Curiosa

Varför tittar du inte på mig? Se på mig.

Är du blyg?

Så där, ja.

Var still.

Var dig själv. Var självsäker.

Det är snart över.

Det är bra.

Väldigt bra.

Hej, Pierre.

Kuriosa: Erotiskt föremål, bok eller fotografi

Det var länge sen sist.

För länge. Jag har saknat dig.

Stilig som alltid.

Hej, Pierre. Hur står det till?

- Tänk om vi skulle vara blonda. - Då skulle de avguda oss.

- Vem ställde narcisserna där? - Blommor älskar sin egen spegelbild.

- Lite som du, kära syster. - Loulouse!

Sluta nu, du vet att Loulouse är som en kaktus.

- Så vad är jag, då? - Du?

En rosenknopp.

Redo att blomma.

- Det är på tiden. - Lugn, Hélène.

- Henri älskar att påta i trädgården. - Gröna fingrar?

- Pierre? - Jag tror det.

- Måste måste odla sin trädgård. - Skådespelet är inte ämnat för er.

Jag beklagar att jag inte bad om faraos tillåtelse.

- Men erkänn att det är frestande. - Vi ses senare.

- Kan han känna lukter med allt näshår? - Ansiktshår kittlar.

Jaså? Har du redan kysst nån?

Bara fars mustasch.

Pierre...

- Stannar ni på te, Jean? - Javisst.

- Får inte jag en puss? - Du får allt du vill.

Allt du vill.

Vilken lycklig framtida man.

Pierre...

Flickor, lämna Pierre ifred.

- Han har vuxit ifrån era barnsligheter. - Jag gillar dem.

Du är oförbätterlig.

Henri, skriver du på en diktsamling?

- Minsann. - Recitera något.

- Med nöje. - Jag är idel öra.

Häger i kärr eller svan i flod

Vare sig våren blommar eller hösten regnar

har mina pilar genomborrat varje timme

- Tiden har plockat - ...alla dess fjädrar

Toppiga bröst, lika nakna som en mors

- Deras silkeslena nederlag - ...ligger där på golvet

Och naken

Med sönderriven klänning alldeles på sned

- Så var det inte! - Inte alls.

Jag kunde den utantill!

Ursäkta mig.

Vi ogifta flickor gör oss alltid till.

Som hus som inte går att hyra och väntar på köpare.

Be Antonine att servera te.

Vi kan få besök, men inte på varje våning.

Våga inte föreställa dig henne avklädd.

Marie, vänta på mig!

Antonine behöver hjälp.

Min käre Henri, jag är förälskad i Marie.

Det enda sättet att bespara henne denna onödiga rivalitet

är att berätta för henne om denna dubbla kärlek.

Din vän, Pierre.

Du är söt, väldigt söt.

Han är snäll. Han kommer att vara varsam med dig.

- Jag tycker om honom. - Det är en bra början.

Marie?

Kom, är du snäll.

Jag ville bara veta hur du mår.

- Du är ju min vän. - Din vän?

Efter att du genom ett telegram meddelar mig ett livsavgörande beslut?

Jag är förälskad i Marie. Vad är problemet?

Vi var överens, men jag tog bara chansen för att du inte agerade.

- Osportsligt. - Min kärlek är starkare än din.

- Du ljög. - Jag var desperat.

- Nog för att svika en vän? - Ja.

Nog för att svika den bästa vän jag haft.

Jag älskar henne besinningslöst.

Hur ska du ta dig ur det här? Jag måste erkänna att du klarar dig bra.

Kärleken... Så du tror alltså på den?

För mig är kärlek sinnenas tillfredsställelse.

Då har du aldrig älskat.

Kärlek, Henri,

är en nyrakad liten mus, tvättad och parfymerad från topp till tå,

redo för andra lekar, om man så ber. Rund, fast och rejäl.

Extremt trång och läckert saftig.

Chockerar jag dig?

Det var väl tanken.

Jag började bli orolig.

Nå?

Hur var pjäsen?

Sardou kom på en listig titel: "Vi skiljer oss!"

Teatern var full av kvinnor!

Jag bjöd mina systrar på glass. Nu har jag inga pengar kvar.

- Jag såg en hatt jag inte har råd med. - Men Marie...

