Trevor Noah: Afraid of the Dark

TREVOR NOAH I KVÄLL - UTSÅLT

Hur är läget, New York?

Helt otroligt. Tack för att ni är här.

I kväll blir det kul.

Välkomna, allihop.

Det här är vi. Får jag säga en sak?

Det här har varit min dröm sedan jag började med stand-up.

En föreställning i New York.

Nu händer det!

Nu händer det. New York!

Ja! New York!

Jag går här!

Så trodde jag att New York var innan jag kom hit.

En stad med människor som var nära att bli påkörda.

Folk på gatan, en taxi som närmar sig, ett slag mot huven...

"Jag går här!

Vad är det med dig?

Vill du ha en kaffe?"

Jag förstod ingenting.

Men en dag skulle jag åka till New York.

Och även jag skulle nästan bli påkörd.

Jag hade en dröm och satsade. Det är svårare än det verkar.

I filmerna ser det enkelt ut.

Det ser ut som att man springer ut

och säger: "Hördu!" Sen slår man till huven och går vidare.

Det är inte så lätt.

Det handlar om tajming.

Man måste kliva ut precis när taxin är där.

Den stannar. Man slår till huven.

Om man tvekar och kliver ut för sent är bilen borta.

Det är slöseri med allas tid. Man framstår som galen.

"Jag går här!"

Om man kliver ut när taxin kommer blir man påkörd. Det är meningslöst.

"Hördu..."

"Hördu. Han gick här.

Vad är det med dig?"

Det värsta är att kliva ut för tidigt.

Det är pinsamt för alla inblandade.

Man kliver ut, bilen stannar, men man når inte huven.

"Hördu!

Kom hit.

Nej, snälla kom närmare.

Jag ska berätta en hemlighet.

Nej, jag är från Afrika. Jag har en dröm. Snälla, jag...

Jag vill bara...

Jag går här."

Jag älskar stan! New York!

Min dröm var att åka hit.

När jag kom hit tänkte jag: "Jag är här!"

Energin här är helt unik.

New York!

Jag älskar allt här.

Nåt som fascinerar mig...

är hur mycket människor litar på trafikljusen.

Jag har aldrig sett nåt liknande.

Ni får inte glömma att jag är från ett land i Afrika.

Överallt i Afrika finns det trafikljus,

men vi använder dem inte.

Hänger ni med?

Det är mer av ett förslag än en order.

Det betyder inte "Stanna!" utan "Stanna?"

Det är som om en afrikan reste runt,

såg att andra använde trafikljus och tog med dem hem,

utan att veta vad det var. Han sa:

"Hörni, vi måste skaffa trafikljus."

Folk sa: "Varför?"

"Till vägkorsningar. Det bidrar till atmosfären."

Men ingen visste vad det var.

Vi bryr oss inte om ljusen. Vi litar inte på dem.

Men i New York litar folk på ljusen med sina liv.

Jag var ute och gick en dag.

Bredvid mig gick en man. Jag glömmer det aldrig.

Vi stod på trottoaren och ljuset slog om till grönt.

Jag tittade åt sidan och såg en bil...

som körde mot oss.

Jag har ögonen på bilen. När ljuset slår om

kliver mannen bredvid mig ut i gatan.

Av ren instinkt höll jag ut handen.

Jag sa: "Det kommer en bil."

Han svarade: "Det gör inget. Det är grönt."

Jag sa: "Ja, och där är en bil.

I sten, sax, påse hade du förlorat."

Men han var självsäker.

Han sa: "Det är grönt. Kom igen."

Han började gå, men inte bara det.

Han stirrade på föraren samtidigt.

Han såg på honom och sa: "Det är grönt.

Du vet att det är grönt."

Jag gick ursäktande bakom.

"Förlåt, jag visste inte.

Jag hade stannat. Det här är nytt för mig."

Jag promenerade med mannen i 12 kvarter.

Jag har aldrig uppfyllts

av självförtroende från nån annan

som jag blev av honom.

I början av dagen...

var jag fundersam innan jag klev ut.

Efter några kvarter med honom...

började jag tro.

Efter åtta kvarter var det mitt sätt att leva.

Jag höll i mobilen och twittrade och sms: ade.

