The first 200 lines.
Vad händer nu?
Jag blir irriterad. Du irriterar mig.
- Vill du gå? - Ja.
Ja, men... Ja, då gör du det.
Nej. För nu är du min mamma.
- Men jag är ju inte din mamma. - Nej, det vet jag att du inte är.
Men hon är precis så.
Hon insisterar på att vara här och så vill hon inte det.
- Och det irriterar dig? - Ja.
Din pappa då?
Han drack bara.
- Och nu ska du straffa henne? - Ja.
För du vill inte att hon ska vara för nära dig?
- Men du vill att hon ska vara nära. - Ja. Nej. Nej, det vill jag inte.
Men... du vill ha nån nära dig.
Ja.
- Kan du blunda? - Varför det?
Det är bara en övning. Det kan vara bra att prova. Kan du...
Om du blundar.
Så fokuserar du på att se din mamma framför dig.
Hur var hennes första blick på dig när du föddes?
Försök att... se.
Nej, jag vet inte. Jag ser inget.
Nej.
Nej, det är inte säkert att det fanns där.
Då är vår tid ute. Ja.
Det betyder att vi får tvillingar.
Kära Marte.
Och Marco. Jag säger det på norska. Jag hoppas att du förstår.
Jag är så glad att jag har dig.
Och jag är så glad att jag har din familj.
Speciellt din bror.
Och så är jag väldigt glad för att du valde mig.
Eller egentligen så tror jag kanske att det var jag som valde dig.
För jag minns första gången vi såg varandra. Det var här på dansskolan.
- Och du var så cool. - Ja, ja.
Jag minns att du hade sån attityd, liksom ägde stället.
Då tänkte jag bara att hon där... henne ska jag bli kompis med.
Henne vill jag vara.
Det tänkte jag också första gången jag kom hem till dig.
Här vill jag vara.
Ja, nu låter jag ju lite som en sån där stalker, men det är jag ju.
Och så tog ni bara in mig.
Jag vet att du kommer att känna dig väldigt hemma i denna familj, Marco.
Eller att du redan gör det.
Ja... Så nu ska jag bara fortsätta att kopiera dig, Marte.
- Gratulerar. - Tack.
- Marco och Marte. Skål. - Skål.
Detta är klassiskt skandinaviskt. Som tidlös design.
- Okej, bra. - Jättebra.
- Det är från Jorunn och Leif. - Jorunn och Leif.
- Är det nåt kort på den här? - Nej, inget kort.
Det är väldigt speciellt. Min mormor skickade det till dig.
Hon fick det av min morfar på sitt bröllop och vill att du ska ha det.
Okej.
Åh! Herregud.
Det är så... Titta på det.
Tack.
Är du säker på att din mormor vet att det är här i Norge?
Hon skickade det, så hon vet det definitivt.
Är det Svansjön ni dansar? Är du den svarta eller vita svanen?
Nej, fan. Okej... Hur är den svanens död då?
- Nej, nu får du sluta! - Ihop med benen.
Sen kommer barnen. "Nej, bort! Bort!"
Det här är min chans att glänsa.
- Du tar mig inte seriöst. - Jag tar dig visst.
Nej, du gör inte det. Du gör inte det.
Min rockstjärna.
För mycket. Aj, aj, aj!
Även om du ska på turné så behöver du inte hålla på så där.
- Gracias. - De nada, cabrón.
Det är lite konstigt för mig när du hånglar med min bror.
Ja. Jag har ju också en bror.
Ja, en halvbror som du aldrig har träffat.
- Va? - Nej, det är bara...
Hon har också en bror. Men hon har aldrig träffat honom.
- Och vi pratar inte om det, så... - Nej.
Okej.
Ja!
Jag vill inte att du ska åka.
Inte jag heller.
- Hej då. - Hej då.
Få se hur stora vingar ni kan göra.
Bra. Och en fin stor ring också.
Tänk att ni är svandrottningar och svankungar med stora fina vingar.
Och nu är det en örn som jagar dem, så de måste skynda sig att fly!
- Minns alla var de ska stå? - Ja.
- Nummer ett eller nummer två? - Nummer två.
Och Hedda är där.
- Hej då. - Hej då.
Hej då. Vi ses nästa gång.
Nåt jag kan hjälpa dig med?
Nej, jag ville... se var du arbetar.
Okej. Var det nåt du undrade över eller?
Nej, jag är nyfiken bara.
Ja, jag undrar lite... Jag förstår inte helt vad du håller på med.
Vad menar du?
Vad jag menar? Du smög runt mitt hus och kikade in.
- Vad vill du? - Ingenting.
