Death on the Nile

DÖDEN PÅ NILEN

Det är hon, flickan Ridgeway-

Vissa av oss måste slita för brödfödan.

Daisy! Tillbaka i ledet.

- Välkommen till Wode Hall, miss! - Tack, Barnstaple.

- Vill ni hälsa på tjänstefolket? - Senare.

- Visa mig hur arbetet gått. - Arkitekten är inte här än, miss.

- Nu, Barnstaple! - Som ni önskar, miss.

- Jackie? - Linnet!

Åh, Linnie!

Förlåt, den dumbommen till betjänt sa inget till mig.

- Du ser strålande ut! - Detsamma.

- Var ska teet serveras, Mlle.? - I salongen. - Kom, vi går upp.

- Vad är det med Louise? - Karlproblem.

Hon vill gifta sig, med en egyptier.

Hon visste inget om honom så jag kollade upp honom.

- Han hade redan en fru. - Så du satte punkt för det.

Hon får ingen hemgift av mig och då rör han henne inte. Män!

- Åh, Linnet! Så vackert det är! - Roligt att du tycker om det.

Jag har nåt att berätta och vill be dig om en tjänst.

- På allvar. Jag har förlovat mig. - Så underbart, Jackie!

Kan du ge honom arbete här på Wode Hall?

Du får berätta om honom först.

Han heter Simon, Simon Doyle.

Han... Han uppfyller alla mina drömmar!

Jackie...

- Är det inte ljuvligt? - Jo.

- Men vi är panka båda två. - De här skorna tar kål på mig.

Han älskar lantliv, ett jobb här vore idealiskt.

- Jag dör om vi inte kan gifta oss! - Du har verkligen trillat dit.

- Vad vill du jag ska göra? - Nån måste sköta godset åt dig.

Simon! Han har studerat godsförvaltning vid Cambridge.

Gillar du honom inte så avskeda honom! Men det gör du säkert.

Ta hit honom i morgon så tar jag en titt på honom.

- Tack! - Jackie?!

Hej då!

- Jag vill inte känna mig fånig. - Lugn, Linnet lovade! Nästan...

- Linnet kanske inte gillar mig. - Hon kommer att dyrka dig!

- Och du är perfekt för jobbet. - Jag ska göra mitt bästa för dig.

Jag älskar dig, Simon. Du gör mig så lycklig.

- Vi tar smekmånad i Egypten. - Du har alltid sagt att vi ska dit.

Linnet! Här är han, Linnie.

Kom nu. - Här är han.

Min Simon.

God dag.

- Jackie har talat så mycket om er. - Är han inte perfekt, Linnie?

Ja, jag tror han duger alldeles utmärkt.

Vad var det jag sa?!

"Linnet Ridgeway äktar fattig charmör - stormkär! Egypten nästa."

- Jesus Kristus! - Menar du inte Tutankhamon?

Vad i helsike gör vi?

Jag reser med "Bremen" i kväll.

Tänker du muta de brittiska advokaterna?!

- Vad ska du göra, då? - Jag reser till Egypten.

Hon ska vara där i en månad.

"Men se farbror Andrew!" Vi råkas där som av en slump.

Smekmånadspar, hon tänker inte så klart... Fattar du?

Linnet är ingen dumbom, Pennington!

Inte jag heller.

Trevlig resa, elake "farbror Andrew".

- Så det där är flickan Ridgeway? - Vad granskar ni så ingående?

Henne... eller hennes pärlor?

Håll tungan i styr, Bowers, annars mister ni er plats.

Än sen?

Stan är full av rika änkor som gärna betalar för lite fjäsk och massage.

- Var så god och avskeda mig. - Temperamentet, Bowers!

Ni behöver åka på semester.

Vad sägs om en färd nerför Nilen?

Inget kunde vara otrevligare! Jag står inte ut med hetta och hedningar.

Utmärkt! Då åker vi.

Packa, Bowers!

- Varför finns här ingen rulltrappa? - Latmask.

Vet du inte att en resa full av förväntan är bättre än framkomsten?

Vilken utsikt!

- Är du lycklig, älskling? - Vi är nog världens lyckligaste.

- Och de vackraste. - Och de tursammaste.

Och de ensammaste. Bara vi, och ingen annan.

Neter-Menkewrepyramiden är 62 m hög.

Basens sidor är 108,5 m vardera.

- Jackie! - Vad i helvete gör du här?

Besöker sevärdheter.

Men du var på Danielli i Venedig, och i Brindisi också.

Vilket sammanträffande.

- Hon följer efter oss, avsiktligt. - Är det sant?

- Det är oacceptabelt. - Och simpelt. Mycket simpelt.

Och effektivt. Mycket, mycket effektivt.

Hej då...

Ragata! Vart vi än åker så dyker hon upp, som en brunstig känguru!

- Jag kan inte förstå henne. - Inte?

Det är väl mitt fel, jag bröt förlovningen och valde dig.

- Hon måste vara mycket olycklig. - Hon njuter av varje minut!

Älskling...

Det är oss lyckan ler mot. Låt inte Jackie förstöra det.

Det ska jag inte göra. Det här är en perfekt smekmånad.

Och ingen ska få förstöra den för oss.

Jag älskar dig.

Kapplöpning tillbaka.

Överste Race! Så angenämt att träffa er!

Gamle vän! Så förträffligt.

Jag har inte sett er sedan affären med den halshuggne prästen.

- Ni hade tur som fann kakkniven. - "Tur"?

Jag använder mina små grå celler. Tur kan andra få ha.

Jag hade glömt er självkänsla.

- Får jag fråga vad ni gör här? - Les vacances, jag ska ut på Nilen.