Jag spelade inte spel. Jag kollade upp, ljuset slog om och jag gick.

Jag brydde mig inte om en bil eller tåg körde mot mig. Jag gick bara!

Jag insåg att i USA, med en vit man vid sin sida,

kan man göra som man vill.

Man kör bara på.

Vilken spännande tid vi lever i.

Jag hade inte kunnat välja en bättre tid att komma och bo i USA.

Vilken spännande tid.

Med tanke på allt som hänt förvånar det mig

att allt inte brunnit ned.

Jag har åkt till och från USA i snart tio år.

Och...

det positiva med det

är att jag har fått uppleva USA genom ögonblicksbilder.

Jag kände det som folket kände.

Jag fick en uppfattning om vad befolkningen gick igenom.

Och...

Jag glömmer aldrig att varje gång jag åkte till USA

så märkte jag framförallt

att afroamerikaner hade det svårt.

Jag minns min första resa.

Jag bodde på västkusten och träffade en afroamerikan i Compton.

Vi var på en ståuppklubb.

Han vände sig mot mig och sa:

"Du, Trevor.

Är du den där snubben från Afrika?"

Jag svarade: "Ja, jag är en av dem."

Han sa: "Du...

Det är en ära att träffa dig.

Jag har alltid velat träffa en afrikan. Du är grym."

"Tack," svarade jag. Han fortsatte:

"Vet du hur svårt svarta har det här?

Det finns inga jobb.

Polisen är jämt ute efter en.

Jag tänker åka till Afrika.

Jag tänker åka till Afrika med dig."

Då svarade jag: "Visst. Köp biljett så drar vi.

Vi åker."

Vi fick fin kontakt den dagen.

Några år senare...

Jag minns hur jag träffade en vacker svart kvinna.

Jag gjorde föreställningar i Birmingham i Alabama.

Kvinnan kom fram till mig efteråt.

Vi fick direkt kontakt.

Hon sa: "Trevor...

Får jag säga en sak?

Jag har aldrig träffat en främling som jag verkat känna så bra.

När du pratar om Afrika, när du säger de där sakerna,

då önskar jag att jag kunde följa med dig.

Berätta om fosterlandet. Jag vill åka till en plats jag kan kalla min,

där folk inte ser på mig som att jag inte passar in.

Berätta allt om Afrika."

Jag tog till mig det hon sa.

Jag förstod att många hade det svårt.

Vi spolar fram...

till 2016.

Jag glömmer aldrig när Donald Trump...

knappade in

och hade 50 % chans att bli USA:s president.

För första gången i mitt liv...

sa vita amerikaner till mig:

"Berätta om Afrika. Hur är det där?

Låter som en plan, inte sant?

Vad är det, fosterlandet? Jag borde följa med.

Ali boma ye. Räkna med mig."

Det gäller inte bara USA heller.

Många blev överraskade över retoriken,

men om man hade vidgat sin vy

hade man insett att nationalismen växer världen över.

I Österrike och Australien.

I Storbritannien. Det var väl det Brexit handlade om?

De använde ekonomin som svepskäl,

men egentligen ville folket ha sitt land tillbaka.

Det hade inte försvunnit,

men de ville ha det tillbaka.

Människor blev intervjuade i nyheterna.

"Det är därför jag röstar för Brexit.

Det här förbannade landet har getts till hundarna.

Jag vill ha Storbritannien tillbaka.

Därför röstade jag ja. Vi vill ha vårt Storbritannien!"

Från vem?

Från vem?

Nästan alla är vita. Vem vill ni ha tillbaka det från?

Folk säger så konstiga saker.

"De förbannade invandrarna, de vill inget gott.

Jag avskyr invandrare. De ska återvända dit de kom från."

"Varför avskyr du dem?" "Det ska jag berätta.

För att de inte försöker vara brittiska. De försöker inte ens.

De drar hit sin egen förbannade kultur.

De tar med egen mat, pratar egna språk

och försöker ta över hela landet."

"Det tycker jag låter brittiskt."

Om det finns ett land...

Om det finns ett land i världen...

som inte har rätt att klaga på invandring,

så är det Storbritannien.

Om man måste välja ett land.

Man måste förstå

att de har skapat problemet de handskas med nu.