Iron Will

Kom igen, pojkar. Nu kör vi.

Kom igen. Framåt.

Nu kör vi. Framåt.

Kom igen, Curly. Duktig pojke.

Såja, Curly. Framåt.

Ja.

Duktig kille.

Ja. Okej, nu kör vi.

Kom igen. Nu måste vi skynda oss.

Vi måste skynda oss.

Nu tar vi dem. Kom igen, pojkar!

Ja!

Så där. Kom igen, Curly.

Kom igen, Curly. Vi ska komma först.

Vi ska vinna.

Så där! Kom igen, killar! Kom igen!

Kom igen! Vi måste komma före tåget!

Okej! Nu har vi dem!

Kom igen. Nästan... Nästan där.

Jajamän.

Varsågod.

-Oj, stanna! -Se upp!

Curly, höger!

-Will, det där var otroligt. -Otroligt dumt.

Du kunde ha dött, Will Stoneman.

Hur ofta står det en militärbil mitt i gatan?

Jag har rundat det här hörnet hela mitt liv.

Har det nånsin stått en militärbil mitt i gatan?

Du sprang på bra där.

-Så hur gammal är du, kompis? -Sjutton.

Är du redo att kriga om ett år?

Jag är redo nu.

Kriga mot vem?

Håll dig vid liv, kompis. Ditt land kanske behöver dig.

-Ska du med imorgon? -Jag kommer inte.

Va? Vi har planerat det. Du måste.

Jag kan inte. Du vet hur min far är.

Säg mig, Ward, tänker du göra nåt annat

än att jobba för din far hela livet?

Will, snälla.

Man får inte alltid som man vill.

Jag vet, men man kan väl försöka?

Ward. Tillbaka till arbetet.

Tåget är i tid, mr Stoneman, och du är sen som vanligt.

-Ja, det var en... -Om du är sen igen får du sparken.

-Varför är du så irriterad? -Gamle Burton.

Han har alltid nåt att säga.

Nästa gång han öppnar munnen slår jag ut hans tänder.

Tänk inte för mycket på såna som Burton, min son.

De ser inte längre än näsan räcker.

Och det finns alldeles för många av dem.

En dag kommer du att visa honom.

-Tror du det? -Det är jag säker på.

Så där. Kom igen, jag hjälper dig sortera posten.

Då ska vi se: Milkson, Sorrenson,

Jensen, Wilkerson och Zeider.

Japp. Det var allt...

-Vad har du där? -Det är bara ett brev.

Hallå.

Är det från skolan?

Nå, kom du in?

Jajamän.

Du kom in. Jag är så stolt över dig.

-Jag ska inte gå, pappa. -Va?

-Jag ska inte gå. -Vad pratar du om? Givetvis...

Jag vet hur mycket du och mamma vill det här, men det är bara drömmar.

-Jag hör hemma här. -Lyssna på mig.

Du hör hemma där dina drömmar är. Du får aldrig glömma det.

Pengarna då, pappa?

Strunt i det. De kommer finnas där när du behöver dem.

Det lovar jag.

-Kom igen. Nu berättar vi för din mamma. -Okej.

-Kom igen, Will. -Jag är här.

Kom igen.

Kom igen, Will. Lugn, pojken.

-Höger nu, Tika. -Lugn och fin.

Sakta ner.

-Duktig kille. -Duktig vovve.

Hej, Ned. Ja, duktig hund.

Kom här, Gus. Hur är det?

Du är min hund, eller hur?

Gus, duktig hund. Du är en duktig...

Va? Vad är det som är så roligt?

-Han bet mig. -Bit tillbaka.

-Bit tillbaka? -Han vet vem som är husse.

När du inger samma respekt som din far kommer han att gilla dig.

Duktig vovve, Curly.

Vilken duktig hund.

Ja, det är du.

Vilken duktig hund.

"Winnipeg till St. Paul karneval-hundderby."

Hör på det här, Ned.

"J.W. Harper presenterar den längsta, tuffaste, rikaste tävlingen

"i hundspann någonsin,

-"med ett första pris på 10 000 dollar." -Tiotusen dollar?

"Tävlingen kommer att gå mellan Winnipeg, Kanada,

"och St. Paul, Minnesota, 80 mil."

Tiotusen dollar för 80 mil.

Du tänker väl inte göra det där, Jack?

-Givetvis inte. -Du borde göra det, pappa.

-Han klarar inte det. -Varför säger du så?

