The first 200 lines.
PROGRAMMET INNEHÅLLER VÅLD, DROGER OCH RASISTISKA KOMMENTARER
KÄNSLIGA TITTARE VARNAS
Folk blir kidnappade och tagna mot sin vilja, det är inte ovanligt.
Att det skulle hända ett par som Van Oostens,
som aldrig gjort någon illa, är fruktansvärt.
Hur kunde något sådant här hända? Speciellt i vår lilla stad.
Man kunde se två personer på en madrass
i ett rum utan fönster eller dörrar.
-Har du tänkt på det länge? -Ja.
När de sa: "Vet du någon som skulle kunna göra det här?"
Demonen inom mig.
Det hade jag aldrig trott.
Man inser att kidnappningar inte slutar bra.
Vad de utsattes för har jag aldrig sett förut och vill aldrig se igen.
-Jag är specialagent Wayne Jackowski. -Specialagent Andy Kehren.
Det här är Feds.
Jag växte upp på en gård utanför Erie.
Det är väldigt lugnt och fridfullt.
Min bror och jag kunde springa och göra vad barn gör
på stora öppna ytor.
Erie är en liten stad på landsbygden i centrala Illinois,
cirka två timmar väster om Chicago.
Det finns gårdar överallt.
Alla känner alla. Det är en fantastisk plats att bo på.
Mina föräldrar drev egna företag under många år.
Min mamma, Connie, hade en golvbutik,
min pappa Larry drev ett skadedjursbekämpningsföretag.
De var respekterade i samhället. Båda företagen blomstrade verkligen.
När jag blev gravid med min dotter, tog jag över golvbutiken.
Min bror, Jeff, var inte intresserad av att ta över skadedjursverksamheten
eftersom han gillade jordbruk, så min pappa sålde sin verksamhet.
Vi visste inte hur mycket han sålde den för,
men det var tillräckligt för att leva på och gå i pension.
De reste en del och var mycket aktiva i sin kyrka,
undervisade i söndagsskolan, hjälpte olika samhällsgrupper.
När min bror Jeff och jag fick egna barn
var de verkligen delaktiga, hjälpte till när de kunde.
De var alltid där och gav oss allt vi behövde.
Vi var lyckligt lottade som hade så fantastiska föräldrar.
Dagen då det hände...
var jag mellan mitt hus och skolan. Jag skulle hämta min dotter.
Min bror ringde och sa att mamma och pappa hade blivit kidnappade.
Jag tänkte att någon skojade, att det var ett dåligt skämt.
Men han fortsatte att säga: "Nej, de sa till mig att..."
Vi har en vän på den lokala polisstationen
som ringde min bror och sa: "De har din mamma på film,
och vi tror att hon har blivit kidnappad."
Det var helt otroligt. Jag kunde knappt andas.
Det var mycket kaos i mitt huvud: "Hur kan det här vara möjligt?"
Jag la på luren,
eftersom polisen ringde mig, och bad mig träffa dem.
Jag är sheriff John Booker.
Då var jag kommissarie på Whiteside Countys sheriffkontor.
När vi fick telefonsamtalet om en möjlig kidnappning på banken,
tänkte jag: "Ingen kidnappas i Whiteside County.
Sådana brott sker bara i större städer."
Men banken har en kamera som filmar hela tiden,
så när vi kom dit fick vi reda på att Connie Van Oosten
hade kommit till banken och bett kassören om 350 000 dollar.
Men sedan gav hon en lapp till kassören
där det stod att hon och hennes man pistolhotades och behövde hjälp.
Hon hade ett kyrkoblad i sin handväska
och det var det hon skrev på.
Jag kan inte ens föreställa mig att vara under den sortens hot
och ändå kunna tänka klart och göra något sådant.
Bankpersonalen försökte övertala Connie att stanna på banken...
men Connie sa att om hon inte gick
var hon rädd att hennes man skulle bli dödad.
Banken gav Connie checken, så att inget skulle hända henne och maken.
Man kan se Connie lämna banken, och gå längs trottoaren.
Bankpersonalen började ringa polismyndigheterna för att få hjälp.
På videon ser vi en bil parkerad längs vägen.
Connie kliver in i fordonet, och sen kör det iväg.
Vi ser inte registreringsskylten,
vi har ingen aning om vart det här fordonet färdades.
Det var en liten lättnad
att veta att hon fortfarande levde i det ögonblicket.
Vi var såklart rädda eftersom vi inte visste var pappa var.
Var de separerade? Var han fortfarande vid liv?
VAN OOSTENS HEM 15
Man vill alltid undersöka brottsoffrens hem
för att se vad som har hänt i huset.
När vår personal anlände till Van Oostens hus
var deras son, Jeff, redan på plats i bostaden.
Jeff hade varit borta i några dagar
och inte pratat med föräldrarna på ett tag.
Sheriffbiträdena sökte igenom huset.
De hittade ett fönster i källaren
som verkade vara trasigt från utsidan och in.
De hittade också konfetti från en elpistol.
En elpistol skjuter ut små pappersbitar,
och det hittades där.
De såg sig omkring och hittade några ställen
med bloddroppar på mattan.
Vi insåg att det var ett aktivt kidnappningsfall.
Vi kontaktade vår federala byrå, FBI i Rockford.
