The Good Place

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Försök nr 803 av mitt nya projekt.

Den här gången ska jag lyckas.

Jag är redo.

Nu kör vi.

"Marshmallowkatten är underbar"?

Skrev jag så? Det är meningslöst.

- Janet. - Hejsan. Hur går låtskrivandet?

Jag är helt vilsen, och jag klarar inte det där dumma E-ackordet.

Vill du ha en magisk gitarr som spelar själv?

Det är den vanligaste önskningen från män över 50 här.

Nej. Poängen är att lära sig göra saker

utan efterlivsmagi.

Fast kanske sen. Jag vet inte. Vi får se.

Vi måste gå. Vi blir försenade.

Vart tar tiden vägen?

Allt det här går tillbaka till raden i professor Mays bok:

"Dödlighet ger mening åt livet och moral hjälper oss att hitta den meningen."

Vänta, står det inte:

"Moral ger mening åt det som händer i våra liv."

Ändra dig, nolla.

Chidi Anagonye,

som bokstavligen designade efterlivet, vet vad han pratar om.

Jag är rätt säker, eftersom det är min bok.

Ja, professor May, du har nog rätt om vad du skrev.

Han borde ändå se efter själv.

Okej, allihop. Vi ses här nästa vecka.

Professor Hieronymi ska undervisa om spårvagnsproblemet.

Ta med poncho. Det blir kladdigt.

Är du redo, Chidi?

Hej, Jeff. Samlingen har växt.

Verkligen. Nu har jag 322 grodsaker.

Trehundratjugotre. Jag fick en till!

Han går verkligen igång på grodor.

Han har sin grej.

Då börjar vi mötet med Ledningen för efterlivsangelägenheter.

Rappa på, är ni snälla. Jag har just börjat se om The Leftovers.

När jag fick veta att Carrie Coon inte blev nominerad

raderade jag nästan ut 2 % av mänskligheten.

Michael, en uppdatering.

Allt går ganska bra.

En ny kull människor klarade just sina prov.

Bland de mer kända som kom in, Roberto Clemente,

Zora Neale Hurston, Thomas av Aquino...

- Ja! - Den sufistiske 700-talspoeten

Hazrat Bibi Rabia Basri och Clara Peller.

Hon med "Var är köttet?"

"Var är köttet?"

Så det var kul.

Vårt största problem är att vi behöver fler arkitekter och skådespelare.

De här yngre demonskådespelarna har tyvärr ingen hängivenhet.

De tror att de bara kan sätta igång.

De måste lära sig att agera är att reagera.

Och att reagera är att för-agera.

Och för-agera är helt enkelt att vara.

Okej, bre inte på så mycket, va?

Shawn? Låt höra.

Jag vill säga direkt att det nya systemet suger

och Michael suger

och vi borde spola det här

och återgå till att plåga alla.

Det finns barnsjukdomar, men systemet är bra och det fungerar.

Kom igen, medge det.

Jag kommer aldrig... nånsin, nånsin...

...nånsin, nånsin, nånsin...

...nånsin, nånsin...

...nånsin att medge det.

Jag vet, kompis.

SISTA DELEN

2 242 JEREMY BEARIMYS SENARE

- Vad är klockan? - Jag vet inte.

Säkert?

Ja.

En gång, för hundratals Bearimys sen

stängde jag av min förmåga att veta tiden

överallt i universum när vi är tillsammans.

Jag gillar att inte veta.

Klockan är 10.42.

Förlåt, att säga högt att jag inte visste nåt kändes konstigt.

Och jag som känner mig konstig när jag vet nåt.

Vi är väldigt olika.

Jag måste möta min pappa. Jag försöker en gång till.

- Lycka till. - Tack.

Jag flippar ut.

Du klarar det. En gång till för alla kulorna.

Jag älskar dig och tror på dig.

Tack, pappa.

Okej, då kör vi.

Bortles kastar... ja!

MENDOZA GÖR DET!

- Jag lyckades! - Du lyckades!

Det krävdes över 433 000 försök,

men du kastade perfekt, precis som Madden!

Du lyckades!

