Cosmos: Possible Worlds - First Season

Om utomjordingar hade granskat jorden-

vad skulle de tycka om oss?

Vilka är vi?

Kan vi förändras?

Eller finns det något i vårt DNA som förutbestämmer vårt öde?

Drivs vi till ställen vi inte kan styra av några bortglömda förfäder?

Kan vi befria våra barn från demonerna som hemsöker oss?

Kan vi ansvara för vår egen framtid?

Sen det persiska riket, och förmodligen tidigare än så-

-har vi undrat om det är något med människan-

-som innehåller fröet för vår undergång.

Om det finns heliga platser på jorden måste det här vara en.

Den tidigaste platsen vi känner till där människor tämjde elden.

För över en miljon år sen-

-i vad som i dag är känt som Wonderwerk Cave i Sydafrika-

-antände våra förfäder för första gången vår kulturs härd.

Varje levande människa på jorden tillhör släktet Homo sapiens-

de så kallade kloka.

Våra förfäder här i kväll är Homo erectus-

"de som stod upp."

De är inte vi än, men vi bär dem inom oss.

Vi vet inte mycket om dem. Vi tror att de tog hand om gamla och sjuka.

Vi vet att de skapade verktyg.

Det var runt eldar som den här där vi började laga vår mat-

berätta historier-

-och skapa en delad inlärd identitet med vårt släkte.

Om människor hade utvecklats för några tusen år sen-

-hade vi vetat viktiga saker om hur vi blev som vi blev.

Men vårt släkte är hundratusentals år gammalt.

Homo erectus, några miljoner. Primater, tiotals miljoner.

Däggdjur, över 200 miljoner.

Och livet är runt fyra miljarder år gammalt.

Nästan alla våra förfäder är helt okända för oss.

Vi sållar jorden för att hitta askan och djurbenen-

-som är det enda beviset på vår mänsklighet.

Vi började tänka på framtiden-

-och lämnade redogörelser om vilka vi är-

för 5 000 år sen.

Men en sak var oföränderlig-

-från Homo erectus till det persiska rikets storhet:

Vår fascination för eld.

Det var sant här i Persepolis-

-en storslagen stad som byggdes av persiska kejsare på 500-talet f.Kr.-

-när Persien var den enda supermakten på jorden.

Dessa kungar dyrkade en gud som hette Ahura Mazda-

vars ursprung har gått förlorat.

Hans profet var Zarathustra.

Varje zoroastriskt tempel vigdes åt eld.

Den spelade en viktig roll i dyrkan-

-och symboliserade guds renhet och det upplysta sinnets ljus.

Att sköta en evig låga-

-var en av anhängarnas få rituella förpliktelser.

De valde den första mänskliga bedriften, tämjningen av eld-

som fokus för sin dyrkan.

Guden Ahura Mazda bad inte om mycket.

Han ville inte ha offer eller pengar.

Allt han bad om var goda tankar, goda ord och goda gärningar.

Men de flesta kunde inte uppfylla dessa enkla önskningar.

Ofta hade de onda tankar.

Och vissa begick brott som var onda. Varför?

Det var på grund av Ahura Mazdas raka motsats, Angra Mainyu.

Det var här djävulen föddes.

Från hans korta horn till hans hovar.

Zoroastrism var dominant religion från Grekland till Indien i tusen år.

Den hade stort inflytande på religionerna som följde.

Inom zoroastrism var all ondska i världen-

-människornas brott, naturkatastrofer och sjukdom-

-en följd av Angra Mainyus oupphörliga sattyg.

Deras gud Ahura Mazda tog hjälp av människor för att besegra djävulen.

Människors handlingar kunde avgöra universums framtid-

antingen till godhet eller ondska.

I den världen utan vetenskap, när ondska visade sig-

-förstod man det bara som att vara besatt av demoner.

Det här är ingen saga om gott och ont-

-om kampen mellan en gud och en demon.

Det är en berättelse om ett rovdjur och dess byte.

I det här fallet är rovdjuret mikroskopiskt.

Och det har ruvat i sitt offer.

Mikrober kan vara grymma rovdjur-

-som inte bara anfaller och dödar utan även tar över sina offer.

De ändrar deras beteende för att sprida sig till andra.

Vi är i blodomloppet i den stackars hunden-

-som utan egen förskyllan på grund av en rabiessmittad fladdermus-

-nu är huvudrollen i en zombieberättelse.

De här kulorna är rabiesviruset.

När de injicerats i den lugna hundens blodomlopp-

-tar de sig till hjärnan och limbiska systemet-

som kontrollerar ilska.

Genom att angripa nervcellerna omvänder viruset djuret-

-till ett plundrande och argsint rovdjur utan kärlek till någon.

Rabiessmittade djur kan vara orädda.

När limbiska systemet har erövrats skickas fler virus ut-

-till hundens hals där saliv produceras.

De ska överanstränga den-

och paralysera nerverna som sväljer.

Då är chansen större att smittad saliv-

-kan lämna hunden och invadera nästa mål.