Han är för gammal. Han röker för mycket.

Nej, jag vill det inte tillräckligt mycket.

Dessutom finns allt jag vill ha här.

-Pappa? -Ja.

Så känner jag också.

Hör här, min son...

Om du verkligen vill ha nånting,

om du verkligen vill det,

då måste du ge dig ut och leta rätt på det.

Alla tror säkert att jag bara snackar.

Att jag inte skulle klara att vara borta i tio minuter.

Vi undrade faktiskt hur gården skulle klara sig utan dig.

Låt inte rädslan stå i vägen för dina drömmar.

Duktig kille. Kom igen.

-Framåt. Dra, Gus. -Så där ja, Curly.

Dra, Gus. Will.

Will, jag sitter fast.

Dra, Gus. Dra. Will.

Pappa! Nej, pappa. Släpp inte taget!

Pappa, nej! Jag är här.

-Pappa, släpp inte taget! -Undan, Will!

-Gus, dra. -Du blir neddragen.

Nej. Pappa, håll i dig!

Pappa.

-Bort med dig! Du ramlar i. -Nej! Skär inte av det, pappa!

Nej, pappa!

Nej!

Han kommer inte tillbaka, Gus.

Han har lämnat oss.

För tusan, pappa.

Jag antar att det är du och jag nu, Gus.

Va? Varför drog du inte upp honom? Varför?

Du är hans hund. Ni var ett helt team.

Vill du slåss? Tror du att jag är rädd?

-Tror du att jag... -Nej.

Det är inte hans fel.

Och inte ditt heller.

Floden ropade på honom. Det var bara därför.

Floden ropade på honom.

-Han är borta, Ned. -Nej.

Nej, han är med dig för alltid.

Jag har kontaktat de flesta av kunderna.

-Hans hundar? -Ja.

Jag ska hjälpa er ta fram en plan. Men, mrs Stoneman...

...du måste tänka på gården.

Vad visslar du?

Ingenting.

Det var din fars melodi.

Fast jag är inte lika bra.

Du kanske hittar ditt eget sätt.

Jag är ledsen, Will.

Jag har sett hur han gör.

Jag har jobbat med honom. Jag kan ta de här beställningarna.

Det är möbler, mamma. Det är bord och stolar och soffor.

Det var inte bara det.

Det var din fars känsla.

Ned kan hjälpa till. Han vet hur pappa jobbade.

Will...

Jag ska sälja hundarna.

Då kan vi betala av skulderna,

-de mest brådskande åtminstone. -Du kan inte, mamma.

-Bara de pengarna vi kan få för Gus. -Gus? Han är pappas hund.

Och du är hans son.

Och han ville betala för din skolgång eftersom det var viktigt för dig.

Det kanske inte är så viktigt längre. Det kanske aldrig borde ha varit det.

Det kanske inte var menat.

Plats, Gus.

KARNEVALDERBY WINNIPEG TILL ST. PAUL

Mamma!

-Han hade tänkt anmäla sig till tävlingen. -Va?

Winnipeg till St. Paul, 80 mil, mamma.

Han funderade på att anmäla sig. Det är inte samma sak.

Ja, men det var hans lösning. Tiotusen dollar.

Det betalar för gården och skolan, och hjälp när jag är borta.

De som ska vara med i tävlingen är yngre än din far var.

Han hade aldrig kunnat vinna och inte du heller.

Men jag kan det, mamma.

Jag förlorade precis en make, jag tänker inte förlora en son.

Vem har sagt nåt om att förlora?

Ned, du har sett mig tävla. Säg till henne att jag kan.

Jag har tränat Jack i åratal. Inte ens han klarar det.

-Du hörde honom. -Han ville det inte tillräckligt.

Lyssna på mig, Ned. Sen pappa dog

har det känts som om mitt liv var över, inga mer drömmar.

Vi har det knapert och det ser inte ut att bli bättre.

Jag kan glömma skolan.

Men när jag såg det här flygbladet kände jag hur livet kom tillbaka.

Du är inte redo.

-Men du kan göra mig redo. -Inte på en månad.

Mamma.

Jag vill känna mig levande. Jag vill känna att pappa lever, här.

Det gör jag inte.

Jag gör inte det.

Han skulle göra det här för min skull.

Låt mig göra det för honom.

Säg mig en sak.

Är det möjligt?

-Kom igen, Will. -Va? Vad gör du?

Ned, vad gör du? Ned.