INGA MISSAR

Så ska det se ut, min pojke.

Jag lyckades.

Okej.

- Janet? - Hejsan.

Hej. Jag har lagat middag.

Du lagar jämt mat åt mig så jag ville göra det.

Ärligt talat gick det inget vidare.

Det här är spagetti.

Det ser konstigt ut, jag vet,

men jag tog en tugga, och det smakar faktiskt rätt illa.

Och jag la ut besticken precis som kungligheter gör.

Nära tallrikarna.

Och...

Jämrar.

Ja.

Så...

...jag behöver prata med alla.

Ska jag be dem komma hit?

Nej, jag...

Jag hade en bättre idé.

- Hej, ni två. - Hej.

Så kul att träffas här!

Ni har återfört det till hur det såg ut förut.

Vad inspirerade dig? Är du sugen på yoghurtglass?

Nej.

Jag har nåt att säga.

Jag sticker.

Jag går ut genom dörren.

Är du säker?

Ja, det är jag.

Det är dags.

Vi tänkte att det var bäst

att samla alla till en sorts farvälfest.

Vi ska äta och dricka och dansa...

Kul.

Okej, vänner, ni är ledsna.

Jag vet, för ni har samma ansiktsuttryck som mina lärare

när jag räckte upp handen.

Men nu ska vi vara glada. Jag ska vara DJ.

Vi ska spela EDM hela kvällen. Kom.

Kom.

Nu är jag ledsen för två saker.

Hejsan, Doug.

- Hej. - Har du kul?

Jag har ätit jättemycket.

Tur att du valde en ung kropp.

Ja.

Hur är det med dig?

Jag mår okej.

Och du?

Tja...

...jag är ledsen.

Jag vet att du är den mest avancerade varelsen i universum,

men du ska veta att även du har rätt att vara ledsen.

Jag vet.

Och jag är lite ledsen, men jag vet också att det är dags för honom att gå.

Jag klarar mig. Jag lovar.

Kom och prata med mig i annat fall.

Jag lovar.

Hur mår ni ikväll?

Vi har nåt alldeles särskilt ikväll.

Min gamla dansgrupp, Dance Dance Resolution, är här!

Ska vi köra hårt en sista gång?

Det där var härligt.

Jag ska aldrig glömma den här kvällen...

...förrän jag går genom dörren och blir upplöst.

Får jag fråga en sak?

Hur... visste du?

Jag hörde inte en klocka ringa eller nåt.

Jag fick bara en stilla känsla,

som om luften i lungorna var densamma som luften utanför kroppen.

Det var fridfullt.

Ni vet när man tror att jalapeñochips är för kryddstarka,

men man smakar ändå och märker att de är perfekta?

Den känslan är bekant för mig. Den är helt underbar.

Då förstår du.

Får jag be om ett råd?

Jag är rädd att Janet ska glömma bort mig.

Det gör inget om hon blir kär i nån annan.

Om Jason Momoa eller Lara Croft, Tomb Raider kommer in

och Janet säger: "Den vill jag ha!"

Det är helt okej.

Men det vore trist om hon glömmer mig.

Så jag gjorde det här åt henne.

Vad tycker ni?

Det är jättefint.

Men hon glömmer dig inte. Det är bokstavligen omöjligt.

Hon minns allt som nånsin hänt.

Även om hon kunde glömma nån, skulle hon aldrig glömma dig.

Tack.

Jag var 18 år när jag fick Jason.

På många sätt har Jason uppfostrat mig lika mycket som jag honom.

Så tack, min pojke, för att du var en sån bra pappa!

Jag älskar dig, pappa!

Jason är den mest äkta jag vet.

Alltså, ingen av oss är ju äkta längre.

Vi är ju alla spökfigurer eller nåt.

Vilket är lustigt, för Jason och jag är inte vita.

Varför är spöken jämt vita?

Jämrar, är spöken rasistiska?

Vad jag försöker säga är: "Jag älskar dig, polarn.

Du är min hjälte,

min bäste vän,

och du vaktar Minshew."

Sitt på bänken så länge du vill.