Crestfallen (Den som söker)

-Man: Har du sett halstabletterna? -Kvinna: Nej.

Man: Synd att Tuva och Saga inte kan komma.

Kvinna: Hon kan, men hon vill inte.

Man: De ska inte ner alls i sommar.

Var fan är mina halstabletter?

MOBILSIGNAL

MOBILSIGNAL

MOBILSIGNAL

MOBILSIGNAL

MOBILSIGNAL

Ska du inte svara?

-Jag kan inte andas där. -De vill väl.

-När pratade du med mamma senast? -Det är nog ett par veckor sen.

Hon ringde mig samma kväll som olyckan...efter olyckan.

Du...

-Hur går det med Saga? -Hon har nog inte fattat det än.

-Det är inte lätt... -Hon är jobbig nu. Hon lyssnar inte.

Undrar vem hon har fått det ifrån.

-Det är kallt, vi går in. -Jag kommer.

Saga!

Kom nu! Och inga insekter i bilen.

Hej! Vad är det där för lappar?

Det är gula lappar på sånt jag ska göra mig av med.

-Hur gör du med huset? -Vad då huset?

Hej, hjärtat! Får jag en kram?

-Inga gula lappar här, va? -Pappa läste aldrig böckerna.

Så mycket minnen! Titta på de här fantastiska albumen hon gjorde.

Jag minns ingenting av det där.

Vad ska jag göra av dem?

Jag går och tittar till Saga.

Hur går det?

Vad är det? Du ser ut att ha sett ett spöke.

Nej, jag bara...

Jag förstår.

Vems är dockan?

Hur känns det? Är du okej?

-Hemskt att förlora sina föräldrar. -De var inte det.

Vad sa du?

Vi behöver inte prata om det här.

Vad är det här?

Jag är adopterad.

De var inte mina föräldrar.

Jättekonstigt! Varför har de inte sagt nåt?

Vem är det här?

-Kan det vara din biologiska mamma? -Jag tror det.

-Hon är inte lik dig. -Vem skulle det annars vara?

-Står det inget i papperen? -Nej.

Ingrid och Bengt var dina föräldrar. Det här ändrar ju ingenting.

-Jag förstår inte... -Låt det vara ett tag.

-Berätta det inte för nån. -Nej då.

Men vad ska du göra?

-Visste du att jag var adopterad? -Ja.

-Varför har du inte sagt nåt? -Jag lovade att inte säga det.

-Varför då? -Jag vet inte. Det var jättedumt.

-Vilka är mina biologiska föräldrar? -Jag har ingen aning.

-Jag hade tänkt berätta... -Kunde de inte få barn?

Nej. Vi pratade inte om det, men Ingrid skämdes nog.

-För mig? -Nej, jag menade inte så.

-Hon älskade inte mig precis. -Jo!

-Men varför berättade de inte? -De hade nog tänkt berätta.

-Mamma förstår jag, men pappa... -De trodde att det var bäst för dig.

Du skulle ha berättat, Maud!

-Vi får prata en annan dag. -Tuva, vänta!

Pappa: Tuva, vilken fin dockvagn!

Kan du köra lite med dockvagnen?

Tuva!

Här är pappa!

Var är mamma, då? Ja, där är mamma.

Tuva, är du inte glad nu?

Jaha, då ska vi se...

Först vill jag se din legitimation.

Det är bara en ren formalitet.

Vem som helst får ju inte ta del av känslig information.

Tack.

Få se...

-Här står inte så mycket. -Nehej.

-Du är visst från Kolbäck. -Var ligger det?

Det verkar vara i Västeråstrakten.

Hm.

-Vad då? -Dina föräldrars namn står inte här.

En Olof Johanssen kom med dig.

Det står inte så mycket mer.

Finns det nån annan som vet mer?

Jag vet inte vem det skulle vara-

men prästen kanske vet nånting.

-Hej, har det gått bra? -Ja, men hon var väldigt pratsam.

-Pratsam? -Hon babblade på.

-Om Ingrid och Bengt? -Ja, men mest om sin pappa.

-Vad har du sagt? -Ingenting.

-Men vem är han? -Kan du sluta nu?!

Jag måste dra.

Sover du?

-Vad har du gjort? -Va?

-Är vi framme snart? -Ja.