Jag heter Wayne Jackowski. Jag är specialagent på FBI.
Jag jobbar på Rockford-kontoret, ett litet kontor som tillhör Chicago.
En av våra viktigaste roller är att stötta lokala myndigheter i tio län.
Mest på landsbygden.
Där finns mindre poliskontor med begränsade resurser
som kanske inte kan hantera saker och ting på egen hand.
00
Som jag minns det var jag på kontoret större delen av dagen.
Jag åkte sen hem
och skulle äta middag med min fru när samtalet kom.
Samtalet kommer från FBI:s kontor i Chicago,
och det känns inte bra
eftersom något dåligt förmodligen har hänt
som man måste ta itu med.
Jag fick veta att Whiteside Countys sheriffkontor
utredde ett ärende som rörde två personer
som troddes vara försvunna och de behövde hjälp.
När vi fick veta att Connie hade gått in på banken,
blev allt väldigt tydligt och verkligt väldigt snabbt.
Min erfarenhet säger mig att när nån kidnappas och det finns ett syfte,
och syftet sen uppfylls,
då råkar de kidnappade illa ut.
Att fru Van Oosten gick till banken och fick pengarna
gjorde mig orolig...
eftersom kidnapparna fick vad de ville ha, så vi hade ont om tid.
Jag pratade med FBI,
och ingen var övertygad om att hitta paret vid liv.
Det gör att det blir ännu mer bråttom, det är otroligt stressigt.
Jag fick en klump i magen och tänkte: "Vi måste lösa det."
30
Whiteside County har inte många resurser,
så vi fastställde snabbt att vi behövde ta in fler agenter.
Mitt namn är Andy Kehren, specialagent på FBI.
Det är inte alla agenter som säger att de ville bli agenter som barn,
men jag blev rekryterad av Tom Clancy.
Jag läste Tom Clancy-romaner, jag ville jobba för FBI eller CIA.
Jag ville fånga terrorister och bankrånare
och det skulle bli fantastiskt.
Min dröm råkade bli sann.
När fallet pågick var jag den nyaste agenten
på FBI:s Rockford-kontor.
Jag hade det sämsta fordonet, jag körde en minivan.
Det kvittade. Jag var glad att vara agent.
Det var mitt första kidnappningsfall, så jag hade en miljon frågor.
Men de andra på kontoret hade jobbat med kidnappningar
och de insåg att de kanske redan var döda.
Förstår du vad jag menar? Det kan vara för sent.
Även nu. Det kanske inte är det, men det kan vara det.
Det är förmodligen det.
Så vi försöker bara lösa fallet så fort vi kan,
för om det finns en chans måste vi vara snabba.
WHITESIDE COUNTYS POLISMYNDIGHET
Jag kom till sheriffkontoret.
När jag kom in i utredningsrummet var det ganska kaotiskt.
Jag hörde att FBI hade kommit in.
Det gav mig lite hopp, för om FBI är där,
så måste de hitta något.
Fler och fler började kliva in genom dörren.
De flesta var från små avdelningar,
men de skickade resurser överallt ifrån för att hjälpa till.
Det var oerhört viktigt att prata ihop oss snabbt.
FBI satte upp en kommandocentral.
En central bas där all information om fallet delas
och det finns whiteboards på vilka bilar som är av intresse,
misstänkta personer.
I ett tidigt skede är alla misstänkta.
Du vet inte exakt vem du har att göra med.
Det är inte många som vet att de har tillgång till de pengarna,
så viktiga personer förhörs, till exempel barnen.
FBI sa att det kommer bli jobbigt, men vi måste
förhöra paret Van Oostens dotter Amy, sonen Jeff,
och ställa frågor som de förmodligen inte kommer att gilla.
30
Förhören var tuffa att gå igenom, men de var nödvändiga.
Jeff förhördes mer än Amy.
Jeff var bortrest i några dagar,
och han var i huset innan sheriffbiträdena kom.
Eftersom mrs Van Oosten gick till banken och fick 350 000 dollar,
verkade pengar vara motivet.
Utredarna ställde tuffa ekonomiska frågor till Jeff.
"Lånar du pengar av dina föräldrar?
Har du ekonomiska problem?"
Jag tänkte: "Fråga det ni måste fråga,
och jag kommer att svara så ärligt jag bara kan om vad som pågår."
De ställde frågor om att jag precis hade flugit in från Washington
efter en affärsresa.
Och att min första reaktion efter samtalet
var att åka direkt till huset.
De ställde frågor om min ekonomi
och hur jag hade det ekonomiskt och kom fram till
att om jag ville ha pengar från mina föräldrar,
så frågade jag dem och de gav mig pengar, så...
Utredarna som genomförde förhören trodde inte
att Amy eller Jeff var inblandade i Larrys och Connies försvinnande.
Där slutade allt, vad gäller förhören.
Tanken på att jag någonsin skulle göra något sådant mot mina föräldrar
gör mig illamående.
Men man måste se det större perspektivet,
och om de måste ställa en fråga, så gör de sitt jobb,
så det kvittar, låt oss bara ta oss framåt.
Det börjar bli frustrerande.
Man hoppas att allt ska klarna,
att man ska ha en tydlig misstänkt, men så var inte fallet.
Det är en ständig process. Vilket spår hanterar vi härnäst?
No comments yet. Be the first to leave one.