The 100-Year-Old Man Who Climbed Out the Window and Disappeared (Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann)

Den som har betytt mest för mig häri livet...

...det är Molotov.

Ja.

Oj! Jaha. Ja, gå ut, du.

Hoppa ut, det blir kallt som fan om du ska stå och vänta så där.

Det är mat om en timme, så du får jama så jag hör dig.

Molotov! Kom till husse.

Ska du komma och äta lite? Molotov!

Nej!

Nej, nej, nej...

Nej, nej, nej!

Nej: nej"'

JäveH

Det var väl själva fan...

Jävla rävjävel. Nu ska du fan få käka för sista gången!

Nu jävlar ska du få se på efterätt!

Helt plötsligt hade jag sprängt mig hela vägen till ålderdomshemmet.

61.

- Hur går det? -62.

Nu tappade jag räkningen. Hur många är det i varje paket?

- Det står att det är tio i varje paket. - Det kan man inte vara säker på.

- Det brukar stämma. - Jag får räkna om.

Jag börjar om. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio.

Ja, må han leva Ja, må han leva uti hundrade år

Javisst, ska han leva

Allan! Allan!

Allan? Allan?

Allan? - Herregud, var är han?

- Var är gubben? - Vart har han tagit vägen?

Hej!

Ja. Går det... Kan man resa nånstans härifrån?

- Vart ska du, sa du? - Det sa jag inte.

Går det några transportmedel härifrån?

- När då? - Ja...

När som helst.

Är det nånting som går här?

Bussen till Strängnäs går om tre minuter.

- Strängnäs? - Ja, 322:an. Kan det vara nåt?

Ja...

Räcker det här?

Nej, det räcker inte. Du kommer till Byringe, kanske.

- Vad finns i Byringe? - Inte ett skit.

Jaha! En enkel till Byringe då, tack.

Och du är...över 65...

- Va? -Ja. Då ska vise...

- Varsågod. - Tack.

Jävla skit!

Kom igen, då! Vad fan?!

Hur fan har de tänkt här?

Håll i väskan! Släpp den inte. Håll käften på dig!

Ja...

Gubbfan måste ha gått upp i rök!

I källaren är det ju mörkt och låst. Han kan inte ha kommit in här nere.

Vi måste ringa till polisen. Gör du det, eller ska jag göra det? Ring du!

Allan!

Det är många som har skrikit på mig, allt från stinsar till diktatorer.

Var fan är du, gubbjävel?! Fan!

Allan!

Den första som tjöt över mig var mor.

Jag minns inte att hon skrek, men det gjorde hon säkert.

Jag skrek nog också. Det är så nyfödda gör första gången de ser sig om.

Farsgubben hann jag inte se skrika så mycket.

- Karlsson har hädat! - För att jag visade upp kardangen?

Det är lösningen mot svält och nöd. Kallar ni det för att häda?

Om man gör det på Barnens dag mitt på torget i Malmköping...

- Jag måste varna folket... -...då är det att häda!

Jag var nio sista gången jag såg honom.

I den här skenheliga monarkin går det inte att leva. Jag ska till Ryssland!

Far utropade en egen republik på femton kvadratmeter mitt i Moskva.

Det här är lösningen på svält och nöd! Med den här blir kvinnan inte med barn.

Nej, inga barn. Njet. Det här är fantastiskt.

- Där kunde far göra som han ville. - Vad häller du på med?

- Tills ryssen tog itu med honom. - Det är ju lösningen på svält och nöd!

Får jag säga en sista sak?

Fjärsman, fjärsman, fjärsman!

Fru Karlsson...

Beskedet om att far hade dött kom en solig aprildag.

Det var samma dag som jag upptäckte hur ljuvligt det är att spränga.

Allt som far lämnade efter sig kom i ett paket.

Mor fick ett färgglatt ägg som nån Fabbe hade gjort.

Jag fick en sån där rysk gumma, babusjka.

Och en kamera!

Det var bra presenter.

Mor bytte in det där ägget hos grosshandlare Gustavsson.

Han gjorde en bra affär visade det sig. Det är så grosshandlare gör!

Efter fars död hostade mor i två år-

-innan hon också klev in i den påstådda himmel där far möjligen befann sig.

Då blev jag lite orolig för framtiden...

...men det är väl så när ungar blir föräldralösa.

- Hur ska jag klara mig? - Du låter som din far.

Han skulle jämt tänka. Se hur det gick. Att tänka har man ingenting för.

Det enda man vet säkert är att det är som det är...

...och det blir som det blir.

Det var mors sista ord.

Sen dess har jag fått klara mig själv.

- Hallå! - Va?

- Du glömde din väska. - Det går bra.

Det går inga tåg här. Den är nedlagd.

- Vad sa du? - Det går inga tåg här.

- Stationen är nedlagd. - Ja.

Jag ser det. Jag är inte född i går.

- Vad gör du här, då? - Bussen stannade här.

Jaha. Men vart fan ska du, då?

Ska? Jaha, nej... Det...

Det får vi se.

- Har du varit på luffen länge? - Luffen?

Du har ett rejält bagage.

Den här är inte min. Den följde bara med.

- En gubbtjyv, alltså. - Ja...

- Är du hungrig? - Ja... Jag är mest törstig.