-Vad ska vi göra där? -Hitta mina biologiska föräldrar.

-Varför då? -Därför att...

Jag vill veta vem jag är.

-Vet du inte det? -Jo, men...

Jag vet vem du är.

-Är den död? -Ja, nån har kört på den.

-Jag tycker att den är fin. -Tycker du?

Kan vi ta med den?

Kom!

Vänta.

-Den kanske börjar leva igen. -Nej.

Hallå!

-Hej! -Hej. Tuva Ehrenskiöld.

-Just det. - Vad heter du? -Saga.

Så fint. - Jag heter Sofia. Välkomna.

-Jag ska strax visa er runt. -Tack.

Oj, vilken stor kristallkrona!

Här!

-Det var nån som... -Det var nog Maria, min syster.

Är du och Sofia tvillingar?

Jag är där borta, om det är nåt.

-Jaha? -Hej. Jag söker Olof Johanssen.

-Det är jag. -Jag skulle behöva prata om en sak.

-Ta en kaka. -Det är bra, tack.

De är hembakta. Jag får dem av en dam i församlingen.

Vad trevligt.

Jaha... Vad gäller saken?

Jag har precis fått veta att jag är adopterad...

...och enligt socialnämnden... var det du som hittade mig.

Nämen jösses!

Är det du?

Jag vet inte. Är det?

Nämen, nu ser jag ju.

-Det var så länge sen. -Det är 26 år sen.

Jag vet inte vad jag ska säga.

-Hur har det gått? Var bor du? -Jag bor i Stockholm.

-Mina föräldrar dog nyss i en olycka. -Vad säger du! Så förfärligt.

De hann inte berätta för mig att jag var adopterad.

-Nehej. Vad märkligt. -Ja.

Jag hoppades kanske... att du skulle...

-Vad då? -Att du kan berätta om mitt ursprung.

Jaha...

Nej, tyvärr. Jag har ingen som helst aning.

Du måste förstå att plötsligt en dag var du här.

Det fanns inga spår efter den som lämnade dig.

Okej.

Det låg bland adoptionshandlingarna.

Vet du vem hon är?

-Nej, nej. -Det är nog min mamma.

Jaså, din mor...

-Känner du inte igen henne? -Nej.

Har du sett huset förut?

Det kan vara var som helst här.

Så ingen i byn visste nånting om det här?

Nej.

Jag var ny här som präst.

Jag förstår att det här är svårt.

Tack. Hej.

Försök lägga det här bakom dig.

Vårda minnet av dina föräldrar.

Ska vi sticka ut i skogen?

Varför då?

-Vi kanske kan...leta efter troll. -Det finns inga troll.

-Är du säker på det? -Sluta!

Saga!

Avlägset: Saga!

Saga!

Mycket avlägset: Saga!

Saga!

Tre timmar? De måste komma nu!

Tack, Sofia. De kan ringa mig.

-När kom ni? -För en kvart sen.

-Har ni sett nåt? -Nej.

-Hej. -Hej. Marius.

Hej. Tuva.

-Är ni okej? -Jag trodde att hon var i vattnet.

Tack för hjälpen, trots att den inte behövdes. Jag kunde inte ringa...

Du ska få en filt.

-Så att du inte fryser ihjäl. -Tack.

-Jag känner mig dum. -Det var inget.

Klarar ni er? Behöver ni skjuts?

Nej tack. Vi ska hem och ta ett bad.

-All right. -Men tack för hjälpen.

-Vad heter hon? -Tuva.

Marius: Fint namn.

-Hej! -Hej.

Vad är det för fel på Maria?

Hon fick en hjärnskada när hon höll på att drunkna.

Jaha. Men varför säger hon inget?

Hon kan inte. Hon kan inte prata.

Hon tog min docka.

Gjorde hon? Så kan man väl inte göra!

Att leka vid vatten kan vara farligt.

Maria!

Har du tagit Sagas docka?

Så kan du väl inte göra?

Har du lagat den?

Hon har lagat nästan alla dockorna.

TELEFONSIGNAL

TELEFONSIGNAL

TELEFONSIGNAL

-Hallå? -Det är Olof.

-Vad vill du, då? -Tuva är tillbaka.

Jaha, så det var alltså hon.

-Vad ska vi göra? -Ingenting.

Har den äran! Hur går det? Har du hittat nånting?