- Och ni? - Detsamma, märkligt nog.

- Ni skuggar alltså en passagerare. - Nej, sullymont les vacances.

- Som ni själv. - Ja.

- Är den här stolen fri? - Inget i världen är fritt, kamrat.

- Bitte? - Glöm det. Slå er ner.

- Så ni läser Das Kapital? - Jag reser aldrig utan den.

Dr Ludwig Bessner, från Bessnerinstitutet i Zürich.

Jim Ferguson, världsmedborgare.

- Är ni månne på semester? - Nej.

Jag studerar det kapitalistiska systemets förfall.

Jaså, minsann?

Ni har ett bra exempel där - den unga Kagumi-arvtagerskan.

Den parasiten! Hon gör mig illamående.

I ett anständigt samhälle så...

Ni kan ha rätt. Hon har alldeles för stor makt.

- Monsieur. - Tackar.

- Linnet? Raring! - Farbror Andrew!

- En sån överraskning att du är här. - Det kom hastigt på.

- Jag är faktiskt på smekmånad. - På smekmånad?

Är detta den lycklige unge mannen?

Min amerikanske advokat Andrew Pennington - Simon Doyle.

- Angenämt. Slå er ner! - Bara en liten stund.

Men jag ska inte tränga mig på. Jag vet hur unga människor är.

Målet för allas blickar! Till och med en avmätt engelsman som ni stirrar.

- Hon är mycket vacker. - Och rik. Ni vet förstås vem hon är.

Förlåt, men jag har slagit vad med min dotter här-

- att ni är den franske snoken Hercules Porridge.

- Nej: den belgiske snoken Poirot. - Det var ju det jag sa, Rosalie.

Det finns bara en monsieur Poirot, han är omisskännlig.

- Liksom jag själv. - Salome Otterbourne, författarinna.

Otterb... Salom... naturligtvis! Enchanté.

- Vi är två kändisar på samma plats! - Tre, snarare.

Jag talade om snille, inte enbart pengar, monsieur.

Känner ni min vän överste Race? - Mme. Otterb... med dotter.

Var så goda och slå er ner, Madame och mademoiselle.

Ni arbetar nog på en ny bok med handlingen förlagd till Egypten?

Så hisnande skickligt av er att lista ut det, M. Porridge.

Jag ska insupa lokalfärg till mitt stora opus "Snö på sfinxens anlete".

"En frusen gåta blir till glödande kärlek"-

- "då den unga engelskan från Haslemere"-

- "smälter en grym ökenshejks barbariska hjärta."

M. Poirot är nog ingen idog läsare av romantiska böcker.

Visst är han det, som alla fransmän. De skyr inte skönt, mustigt sex.

Till skillnad från de flesta stora lånebibliotek.

Salome Otterbourne är bannlyst för sina sanningar om män och kvinnor.

- Men hon fortsätter ändå! - Sanningen, ja.

- Sanningen är så svår att berätta. - Tack, monsieur.

Ni kanske vill ta en tango med mig - mademoiselle?

Lite motion efter middagen. - Ursäkta mig.

- Dansar översten tango? - Illa, är jag rädd.

Jag lär er dansa med lidelse som i Spanien förr-

- då den var känd som La Chica och hade ett stänk av sensuell erotik.

Jackie! Kan du inte lämna oss i fred?

Servitören...

Monsieur Poirot!

Monsieur Poirot!

Vad betalar Linnet er för att skrämma bort mig?

Jag går inte Mme Doyles ärenden. Jag säger detta i ren välmening.

Jaså? Och vad vill ni säga?

Att jag gör mig till åtlöje? Att jag är galen?

Jag säger: Begrav de döda.

Inte som egyptierna, som balsamerar kroppen för att göra själen odödlig.

Gör det slutgiltigt! Vänd det förflutna ryggen. Se enbart framåt.

Kom ihåg att tiden läker alla sår.

Tror ni att jag lider så har ni fel.

Jag njuter.

Att ni njuter är det värsta av allt, mademoiselle.

Det kvittar. Simon var min, han älskade mig.

Sen kom hon, och...

Det är bara en liten sak... men den är dödsbringande.

Och min far lärde upp mig till prickskytt.

Ibland vill jag sätta den här pistolen rakt mot hennes huvud-

och sen lugnt och stilla trycka av.

Jag längtar mer och mer efter att få höra det ljudet.

Jag förstår hur ni känner det. Vi känner alla så ibland.

Men jag varnar er, mademoiselle:

Släpp inte in ondskan i ert hjärta. Den kommer att bosätta sig där.

Får inte kärleken bo där så duger ondskan lika bra.

Så... Så sorgligt, mademoiselle.

Hallå, mr P?

- Ska ni till hotellet? - Ja.

- Tror ni Linnet gillar presenten? - Det beror på.

- Röker hon? - Bara "Craven A".

- Har ni talat med Jackie än? - Ja, alldeles nyss.

- Hon får ta sitt förnuft tillfånga. - För henne är "förnuft" evig hämnd.

- Menar ni allvar? - Jag menar alltid allvar, mon ami.

Jag vet att Jackie är envis och förbaskat härsklysten.

- Ville hon härska över er? - Jag antar det.

Ja. Hon är hetsig och egensinnig.

- Hon vill vara herre på täppan. - Ja.

Och det kan man ju inte tillåta som karl, eller hur?

Då jag träffade Linnet var det...

Som månen efter soluppgången. Man ser den inte mer.

- Då existerade Jackie inte längre. - Vissa kvinnor har den kraften.

- Hur ska ni lösa ert dilemma? - Jag har en bra plan, helt vattentät.

Droska!