Om du inte vill nånting tycker jag att du och din självupptagna mor-
kan hålla er borta. Fattar du det?
Dra åt helvete. Fuck off!
- Vem var det? - Min bror.
Jag tycker att ni är lika.
- Jag tycker han är lite lik mamma. - Ja, det är sant.
Det är så pinsamt. Jag trodde inte att han visste vem jag var.
Han bor i Oslo nu?
Varför har du inte sagt nåt om det?
Nej... jag vet faktiskt inte.
- Fin dräkt. - Ja, fin och fin...
Den trycker mot äggstockarna. Man blir nog infertil av den.
Advokater ska inte få barn.
Så de designar världen tajtaste...
Jävlar.
- Ska du bli gravid? - Ja.
Du...
Får jag lov till en dans?
- Marte... - Jo!
Nej!
Vi börjar med lite "Cats".
Den här. Minns du den här?
Och så går det över till...
Plan 5. Dörrarna öppnas.
- Hej, hej. - Hej.
- Din far sover, men din mor är här. - Ja, jag vet det.
- Hej. - Hej.
- Hej. - Hej.
- Jag fick A på examen. - Oj. Så bra då.
Det är inte så dåligt vid sidan om ett heltidsjobb.
Titta här. Min handledare var skeptisk, men...
Jag tar mer och mer utgångspunkt i "Doktor Quinn", västernserien vi såg.
Får jag läsa? Är det okej?
"The Virginian av Owen Wister uppfattas ofta av läsarna"-
- "som en romantisk berättelse om den perfekta relationen"-
- "mellan idealmannen och idealkvinnan"-
- "som möts, blir kära och gifter sig."
"Den manlige protagonisten får en framgångsrik karriär."
"Medan den kvinnliga protagonisten Molly får en massa barn."
"Tompkins poängterar att historien om Molly och mannen från Virginia"-
- "historien om heterosexparadiset, är den som Wister vill tro på."
Är det inte otroligt? Kvinnan framställs som en höna.
Medan mannen... Minns du han med långt ansikte?
Han är en häst!
Ja.
- Från New York. - Tack.
Då måste jag ge mig iväg.
Vad är det? Pappa!
- Var är mamma? - Hon kommer senare.
- Hej. - Hej.
- Vill du komma in? - Jag går upp och...
- Ja, här bor vi. - Wow.
Det är vardagsrummet.
Vi har bott här i två år, men har aldrig helt kommit i ordning.
Jag tycker det är superfint.
Det är mamma.
Det är en gammal bild, men den är fin.
Wow, vad snygg!
Vad vacker hon är.
Titta. Det är din mamma.
Hur gammal är hon här?
- Hon är 18. - Vad öppen hon ser ut.
Hon är först och främst jättemycket. Intensiv. Skrattar högt och mycket.
Men hon imponerar också på mig. Hon har alltid ett projekt på gång.
Nu tar hon till exempel en ny master-
- i amerikansk feministisk västernlitteratur. Jo då.
Hur gammal var du när de skilde sig?
Det var jobbigt för mamma att inte få träffa dig.
Men din pappa hade ju säkert sina anledningar.
Är det det hon har sagt?
Ja...
Det var ju din mamma som stack. Bara försvann.
- Kan jag ge dig nånting? - Nej, nej, nej tack.
Det måste vara jättekonstigt för dig att din mamma inte har sagt nåt.
Det börjar bli sent. Jag sa att jag skulle in om kontoret före elva.
- Nu? - Det är månadsredovisning.
Alla sitter sent. Så jag måste nog röra på mig.
Ja, men då åker ni ihop då.
- Så kan ni ta en öl sen. - Javisst, det kan vi göra.
Det passar inte så bra att ta en öl just i kväll.
Det är lite mycket att göra.
Så om vi kunde skjuta på det så hade det varit fint.
Okej.
- Absolut. - Fint.
Absolut, det kan vi göra.
Tråkigt?
Jag förstår det.
Det blir efterfest, eller?
Kom.
- Var kommer ni ifrån? - Nej, vi är bara på besök här.
- Från Strömstad. - Hänger ni med?
- Javisst. - Vad trevligt.
- Vart ska vi? - Arbets-och socialdepartementet.
- Wow! - Trevligt.
Jag har bara varit där för drinkar. Jag vet inte hur maten är.
Ja, vi blev medbjudna på vägen, höll jag på att säga.
- Är det ni som genomför det? - Politikerna kan inte göra allt.
Vi måste komma härifrån på nåt sätt.
Jag räknar ner från tre, så dunkar du huvudet i bordet.
- Va? - Dunka huvudet så hårt du kan.
Tre...
No comments yet. Be the first to leave one.