- Det kan vi nog lösa. - Jaså. Trevligt.

- Hittar du? - Jag brukar Iöpträna...

- Jag känner till området... - Hittar du dit vi ska?

- Ja, jag känner till området. - Det är en jävla tur för dig!

Vad fan...

- Vad gör du? Vad är problemet? - Det är soppa torsk.

Har du nån jävla extradunk?

Det finns bara ett hus i Byringe! Det är ljusbrunt.

Det är lite gult också!

- Har han inte irrat bort sig? - Nej, han är helt klar i knoppen.

Det är inget fel i huvudet på gubben. Hur kan man smita från sitt eget kalas?

Jag har lagt ner så mycket jobb för hans skull, och han bara försvinner.

Vi har köpt en prinsesstårta för 40 personer minst.

Den beställde vi, för han tycker om marsipantårta.

Annars äter vi gräddtårta här. Marsipan fastnar i gamlingarnas tänder.

Vad vi ska göra med den? Här står jag med en stor tårta.

Jag kan tänka mig Schwarzwald, men det är ju inte jag som fyller.

Ring mig när han kommer tillbaka, för såna här fall brukar lösas snabbt.

Har han hoppat ut genom fönstret? Det stod öppet när vi sjöng i morse.

- Då var det faktiskt öppet. - Jag vet inte.

- Det är möjligt. Det löser sig säkert. - Det tror jag inte.

Fy fan, ålderdomshem! De har fått för sig att jag ska in där till hösten.

- Jag har bara satt foten där en gång. - Ja...

- Har man tagit fyra kan man ta en till. - Ja.

Jag fick en slant för att underhålla med dragspelet för gamlingarna.

De satt som fågelholkar.

- Så du spelar dragspel? -Javisst

Stackars satar, sitta där... Man sitter hellre på kåken.

- Grattis igen, då! - Visst fan, det hade jag glömt.

Hej på den här lilla killen!

Har du haft nån käring?

- Nej, det blev aldrig så. - Hur fan lyckades du undvika det?!

Pinkar du utomhus? Jag måste bereda plats för nästa runda. Det tränger på.

Det var bra att maten slank ner! Det blir efterrätt sen.

Ja, jag kommer...

Trevligt. - Hallå, är det nån där? Hallå!

- Var är gubbjäveln och väskan? - Det är stängt.

- Vad då? -Det är ingen järnvägsstation.

- Var är gubbjäveln och min väska? -Jag bor ensam här...

Tror du jag är dum? Vem fan har suttit här?

- Nej... Aj! - Gubbjävell

- Passa dig! - Aj!

- Aj! Sluta! - Gubbjävell

- Du... - Jag ska slå ihjäl dig!

- Passa dig! - Ja!

Sluta slåss!

- Aj, aj, aj! -Ska vi singla slant?

- Vi ska se om du får ha livet kvar. - Sluta nu. Lugna dig lite...

Tur för dig att jag inte har några mynt!

- I farstun finns en skäl med växel. - I farstun? Är du helt dum i huvudet?

- Helvete, vilken träff! - Säger du det?

Den där efterrätten du pratade om, hur blir det med den?

Vi måste få undan honom... innan han kvicknar till.

Jag måste erkänna att jag börjar bli nyfiken på...

...vad som finns i väskan.

Så där! Det är snabbaste sättet...

- Oj, det blev lite mycket! Jag tar den. -...att öppna, även om man kan koden.

Vill du ha det rent?

Åh, herrejävlar!

Det var en hel del kontanter. Inte undra på att Iillkillen var grinig.

Öppna, för fan! Hör du, gubbe!

Släpp ut mig!

- Jag vill bara ha den där jävla väskan. - Lugna dig!

Allvarligt!

- Vad var det där? - Jag satte på aggregatet.

Jag tar den jävla väskan, och så drar jag härifrån. Jag ska inte slå dig.

Det är lätt att måla upp ljusblå planer när man sitter i skiten.

Det har man inte mycket för. Livet är som det är och blir som det blir ändå.

Det fick ju grosshandlare Gustavsson erfara.

- Vänta här, Bibi! - Kom snart tillbaka.

Han hade planerat sin eskapad bra. Han valde en solsäker dag, en vacker väg-

-och en perfekt kulle för sin pisspaus, och ändå gick det åt pipsvängen.

För jag hade valt samma kulle för min provsprängning.

Hon skrek i högan sky.

Det är väl så älskarinnor gör när grosshandlarhuvuden dunsar ner.

Provsprängningen var lyckad, men det blev en biljett in på mentalsjukhuset.

Så.

Här är ditt rum. Inget bråk och stoj här!

Efter några är bakom lås och bom-

-hamnade jag till slut hos en sån där rasbiolog, professor Lundborg.

Sluta, Allan.

Hm...

Mm.

Vet Allan om ni har negerblod i släkten?

- Nej, det tror jag inte. - Jag får inte ihop det här.

Allan har negroida mått. Ni är våldsbenägen.

- Men ni är väldigt ljus i hyn. - Men jag vill gärna träffa en neger!

- Allans far var av revolutionär art. - Han var lite speciell.

Och äpplet verkar inte falla långt från trädet.

Vi tar det säkra före det osäkra.