppe-

- men mina böcker och mina uppsatser är här nere.

- Jag kan inte... - Jag vet. Du har rätt.

Som jag sa i telefon är det ditt arbetsrum. Du gör som du vill.

Ja, men hela renoveringen var din idé, Mira.

Jag fattar inte varför du plötsligt struntar i hur det ser ut här hemma!

Förlåt att jag säger det.

- Det är okej. - Nej, nej.

Jag sa bara att jag gärna flyttar ner igen.

Jag flyttar ner skrivbordet själv.

Sen kan du göra det sista klart när du hinner.

Det blir bra.

Och jag är inte passivt aggressiv. Jag gör det gärna.

Okej, bra.

Fint. Då säger vi så.

Jag blir så hungrig när jag ser dig äta. Jag ska slänga i mig pastan.

Va?

Jag sa inget.

Är allt som det ska?

Mira? Vad är det?

Jag...

Jag kom tillbaka ikväll för jag måste tala med dig.

Okej, jag är här.

Jag har blivit kär i nån.

Det låter så dumt. Det är så dumt...

Det är kanske dumt. Jag vet inte.

Jag träffade honom i september. I San Francisco.

Han är vd för ett israeliskt företag som vi köper upp.

Han är israel. Från Tel Aviv.

Han ska jobba här och flytta hit. Jag menar inte exakt hit.

Det blir nog på New York-kontoret. Jag vet inte i vilken stad.

Men i vilket fall ska han flytta till USA.

Du skulle säkert inte ha särskilt höga tankar om honom.

Han är inte intellektuell precis. Du skulle nog...

...göra narr av honom.

Jag vet inte hur det hände. Det bara hände.

Jag känner mig hemsk.

Men det var bra för mig.

Det var väldigt bra.

Snälla, säg nåt.

Vad vill du att jag ska säga?

Det är oförlåtligt att jag inte berättat det.

Jag kunde bara inte.

Jag visste inte hur det skulle bli.

Jag trodde nog att du skulle upptäcka det själv en dag.

Hur skulle jag kunna upptäcka det?

Jag vet inte.

Har du inte märkt nånting?

Nej.

Det är kanske ett tecken på nåt i sig?

Hur mår du? Här, jag ska...

Drick det här, snälla.

Vad ska jag göra med den här informationen?

Jag vet inte. Jag trodde att det skulle gå över. Det gjorde det inte.

Så ni har fortfarande...

Ni har fortfarande ett förhållande? Nu?

Ja.

Och du tänker fortsätta med det?

Jag vet inte.

Ja.

Ja.

Varför berättar du det för mig just nu?

Jag tyckte att du borde veta det.

Varför berättar du det i kväll?

Jag ska till Tel Aviv med honom i morgon kväll.

Jag måste bort. Bara ett tag.

Jag vet inte hur länge.

Jag ska tala med Ava i morgon bitti och säga...

...att jag måste resa bort i jobbet.

Det är sant. Nån måste se till att allt fungerar under övergången.

Ackerman och jag är eniga om att jag ska göra det.

Så jag flyger i morgon kväll klockan tio från JFK.

- Varför vill Ackerman det? - Det handlar inte om honom.

Det är för att Poli ska resa...

Va?

Det är så han heter.

En förkortning av Poliakov. Han heter Saul, men alla säger Poli.

Han reser i morgon. Jag följer med honom.

- Har du redan köpt biljett? - Ja.

Nu när jag pratar med dig, när jag är här i huset...

...känns det galet.

Det är så galet det kan bli. Det är helt surrealistiskt.

Men det är en lättnad att du vet.

Jag vet ingenting. Jag vet inte vad som pågår här.

Jag har ju berättat för dig vad som pågår.

Jag vet inte om jag kan säga nåt mer.

Okej.

Gå före du. Jag kommer strax upp.

- Du har märken på ryggen. - Va?

Förlåt.

Jag behöver några saker till...

Hann du hämta kemtvätten?

- Nej. - Det är okej.

- Du kan hämta den själv i morgon. - Jag vet inte om jag hinner.

Jag vill träffa Ava innan jag lämnar henne.

Sen måste jag skynda mig till ett möte, men det löser sig.

Hur länge ska du vara borta?

- Jag vet inte. Det beror på. - På vad då?

Har du fortfarande inte bestämt det?

Tre månader.

Jag förstår.

Okej.

Och... hur blir det med Ava? Har du tänkt på det?

Jag ska träffa henne varannan helg enligt kontraktet.

Det blir från fredag till söndag.

Flygresan tar elva timmar.

Hon kan bo på hotell tillsammans med mig.

Och så har vi ju Skype och FaceTime.

Vi pratar varje kväll. Sju timmars tidsskillnad.

När hon kommer från förskolan är jag hemma.

Det är så folk gör. Män gör det hela tiden.

Det är ingen stor grej.

Bara du själv är säker på din sak så.

Du kan kalla mig monster.

Du får tycka vad fan du vill. Jag bryr mig inte!

Jag kan bara inte... prata nu.

Vi kan väl prata senare?

- När jag är tillbaka. - När är "senare"?

När jag är tillbaka. Vi kan boka tid i förväg-

hos en parterapeut eller en medlare-

och starta nån sorts process.

Vad då för process?

En distanseringsprocess.

- Distansering? Vad fan är det? - En separation.

Vill du skiljas?

Kanske. Jag tror det.

Men vi behöver inte göra det genast. Det är bäst att det sker stegvis...