Kvinnor går inte ensamma på kafé.

Förutom kurtisaner.

"Nyrakad mus..."

Henri? Vad är det?

Jag träffade Pierre.

Är han tillbaka?

Och inte ensam. Han tog med sig en algeriska i bagaget.

En förtjusande flicka, har jag hört.

Han påstår att hon är hans musa. Han verkar vara förhäxad.

Han kan inte sluta fotografera henne.

- Madame. - Monsieur.

- God dag. - God kväll.

- För mig? - Varsågod.

Din tur.

Snygg pose.

Försiktigt, den är ömtålig.

Första akten.

- Igen. Redo? - Redo.

- Gillar du det? - Jag älskar det!

- Mer! - Igen.

Skynda på nu, Jean!

Redo.

- Ja? - Är Pierre här?

- Han arbetar och vill inte bli störd. - Jag är van vid det.

Marie.

Henri sa att du var tillbaka med...

Zohra Ben Brahim.

Hon är söt.

Låt mig presentera Marie de Heredia. De Régnier! Förlåt, jag är inte van.

Så märkligt att kalla dig det.

Det är fint här.

Det saknas lite blommor. Be någon av ortsborna att köpa narcisser.

Jag såg fina på marknaden.

Du tycker väl om narcisser, Pierre?

Är du svartsjuk?

Fotograferar du henne med den här?

Det var dig jag ville ha.

Jag var rasande att han stal dig.

Må det aldrig inträffa en höstnatt...

Sparade du dig för mig?

- Må det aldrig inträffa en höstnatt... - Då jag som omfamnar dig här...

...inte skänker dig...

...din oskulds guld, myrra och rökelse.

Och Afrodites blod.

Och Afrodites blod.

Och Letos blod.

Det räcker.

Får jag titta?

- Intresserar du dig för politik nu? - Jag vill gärna lära mig.

Jag stämmer träff i en insändare.

Kodnamn: MLH.

Initialerna på dina namn: Marie, Louise, Hélène.

Mycket intressant.

Pierre, jag vill bli fotograferad i moraliskt fördömande poser.

Kom in, Marie!

Så du vill alltså bli fotograferad?

Det känns som att vara i en ateljé.

- Ska jag sitta här? - Behåll hatten.

Först ska jag ta ditt porträtt.

Som en främling jag sett på gatan.

Slå dig ner.

Marie, du måste sitta still.

Föreställ dig att du är ett äpple. Rör äpplen på sig?

Vänd huvudet åt höger.

Sänk hakan.

Utmärkt.

- Le lite mindre. Koncentrera dig. - Jag är koncentrerad.

Ta av hatten.

Jag kan inte bli din make, så jag ska vara din älskare.

Jag ska lära dig laster som du knappt kan ana.

Du ska skriva till mig och beskriva din njutning. Är vi överens?

Det är mig du älskar, inte sant?

Älskar?

Det här är bara för att få skratta.

Eller gråta.

Jag ska kalla dig "Flugan",

för ditt bevingade svarta hår, så långt, så fint, så blått,

och de gyllene cirklarna runt dina pupiller

i dina ögons djupa skugga.

Vi har även installerat "vattenklosetter".

Kärleksbreven kommer nu att flyta runt med skiten.

- Där är du ju. - Pierre! Är du här?

- Tillbaka från min resa. - Du är sen.

Jag var med min älskare. Han vägrade släppa mig.

Ser du? Hon har kvar sin humor.

Nå, Pierre... Hur var din resa?

Så fantastisk att du missade vårt bröllop.

Det är Maries sätt att säga att vi saknade dig.

Vi är hemkära.

Vardagens enkla nöjen med Marie gör mig så lycklig.

Vardagen är tråkig.

Berätta om din resa. Det är mer underhållande.

Det är omöjligt att sammanfatta. Intryck, färger, bilder.

Jag hade velat fotografera allt.

- Han är fäst vid sin Kodak. - En Kodak?

Vi tog också bilder.

Är du snäll och hämtar dem?

Gärna det.

- Du är galen. - Får jag komma till ateljén?

Jag lovar att uppföra mig.

- Lovar du göra som jag säger? - Allt du vill.

Här är det.

Då ska vi se...

Hela familjen var med.