Men hur kan ett virus utföra en så taktisk koordination?

Hur kan ett virus veta var i hjärnan ilskan finns?

Vi själva listade ut det rätt nyligen.

Det är evolutionens makt.

Med tillräckligt mycket tid kan en slumpmässig mutation-

-som ett virus förmåga att paralysera ett offers hals, få fäste.

Om det ökar virusets överlevnadschans förs det vidare.

Allt det behöver i varje generation är att ett offer har sjukdomen-

och håller den onda lågan vid liv.

Förvandlingen från familjens beskyddare till vild demon är klar.

Hunden är rasande men han vet inte varför.

Han utnyttjas av viruset och kan inte stå emot impulsen att angripa.

Med angreppet tar sig viruset i saliven-

in i offrets blod genom skadan.

Och då börjar det ta över det nya offret.

Rabiesviruset är en manipulatör.

Det känner till offren och kan styra dem.

Det styr deras anfall, går runt deras försvar-

och utför en statskupp inuti bytet.

Det gör de mest blida till de mest våldsamma.

Vi är i osynliga krafters våld.

Virus, mikrober, hormoner-

vårt eget DNA.

Var slutar programmeringen och var börjar fri vilja?

Gör den ens det?

Har honungsbin fri vilja?

När ett honungsbi dör utsöndrar det en kemikalie.

Ett feromon med en särskild doft-

-som signalerar till de andra bina att ta bort det från kupan.

Feromonet är oljesyra.

Vad händer om ett friskt bi träffas av en droppe oljesyra?

Oavsett hur friskt det är bärs det ut ur bikupan-

av ovetande kistbärare.

Förstår bina faran med infektion från ruttnande lik i bikupan?

Känner de till kopplingen mellan död och oljesyra?

Har de någon aning om vad döden är?

Har vi det?

Under de miljontals år då bin har levt tillsammans-

-har bin bara kunnat utsöndra oljesyra genom att dö.

För bin finns det ingen tvetydighet.

Doften av oljesyra innebär alltid ett dött bi.

Evolutionen har aldrig behövt utveckla något mer nyanserat.

Man behöver inget invecklat maskineri för att analysera situationen.

Binas uppfattningsförmåga passar binas behov.

Något liknande gäller nattfjärilar.

Den stackaren har ingen aning om vad problemet är.

Nattfjärilar har funnits i över 190 miljoner år-

-men glasfönster har bara funnits i tusen.

Det finns ingen röst i fjärilens huvud som säger:

"Om du slår i något osynligt borde du flyga runt det."

Fram till nyligen-

-fick fjärilar inget straff utan en sån inre röst.

Nattfjärilar utvecklades i en värld utan glasfönster.

Vilken slutsats ska vi dra när vi hittar liknande beteenden-

-som inte verkar styras av någon kontroll-

i så kallade högre djur?

När ett gåsägg rullar ut ur boet-

-förstår mamman som har ruvat i flera veckor-

hur viktigt det är att hämta det?

Märker hon om ett saknas?

Hon hämtar nästan allt i närheten av boet-

som pingisbollar och ölflaskor.

Värdet i det beteendet är tydligt.

Hon förstår något, men efter våra mått, inte så mycket.

Har skalbaggar känslor? Har de ett medvetande?

Eller är de robotar gjorda av organiskt material-

-fulla av sensorer, program och underrutiner-

-som har producerats enligt instruktioner från deras DNA?

Vi kan gå med på att insekter och gäss-

är själlösa maskiner.

Men vi, då?

Vad, om något, tänker de andra djuren?

Vad skulle de säga till oss om vi kunde kommunicera?

När vi granskar dem-

-ser vi inte bevis på spontant beslutsfattande?

När vi tänker på släktskapet mellan allt liv-

-är det rimligt att människor har odödliga själar men inga andra djur?

I naturen är gåsens ägghämtning tillräcklig.

Men när gåsungarna kläcks och innan de lämnar boet-

-är deras mamma lyhörd för nyanser i deras ljud, utseende och doft.

Hon har lärt känna ungarna.

Hon känner ungarna och skulle inte förvirra dem med andra föremål-

-eller ens någon annans ungar, även om de liknar varandra.

Vi återvänder till skalbaggen.

Den kan se, gå, springa, lukta, smaka-

-flyga, para sig, äta, bajsa och lägga ägg.

Den har program som utför de funktionerna-

-i en hjärna som bara väger några milligram-

-och specialiserade organ som utför programmen.

Men är det allt?

Finns det någon som har ansvaret?

Är det någon som styr funktionerna?

Och vad menar vi med någon?

Är skalbaggen bara summan av dess funktioner-

-utan någon makt, någon insektssjäl?

En fripassagerare.

Se hur den betraktar mig.

Den försöker begripa det stora monstret framför sig.

Flugan går obekymrat vidare-

-tills man lyfter en tidning och den snabbt flyger i väg.

Det beteendet är programmerat i flugans nervceller.

Vissa forskare blir nervösa om man frågar om en flugas medvetande.

Inuti dess lilla hjärna-